Avtalen med WFJ uppsagda - skarpt läge. - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Vadstena kommun har sagt upp avtalen med WFJ.
På torsdagen 14 januari 2008, träffades Vadstena kommun och WFJ med anledning av Fritids- och tekniska nämndens beslut att säga upp avtalen med WFJ.
Då överlämnades Vadstena kommuns uppsägning.
Det som gäller nu är:
Avtalen sägs upp för avflyttning och upphör att gälla den 31 december 2008.
Skälen som anges vad gäller "lokstallet på stationsområdet i Vadstena" är:
- dels bristfällig skötsel
- dels att fastigheten behövs för kommunens egen verksamhet
Även avtalen om "stationsområdet" och "museijärnvägen Vadstena-Fågelsta" sägs upp samtidigt.

Vad kommer att hända nu?
Fortlöpande information kommer att läggas ut på WFJ:s hemsida.

Vadstena kommuns uppsägning av WFJ

WFJ:s hemsida

Hej .Efter att ha följt debatten o skriverierna ang. WFJ här ,så kan jag inte låta bli att ge ifrån mej en reflektion. Efter att ha varit medlem på 70 o 80 talet har jag efter utträdet inte besökt banan så mycket, men nu to g nyfikenheten överhand. Jag har tidigare inte fattar varför kommunen vill bli av med föreningen men efter ett besök isomras förstår jag . En samling skrot och en totalt igenväxt bana kan väl inte glädja varken de närboende eller kommunen. Jag önskar inget högre än att anläggningen får vara kvar,men något så Dj----a fult är länge sen jag såg. Därför förstår jag de de inte vill förlänga avtalet. Jag i min enfald kan i alla fall inte räkna ut hur det skulle kunna bli någon ordning där. Jag tror inte att det finns några medlemmar eller sponsorer som vill satsa de miljonerna på en upprustning.MVH Sääf.

Tråkig läsning...

Jag har läst om VFV m.m. och visst, jag ska gå med, men vilka öppningar finns i detta läge? Kommunens skrivelse innehåller inga möjligheter till att häva avtalet vad jag kan se, det är definitivt. Finns någon info att ge vad som kan göras för att få ett ändrat beslut?

Jag tror inte Vadstena kommun kommer att låta sig bevekas av att en namninsamling från icke-kommuninnevånare startas, hur många i Vadstena kommun kan komma skriva på ett upprop likt detta? Om ni får ihop x antal kommuninnevånare som skriver under så finns ett hopp, annars får ni väl visa era åsikter vid nästa val och plocka bort de som motarbetar...

En uppmaning till WFJ (när ni har hunnit smälta beskedet) är att gå ut med vilka planer som finns för att rädda banan och vilka öppningar ni har fått från kommunen för att få stanna. Finns inga öppningar så uppstår frågan vad kan göras?

I något läge måste man nog också se sig besegrad, det är definitivit inte NU, men framåt sommaren?
Om ni blir vräkta till den 31/12 i år så hoppas jag att ni ser till att inget hamnar kvar på platsen utan rädda det som räddas kan i form av räls, vändskivor m.m. Om något skulle gå över i någons "förvaltning" för bortfraktning så kommer nog skrotpriset vinna i alla lägen...

Finns möjlighet till inventering av andra platser i Östergötland där man kan starta om? Finns någon bevarad stationsmiljö i någon kommun som kanske är mer välvilligt inställd till en museijärnväg och dess bidrag till turismen? I ärlighetens namn så är det väl i princip en "nybyggnad" ni åker på i vilket fall...
Ett kanske extremt förslag, men i sista änden så lär inte detta vara sista konfrontationen med kommunen och om man lyckas få stanna kvar, hur länge dröjer det innan någon börjar gapa om "lägg ner!" igen? Finns det verkligen hopp om att kommunen ska ändra åsikt nu när de har nått dit de vill efter flera års kämpande?

Lite dystra funderingar från,
Anders Ö

Tråkig läsning...

Jag har läst om VFV m.m. och visst, jag ska gå med, men vilka öppningar finns i detta läge? Kommunens skrivelse innehåller inga möjligheter till att häva avtalet vad jag kan se, det är definitivt. Finns någon info att ge vad som kan göras för att få ett ändrat beslut?

Jag tror inte Vadstena kommun kommer att låta sig bevekas av att en namninsamling från icke-kommuninnevånare startas, hur många i Vadstena kommun kan komma skriva på ett upprop likt detta? Om ni får ihop x antal kommuninnevånare som skriver under så finns ett hopp, annars får ni väl visa era åsikter vid nästa val och plocka bort de som motarbetar...

En uppmaning till WFJ (när ni har hunnit smälta beskedet) är att gå ut med vilka planer som finns för att rädda banan och vilka öppningar ni har fått från kommunen för att få stanna. Finns inga öppningar så uppstår frågan vad kan göras?

I något läge måste man nog också se sig besegrad, det är definitivit inte NU, men framåt sommaren?
Om ni blir vräkta till den 31/12 i år så hoppas jag att ni ser till att inget hamnar kvar på platsen utan rädda det som räddas kan i form av räls, vändskivor m.m. Om något skulle gå över i någons "förvaltning" för bortfraktning så kommer nog skrotpriset vinna i alla lägen...

Finns möjlighet till inventering av andra platser i Östergötland där man kan starta om? Finns någon bevarad stationsmiljö i någon kommun som kanske är mer välvilligt inställd till en museijärnväg och dess bidrag till turismen? I ärlighetens namn så är det väl i princip en "nybyggnad" ni åker på i vilket fall...
Ett kanske extremt förslag, men i sista änden så lär inte detta vara sista konfrontationen med kommunen och om man lyckas få stanna kvar, hur länge dröjer det innan någon börjar gapa om "lägg ner!" igen? Finns det verkligen hopp om att kommunen ska ändra åsikt nu när de har nått dit de vill efter flera års kämpande?

Lite dystra funderingar från,
Anders Ö

Det är väl så att inget ägs av föreningen, vändskiva, räls osv är i stort sett kommunens och de har väl antagligen planerat att göra sig en hacka på skrotvärdet med ? Lär väl inte förvåna någon att järnskrot är väldigt dyrt just nu ? Problemet är väl att man inte äger något, det har ju till exempel visat sig genom den vagnhall som står på bangården, men som kummunen har något enstaka fordon ståendes i istället för att låta föreningen ta del av det. Att man kapade ner bangårdens södra ända till att bli parkering osv. Godsmagasinet inte får användas av WFJ utan också har något kommunlager eller dylikt i sig?

Ansök om järnvägs tillstånd som ett företag så kan kommunen inte neka er ... det har inte gjorts på 80 år (för smalspår) men någon skall väl vara den förste. Jag vet inte ens om det är möjligt men något lär ju kunna göras för att sätta käppar i hjulen för kommunens översittar fasoner.

VH Hans Olov Frisk

Problemet är väl att man inte äger något, det har ju till exempel visat sig genom den vagnhall som står på bangården, men som kummunen har något enstaka fordon ståendes i istället för att låta föreningen ta del av det. Att man kapade ner bangårdens södra ända till att bli parkering osv. Godsmagasinet inte får användas av WFJ utan också har något kommunlager eller dylikt i sig?

Det där låter ju nästan som om kommunen har haft en strategi för att bli av med banan?

Spekulationer i stil med att kommunen består av ondskans representanter på jorden är väl kanske lite elakt och inte så sakligt i det här fallet. Vore jag en av kommunens invånare (utan järnvägsintresse men däremot med intresse av en trevlig hemort och sannolikt även intäkter genererade av turism) skulle jag nog också ha tröttnat på järnvägen som i stort sett bara rostar. Kommunalpolitikerna är inte speciellt annorlunda som människor än ortsborna, det är bara det att de råkar arbeta med opinion och ekonomi på daglig basis.

Det känns fortfarande som det blir ett tungt jobb för de (oss?) som ska rädda WFJ, jag tvekade et tag på om det var lönt att lägga ner arbete en helg eller två, bortkastat arbete. Man måste vända en opinion som kämpat i medvind i (minst) 10 år och nu vunnit på teknisk knock-out efter träget och välplanerat(?) arbete.

Men samtidigt, "det är inte över förrän den feta tanten sjunger" som Ante sa! Kanske det mest effektiva och iögonfallande vore att visa engagemang och intresse för även en till synes dödsdömd verksamhet? Kanske bevekar man några boende i Vadstena och det går att göra en namninsamling om bevarandet av "kulturhistoria" som råkar vara yngre än 200 år... (För det måste väl vara kärnfrågan på något vis?) Det finns nu intressenter utanför järnvägen på gång, kanske de kan mobilisera nya styrkor och infallsvinklar till detta? Är det något som kan vända opinionen så är det nog detta, här bör det brännas krut!

Det absolut häftigaste vore väl om någon av de till WFJ positivt inställda tjänstemännen, politikerna eller någon av ortens "starke män" kunde hjälpa till en arbetsdag (under massmedias synande blickar). Läge för intensiv lobbyverksamhet från WFJ på lämpliga potentater? (Kanske järnvägen är för kontroversiell för det i Vadstena?)
Varför som sagt inte sälja in konceptet till en dokumentärfilm om "rädda järnvägen", oavsett utgång så känns det som en typiskt svensk dokumentär i svrt/vitt med många personporträtt... Nåväl, "Pukor och trupeter" är det nog som gäller, funkade väl i Jericho om jag minns rätt...

I sista änden, jag kommer åka på arbetshelgen eller helgerna så långt det passar i mitt schema. Jag hör hellre till de som om några år sitter och minns mina valkar och säger att "Jag försökte i alla fall!" än att jag blir en som kan titta på mitt nötta tangentbord och säga "Vad var det jag sa..."

Hälsar,
Anders Ö - som tycker det är roligare att vara positiv... :-)

Tack Anders,

Du och många andra är välkomna om och när ni kan.

Den handlingsplan WFJ rimligen måste anta och som håller på att diskuteras har två huvudspår:

1) Att skapa en opinion för att behålla järnvägen.

2) Rusta upp banan (och bangården) så mycket som möjligt under våren och sommaren samt bedriva trafik. Detta är samtidigt något som bidrar till en mer positiv inställning hos allmänhet och säkert också hos tveksamma politiker.

Avtalen är som sagt uppsagda och målet ät att få till nya avtal, vilket måste ske före årets utgång och en trolig tidpunkt för sådana diskussioner är enligt min mening i slutet på sommaren, när vi kan visa på resultat och har gjort det vi kan i form av opinionsskapande.

Välkommen!

Bert Jakobsson
(som också hellre tar i och försöker än väntar på att bilan skall falla)

2) Rusta upp banan (och bangården) så mycket som möjligt under våren och sommaren samt bedriva trafik. Detta är samtidigt något som bidrar till en mer positiv inställning hos allmänhet och säkert också hos tveksamma politiker.

Här tror jag det finns en STARK psykologisk faktor, hur mycket jobb det än finns på "linjen" så tror jag det är ENORMT viktigt att visa att "Verksamhet pågår" inne i byn.

Det finns en STOR effekt i det, och om alla drar ut på linjen och jobbar häcken av sig så är det fortfarande "dött" inne i "stan". Lägg in lite obligatorisk växling på de dagar någon är där, det är någons PLIKT att kratta lite eller plocka ogräs på stationsområdet så fort man bara är i närheten. OCh kanske tom lämna värdefull arbetskraft inne i stan för att vara skådebröd åt folket. Bara de gör det tyst... ;-)

Påvisa aktivitet är A och O tror jag, oavsett vad "nyttan" är. I sista änden, det som man verkar få mest pisk för, och dessutom upprepade gånger, är att det "ser skräpigt ut vid stationen", detta förstår folk direkt, "dåliga slipers" är ett abstrakt begrepp och slår inte så starkt på opinionen...

Om man får ett fäste hos folket och en bild av att "nu verkar de ha kommit igång" så är det nog lättare att diskutera "visioner" om ångbåtar och resor till Huvudsta...

Spånade,
Anders Ö

Visst är det viktigt att synas hela tiden, vi är helt överens.

Men även detta kräver folk, så alla som känner för att hjälpa till, men kanske inte orkar "gräva ner sliprar", kan bidra med hålla ångan uppe på bangården på olika sätt.

Så återigen, välkomna alla som vill bidra till att bevara Vadstena Fogelsta Järnväg! /Bert J

Avtalen är som sagt uppsagda och målet ät att få till nya avtal, vilket måste ske före årets utgång och en trolig tidpunkt för sådana diskussioner är enligt min mening i slutet på sommaren, när vi kan visa på resultat och har gjort det vi kan i form av opinionsskapande.

Se bara till att inte vänta till efter sommaren att försöka få ett möte till stånd! Ta upp frågan redan nu och sätt en tid till sensommaren för ett möte om nya avtal. Annars hinner det bli höst - vinter och ... innan man hinner träffas. En "deadline" är också psykologiskt viktig - "till det datumet måste det och det vara klart".

Kör på!

Erik S

Vadstena kommun har sagt upp avtalen med WFJ.

- dels att fastigheten behövs för kommunens egen verksamhet

Vad ska kommunen använda lokstallet till? måste finnas ett 100-tal andra lagerlokaler som kan användas som garage eller vad de nu vill ha det till.

Så nära slottet, hamnen och samhället är det nog snarare annat än garage som lockar. När man väl har städat upp miljön runt lokstallet skulle det kunna vara en fantastisk miljö för ett flertal olika verksamheter. Bostäder på gamla bangården är väl inte omöjligt att anta heller.

