När dessa burkar hamnat runt skorstenen på några av HBJ-maskinerna kallade dom Dem "rökskåpsöverhettare System Anderberg". Borde alltså vara "matarvattenförvärmare System Anderberg"

Och frågan är om en burk runt skorstenen är rätt ställe att överhetta ånga på. Snarare kondenseras den när ekipaget behagar sätta sig i rörelse. Skulle man kunna tänka sig.

När HBJ ville börja köra i 60 med godstågen tyckte VoV att burkloken (eller grisarna, som de kallades) skulle få en väldigt svajig gång och äskade främre löpaxel. Samtidigt kom man fram till att tyngden skulle tvinga fram forcerad eldning i stort sett hela tiden varför den delen av lokutvecklingen avskrevs

Slut från Schell Gillbergaplan

Jag tror att detta diskuterats tidigare.

Var detta som provades på E 1088 och en trace Cd-lok (526, 557, 623, 672, 743 & 745 angavs som utrustade med 'Anderbergs matarvattenförvärmare' i olika omgångar 1918 och framåt)?
Spontant kan ju tyckas att skorstenen inte är rätt plats för en överhettare. Om ma vill få upp en ångtemperatur på sisådär 400 grader känns skorsten som för sval (alternativ försvinner mycket värme till kråkorna om man inte har den!). Förvärmare känns mer naturligt att placera där.
Det fanns en annan variant på rökskåpsöverhettere: system Baldwin, tror jag. Den satt djupare in i rökskåpet och borde fungerat bättre. Den förekom nog mest i USA.
Om man jämför med stationära vattenrörspannor har jag för mig att ångbildningsrören är närmast fyren, sedan överhettarrören högre upp och högst upp matarvattenförvärmarrören. Det känns mer logiskt.