Funderar på vilka goda oförstörda exempel det kan finnas kvar av järnvägsmiljöer i Sverige idag.

Tänker på t.ex. stationer med stationshus i bruk i original, klassiska vänthallar, avsaknad av gångbroar över spår etc.

Någon som har bra koll på detta?

Att besöka Igelboda på Saltsjöbanan tycker jag är en liten tidsresa. Var 20:e minut möts tre tåg på två(!) spår och det vimlar av resenärer och personal i två minuter varefter tågen försvinner åt varsitt håll. Det hela utspelar sig framför ett rött stationshus - om man inte tittar för noga så ser man inte att det är brandskadat och bara väntar på att SL ska få rivningslov.

Även Storängen, Saltsjö-Duvnäs och Solsidan är fina miljöer.

Det är visserligen "nya" tåg, men även de har uppnått 44 tjänsteår.

Antar att välbevarade stationer på museibanor inte räknas.

Norrköping är ju rätt ful, men tämligen välbevarad (om än inte helt väl underhållen).

Örebro södra tycker jag är en finare, som har varit välbevarad i många år nu (eller är jag för sent ute?).

Lund C är ju förbannat fin fortfarande, har visserligen gångbro men en rätt gammal sådan.

Bland de lite mindre stationerna tycker jag att Tällberg får räknas till de bättre exemplaren.

Funderar på vilka goda oförstörda exempel det kan finnas kvar av järnvägsmiljöer i Sverige idag.

Tänker på t.ex. stationer med stationshus i bruk i original, klassiska vänthallar, avsaknad av gångbroar över spår etc.

Någon som har bra koll på detta?

Berga! Öppen och fin väntsal, trädgård och tågklarerare, samt mekaniskt ur!/HP

Berga är ganska oförstört på både in- och utsida, även om man under senaste året lär ha gjort någon form av tillbyggnad vid gaveln mot Hultsfred. Dessutom är driftplatsen lokalbevakad av en tågklarerare som håller till i stationshuset. Väntsalen är öppen.

Jag fick en stund över i Hoting i sommar och tog några bilder. Jag tror att man kan hitta likande miljöer efter hela Inlandsbanan och även om sommartrafiken är tillfälligt inställd i sommar så bör ju inte mljön betraktas som museal.

Kil har i alla fall övergång till plattformarna utan gångbroar eller tunnlar och ett lokalbevakat ställverk, om ej särskilt vackert men väl i original.

Funderar på vilka goda oförstörda exempel det kan finnas kvar av järnvägsmiljöer i Sverige idag.

Tänker på t.ex. stationer med stationshus i bruk i original, klassiska vänthallar, avsaknad av gångbroar över spår etc.

Någon som har bra koll på detta?

Som byggnadsantikvarie med specialintresse för järnvägsbyggnader, tycker jag redan nämnda Tällberg är en både komplett och till det yttre karaktärsfull stationsmiljö. Smedjebacken saknar väl sitt godsmagasin men har en mustig väntsal klädd med masonit samt uthus och f.d. avträde nära inpå stationshuset.

Funderar på vilka goda oförstörda exempel det kan finnas kvar av järnvägsmiljöer i Sverige idag.

Tänker på t.ex. stationer med stationshus i bruk i original, klassiska vänthallar, avsaknad av gångbroar över spår etc.

Någon som har bra koll på detta?

Veddige på Viskadalsbanan och Ljung på banan Borås-Herrljunga har väldigt trevliga stationsmiljöer båda två, även om väl väntsalarna inte är öppna längre.

Båda miljöerna lär väl förändras högst väsentligt efter nästa sommar då totalt spårbyte ska ske på sträckan.

Munkedal och Dingle har också väldigt genuin känsla i sina stationsmiljöer. Ej heller där några öppna väntsalar, men som sagt väldigt trevliga miljöer. Särskilt Dingle är en personlig favorit.

Troligtvis ingen.

På 1800-talet var det standard med trägolv på både expeditioner och väntsalar.
Dessa trägolv slets ned snabbt. Därför infördes ofta plattor i väntsalar och linoleummattor på expeditioner i början av 1900-talet.

Förr var det vanligt med väntsalar för 3:e klass och för 1 & 2 klass och ibland även damrum. På de flesta stationer försvann dessa uppdelade väntsalar på 1930-1940-talet.

Avträdet utomhus försvann vid de flesta stationer när WC inlades i stationshuset.

Kaminer och kakelugnar försvann när centralvärme (ofta kokseldad) infördes.