Kanske är det så att kommunen åt WFJ har insett det som mycket väl kan vara sanningen, att luften har gått ur verksamheten? Visst var det ett hårt slag med indraget trafiktillstånd och stillastående tåg ett antal år men å andra sidan känns det som att en riktigt livskraftig förening hade varit igång till sommaren efter eller möjligtvis året därpå.

Jag tycker inte heller att det är kul att en museibana riskerar att läggas ned och rivas upp. I detta fallet känns det dock som att en upprivning endast är en bekräftelse av att verksamheten nästan helt har upphört. Med tanke på den plats och exponering som WFJ har i sommarturistmålet Vadstena så är det inte ett dugg konstigt att kommunen bevakar sina intressen efter alla dessa år. Mitt i allt de håller efter och marknadsför ligger något som inte ser ett dugg inbjudande ut!

Det är hedervärt att utomstående styr kosan mot Vadstena för att försöka göra ett krafttag i elfte timmen men å andra sidan kan man ju fråga sig hur mycket som kommer att göras när man lyckats dra klockan tillbaka till halv elva? Kommer det att bli en injektion för föreningen, en väckarklocka som sporrar nya medlemmar att gå med och [i]verkligen engagera sig långvarigt?[/i] Många av de som strömmar till nu verkar vara sådana som redan är aktiva på andra banor, banor där de sannolikt är en del av "gänget", men när alla dessa sedan har lagt ifrån sig spettet efter femhundra bytta sliprar då? Uppförsbacken för WFJ är nog längre än en vår och sommar av frekventa arbetshelger med ditresta förmågor.:-|

/Djävulens advokat

Så nära slottet, hamnen och samhället är det nog snarare annat än garage som lockar. När man väl har städat upp miljön runt lokstallet skulle det kunna vara en fantastisk miljö för ett flertal olika verksamheter. Bostäder på gamla bangården är väl inte omöjligt att anta heller.

Redan runt 1987-88 när äldrebostäderna vid Wasagården skulle byggas, så var det tal om att hela stationsområdet skulle bort för att bebyggas. Då blev det en kompromiss, dvs. att endast en liten del av bangården försvann. Nu är det nog som du skriver att det största hotet mot WFJ är stationsområdets läge nära turistmagneten slottet. Det handlar helt enkelt om kapitalkrafterna och om framtida exklusiv tomtmark.

[b]Som jag ser det är WFJs problem följande:[/b]

I) Läget: stationsområdet ligger i ett känsligt område, dvs Vadstenas ansikte utåt mot turisterna, ett finområde där minsta lilla rälsspik uppfattas som störande skrot. Hade man haft stationsområdet lite mer avsides hade kravet på prydlighet inte varit lika högt.

II) Föreningen själva, man har satt ribban för högt redan från början, har inte insett att även museijärnvägen är en del av samhällets verklighet, kanske satsat för hårt och hållt fast vid visionen om ångtåg till Fågelsta.

III) Kommunen, Tommy Palmqvist (s) har motarbetat järnvägen i snart 30 år. Kanske har han fått sin vilja igenom snart.

[i]"Som jag ser det är WFJs problem följande:

III) Kommunen, Tommy Palmqvist (s) har motarbetat järnvägen i snart 30 år. Kanske har han fått sin vilja igenom snart."[/i]

Det är ju som du beskriver, väldigt viktigt att ha snyggt och prydligt på stationen om man nu befinner sig bredvid ett sådant blickfång som ett slott, något som ÖSlJ har insett och efterlever väl i min mening.

Vad det gäller att hitta en lämplig nivå på föreningsaktiviteterna så är det väl svårt att veta hur verksamheten kommer att utveckla sig när man drar igång. Att det inte skulle locka lika många medlemmar att [i]driva[/i] en museijärnväg som att [i]starta upp den[/i] kunde nog de flesta som startade museibanor ana. Det är väl bara det att vissa föreningar har fått erfara detta något bittrare. När sedan sådant som inte handlar om nystart eller renovering utan snarare om periodiskt underhåll kommer in i bilden gäller det verkligen att det finns kvar tillräckligt många för att det skall funka. Att byta slipers är jättekul när man gör det för första gången men det blir snabbt rutin. Att se ett nyrenoverat lok rulla ut ur lokstallet är en fantastisk syn men åsynen av lagerrenovering drar inte fullt lika mycket åskådare. Etc etc... Värst av allt är att ingen vanlig besökare kommer att se att arbetet är utfört, en väsentlig skillnad mot den yttre stationsmiljön som alla snabbt kan bedömma.

Appropå kommunens syn på saken, tja, Tommy Palmqvist har ju blivit tillsatt av väljare vilket i förlängningen innebär att han talar för delar av kommuninnevånarna. Hur mycket som sedan sker på eget initiativ och hur mycket av det som drivs på av att folk stödjer initiativet är ju svårt att veta men det tyder ju som sagt på ett lokalt motstånd. Ett motstånd som torde öka för varje vår som rosten töar fram ur snön (på den tiden vi hade snö alltså). För de som bor i Vadstena spelar det nog ingen som helst roll om järnvägen har funnits där i 80 år innan de flyttade in, ser det jävligt ut så ser det jävligt ut. Skulle f ö någons barn göra sig rejält illa bland skrotet/fordonen tror jag inte att Tommy har några som helst problem att få bifall för sin syn på saken.

Den verkliga konfrontationen med kommunfolket började nog i sb med att man klantade sej i fråga om att sköta påeldningarna av ångloken illa. Dom närboende klagade på sur rök, man försökte visst rena m h a nån (dyrbar) "skrubber" osv. - jag vet inte närmare detaljer...

Sen fick jag höra av ULJ-personal som varit där och kört åt dom att lokveden bestod av en genomsur vedtrave vid stallväggen, utan någon som helst form av regnskydd. Jaja, bär man sej åt så, så...

Sur ved eller handlar det om sur mjölk? Jag har tagit del av fleras synpunkter angående vad de tycker WFJ gjort dåligt och sämre. Jag vet inget om dessa saker eller i vilket sammanhang. Det är inte i dagsläget intressant.
WFJ är i en SYNNERLIGEN svår situation och det är min förhoppning att VI ALLA mentalt stödjer föreningen nu i dess svåra stund. Kasta sand löser inget.

Nu spickar jag!!
Visst är det obehagligt att se alla vedemöder bli till inget. Men mine herrar är det inte på tide att se sanningen i vitögat.
Det finns et icke ringa antal som är intresserade av gamla tåg men hur många är tändta på att veckoslut efter veckoslut år ut och in skulle använd all sin lediga tid på gammalt järn och samtidigt ha en familj. Hur många har kundskaporna att få ett lok att rulla? Hur många tyckar det är livet att byta slipers, röja sly etc. samtidigt med attt du hela tiden får lägga pengar emellan.
Jag har en klar förnimmelse att antalet veteranföreningar kommer att reduceras ganska hårdt dels pga omkostnaderna för att hålla en järnväg igång dels pga av myndigheters krav och inte minst kommuners vilja att ständigt få klagomål från innevånare om lukt, skrot och skadegörelse.
Ångloksepoken tog slut för sådär 35-40 år sedan. Vi nostalgiker måste inse att en ny generation icke ser samma tjusning i våran hobby som vi själva.
För inte så länge sedan var jag på et möte i en veteranjärnvägsförening. Det var 50+ som gälde med några få undantag. Hur många av dessa äldre gentlemän har eller skullje vilja lägga en del av sin tid på lok/vangnar/bana/byggnader etc? Jag har sett vart det bär. Optimismen har lämnat in!!!

Nu spickar jag!!
Visst är det obehagligt att se alla vedemöder bli till inget. Men mine herrar är det inte på tide att se sanningen i vitögat.
Det finns et icke ringa antal som är intresserade av gamla tåg men hur många är tända på att veckoslut efter veckoslut år ut och in skulle använd all sin lediga tid på gammalt järn och samtidigt ha en familj. Hur många har kundskaporna att få ett lok att rulla? Hur många tyckar det är livet att byta slipers, röja sly etc. samtidigt med attt du hela tiden får lägga pengar emellan.
Jag har en klar förnimmelse att antalet veteranföreningar kommer att reduceras ganska hårdt dels pga omkostnaderna för att hålla en järnväg igång dels pga av myndigheters krav och inte minst kommuners vilja att ständigt få klagomål från innevånare om lukt, skrot och skadegörelse.
Ångloksepoken tog slut för sådär 35-40 år sedan. Vi nostalgiker måste inse att en ny generation icke ser samma tjusning i våran hobby som vi själva.
För inte så länge sedan var jag på et möte i en veteranjärnvägsförening. Det var 50+ som gälde med några få undantag. Hur många av dessa äldre gentlemän har eller skullje vilja lägga en del av sin tid på lok/vangnar/bana/byggnader etc? Jag har sett vart det bär. Optimismen har lämnat in!!!

Och vad har du för teckning för det konstaterandet? Ett möte i förening X som hade hög medelålder? Skulle folk över 50 vara inkapabla att hitta framgångslösningar? Snarare är det så att om man har ett så pass inkrökt synsätt om verkligheten så blir det därefter. Jag tycker det räcker med dödgräveri här! Att en förening har problem är illa. Att ha någon sorts ödestro för en massa andra föreningar är föga konstruktivt, kommer den dessutom från fåtöljhåll är det värre. Att från läktarplats sitta och tala om hur illa det kommer att gå för verksamheter man inte vet mycket om är bland det värsta jag vet. Det finns föreningar som trotsar den verklighetsbeskrivningen dagligen och andra som är på god väg att göra det. Jag har under alla år jag varit verksam i den här branschen hört om allt som inte går att göra. Av någon underlig anledning har det ofta gått att göra precis det som var omöjligt. Än ligger rälsen, än är inte sista ordet sagt. Stötta dem som kämpar istället för att tala om hur kassa de är!

Har alldrig påstått att några är kassa - ordvalet är ditt!
Vad jag påpekar är att myndigheter bl a gör livet surt för vetranjärnvägarna. Detta göras avsiktligt(?) i syfte att få bort föreningars krav på att få nyttja spåren och överta bl a spårområden mv för annat ändamål.Förvisso påpekade jag att en icke ringe del av frammöte var 50+. Eftersom jag också tilhör det gardet vet jag att ork mv inte är den samma som för 20-30 år sedan. Vad jag mera vet är att kundskapen att få ett ånglok att fungera håller på att försvinna.
Däeav innehållet i inlägget!!

Har aldrig påstått att några är kassa - ordvalet är ditt!
Vad jag påpekar är att myndigheter bl a gör livet surt för vetranjärnvägarna. Detta göras avsiktligt(?) i syfte att få bort föreningars krav på att få nyttja spåren och överta bl a spårområden mv för annat ändamål.Förvisso påpekade jag att en icke ringe del av frammöte var 50+. Eftersom jag också tilhör det gardet vet jag att ork mv inte är den samma som för 20-30 år sedan. Vad jag mera vet är att kundskapen att få ett ånglok att fungera håller på att försvinna.
Däeav innehållet i inlägget!!

OK, det är din iakttagelse. Låt mig säga att jag varit med om att se hur en förening på fallrepet gått en ny vår till mötes med nya aktiva som ligger runt 35-40 år som får även dem som är runt 60-70 att leva upp och tycka det är roligt igen. Före denna nytändning så resonerade många på det sätt som du verkar göra. "Hur ska det gå till och vem ska göra det och varifrån ska medlen komma" osv. Det var nästan så att nytänkare var besvärliga. Resultatet av nytändningen är att entusiasmen vuxit över hela linjen, ny kunskap hämtats in, och gamla drömmar förverkligats. Min poäng är att det finns många "sanningar" om hur allt blir värre, entusiasterna färre, kunskapen försvinner etc. Visst, om alla deppar och har samma upplevelse som du så flyr alla nya intresserade. Men det du beskriver är inte hugget i sten, dåliga spiraler går att vända och tynade kunskap går att föra vidare. Så jag delar inte din uppfattning på något plan. Att världen förändras och kraven med dem, ja det är jag helt med på!

MVH
Ante

Ett par saker är nog värda att understryka i detta sammanhang, d v s varför kommunen nu -när man trots allt "kommit några meter", avyttrat och städat en del och fått trafiktillstånd igen- vill ta till "storsparken" mot WFJ:

* Önskan att slippa vara med och bygga nån planskild korsning (= bro) med Rv 50 den måhända inte alltför långt borta liggande dag detta kan bli aktuellt
* Behovet av nån "fin" byggnad för service till gästhamnen, ett ämne som var uppe i lokala massmedia för ett par (?) år sedan och som redan då tydde på att "det spelar ingen roll vad ni gör...(ni ska väck ändå)".

Och lokstallet då? Tja, det finns väl flera "intressenter" som kan göra att det kan behålla sitt utseende så att man tillfredställer lite "antikvariska" krav utan att det för den skull behöver användas som just lokstall. Jag tror alltså inte så mycket på "böndernas klagoskrift" som _direkt_ och primär orsak till kommunens hårda agerande. Hur som helst: För att kunna bedriva en verksamhet som en museibana måste man inte bara ha kommunens tolerans, utan även dess STÖD. Och WFJ verkar inte ha någotdera.... Då ser det mörkt ut.

/ L G

Rent formellt måste det gå till på detta sätt om man vill omförhandla avtalen.
Det behöver egentligen inte betyda någonting - men läget verkar ju vara svårt.

En förhandling torde omgående ske med kommunen - om den inte redan pågår. Förstår inte annars meningen med internationella läger och arbetshelger. En dokument för färdriktningen av verksamheten måste till mellan kommun och förening - annars är det bortslängd möda! Att komma till en förhandling och säga att man haft en, två eller tre arbetshelger med slyröjning betyder ingenting eftersom det bara tyder på dåligt samvete efter flera år av eftersatt underhåll.

