Det är av vittnesuppgifterna i rättegången efteråt inget som tyder på att färgblindhet var orsak till Lagerlundaolyckan. Bristfälliga rutiner och dålig kommunikation mellan berörda tjänstemän var snarare det som ledde till katastrof. Däremot kom problemet med färgblindhet att uppmärksammas efter denna olycka.
Stopp när man tog in ett tåg signalerades (efter att infartssignalen först ställts om från rött till grönt) med att föra en lykta med grönt sken uppåt-nedåt upprepade gånger, vilket stinsen gjorde, för att sedan även skifta till rött då tåget inte verkade åtlyda signalen. En sådan rörelse med lyktan skulle f.ö. tolkas som stopp oavsett färgen på lyktan.
Tåget stannade (knappt) till helt kort och började sedan köra igen utan att någon avgångssignal getts.
Avgång gavs vid den tiden genom att föra en lykta med vitt sken i en cirkel. Någon sådan signal gav aldrig stinsen.