Protektionism. De olika delstaterna ville försäkra sig om att utskeppning av varor gick över deras hamn och inte in till någon grannstat.

Varför fick detta land flera olika spårvidder ?

Det enkla svaret är att i början fanns inga planer på ett sammanhängande järnvägsnät på den kontinenten. De första järnvägarna byggdes innan delstaterna i sina nuvarande former hade skapats. Redan 1848 rekommenderades guvernören i New South Wales (som då omfattade även det som nu är Victoria och Queensland) att man skulle välja 1435mm som standard spårvidd.

Av flera olika skäl (exempelvis att vissa ingenjörer var från Irland) så valdes 1600mm som spårvidd i det som nu är Victoria, medan man i New South Wales hade börjat bygga med 1435mm som spårvidd. Saker blev värre när man i Queensland valde 1967mm som spårvidd av ekonomiska skäl. Kontinenten är så stor att det fanns egentligen ingen konkurrens mellan olika banor för utskeppning av produkter så det saknades motiv för att i praktiken standardisera spårvidden.

Problem uppstod dock i mitten på 1880-talet när de olika delstaternas banor möttes, och då var det för sent att ändra spårvidden i stor skala till ett rimligt pris. Till slut så började man bygga om huvudbanorna till 1435mm spårvidd i mitten på 1960-talet, och detta har fortsatt.

Varför fick detta land flera olika spårvidder ?

Det fanns en överenskommelse från början mellan delstaterna Victoria, South Australia och New South Wales att gemensam spårvidd skulle vara 1600mm. Av någon anledning bröt New South Wales mot detta och började bygga 1435. Western Australia och Queensland ansåg sig inte ha råd med mer än 1067 så det blev standard där och spårvidden kom även till delar av South Australia och norrut till Alice Springs . Det kom även en del smalspårsbanor med 762mm. Mellan Sydney och Melbourne bytte man i Albury.
När den transkontinentala banan kom byggdes den av det federala som valde 1435 men den som ville åka Perth-Sydney fick byta 3 gånger.
Ett erbjudande från USA under kriget att av strategiska skäl bygga ettnormalspår upp till Darwin avvisades . Men så så småningom började man knyta ihop de stora städerna med normalspår. Det kom till Brisbane, den smalspåriga länken till transkontinentalbanan från New South Wales breddades och likaså breddades det till Perth. Albury-Melbourne fick ett parallelt normalspår och i rätt modern tid kom ett normalspår Melbourne-Adelaide och en ny bana med normalspår upp till Darwin. Men norr om Brisbane åker man fortfarande 1067.
Lite utanför så finns det även ca 3000km smalspår men det är inte för allmän trafik utan mest för sockerrörsplantager.