Det enda rätta är att sätta sig ner en delegation från föreningen tillsammans med representanter från näringslivsutveckling/turism och kommun och lägga fram ett avtal där alla inblandade förbinder sig vissa saker exempelvis stöd mot ett visst underhåll eller annat resultat.

Lyckas man inte nå dit eller hitta en annan framkomlig väg så kommer många att sörja Östergötlands sista smalspår.

Vill från min kammare i Alingsås önska lycka till och hoppas ni når en lösning!

Erik S

Rent formellt måste det gå till på detta sätt om man vill omförhandla avtalen.
Det behöver egentligen inte betyda någonting - men läget verkar ju vara svårt.

En förhandling torde omgående ske med kommunen - om den inte redan pågår. Förstår inte annars meningen med internationella läger och arbetshelger. En dokument för färdriktningen av verksamheten måste till mellan kommun och förening - annars är det bortslängd möda! Att komma till en förhandling och säga att man haft en, två eller tre arbetshelger med slyröjning betyder ingenting eftersom det bara tyder på dåligt samvete efter flera år av eftersatt underhåll.

Erik S

Det som intresserar mig är vad som egentligen står på pappret från kommunen. Det står att avtalet är uppsagt vid årskiftet. Går det överhuvudtaget att omförhandla beslutet, ska detta överklagas i någon myndighet? Är beslutet oåterkalleligt och vad skulle få kommunen att ändra på det?

Nu tror jag inte att WFJarna är duvungar i sammanhanget, de är vana att tampas med kommunen sen tidigare. Om beslutet vore 100% slutgiltigt tror jag knappast att herrar Sten S, C-J Fahlgren, C Brimalm, U Törby; F Andersson mfl skulle fortsätta med slipersbytena. De tror sig veta att det finns en möjlighet om än en liten sådan att beslutet hävs. Eller kan det vara så att de vägrar inse faktum och fortsätter sitt idoga arbete i blindo likt matroser på Titanic?

Hur blir det om järnvägen skulle rivas? Vad kommer att hända med den unika vagnsamlingen?

Mitt förslag: Sälj lokomotorerna och NKLJ-finkorna till andra föreningar, använd dessa pengar till att bygga en rejäl vagnhall där b.la de unika östgötavagnarna MÖJ 1001 och MÖJ CF 999 kan förvaras. Detta museum kunde också härbärgera övrigt järnvägsmässigt materiel som föreningen tar med sig då kommunen tar över. Detta museum skulle kunna placeras i Vadstena eller varför inte gå samman med JVGMF och bygga ut vagnhallen i Valla och på så sätt få ett stort museum över östgötasmalspåret.

En SJK-medlem tillika ABB-medarbetare sysslade med att aktivera en DEVA-vagn som stod i Vadstena: Det gällde ett system som skulle hängas in mellan Banmotorer och gemerator. Hur har det gått där. Finns Devan kvar?
Vadstena var ju även ett ställe att åka till om man ville titta på lite 1067-materiel. Lyckades tom lura dit Svenska Kyrkans Unga plus lite konfirmander från Et-området. Men fick skjutsa dem själv, påminna prällen om att det trots allt fanns ett kloster i närheten, åka vidare till Liseberg och sitta på en bänk med prällen och studera förbipasserande vickningar.

Har det faktum att en vagn snubblade omkull ha något med utkastningen att döma.

För övrigt... om förfallna bangårdar och sånt. Rekrytering är inte lätt och ingen av de verksamma blir yngre och lokstallet får 80+ boende som närmaste granne.

PS: Säger kommunen upp Klostret och kyrkan också? När dom ändå är i farten i sin kulturgärning.

En SJK-medlem tillika ABB-medarbetare sysslade med att aktivera en DEVA-vagn som stod i Vadstena: Det gällde ett system som skulle hängas in mellan Banmotorer och gemerator. Hur har det gått där. Finns Devan kvar?
Vadstena var ju även ett ställe att åka till om man ville titta på lite 1067-materiel. Lyckades tom lura dit Svenska Kyrkans Unga plus lite konfirmander från Et-området. Men fick skjutsa dem själv, påminna prällen om att det trots allt fanns ett kloster i närheten, åka vidare till Liseberg och sitta på en bänk med prällen och studera förbipasserande vickningar.

Har det faktum att en vagn snubblade omkull ha något med utkastningen att döma.

För övrigt... om förfallna bangårdar och sånt. Rekrytering är inte lätt och ingen av de verksamma blir yngre och lokstallet får 80+ boende som närmaste granne.

PS: Säger kommunen upp Klostret och kyrkan också? När dom ändå är i farten i sin kulturgärning.

Jaha, där ser man. Jovars "DEVAN" minns jag väl, vagnen dök väl upp tidigt 80-tal. Den brukade stå uppe vid vid infartskurvan. Så vitt jag minns var det mycket prat och lite verkstad kring den vagnen. Meningen var väl att den skulle byggas om till dieselelektrisk motorvagn (vilket den ursprungligen var antar jag?) Vagnen fungerade till stor del som förråd och manskapsvagn för ombyte och fikaraster. Vet faktiskt inte vart vagnen tog vägen sen. Med 1067mm-materialet menar du väl NKlJ-finkorna som skulle spåras om. Nu så här i efterhand var väl idéerna med DEVAN och 1067finkorna inte så genomtänkta. Just storslagna planer är varje museijärnvägs värsta fara. Man kanske skulle satsat på banunderhåll istället.

...hamnade i Skara när WFJ gjorde sig av med fordon för några år sedan. Huruvida planerna var orealistiska är jag inte rätt man att uttala mig om men en sak är säker: Devan är ett av de mest intressanta objekt som finns bevarade i detta land och jag hoppas att den kan ställas in och tas om hand på sikt. 1067-vagnarna hamnade tyvärr på Bornholm och med dem den enda bevarade modernare KURJ-passvagnen. Det är en stor förlust för Museibanesverige, i synnerhet som det idag finns en 1093-förening på hugget och det danskarna planerar för vagnen har inget med musealitet att göra.

Jag skulle vilja korrigera tesen om storslagna planer som museibanornas största fara, snarare är det oförmågan att förverkliga planer som är faran oavsett hur stora eller små dessa planer är.

Tyvärr verkar Devan vara ett fordon SkLJ inte känner att man orkar med, eftersom man vill avyttra den.

Mvh Henrik R

Tyvärr verkar Devan vara ett fordon SkLJ inte känner att man orkar med, eftersom man vill avyttra den.

Mvh Henrik R

Förvånar mig inte, tror ej det finns en enda förening i landet så resursstark att den klara att bygga om DEVAN till en dieselelektrisk motorvagn igen. I det tillstånd den befinner sig nu, så passar den bara som förrådsvagn.

...tror ej det finns en enda förening i landet så resursstark att den klara att bygga om DEVAN till en dieselelektrisk motorvagn igen. I det tillstånd den befinner sig nu, så passar den bara som förrådsvagn.

Felet är nog bara att det inte är ett "spektakulärt projekt"...!!!

Titta bara på FÖRSTLINGEN-rekonstruktionen. Vad har DEN kostat? 15 miljoner? 20? Mer ändå??

Hmm, titta på Loket SRJ 55 hos ulj innan du säger att ingen klarar av sånt....

Hmm, titta på Loket SRJ 55 hos ulj innan du säger att ingen klarar av sånt....

Nu vet inte jag vilket skick detta SRJ 55 var i när det kom till Uppsala, läser att de var tvungna att höja karossen och lossa boggier för att drivningen skulle kunna sättas på plats med domkrafter, en inte allt för enkel uppgift, DEVAN är dessutom både längre och tyngre än ULJs lok, vilket möjligen ytterligare försvårar arbetet, kanske därför SkLJ vill avyttra vagnen. Men om nu ULJ är kapabla till ett sådant storverk varför inte skicka vagnen dit? nånstans måste den ju ta vägen.

Nu är SRJ 55 ett "biprojekt" som drivs inom ULJ Ma (mer eller mindre) utom budget. D v s när det s a s "finns pengar över". Slutresultatet blir ju ett praktiskt men ej vidare musealt lok; ett ellok som aldrig varit något annat som m h a en rysk stridsvagnsmotor och utrustning från ett skrotat danskt MZ-lok blir dieselelektriskt. Ett ganska fantastiskt jobb (se [link=http://www.lennakatten.se/srj55/srj55.html]hemsidan om SRJ 55[/link]). På ULJ finns dessutom "Grisen", d v s SRJ 50/ SJ och RB BaP 3250, som ju är en [b]riktig [/b]DEVA men som redan under sin kommersiellt aktiva tid byggdes om för kontaktledningsdrift. En framtida återombyggnad av den för dieselelektrisk drift blir knepigare då man måste ta större museala hänsyn och utrymmena ombord inte är lika lämpliga att "knö in" utrustning som den nämnda.

Men en av anledningarna med jobbet på SRJ 55 är att Ma ska skaffa sig erfarenhet av denna typ av (åter)ombyggnad, så vi får se vad det blir. För de som beklagar att SRJ 55 musealt okorrekt byggs om till dieselellok så kan man ju säga att systermaskinen SRJ 54 alltjämt finns kvar på "RB" varför intresserade att jobba med detta lok -som då skulle kunna bli kvar på en bana med därför avsedd kontaktledning- torde kunna erbjuda sina tjänster dit. Om nu ägar och arbetsfrågor är lösta beträffande loket (Spårvägsmuseum och/ eller SL?).

Slutligen: Av detta torde framgå att ULJ Ma nog har fullt med jobb, såväl med dessa lok som med annat. Så nån önskan/ möjlighet att ta över VB X 3 från Skara tror jag inte existerar. Men helt klart är att detta fordon måste bevaras. Om ingen kan göra det körklart, såväl WFJ som sedan SkLJ verkar ju föga förvånande ha tappat ork och lust, så återstår då bara yttre uppsnyggning och statisk uppställning. Men det är ju bättre än skrot. [b]Här [/b]kanske vi talar om ett lagom och lämpligt projekt för JMF? Förhoppningsvis bevakar SvJvm denna fråga...

/ L G

Nu är SRJ 55 ett "biprojekt" som drivs inom ULJ Ma (mer eller mindre) utom budget. D v s när det s a s "finns pengar över". Slutresultatet blir ju ett praktiskt men ej vidare musealt lok; ett ellok som aldrig varit något annat som m h a en rysk stridsvagnsmotor och utrustning från ett skrotat danskt MZ-lok blir dieselelektriskt. Ett ganska fantastiskt jobb (se [link=http://www.lennakatten.se/srj55/srj55.html]hemsidan om SRJ 55[/link]). På ULJ finns dessutom "Grisen", d v s SRJ 50/ SJ och RB BaP 3250, som ju är en [b]riktig [/b]DEVA men som redan under sin kommersiellt aktiva tid byggdes om för kontaktledningsdrift. En framtida återombyggnad av den för dieselelektrisk drift blir knepigare då man måste ta större museala hänsyn och utrymmena ombord inte är lika lämpliga att "knö in" utrustning som den nämnda.

Men en av anledningarna med jobbet på SRJ 55 är att Ma ska skaffa sig erfarenhet av denna typ av (åter)ombyggnad, så vi får se vad det blir. För de som beklagar att SRJ 55 musealt okorrekt byggs om till dieselellok så kan man ju säga att systermaskinen SRJ 54 alltjämt finns kvar på "RB" varför intresserade att jobba med detta lok -som då skulle kunna bli kvar på en bana med därför avsedd kontaktledning- torde kunna erbjuda sina tjänster dit. Om nu ägar och arbetsfrågor är lösta beträffande loket (Spårvägsmuseum och/ eller SL?).

Slutligen: Av detta torde framgå att ULJ Ma nog har fullt med jobb, såväl med dessa lok som med annat. Så nån önskan/ möjlighet att ta över VB X 3 från Skara tror jag inte existerar. Men helt klart är att detta fordon måste bevaras. Om ingen kan göra det körklart, såväl WFJ som sedan SkLJ verkar ju föga förvånande ha tappat ork och lust, så återstår då bara yttre uppsnyggning och statisk uppställning. Men det är ju bättre än skrot. [b]Här [/b]kanske vi talar om ett lagom och lämpligt projekt för JMF? Förhoppningsvis bevakar SvJvm denna fråga...

/ L G

Skulle vara intressant med en länk till VB x 3, varifrån kom vagnen? var har den gått i trafik, hur kom den till Vadstena? Vad är fördelen med dieselelektrisk drift?

[img]http://www.historiskt.nu/normalsp/hnj/Bilder/hnj_motorv.jpg[/img]

är denna deva lik själva VB x 3 i orginalutförande, så är det en del jobb med att återställa den till ursprungsskick.

Skulle vara intressant med en länk till VB x 3, varifrån kom vagnen? var har den gått i trafik, hur kom den till Vadstena? Vad är fördelen med dieselelektrisk drift?

[img]http://www.historiskt.nu/normalsp/hnj/Bilder/hnj_motorv.jpg[/img]

är denna deva lik själva VB x 3 i orginalutförande, så är det en del jobb med att återställa den till ursprungsskick.

Devan i Vadstena var till att börja med smalspårig...

[img]http://www.vikbolandsbanan.info/lokvagnar/motorvagnar/mvagn-f/mvagn-2f.jpg[/img]

Här är alltså Vikbolandsbanans X 3 på Norrköping Ö 1930. Bilden hämtad från hemsidan om VB. Naturligtvis ett mummaobjekt om det vore driftsdugligt men vägen dit... Samtidigt vore det synd om det gick samma väg som ett visst Hildingsläp för ett antal år sen...

[link=http://www.vikbolandsbanan.info/index.htm]Vikbolandsbanan[/link]

Hej!
Mina funderingar nedan är personliga, och de är ej ett ställningstagande från SJVM (som jag ibland representerar).

