2015 skrev jag tydligen om detta i Postvagnen - "Petrus Sarmentos bok om LiB nämner Canada Brädgård i Kyrkviken som en av godskunderna. Och ibland förekom transporter av tunga transformatorer till Lidingö Elverk i Kyrkviken. 1951 var det t ex aktuellt med en sådan transport på en fyraxlig SJ-vagn av littera Q [Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens arkivhandlingar, Riksarkivet]". Detta med Canada nämndes ju i annat inlägg i tråden, och andra vagnslasttransporter i samtrafik med SJ kanske var ovanliga? För transformatortransporterna Ramlösa - Kyrkviken (minst två sådana transporter genomfördes) var det för övrigt Lidingöbron som var den kritiska passagen, där fick man hålla högst 10 km/h och bron måste vara helt tom på andra fordon.
Jag har dock gjort en notering, troligen baserat på inlägg i något webforum, att banan hade två egna flatvagnar varav åtminstone den ena ännu på 1960-talet (?) ibland fraktade hö från slåtter av ängarna mellan Vasavägen och Hersbyholm. Dock oklart vart detta hö transporterades.
Petrus Sarmento skriver i boken Norra Lidingöbanan: "1926 köpte Lidingö Trafik AB två st. släpvagnar litt B5 från Stockholms Spårvägar (tillverkade för Stockholms Södra Spårvägs AB 1908) nr 537-538 som hos trafikbolgaet [d v s Norra Lidingöbanan] fick nummer 28 och 29. Dessa vagnar var tämligen små, längd över stötbalkar 8300 mm, vikt 5,9 ton med 16 sittplatser.Dessa släp byggdes troligen rätt snart om till två öppna godsvagnar, varav den ena skrotades i juni 1970 medan den andra skänktes till Spårvägssällskapet." Trucken (underredet) finns ännu kvar hos Spårvägssällskapet inte som flakvagn men som reservdel i form av en hel truck att använda till någon korg som varit sommarstuga eller dylikt.
Så långt Petrus Sarmento - men när jag jämför de två bilderna som jag länkat till ovan så har väldigt svårt att tro att flakvagnarnas underreden kom just från dessa släpvagnar. De ser inte alls likadana ut.
Hursomhelst med flakvagnarnas ursprung så finns det två bilder på dem i boken. På sid 57 med bildtext "[Motor]vagn 5 är ute på banan och hämtar lite sly med godsvagnarna 28+29". Jag tolkar det snarare som att banavdelning varit ute och röjt längs banan än som kommersiell godstrafik. Kan inte det gällt även för hötransporterna?
Den andra bilden på sidan 56 har bildtext: "Tre av banans godsvagnar utanför Hersbyholmshallen synliga på bild 31 mars 1959. De två till höger härstammar från gamla SS-vagnar och har i ett tidigare liv tjänstgjort som trafikvagnar. Vagnen längst till vänster är en kopplingsvagn för att kopplas mellan spårvagn och godsvagn".
Koppelvagnen har buffertar och skruvkoppel samt hästskokoppel som den första generationen av lidingöspårvagnar hade. Flakvagnarna på båda bilderna har underrede i form av en truck av samma typ som den som finns bevarad hos Spårvägssällskapet (länk ovan), inte ett sånt underrede som B5-vagnarna.
Vi fortsätter i texten: "Kungl Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen beviljade tillstånd för godstrafik på Norra Lidingöbanan den 13 september 1926. Det maximala hjultrycket för en tvåaxlig godsvagn på banan fick inte överstiga 7,0 ton. För godståg beviljades en största tillåten hastighet på 25 km/tim. Under de kommande åren skulle det inte bli någon omfattande godstrafik. likt den på södra banan, men det förekom en del godstrafik bl.a. till Canada Brädgård." Tilläggas kan att det var 1 mars 1925 som Lidingöbron öppnades för trafik och det blev möjligt för godsvagnar från järnvägsnätet att nå Lidingö.
Om vi sedan hoppar framåt till sidan 93 i boken och året 1952: "Godstrafiken minskade från 44 lastade vagnar 1951 till 35 under 1952." En ganska begränsad godstrafik således.
Längs södra banan tillkom flera industrier och där var godstrafiken av en helt annan omfattning:
1930: 700 vagnar i samtrafik med SJ
1939: 2900
1942: 5260
1959: 2758
1964: 5800
1970: 4000
1975: 3000
1977: 1800
1978: 267
1982: 14
Dessa uppgifter ur Södra Lidingöbanan av Carl-Henrik Ankarberg
Avslutningsvis vill jag rekommendera båda böckerna!