Det är den säkert den gamla vanliga principen att man tager vad man haver. Ma-loken gick i omlopp ner till Göteborg med godståg norrifrån och på dagarna stod de ändå bara och hängde på Sävenäs lokstation.

Jag tror att det här blev mer vanligt under 80-talet då D-loken började falla för åldersstrecket men Ma fortfarande hade mycket kvar att ge.

Har ju själv tidigare visat ett exmpel från Siljansbanan där Borlänge lokstation tillämpade samma princip.

[color=#630]---[/color]

Till användandet av brunlok till Strömstad in i modern tid kan väl också ha bidragit den dåliga matningen på norra bohusbanan. Rc är ganska "törstiga". Trots förstärkt matning märks fenomenet än idag: med multipel X11 får man hålla ett öga på linjevoltmetern hela tiden.

Intressant!

Blir det mindre spänningsfall med Regina? De har väl mycket bättre effektfaktor än X11 men är i gengäld avsevärt tyngre och har högre effekt.

/funderar
Leif

Till användandet av brunlok till Strömstad in i modern tid kan väl också ha bidragit den dåliga matningen på norra bohusbanan. Rc är ganska "törstiga". Trots förstärkt matning märks fenomenet än idag: med multipel X11 får man hålla ett öga på linjevoltmetern hela tiden.

På sin tid fanns restriktioner för tyristorlok, av både stark- och svagströmsmässiga skäl (spårledningar etc). Berörda sträckor stod i ett SJM, i min samling klass 30, nr 91/86. Utöver berörda kontor tilldelades det all personal i loktjänst (utkom i även A 5-format).
Lysekilsbanan var enda helt förbjudna sträcka medan Strömstadsbanan var tillåten för vagnvikter upp till ~200 ton. Uddevalla-Göteborg var tillåten för "begränsad trafik efter samråd" - vissa riktlinjer gavs.