1) Bakgrundsfakta: VB X 3 är ej med i bevarandeplanen. Fordonet är ej på något sätt komplett med motor/drivlina, utan är idag en vagn. Spårvidden är 891 mm. SJVM har inte ett uppdrag att spara på allt som ingen annan vill spara på (hur många som än tycker att det borde vara så) - möjligen tror jag SJVM kan känna ett ansvar för hotade fordon som ingår i en nationell bevarandeplan, om ingen annan gör det.

2) Upprustning och bevarande: Om man nu ska spara på en DEVA vore det ju tacknämligt om det gick att göra den så komplett och fungerande som möjligt, samt att det finns möjligthet att levandegöra den via uppstart eller någon form av trafikuppgift vid utvalda tillfällen. Att rusta upp ett så spännade fordon enbart exteriört, parkera det inomhus och nöja sig där - motiverar det någon arbetsinsatsmässigt och ekonomiskt?

3) Vad finns det då för jämförbara objekt: I Sverige finns ingen DEVA med komplett drivlina, inredning eller förarhyttsutrustning. Det finns en motor på Färingsö. GBBJ kanske är de som ligger närmst med DEVA-motorvagnar ombyggda till personvagnar. Det är åtminstone fordon i rätt vettigt skick, som är möjliga på sikt att göra en motorvagn av (ork, pengar, prioritering), och som man kan hitta en roll och uppgift för vid vissa arrangemang.

4) Utlandet: LJ M 1 i Danmark är en helt komplett DEVA, med originalmotor, och fullt driftduglig. Vi gjorde några försök att få den till Tåg 150, men det föll på att Danskarna tyckte det var för långt att dra den.

Vad är de för fel på den som DEVA-representant? Bara för att den är dansk eller den väl inte en sämre DEVA?

5) Min personliga åsikt: Om inte 891-branschen själva ser ett intresse/möjlighet i VB X 3 - varför ska någon annan då göra det? Jag tror ärligt talat ingen annan kommer göra det heller.

En DEVA som är helt komplett, finns bevarad - i Danmark.

Mvh Henrik Reuterdahl

Hej!
Mina funderingar nedan är personliga, och de är ej ett ställningstagande från SJVM (som jag ibland representerar).

1) Bakgrundsfakta: VB X 3 är ej med i bevarandeplanen. Fordonet är ej på något sätt komplett med motor/drivlina, utan är idag en vagn. Spårvidden är 891 mm. SJVM har inte ett uppdrag att spara på allt som ingen annan vill spara på (hur många som än tycker att det borde vara så) - möjligen tror jag SJVM kan känna ett ansvar för hotade fordon som ingår i en nationell bevarandeplan, om ingen annan gör det.

Det genererar ju några följd frågor:
Vilket uppdrag har då Sveriges Järnvägsmuseum (i vad ligger att man kallar sig Sveriges... ;o)
Hur ser läget ut för den smalspåriga bevarande planen?

2) Upprustning och bevarande: Om man nu ska spara på en DEVA vore det ju tacknämligt om det gick att göra den så komplett och fungerande som möjligt, samt att det finns möjligthet att levandegöra den via uppstart eller någon form av trafikuppgift vid utvalda tillfällen. Att rusta upp ett så spännade fordon enbart exteriört, parkera det inomhus och nöja sig där - motiverar det någon arbetsinsatsmässigt och ekonomiskt?

Nog borde det väl gå att konvertera den med ett modernare motor/generator aggregat för att kunna köra den, extriört renoverande men intreört lite bastardaktigt..men då kan man iaf få känslan av hur den var en gång i tiden.
Lönar sig? Nytt begrepp ;o)) det gör väl aldrig våran hobby...belöning fås i form av förnöjsamhet med insatsen.. ekonomiskt kanske det med tiden kan gå ihop som om man kör men inträde lär väl knappast räcka till en extriör renovering.

3) Vad finns det då för jämförbara objekt: I Sverige finns ingen DEVA med komplett drivlina, inredning eller förarhyttsutrustning. Det finns en motor på Färingsö. GBBJ kanske är de som ligger närmst med DEVA-motorvagnar ombyggda till personvagnar. Det är åtminstone fordon i rätt vettigt skick, som är möjliga på sikt att göra en motorvagn av (ork, pengar, prioritering), och som man kan hitta en roll och uppgift för vid vissa arrangemang.

Togs det inte omhand om en DEVA motor för nått år sen, vill minnas ett bildreportage? eller minns jag helt galet?
Korgen är väl den enkla biten, rätt drivaxlar/vxl-lådor är väl den knepigaste.

4) Utlandet: LJ M 1 i Danmark är en helt komplett DEVA, med originalmotor, och fullt driftduglig. Vi gjorde några försök att få den till Tåg 150, men det föll på att Danskarna tyckte det var för långt att dra den.

Synd

Vad är de för fel på den som DEVA-representant? Bara för att den är dansk eller den väl inte en sämre DEVA?

Inte är den väl sämre... bara långt borta ;o) Man vill ju gärna se grejerna på hemmaplan.

5) Min personliga åsikt: Om inte 891-branschen själva ser ett intresse/möjlighet i VB X 3 - varför ska någon annan då göra det? Jag tror ärligt talat ingen annan kommer göra det heller.

Tja om inte någon annan känner väldigt mycket för just DEVA, det i sig kan ju vara ett argument, tex Svenska Rälsbussklubben ;o)) (nä den va elak..)
Det kanske kan bildas en riksstödförening, DEVAns vänner...

//AÖ

Trots att jag känner till svaren får jag ändå liksom hålla med Anders Ö lite. SvJvm har ju i varje fall i praktiken avhänt sig stora delar av smalspårsbanornas historia genom att överlåta den till det ganska stora antal smalspåriga museibanor och d:o föreningar som ju finns. Och därmed också en del fordon! Egentligen inget fel i det, f f a inte för föreningarna [i](och sen har man ju numera "Linköpingssamlingen" också)[/i]!

Men kan man verkligen säga att detta inte ingår i muséets "uppdrag"? I o f s finns ju delegering, så... :-) . Fast vad är då muséets uppdrag? Visa upp "spetsgrejer" på normalspår som ingen annan har/ får/ orkar med eller nåt sånt? I så fall borde ju det nu skrotade "trähilding"-släpet i Nora och den förfallna normalspåriga "stålhildingen" (SJ YBo4) i Grängesberg varit/ vara av [b]allra [/b]största intresse för muséet!

Fast nu är ju verkligheten som den är, vilket SvJvm inte kan belastas särskilt för. Det är onekligen lättare att hitta såväl privata som företagssponsorer för spektakulära projekt som replikor av "Förstlingen" och renovering av ytterligare ett vackert F-ånglok. Det är bara så. :-|

/ L G

Som man frågar får man svar. Det har väl heller inte gjorts något försök att få igång något kring en DEVA? Ofta är ju steg ett att någon tillräckligt engagerad eldsjäl sparkar igång något och dert har i alla fall jag inte set någon.

Men jag är ibland lite fundersam kring det här med bevarandefrågor. Jag gillar originalskick. Jag gillar när man kan pussla ihop totala lik till något som är 100% korrekt. Visst. Men om det nu som i det här fallet inte finns rätt grejor att tillgå? Om man ska tolka Henke så skulle det då vara egalt om X3 gick till den slutliga stoppbocken för den är bara ett ruttet skal? DET köper inte jag! Skulle man låta en av den sista Devorna tillika den sista smalspåriga gå till skrot 2008? I så fall har vi inte lärt oss mycket! Det finns några saker i Sverige idag jag tycker är smärre skandaler. Devorna är en, motorvagnskorgen i Vislanda är en annan. Loken i Hillerstorp en tredje. För min del skulle jag mycket hellre acceptera en yttre renovering av X3 med en felaktig drivning i alla fall till att börja med. Vagnen bevaras ju och kan visas upp. Gör man dessutom renoveringen rätt så att allt går att återställa så är problemet som jag ser det minimalt. Om det senare visar sig att en korrekt drivning går att uppbringa, ja då är saken solklar! Och då har man en vagn att sätta den i. Med det andra resonemanget skulle det bli en motor på ett podium på något museum någonstans. Hur kul är det?

Instämmer till fullo...plussar på med kamelen..Y3 som exempel X6an är ett annat som iaf varit nära döden..nu finns iaf en strimma hopp.

Är Vislanda korgen skrotad nu?

Är Vislandakorgen skrotad nu?

Ingen aning. KJ-passvagnskorgen intill är väl i alla fall borta.

På västkusten har vi problem med övergivna tåg, det händer inget. X9an står sönderslagen, plundrad vid plattform i Uddevalla.
X6an står i hamnen som en "flygande holländare" ingen med ansvar vill ta hand om den. Kan man tolka ditt inlägg som att det kan finnas ett hem för X6an i en kuststad på ostkusten?
morrgan

På västkusten har vi problem med övergivna tåg, det händer inget. X9an står sönderslagen, plundrad vid plattform i Uddevalla.
X6an står i hamnen som en "flygande holländare" ingen med ansvar vill ta hand om den. Kan man tolka ditt inlägg som att det kan finnas ett hem för X6an i en kuststad på ostkusten?
morrgan

Jag kommer säkert att lösa sig med transporten Morrgan. Transporten av X6;an är väl egentligen inga större problem?
Mvh P-Å Lampemo

"Jag kommer säkert att lösa sig med transporten Morrgan. Transporten av X6;an är väl egentligen inga större problem?
Mvh P-Å Lampemo"

Skall du dra tågsättet till Herrljunga eller ? . Vem skall bli den nya "lycklige" X6 ägaren är väl den stora frågan, att tåget går att bogsera någonstans österut förstår även jag.
morrgan

"Jag kommer säkert att lösa sig med transporten Morrgan. Transporten av X6;an är väl egentligen inga större problem?
Mvh P-Å Lampemo"

Skall du dra tågsättet till Herrljunga eller ? . Vem skall bli den nya "lycklige" X6 ägaren är väl den stora frågan, att tåget går att bogsera någonstans österut förstår även jag.
morrgan

Nej, Morrgan någon motorvagn littra X6 kommer inte till Herrljunga. Dock skriver Du mycket om dessa fordon som står i Uddevalla förnärvarande. Du verkar ha mycket åsikter/intresserad kring ägandeskapet och vem som ska sköta transporten och på vems trafiktillstånd detta sker osv, osv. Frågan är varför Du är så ängelägen kring just dessa fordon och deras transport?

Sedan håller jag med dig att speciellt prydligt är inte X9:an i Uddevalla. Men många är det som har mindre prydliga fordon stående utomhus runt om i landet... Även Sa-loken i Herrljunga kan diskuteras. Förhoppningvis kommer ett av Sa-loken snart inomhus.

Hälsningar P-Å

På västkusten har vi problem med övergivna tåg, det händer inget. X9an står sönderslagen, plundrad vid plattform i Uddevalla.
X6an står i hamnen som en "flygande holländare" ingen med ansvar vill ta hand om den. Kan man tolka ditt inlägg som att det kan finnas ett hem för X6an i en kuststad på ostkusten?
morrgan

Bättre än så vet du...
Du vet att vi är inblandade i transporten, du vet vilken förening som står som ägare, du vet vem som ordnar transporten, du vet vem som betalar och du vet slutmålet för X6an...

Jag iof gärna sett den i hufudstaden men hos får just nu inget mer plats...tills utbyggnaden av Nynsäabanan är klarlagd och finansierad, tyvärr.

Men att den blir kvar och finns för framtida insatser ser jag som mycket bra och ett lovärt åtagande. Att sen X9an tyvärr blivit sönderslagen av antagligen lokala ungdomar är ju bara att beklaga.

Angående loken i Hillerstorp så är det ingen skandal, BJ N3 67 finns i gott förvar på västkusten, GDJ loket har ett syskon i Falun, efter många år i Vislanda köpte Big Bengt dessa två lok för att pryda sin anläggning. Loken är i allafall någorlunda uppmålade.
morrgan

Jag håller inte med. Visst, det finns en E4, men GDJ-lokets syskon är möjligen ett halvsyskon och med tanke på hur får godstågsånglok som finns bevarade så tycker jag att även Hillerstorpsloken borde tas om hand. Även när har jag hört argument om att loken är svåra att få kördugliga men jag skulle föredra bevarade "fasadrenoverade" lok framför obefintliga sådana.

Hej!
En körklar DEVA i Sverige vore helt fantastiskt! Missförstå mig inte, jag vill inte heller att VB X 3 försvinner, och jag vill gärna se en DEVA bli renoverad.

Jag vill dock fortfarande ställa frågan vad som är realistiskt:
A) Att bevara en DEVA från varje spårvidd om möjligt?
B) Att bevara en DEVA från varje bolag som finns kvar?
C) Att renovera alla Devor som finns kvar oavsett status?
D) Att bevara en DEVA i Sverige?
E) Att det finns en DEVA kvar alls? (Den i Danmark)

Alternativ E är redan i hamn, och alternativ D är ju inte omöjligt, men om man väljer det är frågan vilken DEVA man ska satsa på? Och då är ju frågan om just VB X 3 är den som har bäst förutsättningar?

Hade X 3 haft bokstäverna SRJ, GJ, VGJ, DONJ eller NVHJ framför hade nog saken varit biff. Men nu står det VB på den. Alla föreningar har av naturliga skäl sina prioriteringar, men risken är ju rätt stor att VB X 3 faller mellan stolarna till slut på grund av just dess ursprung kombinerat med en enorm arbetsinsats för att någon gång få den att rulla för egen maskin.

Måste dock säga att den som tar hand om VB X 3 och ger den en skyddad plats inför framtida stordåd är värd en stor guldmedalj!

Mvh Henrik Reuterdahl, i egenskap av privatperson

Jag kan visst säga att om det varit GJ X3 så hade den nog stått i Vagnhall 2 i Dalhem just nu. Visst är det så. GHJ:s resurser att ta hand om VB-fordon är begränsade även om det svider lite... (Här uttalar JAG mig som privatperson). Men om man då ska titta på SvJvm:s roll i sammanhanget så borde man väl vara den som skyddar omlistliga fordon utan naturlig hemvist? Den som täcker eventuella luckor i vårt Museisverige. VB X3 i Vadstena var inte alls fel med tanke på att det ju rör sig om två TÖJ-linjer och med tanke på MÖJ:s alla motorvagnar. Men nu var ju projektet för stort för de resurser som fanns och det gäller nog de flesta föreningar. Men min tes i sammanhanget bevarade fordon blir allt mer; måste man äga alla sina fordon? Kan ett objekt tas omhand av en förening just för det fordonet som arbetar hårt med att finansiera renoveringen av fordonet i fråga och sedan deponerar det till lämplig förening? Typ "VB X3:s vänner"? Eller att en förening tar hand om ett visst fordon som anses vara av stor vikt och att flera aktörer gör en gemensam aktion av något slag? Jag spånar bara men "trilla-mellan-stolarna-problemet" är reellt och jag anser att problem bör identifieras och lösas. Idéer någon?

Jag kan visst säga att om det varit GJ X3 så hade den nog stått i Vagnhall 2 i Dalhem just nu. Visst är det så. GHJ:s resurser att ta hand om VB-fordon är begränsade även om det svider lite... (Här uttalar JAG mig som privatperson). Men om man då ska titta på SvJvm:s roll i sammanhanget så borde man väl vara den som skyddar omlistliga fordon utan naturlig hemvist? Den som täcker eventuella luckor i vårt Museisverige. VB X3 i Vadstena var inte alls fel med tanke på att det ju rör sig om två TÖJ-linjer och med tanke på MÖJ:s alla motorvagnar. Men nu var ju projektet för stort för de resurser som fanns och det gäller nog de flesta föreningar. Men min tes i sammanhanget bevarade fordon blir allt mer; måste man äga alla sina fordon? Kan ett objekt tas omhand av en förening just för det fordonet som arbetar hårt med att finansiera renoveringen av fordonet i fråga och sedan deponerar det till lämplig förening? Typ "VB X3:s vänner"? Eller att en förening tar hand om ett visst fordon som anses vara av stor vikt och att flera aktörer gör en gemensam aktion av något slag? Jag spånar bara men "trilla-mellan-stolarna-problemet" är reellt och jag anser att problem bör identifieras och lösas. Idéer någon?

Ungefär den principen som ofta tillämpas i Storbritannien. Fungerar bra - men löser inte resursproblemet (det finns ju bara så många entusiaster i landet).

Ungefär den principen som ofta tillämpas i Storbritannien. Fungerar bra - men löser inte resursproblemet (det finns ju bara så många entusiaster i landet).

Mitt resonemang handlar enbart om Sverige och svenska förhållanden. Men hur bra är vi egentligen på sponsring och förvärvande av fondmedel till fordon? Frågan är om man till rätt objekt med rätt kontakter och rätt upplägg kan få loss mer medel till fordon som t.ex. VB X3? Jag vet att gamla tillverkare av fordon har ställt upp ibland vid t.ex. ångloksrenoveringar och gjort jobb, men hur organiserat har vi jobbat med dessa kontakter? Jag inser att vi inte kan komma springande med varje lok eller vagn vi har i buskarna men vissa väl valda objekt kanske skulle funka? Som VB X3?

Jag kan visst säga att om det varit GJ X3 så hade den nog stått i Vagnhall 2 i Dalhem just nu. Visst är det så. GHJ:s resurser att ta hand om VB-fordon är begränsade även om det svider lite... (Här uttalar JAG mig som privatperson). Men om man då ska titta på SvJvm:s roll i sammanhanget så borde man väl vara den som skyddar omlistliga fordon utan naturlig hemvist? Den som täcker eventuella luckor i vårt Museisverige. VB X3 i Vadstena var inte alls fel med tanke på att det ju rör sig om två TÖJ-linjer och med tanke på MÖJ:s alla motorvagnar. Men nu var ju projektet för stort för de resurser som fanns och det gäller nog de flesta föreningar. Men min tes i sammanhanget bevarade fordon blir allt mer; måste man äga alla sina fordon? Kan ett objekt tas omhand av en förening just för det fordonet som arbetar hårt med att finansiera renoveringen av fordonet i fråga och sedan deponerar det till lämplig förening? Typ "VB X3:s vänner"? Eller att en förening tar hand om ett visst fordon som anses vara av stor vikt och att flera aktörer gör en gemensam aktion av något slag? Jag spånar bara men "trilla-mellan-stolarna-problemet" är reellt och jag anser att problem bör identifieras och lösas. Idéer någon?

Ungefär den principen som ofta tillämpas i Storbritannien. Fungerar bra - men löser inte resursproblemet (det finns ju bara så många entusiaster i landet).

SkLJ är öppen för diskutioner ang VB X3,och dess fortsatta existens.

SkLJ CMa Björn J

...talar för VB-vagnen:

- Spårvidden.

En normalsp. DEVA skulle vara rätt begränsat användbar utom på museibanorna. En lite lättare, mindre variant borde rimligen kosta lite mindre att sätta fart på och utgöra ett intressant "låna-runt-komplement" - kom ihåg antalet 891-banor vi har!!!

Jag slantar gärna upp en tusing i bidrag till en start-fond - hakar ngn på??

Kan tänka mej att det går åt lite pengar bara till att undersöka alternativa drivlinor...

MEN NÅGON MÅSTE VARA SAMMANHÅLLANDE!!

Kan man börja med att skaffa sej en RB Räv-motorboggi, för att ha något att börja med? Eller är det just en sån som SkLJ redan har..??

Östergötland verkar inte vara så bördig järnvägsmark. Vore inte en inhysning i Västervikstrakten en bättre lösning än Valla? Ö-götakopplingen känns inte alls fel i norra småland. En sexiffrig kulturbidragssökning för en flytt till fast mark är väl inte orimlig?

Man välte ett tåg.
Man har inte kommit på fötter sedan dess.
Centralt läge, skrotgård enligt vissa.

Nej, hur gärna man/jag/vi än vill att banan ska vara kvar så finns nog inga underverk disponibla som omfattar en räddning [b]till[/b] för WFJ.

Lägg allt krut på att göra en bra deal med TJF-folket, riva så mycket som möjligt av värde (banan ska ju säkert som bara den bort, erbjud kommunen att riva banan eller delar av, mot betalning, som får finansiera flytt/nyetablering) och öppna upp antingen en trafikförening hos en privat infraförvaltare eller någon annan passande övergångslösning. Skulle säkert vara "nytt" nog för att kunna slamma upp några nya aktiva från någon mörk hörna.

Hjärteknipande men f-rb-nn-t rationellt och med en god(?) chans att lyckas. Bättre än att en rätt väl sammanhållen Ö-götasamling sprids för vinden och samtidigt en mjuklandning ur ett kritiskt läge.

Det verkar finnas två större problem:
- Lång historia av miss-skötsel inom föreningen med urspårning, indraget trafiktillstånd, allmänt skräpig omgivning och miserabelt underhåll
- Svagt kommunalt stöd, givetvis påverkat av ovanstående.
Om det dessutom finns en eldsjäl mot WFJ som gör allt för att få bort banan så har han ju bara fått rätt med tiden genom banans skötsel.

För vissa männsiskor (vissa av dem tongivande kommunpolitiker) är utvecklingen en oundviklig process där allt gammalt skall bort. På 1860-talet fanns konkreta planer att riva hela Gamla Stan i Stockholm utom slottet och kyrkorna. På 1960-talet skövlades stora delar av äldre stadskärnor för att ge plats åt domus- och tempo-lador med tillhörande parkeringssystem.
Vad planerna i Vadstena går ut på kan man undra, men antagligen finns det planer på chica bostadskvarter där möjligen stationshuset finns kvar, kanske lokstallet som shoppinglada eller kulturhus/konsthall. Alternativet är väl ett totalt frmgångsrecept där det mesta rivs och ersätts av en trädbefriad asfaltsparkering och en Willys-lada i korrugerad plåt. Men så korkade tror jag inte kommunledningen är.

Om man hade skött omgivningen och det sett ut som t.ex i Mariefred hade det varit mycket svårare att ge sig på förenigen. Som det nu är så talar nog verkligen för rivningsivrarna, vilket är djupt tragiskt.

Många beklagar sig över hur stationsområdet ser ut men jag har nte sett några bilder, utom i Gurklisten men de har inte sett särskilt skräpigt ut på dem.
Någon vänlig själ som kan visa aktuella bilder på hur "eländigt" det ser ut?

Mycket gnäll på WFJ och efterklokhet samt en del konstruktiva förslag har det varit i denna svåra stund men helt klart från väldigt få debattörer.

Kan inte Järnvägshistoriska svenskar komma på bättre?
Gnuggas det i händerna och les i mjugg nu hos en del?

Tråkigt för WFJ tycker jag när man nu äntligen börjat komma på spåret..men kanske det är justd et som skrämmer kommunen att ila iväg med uppsägningen.
Lyckas man med att förlänga trafiken alltefersom och med sina internationella läger så börjar det bli svårt att argumentera för en vräkning, alltså smids ränkerna nu...

Lokal opinion måste nog till för att tysta politikerna, sen kanske påtryckningar från tunga kulturinstanser i samhället kan få vågskålen att väga över. Men det kräver ju egna insatser av föreningen för att visa att man kan göra alla parter nöjda...jordbrukare, grannar politiker m m
Nå lycka till...jag kan inte bidra med annat

Tycker att kommunens beslut är djupt tragiskt, liksom de flesta andra här, måste ju kännas som en ren käftsmäll mot alla entusiaster som i år kämpad för att kunna skapa en turistatraktion i Vadstena, som många andra kommuner skulle vilja verka för.
Har kommun bara blundat för de åtgärdsprogram föreningen presenterat med arbetsläger mm? Föreningen har dessutom kommit, långt reltivt, sett under senaste åren.
Finns det något sätt att överklaga beslutet? Länsstyrelsen?

Mvh
Jonas
som mycket väl lkan tänka mig komma förbi någon dag i vår och ge, ett handtag - bara det finns mening i det.

Tyvärr är väl bedömningen vad som är skräpigt olika. För alltför många är spåren av gammal industriverksamhet och likanade skräpigt medan andra lan se det som ett minne av gamla tider. Det är inte så länge sedan som gamla runstenar ansågs stå i vägen och helst kunde användas som byggnadsmaterial. Upplagd räls, slipers, avställda fordon upplevs tyvärr som störande av vissa. DEt gäller at falla inom prydlighetsramen vilket museijärnvägar kan få problem med då verksamheten genom sin natur delvis består av rostiga renoveringsföremål och annat materiel. I känsliga miljöer som Vadstena och Mariefred är detta tämligen viktigt. Skjul, presenningar och avskilda upplagsplatser är nog så nyttiga.

Efter at ha läst inläggen kan man få känslan av att ett av problemen har varit att idesprutor lätt startat nya projekt medan det dagliga underhållet varit eftersatt. Bilderna på banvallen visar detta. Det är väl alltid så att det är lättare att entusiamera till nu framtida projekt än att gräva ner sig i dagens problem. Om de akuta problemen växer blir behovet av verklighetflykt större.
Kanske det hade varit bäst att korta av banan och satsa på det som det finns resurser till. Därmed bita i det sura äpplet att banan inte går någonstans längre, men detsamma gäller ju t.ex i Malmköping där Hosjö ju inte är någon större attraktion utan det är resan som ger behållningen. Det är ju inte en speciellt unik situation.

Tyvärr känns det som att urpårningen var mer ett symptom och inte det egentliga problemet. Utan Vadtenas stöd undrar jag om det finns personella resurser för både WFJ och museet i Linköping. Med gamla Linköping, flygvapenmuseum mm så kan en bana där vara ett bättre alternativ. Framförallt om Vadstena kommun tappat det intresse aom någon gång funnits.

Men jag hoppas innerst inne att jag har fel och att likt fågel Fenix WFJ på något sätt återuppstår.

Tyvärr är väl bedömningen vad som är skräpigt olika. För alltför många är spåren av gammal industriverksamhet och likanade skräpigt medan andra lan se det som ett minne av gamla tider. >

Bedömningen av vad som anses skräpigt på stationsområdet i Vadstena har också skärpts de senaste åren, med tanke på hur det såg ut i början på 80-talet med all bråte, gammal rostig fallfärdig travers m.m så är det väldigt rent och snyggt idag.

Efter at ha läst inläggen kan man få känslan av att ett av problemen har varit att idesprutor lätt startat nya projekt medan det dagliga underhållet varit eftersatt. Bilderna på banvallen visar detta. Det är väl alltid så att det är lättare att entusiamera till nu framtida projekt än att gräva ner sig i dagens problem. Om de akuta problemen växer blir behovet av verklighetflykt större.

Precis vad jag tror, när det väl gick som bäst med ångtåg till Fågelsta på 90-talet, så invaggades föreningen i en falsk trygghet, ok att banunderhållet var eftersatt, men att det var det i så stor utsträckning att en urspårning var möjlig är väldigt oroväckande.

Kanske det hade varit bäst att korta av banan och satsa på det som det finns resurser till. Därmed bita i det sura äpplet att banan inte går någonstans längre, men detsamma gäller ju t.ex i Malmköping där Hosjö ju inte är någon större attraktion utan det är resan som ger behållningen. Det är ju inte en speciellt unik situation.

Just precis, en mindre sträckning hade avsevärt förenklat banunderhållet, just sträckan Aska-Fågelsta har alltid varit i sämst skick och därmed mest varit till besvär, även den mest klagande bonden i Rävsjö bor på det avsnittet.

Med gamla Linköping, flygvapenmuseum mm så kan en bana där vara ett bättre alternativ. Framförallt om Vadstena kommun tappat det intresse aom någon gång funnits.

Men jag hoppas innerst inne att jag har fel och att likt fågel Fenix WFJ på något sätt återuppstår.

Just Valla är ett bra alternativ, att köra till gamla Linköping blir knöligt både pga. topografi och närliggande bostadsområde. Däremot finns det enorma släta grönområden och hagar i anslutning till Valla där spår med enkelhet skulle kunna läggas. Det behöver bara vara fråga om någon kilometer med rakt spår samt kort parallellspår med 2 växlar för att kunna vända. Nu vore ju detta ingen historisk förebildsenlig bana, men ändå en gemensam samlingsplats för kvarvarande östgötasmalspår. Halleby stationshus står redan på plats. Vagnhallen borde kunna flyttas några 100m söderut, inga plankorsningar med väg skulle behövas. Vad det gäller kontaktledning så vore det också spännande, tänk landets första elektriska museijärnväg, det skulle locka folk. Det är kul att spekulera, men i slutändan handlar det om engagemang och tillräckligt med sådant saknas det ännu i Valla. Men om Vadstena-entusiasterna skulle förenas med JMF borde det kunna bli mer verklighetsförankrat, många av dem bor ju redan i Linköping.

Bedömningen av vad som anses skräpigt på stationsområdet i Vadstena har också skärpts de senaste åren, med tanke på hur det såg ut i början på 80-talet med all bråte, gammal rostig fallfärdig travers m.m så är det väldigt rent och snyggt idag.

Fast uppenbarligen inte tillräckligt snyggt för att kommun och "opinion" ska vara nöjda. Då är det inte svårt att tro att det egentligen inte spelar nån roll vad föreningen gjort och gör. Man vill helt enkelt bli av med järnvägen och dess verskamhet. Till förmån för gästhamnsverksamhet och annat. Och då gäller det att "hitta en anledning" (eller flera) för att kunna säga upp föreningen. Något som man nu gjort.

Precis vad jag tror, när det väl gick som bäst med ångtåg till Fågelsta på 90-talet, så invaggades föreningen i en falsk trygghet, ok att banunderhållet var eftersatt, men att det var det i så stor utsträckning att en urspårning var möjlig är väldigt oroväckande.

Det ligger nog en hel del i detta. Nu var det väl i o f s så att man la ner en hel del resurser på sträckan Aska- Fågelsta inför dess återöppnande, medan inte tillräckligt gjordes på sträckan Vadstena- Aska. Och om då slipersen var ilagd samtidigt och följaktligen "gav upp" samtidigt kom förfallet snabbt över hela sträckan. Och vips... Förvisso skedde ju urspårningen 1998 på ett ganska osannolikt ställe; när tåget var på väg att stanna inne vid plattform i Vadstena, under olyckliga omständigheter. Bangården hade ju dessutom rustats upp en del, och var nog inte sämre än t ex vad Uppsala Ö var samma tidpunkt. Men nu var de ju på WFJ det hände, så...

Just Valla är ett bra alternativ, att köra till gamla Linköping blir knöligt både pga. topografi och närliggande bostadsområde. Däremot finns det enorma släta grönområden och hagar i anslutning till Valla där spår med enkelhet skulle kunna läggas (-------) Men om Vadstena-entusiasterna skulle förenas med JMF borde det kunna bli mer verklighetsförankrat, många av dem bor ju redan i Linköping.

Mja... Jag tror inte på att bygga upp nåt "helt nytt" på detta sätt ö h t. "Rundbanor" o dyl gör sig dessutom bäst i spårvidder på 600 mm -och smalare. Att rusta upp och underhålla fordon som t ex NÖJ 18 låter sig inte göras i dylika format, tror jag. Och så -vilket är viktigt icke minst i Östergötland- få tillräckligt många tillräckligt kunniga som vill ägna sig tillräckligt mycket åt verksamheten. Vad gäller "Vadstena-entusiasterna" tror jag att de flesta av dem (som dessutom uppfyller tidigare nämnda kriterier) nog hellre engagerar sig på den "riktiga järnvägen" i Västervik. En smalspårsjärnväg som ju redan finns och som flera av dem är ganska engagerade på och vid redan idag.

/ L G

Eftersom jag inte varit i Vadstena på flera års tid vill jag inte så tvärsäkert, som utomstående, spekulera i avgörande faktorer för Vadstena kommuns beslut. Styrelsen har säkert klart för sig, och med rätta prioriterar sin nu dyrbara tid än att delta / korrigera i detaljer på olika inlägg här.
Men det är positivt att föreningen har informerat då och då på forumet.

Ärendet och beslutet om uppsägning har säkerligen förberetts under lång tid på både tjänstemanna- och politisk nivå. Så ser realiteten alltid ut vid större kommunala beslut. Eventuell dialog/påverkán brukar kunna ske innan beslut är fattade. Det är oftast svårt att få till stånd en ändring när beslutet väl är fattat. Jag är dock övertygad om att föreningens styrelse har sådana kontakter så dom kan bedöma om det finns någon liten kil som är möjlig.
Eventuell förhandling/dialog måste naturligtvis ske i kombination med att visa att man har handlingskraft både egen kraft och med yttre hjälp t.ex arbetslag från andra länder, järnvägsintresserade som vill göra dagsverken samt aktivitet från stödföreningen som nu bildats.
Stödföreningens funktion kan t.ex vara att administrera och samla ihop utomstående personer som vill ge ett praktiskt stöd, vara opinionsbildande eller varför inte ha en viktig informativ roll till omvärlden och inte bara internt inom föreningen......
Hoppas inte att en del alltför pessimistiska inlägg här bidrar till att få andra att avstå från ex. dagsverken i Vadstena med tanken att det redan kanske är kört.....

Men den känsliga kontakten med myndigheter, kommun, viktiga intressenter e.t.c som är avgörande för den fortsatta utvecklingen bör och kommer säkert att vara föreningsstyrelsens angelägenhet.
Jag hoppas innerligt att kraft finns och önskar all lycka till till att om möjligt finna en acceptabel förhandlingslösning för om/nyprövning av beslutet eller få tillstånd en acceptabel avveckling från nuvarande koncept som museijärnväg i Vadstena.

Fast uppenbarligen inte tillräckligt snyggt för att kommun och "opinion" ska vara nöjda. Då är det inte svårt att tro att det egentligen inte spelar nån roll vad föreningen gjort och gör. Man vill helt enkelt bli av med järnvägen och dess verskamhet. Till förmån för gästhamnsverksamhet och annat. Och då gäller det att "hitta en anledning" (eller flera) för att kunna säga upp föreningen. Något som man nu gjort.

I det här fallet handlar det om krav på prydlighet in absurdum, dvs. kraven är så högt ställda att de knappast kan uppfyllas om man ska bedriva järnvägsverksamhet i området. "Eldsjälen" Tommy Palmqvist har segrat genom att systematiskt använda sig av den här taktiken.

Ärendet och beslutet om uppsägning har säkerligen förberetts under lång tid på både tjänstemanna- och politisk nivå. Så ser realiteten alltid ut vid större kommunala beslut. Eventuell dialog/påverkán brukar kunna ske innan beslut är fattade. Det är oftast svårt att få till stånd en ändring när beslutet väl är fattat. Jag är dock övertygad om att föreningens styrelse har sådana kontakter så dom kan bedöma om det finns någon liten kil som är möjlig.

Som jag ser det vet vi att ett beslut är fattat angående upphörda hyresavtal mellan WFJ och Vadstena kommun. Alltså finns det en överhängande risk för avhysning av WFJs verksamhet på området redan nästa år. För att dra ett drastiskt exempel kan nämnas att det även fanns ett politiskt beslut om att skövla almarna i Kungsträdgården 1971. Trots detta står almarna fortfarande kvar än idag. Vad vill jag säga med det? Jo, att aldrig ge upp. Jag uppmanar WFJarna att fortsätta med slipersbytena, det finns ännu ingen anledning att ställa ifrån sig spadarna.

Kanske borde man kunna skapa opinion genom lite udda metoder, ta kontakt med TV-kanal för att väcka uppmärksamhet. Varför inte spela in en dokumentär om järnvägen, dokusåpa, demonstrera, flygblad.. vad vet jag, alla dörrar måste hållas öppna.

Om avhysning kommer att ske så kommer ingen grävskopa att röra lokstallet, det är ett skyddat byggnadsminne, det kommer inte att rivas. Det finns dock frågetecken kring stationshuset, rälsbussgaraget och godsmagasinet.

Trots det dystra beskedet pågår nu arbetet med att rusta upp sträckan fram till Pilgrimsvägen, kanske blir t.om. Skänningevägen sista hållplats i sommar. Det är helt rätt att fortsätta med slipersbytandet, jag ser fram emot att få se bommarna fällas på Södra vägen, Hovsvägen och Pilgrimsvägen även om det blir den sista gången.

Finns det något sätt att överklaga beslutet? Länsstyrelsen?

Om man har goda kontakter inom Länsstyrelsen kan det absolut finnas vägar till att förhala och/eller få hjälp.
Lagom tid innan kontraktet går ut begär man att delar eller hela anläggningen ska bli byggnadsminne. Länsstyrelsen kan då gå in och hindra rivning under den tiden som en utredning pågår. Tyvärr gör man dock inte ett byggnadsminne (även om det går) mot ägarens vilja - men det gör att man kan vinna tid.

Rivningsbeslut kan överklagas, planfrågor kan överklagas.

Problemet är att det inte är en lösning utan enbart en fördröjning. En öppning är om man kan få med sig flera olika aktörer som arbetar fram en lösning gemensamt. Länsstyrelsen och Länsmuseet är dock viktiga aktörer - är de med på tåget kan man få hjälp med bra underlag och eventuellt ekonomiskt stöd.

Som sagt bara för att kontraktet är uppsagt behöver det i sig inte betyda någonting.

Erik S

Detta forum är inte ett slutet chat-room, utan VEM SOM HELST kan gå in och läsa åsikter och vad som bör och kan göras i en juridisk process/tvist, ex som den du här pratar om. Detta kan du utgå från sker i denna stund. WFJ:s område är värt mångmiljonbelopp i entreprenörers händer, Så skicka istället ett mail till kommunen eller dess juridiska ombud med din detaljerade "cunning plan".

Detta forum är inte ett slutet chat-room, utan VEM SOM HELST kan gå in och läsa åsikter och vad som bör och kan göras i en juridisk process/tvist, ex som den du här pratar om. Detta kan du utgå från sker i denna stund. WFJ:s område är värt mångmiljonbelopp i entreprenörers händer, Så skicka istället ett mail till kommunen eller dess juridiska ombud med din detaljerade "cunning plan".

Nä det är inte slutet rum men det jag beskriver är inga hemligheter. Det är så det fungerar. Tips för läsning är kulturminneslagen (om byggnadsminnen) och plan- och bygglagen.

Observera att vem som helst kan föreslå ett byggnadsminne. Som ett tips. Ska ställas till Länsstyrelsen.

Men som jag sagt det går aldrig igenom om man inte har ägaren med sig men det sätter fokus på frågan och kan resultera i en bra genomlysning av verksamheten.

Nyckeln tror jag dialog med inblandade (även ovan nämnda entreprenörer).

Erik S

Tycker att kommunens beslut är djupt tragiskt, liksom de flesta andra här, måste ju kännas som en ren käftsmäll mot alla entusiaster som i år kämpad för att kunna skapa en turistatraktion i Vadstena, som många andra kommuner skulle vilja verka för.

Utan att förringa det tråkiga i att (ännu) en historisk järnägsmiljö riskerar att försvinna och att ett antal aktiva får svårare att utöva sin hobby, så kan jag inte hålla med om att det skulle vara "djupt tragiskt". Då har orden helt mist sin innebörd. Hade SJ inte sabbat banan genom avelektrifieringen -56 hade saken varit delvis annorlunda, men djupt tragiskt hade det knappast varit ens då...
Historiskt intressanta fordon hittar förhoppningsvis andra hem hos föreningar med mer resurser än WFJ. Banan i sig är rätt ointressant (spikrakt över prärien) och Vadstena är en i övrigt trevlig stad som kommer att fortsätta locka många turister även om järnvägen försvinner.
Visst är det trist, men knappast mer än så...:-|

Du glömmer all tid, all energi som människor lagt ned under en massa år för att göra något bra av detta. En förening är inte bara loken, banan, vagnarna och byggnaderna. Det är också människor som offrat tid, pengar och kanske annat för något. Det är där en stor del av det tragiska ligger. Jag tittar på min egen förening och ser allt jättejobb som lagts ned, ofta utan att någon ser det. Sysselsättningar som varit oerhört betydelsefulla för någon. Bara tanken på att detta skulle vara förgäves...

Du glömmer all tid, all energi som människor lagt ned under en massa år för att göra något bra av detta. En förening är inte bara loken, banan, vagnarna och byggnaderna. Det är också människor som offrat tid, pengar och kanske annat för något. Det är där en stor del av det tragiska ligger. Jag tittar på min egen förening och ser allt jättejobb som lagts ned, ofta utan att någon ser det. Sysselsättningar som varit oerhört betydelsefulla för någon. Bara tanken på att detta skulle vara förgäves...

Ja det du säger är huvudet på spiken Ante! Kloka ord! Det gäller inte bara WFJ utan kan utan vidare appliceras på AGJ...

Mvh P-Å Lampemo

Visst är det trist, men knappast mer än så...:-|

Axelryckning för dig, men katastrof för många i WFJ. Frågan är nu hur själva rivningsarbetet kommer att se ut, kommer kommunen att ta in en utomstående entreprenör som demonterar rälsen ? antar att medlemmarna i WFJ knappast har någon större lust att riva det de byggt upp, ens för betalning.

"...så kan jag inte hålla med om att det skulle vara "djupt tragiskt". Då har orden helt mist sin innebörd. Hade SJ inte sabbat banan genom avelektrifieringen -56 hade saken varit delvis annorlunda, men djupt tragiskt hade det knappast varit ens då...
Historiskt intressanta fordon hittar förhoppningsvis andra hem hos föreningar med mer resurser än WFJ. Banan i sig är rätt ointressant (spikrakt över prärien) och Vadstena är en i övrigt trevlig stad som kommer att fortsätta locka många turister även om järnvägen försvinner.
Visst är det trist, men knappast mer än så..."

Om inte detta blir en djup personlig kris för medlemmarna, OM WFJ upphör, då vet inte jag vad det ordet innebär för mig i vart fall.

Att ha varit aktiv i en förening i åratal, kanske decennier. Att tvingas se sin förening fysiskt styckas. Ens sociala fritid... Avgrund.

Vagnpark och räls, det reder sig väl alltid, det lär inte dö sotdöden på Stena metall, men människorna? livsverken? Var är empatin?

JVM-föreningar handlar inte enbart om prylar. Medlemmarna, personligheterna, gör det levande. Inte en trävagn från 1902.

"...så kan jag inte hålla med om att det skulle vara "djupt tragiskt". Då har orden helt mist sin innebörd. Hade SJ inte sabbat banan genom avelektrifieringen -56 hade saken varit delvis annorlunda, men djupt tragiskt hade det knappast varit ens då...
Historiskt intressanta fordon hittar förhoppningsvis andra hem hos föreningar med mer resurser än WFJ. Banan i sig är rätt ointressant (spikrakt över prärien) och Vadstena är en i övrigt trevlig stad som kommer att fortsätta locka många turister även om järnvägen försvinner.
Visst är det trist, men knappast mer än så..."

Om inte detta blir en djup personlig kris för medlemmarna, OM WFJ upphör, då vet inte jag vad det ordet innebär för mig i vart fall.

Att ha varit aktiv i en förening i åratal, kanske decennier. Att tvingas se sin förening fysiskt styckas. Ens sociala fritid... Avgrund.

Vagnpark och räls, det reder sig väl alltid, det lär inte dö sotdöden på Stena metall, men människorna? livsverken? Var är empatin?

JVM-föreningar handlar inte enbart om prylar. Medlemmarna, personligheterna, gör det levande. Inte en trävagn från 1902.

Situationen i Afghanistan är djupt tragisk. Barn som dör av triviala diarréer är tragiskt. Att familjer och hela samhällen slits sönder när industrier lägger ned i avfolkningsbygd är tragiskt. Att en relativt liten grupp i Vadstena med omnejd får se sig om efter alternativa fritidssysselsättningar är beklagligt.

Självklart är det jättetrist att se det man kämpat för försvinna. Idealitet och engagemang är bristvaror i vår tid, och förtjänar uppmuntran. Självklart är sociala kontaktytor viktiga för individerna. Men djup tragik? -[i]Det [/i]vore tragiskt!

Jag känner inte för att inleda mig i polemik i vad som är universalt tragiskt eller inte. Vad som är traumatiskt/tragiskt måste definitionsmässigt avgöras på ett personligt plan där den uppkommna krisen är. Det en person tycker är inget att snacka om, kan vara en PERSONLIG katastrof för en annan. Vi rör oss i en subjektiv/emotionell värld här, där tolkningsrätten ligger hos den drabbade, INTE betraktaren.

[i](Till ovanstående skribenter)[/i]

Nu ska vi nog inte överdriva det Olle skriver. Han har nog full förståelse för det tragiska som drabbar de inblandade (jag har t ex själv såväl åkt som tjänstgjort på WFJ och känner många av dem) och vad allt detta innebär. Såväl inom som utom WFJ. Problemet är bara att det finns en värld utanför våran också. En värld där Museijärnväg inte alltid är det finaste och mest självklara man behöver i t ex en turiststad. Eller ens ö h t. Framförallt om det ställs mot en fin gästhamn med ett puttinuttigt (nu fick jag med det ordet igen :-P ) "servicehus" -"som varit järnvägsstation på en sedan länge försvunnen smalspårsbana"- och ett supermysigt kafé i ett gammalt [b]lokstall[/b]! Wow! [i]Det [/i]är nåt att visa upp för turisterna det! Tro nu inte att [b]jag [/b]tycker så. Men tyvärr tycker inte alla som vi... :-|

/ L G

Självklart. Men det var ju inte det detta handlade om. Ur mitt perspektiv är det tragiskt. Sen huruvuda folk uppskattar museibanor eller inte är en helt annan poäng. Att kommuner och städer i dagens läge vill hitta olika sätt att locka turister är självklart. Hur man gör detta är nog inget som kommunen egentligen bryr sig om, drar det folk är det bra, om inte är det inte bra. Frågan är också hur mycket det kostar att satsa för en kommun. Men man kan se olika på saker och ting och som verkande inom besöksnäring på Gotland så finns det skillnader i attityd. Mitt intryck av Vadstena är att man lutar sig tillbaka i trygg förvissning om att slottet och klostret drar folk till stan. På Gotland ser man kombinationen bredd och kvalitet som framtidsreceptet. Därför satsar man pengar på turism på delar av ön som av tradition inte haft sådan och därför är man angelägen att utveckla hela ön. Intressanta besöksmål uppmuntras och stöttas. Det ger möjligheter till ekonomiskt stöd men kräver också en större proffsighet av besöksmålen själva. Att Gotlands kommun satsar på att utveckla turistmålens affärsmässighet är ett sätt att trygga utvecklingen men samtidigt lägga bollen hos målen (häpp!), inte hos kommunen. Om Vadstena vill ha galleri i lokstallet och dagis i stationen, fine, men idag finns banan fortfarande där och det är väl en god tanke att peka på möjligheterna ur vårt perspektiv också? Jag tror ibland att vi identifierar oss själva som en samling nördar med lite tossiga intressen. Visst, kanske det, men har vi en väl fungerande verksamhet är det ingen som tycker att vi är så töntiga egentligen. Men vi måste nog ibland lära oss att föra oss ute "i verkligheten" och faktiskt ser till vad vi kan erbjuda och inte bara mecka för vår egen skull för då kommer vi inte särskilt långt. Bli mer affärsmässiga helt enkelt...

...Mitt intryck av Vadstena är att man lutar sig tillbaka i trygg förvissning om att slottet och klostret drar folk till stan. På Gotland ser man kombinationen bredd och kvalitet som framtidsreceptet.

Fast det kanske beror lite på Föreningen Gotlandstågets [i]positiva [/i]insatser? Ty innan dess var det väl en hel (?) del "medeltidshybris" också på Gotland? D v s att öns historia och det man därmed ville visa upp och slå mynt av slutade nån gång på 1600-talet.... Beträffande Vadstena så verkar man ha upplevt WFJÂ´s insatser som -om inte negativa- så i varje fall inte [b]tillräckligt [/b]positiva..?

Men vi måste nog ibland lära oss att föra oss ute "i verkligheten" och faktiskt ser till vad vi kan erbjuda och inte bara mecka för vår egen skull för då kommer vi inte särskilt långt. Bli mer affärsmässiga helt enkelt...

Helt rätt. Problemet är dock att man kan ta detta som ett argument för att ersätta en förfallen museibana som gnetar sig sakta fram med en tjusig turistvänlig (= snygg, påkostad och användbar) gästhamnsanläggning t ex. Däri ligger nog lite av Nickes argumentering också. Att inse att det där med att bedriva järnvägsmuseal verksamhet inne i en stor- och/ eller turiststad inte [i]bara [/i]är fördelar. Det gäller f f a då att ha bra omvärldsanalys och d:o kontakter. Och inte stå på "ofri mark".

/ L G

Fast det kanske beror lite på Föreningen Gotlandstågets [i]positiva [/i]insatser? Ty innan dess var det väl en hel (?) del "medeltidshybris" också på Gotland? D v s öns historia och det man därmed ville visa upp och slå mynt av slutade nån gång på 1600-talet.... Beträffande Vadstena så verkar man ha upplevt WFJÂ´s insatser som -om inte negativa- så i varje fall inte [b]tillräckligt [/b]positiva..?

Men vi måste nog ibland lära oss att föra oss ute "i verkligheten" och faktiskt ser till vad vi kan erbjuda och inte bara mecka för vår egen skull för då kommer vi inte särskilt långt. Bli mer affärsmässiga helt enkelt...

Helt rätt. Problemet är dock att man kan ta detta som ett argument för att ersätta en förfallen museibana som gnetar sig sakta fram med en tjusig turistvänlig (= snygg, påkostad och användbar) gästhamnsanläggning t ex. Däri ligger nog lite av Nickes argumentering också. Att inse att det där med att bedriva järnvägsmuseal verksamhet inne i en stor- och/ eller turiststad inte [i]bara [/i]är fördelar. Det gäller f f a då att ha bra omvärldsanalys och d:o kontakter. Och inte stå på "ofri mark".

/ L G

Visst. Och man kan ersätta gästhamnen med vad du vill. Men poängen är att den förfallna museibanan inte nödvändigtvis måste vara ett förlorarkoncept i sig. Förlorarkoncept blir det när föreningen bakom detta inte har förmågan att övertyga. Är vi en samling "tågtöntar" som mest vill ha banan "för att det är sista biten av det stora XYJ-nätet" eller ännu värre: "för att det är så kul att mecka med ånglok" så har du galleriet och dagiset i lokstall och station säkert som ett brev på posten. Därför krävs att museibanorna lär sig nya färdigheter. Om vi däremot kan hävda oss bland de stora drakarna på turistmarknaden och visa att "tåget kan ta turisterna från A här och bort till B där den nya konferensanläggningen finns. Därigenom kan boende på anläggningen ta tåget in till A för att där avnjuta en fantastiskt måltid på restaurange vid Stortorget och dessutom se en pjäs på Stadsteatern" så blir det en helt annan femma. Om man DESSUTOM förpackar detta snyggt, värsta Powerpointpresentationen, och har med sig folk från konferensanläggningen, teatern, restaurangen etc så blir det mer attraktivt för kommunen. I såna här sammanhang; glöm tågen! Men tappa inte musealiteten i verksamheten för det är en kvalitetsfaktor som besökaren betalar för. Titta på möjligheterna att arrangera snygga paket. Någon sa till mig att museiförening A har stöd idag för att man gått "från att vara en förening för folk som meckar med tåg till att vara en modern upplevelsproducent". Den imageförändringen betyder mycket. Kommunen fattar att galleriet och dagiset kan ligga 100 m bort om det finns lite klirr att hämta. Bättre tänk som handlar om andra saker än vad vi traditionellt brukar ägna oss åt är nog viktiga, i synnerhet i turiststäder. Vi måste helt enkelt in på samma arena som båthamnen. Men kommer vi dit så finns det inget som säger att vi är sämre. Vi bara färdas på ett annat sätt...

Självklart. Men det var ju inte det detta handlade om. Ur mitt perspektiv är det tragiskt. Sen huruvuda folk uppskattar museibanor eller inte är en helt annan poäng. Att kommuner och städer i dagens läge vill hitta olika sätt att locka turister är självklart. Hur man gör detta är nog inget som kommunen egentligen bryr sig om, drar det folk är det bra, om inte är det inte bra. Frågan är också hur mycket det kostar att satsa för en kommun. Men man kan se olika på saker och ting och som verkande inom besöksnäring på Gotland så finns det skillnader i attityd. Mitt intryck av Vadstena är att man lutar sig tillbaka i trygg förvissning om att slottet och klostret drar folk till stan.

Skulle vilja påstå att de flesta turister åker till Vadstena för att se klosterkyrkan och slottet. Antalet personer som besöker Vadstena för att de vill åka museijärnväg är relativt litet.

De besökare som ändå valt att se slottet, kan inte undvika att upptäcka järnvägen, hamnspåret ligger precis intill och placerar man ett rykande ånglok just där så strömmar folk snabbt dit. Även måttligt tågintresserade börjar fråga om järnvägen och tipsas snart om både biljetter och försäljning. Vad är detta värt för WFJ? -mycket, det är just de måttligt intresserade som ska hitta järnvägen, entusiasterna hittar dit ändå. Få föreningar har detta guldläge, som WFJ åkt snålskjuts på. Alltså skulle man kunna säga att slottet betyder mer för museijärnvägen än vad museijärnvägen betyder för slottet. Hade järnvägen däremot gått mellan låt säga de gudsförgätna ställena Fågelsta och Fornåsa, hade denna förening varit huvudattraktion och "motorn" i hela bygden på somrarna, folk hade lockats dit pga järnvägen och inte av nått slott. Kioskägare och lanthandlare hade gnuggat händerna av förtjusning då kundantalet ökat och därmed vinsten för näringsidkarna i området. Hade kommunen i detta läge hotat om avhysning hade bygden protesterat och höjt sina röster, inte pga att de skulle sakna de tuffande tågen utan pga minskande kundunderlag sommartid, det är det allt handlar om nämligen pengar, entusiasm räddar inga järnvägar.

I sann JFK-anda skulle man då kunna ställa frågan: Vad kan WFJ göra för kommunen istället för att fundera på vad kommunen ska göra för WFJ. Då får vi genast en mycket mer positiv debattanda och järnvägen blir en möjlighet istället för ett problem.

Självklart. Men det var ju inte det detta handlade om. Ur mitt perspektiv är det tragiskt. Sen huruvuda folk uppskattar museibanor eller inte är en helt annan poäng. Att kommuner och städer i dagens läge vill hitta olika sätt att locka turister är självklart. Hur man gör detta är nog inget som kommunen egentligen bryr sig om, drar det folk är det bra, om inte är det inte bra. Frågan är också hur mycket det kostar att satsa för en kommun. Men man kan se olika på saker och ting och som verkande inom besöksnäring på Gotland så finns det skillnader i attityd. Mitt intryck av Vadstena är att man lutar sig tillbaka i trygg förvissning om att slottet och klostret drar folk till stan.

Skulle vilja påstå att de flesta turister åker till Vadstena för att se klosterkyrkan och slottet. Antalet personer som besöker Vadstena för att de vill åka museijärnväg är relativt litet.

Helt korrekt.

De besökare som ändå valt att se slottet, kan inte undvika att upptäcka järnvägen, hamnspåret ligger precis intill och placerar man ett rykande ånglok just där så strömmar folk snabbt dit. Även måttligt tågintresserade börjar fråga om järnvägen och tipsas snart om både biljetter och försäljning. Vad är detta värt för WFJ? -mycket, det är just de måttligt intresserade som ska hitta järnvägen, entusiasterna hittar dit ändå. Få föreningar har detta guldläge, som WFJ åkt snålskjuts på. Alltså skulle man kunna säga att slottet betyder mer för museijärnvägen än vad museijärnvägen betyder för slottet.

Också helt riktigt och vi skall inte heller glömma bort nostaligkvällarna som varje onsdagskväll under hela sommaren drar folk, ibland fler än tusen personer till området mellan stationen, slottet och Leksaksmuseet.

I sann JFK-anda skulle man då kunna ställa frågan: Vad kan WFJ göra för kommunen istället för att fundera på vad kommunen ska göra för WFJ. Då får vi genast en mycket mer positiv debattanda och järnvägen blir en möjlighet istället för ett problem.

Det WFJ kan göra är väl bland annat att poängtera att museijärnvägen med ånglok, lokomotorer och annat är en alternativ attraktion för barn och barnfamiljer. Klosterkyrka och slott i all ära, men hur många ungar är speciellt intresserade av dessa?

Problemet som jag ser det är att majoriteten av Vadstenas politiker (och även många andra infödda vadstenabor) inte ser vilka möjligheter som alla de fördelar dagens Vadstena, utan egen förskyllan, har i form av många olika unika turistattraktioner. De bara finns där och man förväntar sig att turisterna skall komma utan att man behöver anstränga sig speciellt mycket och satsa på turismen. Ibland verkar besökande bara vara till besvär (de tar ju bland upp p-platser för vadstenaborna som skall in till centrum och handla!). Att åtgärder för att turismen skulle kunna vara en investering som ger pengar tillbaka i slutändan (till exempel stöd åt järnvägen) verkar inte vara en tanke som drabbat de styrande i Vadstena.

Att i det klimatet hitta argument som tar är en tuff uppgift.

/Bert Jakobsson

Det WFJ kan göra är väl bland annat att poängtera att museijärnvägen med ånglok, lokomotorer och annat är en alternativ attraktion för barn och barnfamiljer. Klosterkyrka och slott i all ära, men hur många ungar är speciellt intresserade av dessa?

Här skulle jag råda WFJ att bli mer synliga, varför inte lufta tågen oftare och inte bara under sommarhelgerna, en liten annons i lokaltidningen om att det går tåg under sportlovet. Utöka helt enkelt turerna och kör i uppvisningssyfte. Även om tåget saknar passagerare, så ser vadstenaborna att det rör på sig. Visserligen kostar drivmedlet, men denna kostnad kommer WFJ få tillbaka i form av ökat medvetande kring järnvägen.

Skulle vilja påstå att de flesta turister åker till Vadstena för att se klosterkyrkan och slottet. Antalet personer som besöker Vadstena för att de vill åka museijärnväg är relativt litet.

Det WFJ kan göra är väl bland annat att poängtera att museijärnvägen med ånglok, lokomotorer och annat är en alternativ attraktion för barn och barnfamiljer. Klosterkyrka och slott i all ära, men hur många ungar är speciellt intresserade av dessa?

Problemet som jag ser det är att majoriteten av Vadstenas politiker (och även många andra infödda vadstenabor) inte ser vilka möjligheter som alla de fördelar dagens Vadstena, utan egen förskyllan, har i form av många olika unika turistattraktioner. De bara finns där och man förväntar sig att turisterna skall komma utan att man behöver anstränga sig speciellt mycket och satsa på turismen. Ibland verkar besökande bara vara till besvär (de tar ju bland upp p-platser för vadstenaborna som skall in till centrum och handla!). Att åtgärder för att turismen skulle kunna vara en investering som ger pengar tillbaka i slutändan (till exempel stöd åt järnvägen) verkar inte vara en tanke som drabbat de styrande i Vadstena.

Att i det klimatet hitta argument som tar är en tuff uppgift.

/Bert Jakobsson

Det där är 50% rätt. Man måste tala om förtjänsten med en mysig museibana, visst. Men man måste nog också själva arbeta aktivare för att skaffa samarbetspartners som säger samma sak, kolla hur det hela ska finansieras, hitta alternativa lösningar när man upptäcker att a) kommunen inte ställer upp som man lovat, b) man ser att man inte hinner fram till avtalade kontrollpunkter i tid.

Klart är att det inte fungerar med att samma personer säger samma sak som man gjort de senaste tio åren, något nytt måste till och WFJ behöver idag -förutom opinionsbildningen- kapital att snabba på upprustningen och partners som kan hjälpa föreningen att komma in i turismens finrum. Att tro att man ska kunna argumentera snällt för att det är trevligt med tåg och sedan fortsätta banupprustningen i hittillsvarande takt är ingen framgångsväg. Nya vägar måste provas och framförallt måste frågan tas utanför Vadstena och andra myndigheter än Vadstena kommun. DÅ kan det bli andra bullar!

Sen ÄR det helt sant att slottet och klostret är de stora magneterna. Samt att staden i sig är väl värd ett besök. Men det finns fördelar även med detta; det finns en etablerad besöksnäring och om de som jobbar med andra besöksmål är vidsynta nog att inse att alla besöksmål är bra för varandra finns en bra grund för samarbete och det partnerskap man behöver. Tänk om t.ex. verksamheterna på slottet började tala om för kommunen att museibanan ingår i deras framtidsplanering? Eller att klostret sa samma sak? Eller alla hotellägare?

Hej igen,

Vi suger åt oss av de bra tankar och goda förslag som kommer fram och mitt i all bedrövelsen gläds vi (eller i alla jag) åt att så många visar ett positivt engagemang.

Det finns heller ingen anledning att gå i polemik när vi i stort är överens.

Mvh! /Bert J

Hej igen,

Vi suger åt oss av de bra tankar och goda förslag som kommer fram och mitt i all bedrövelsen gläds vi (eller i alla jag) åt att så många visar ett positivt engagemang.

Det finns heller ingen anledning att gå i polemik när vi i stort är överens.

Mvh! /Bert J

Det låter mycket bra!

Bra skrivet. Jag håller med till 100%.
Trots att jag aldrig varit medlem har jag följt föreningens mödor sedan starten 1975. Jag t. o.m. minns ett telefonsamtal hem till mig och brorsan Olle i Hässelby Villastad med en färsk rapport från det konsituerande mötet.
Eftersom jag var aktiv ULJ:are redan då fick jag en del gliringar av WFJ-kompisarna när jag kom med påpekanden och synpunkter.
"Det är lätt för dig att säga som tillhör ULJ och är 08:a". sa man till mig.

Efter att ha läst flera inlägg vill jag ställa följande frågor:
1) Finns det någon ordentlig och nära kontakt med de politiska partierna i Vadstena. Vad tycker de?
Jag tror WFJ gör ett stort misstag i att endast fokusera på en av KS-ledamöterna och dennes illivilja. Istället ska man fokusera på de andra ledamöternas välvilja-om den nu finns.

Om jag ska vara lite kritisk så har jag vid mina WFJ-kontakter genom åren just funnit att man gärna kartlägger och analyserar sina finder, iställer för att skaffa sig vänner där de finns inom politiken.

Exempel 1: Långt in på 1980-talet var en argsint SJ-tjänsteman i Norrköpngen WFJs "kartlagde" fiende som la in sitt veto i frågor kring bangården i Fågelsta.
Jag sa "vänd er till Norrköping-gubbens chefer i Stockholm och by-passa "riffkabylen" ifråga".
Svaret blev: "kan du säga som är 08:a".
Tänk om cheferna i Stockholm var tågentusiaster och gillade WFJ...men inte ens det tog man reda på vid denna tid.

Exempel 2: Utan någon form av avtal, uppgörelse eller föranmälan lät en tekniska förvaltning bygga två gångvägar över Vadstena-bangården under 1980- eller 90-talet. Från WFJs sida infann sig samma undfallande attityd - inte bråka med kommunen, de kanske blir arga.

Gångållorna var (och är) lagvidriga, vilken tjänsteman som helst hade kapitulerat inför hinten att Motala Tidning skulle få reda på det lagbrott som begåtts. WFJ (som trafikutövare och förvaltare) missade helt att de enligt järnvägslagstiftningen inte bara hade skyldigheter utan också rättigheter -vilket hade kunnat anvämndas mot kommunen om man bara velat.......

Samma undfallenhet, ja näst intill självutplånande sådan, tycker jag mig nu se mot Vadstena Kommun och dess politiker och tjänstemän. Man skäller på en sosse, men tar ine reda på vad alliansen och mp tycker!?!? (Eller har jag fel). De kanske all ärt positiva till att ha WFJ kvar?
Det räcker inte med att hoppas och tro att politiker i allmänhet tycker om WFJ.

Ta reda på vad de anser - finns det en positiv majoritet då finns verkligen alla chanser att WFJ kan fortsätta. Låt dock inte politikerna smita undan med att hänvisa till de olika nämnderna och förvaltningarna.
Det är i KS som den politiksa dagordningen sätts, det är denna som tjänesmän och handläggare sedan ska följa (oavsett vad de tycker som privatpersoner eller ej).

3) Är uppsägningen gjord med politisk accept från ledamöterna i
Om inte - har tjänstemnåännen som gjort detta någon form av tyst "OK" från ledamöter i nämnder eller KS/KF?
Om inte - gå genast till KS och begär audiens hos dess presidium och informera om läget. Strunta i att den utpekade sossen är med i detta presidium - han bestämmer ju inte ensam, tvärtom är han ju just nu i opposition.

3) Vad tycker egentligen de olika kommunförvaltningarna om WFJ? Har man övcerhuvudtaget kartlagt vad dess olika cheferna där tycker?
Om inte - gör det omedelbart. Kanske en majoritet av förvaltninsgcheferna - må vara att de svarar för skola, avlopp och älderomsorg - är positiva och ser WFJ som en möjlighet för just deras förvaltning. Kanske skol- och äldereomsorgen ser WFJ som en poteniatl vad gäller utbildniong och sysselsättning för resp sektor??

- - -

Att skylla på att Vadstena är en liten kommun håller inte. Se på Skara och Munkedal som haft sina fajter med resp hemkommun och överlevt, utan att det skett "hämdaktioner" från poltiker och tjänstemän i resp kommun.

- - - -

Ska WFJ-projektet bli kvar måste alla politikers åsikter upp i dagen så ni vet var ni har dem. De är dessa personer som fattar beslutet om WFJs öde - inte någon obetydlig handläggare på något kommunkontor.
En sådan kartläggning ska inte vänta till november i år. Den måste ske nu så att bearbetningen av de tveksamma (de positiva behöver ju inte övertalas) kan börja. ....och strunta i de negativa...de kommer ni ändå aldrig att överytga. Låt dem vara och låt dem koka i sitt eget ensamhetsspad....

Fokusera på era hittills okända vänner och låt spårrenoveringen vara tills detta kartläggningsarbete är gjort!
Ty om ni byter - med en massa extra hjälpande supporters bistånd - en massa slipers i vår och sommar, städar upp på bangården, etc så är det ändå betydelselöst så länge ni egentligen inte vet vad de riktiga maktahavrna i Vadstena tycker...

Hilsen
Johan

Hej,

Som jag sagt i ett annat svar så tar vi till oss alla goda förslag och tankar som framförs men går inte i polemik med vad som sägs - oavsett om vi får uppmuntran eller kritik. vi har fullt upp ändå ;-)

Mvh! /Bert J

hej

sökte lite på nätet,har det blivit några reaktioner överhuvud taget i massmedia?
känns som det är rätt tyst..och är det några som har börjat ta kontakter..mm?
mvh henrik

hej

sökte lite på nätet,har det blivit några reaktioner överhuvud taget i massmedia?
känns som det är rätt tyst..och är det några som har börjat ta kontakter..mm?
mvh henrik

Det har skrivits en del i corren och motala tidning om detta, gå in på deras hemsidor och sök. Correns senaste artikel "Museijärnvägen sägs upp"
är från den 16/1. Nyheten om de uppsagda avtalen är självklart uppmärksammad i järnvägskretsar, men precis som Olle E skriver är det en ganska liten händelse om man sätter det hela i ett större samhällsperspektiv.

Reportagen har varit ganska objektiva utan att ta ställning för eller emot WFJ.