Jo jag var med och körde den flakförsedda motortrallan vid denna resa 1978 och jag minns att vi upptäckte en liten byggnad som det kom rök ur jämte banvallen så det blev en tvärnit för att försöka bemästra brasan innan det tog ordentlig fart [..]

Jo, en motortralla har alltid flak. Annars är det en motordressin.

Någon aning om vilken individ det var?

Kommer du ihåg vem vi hade med oss som 3:e man som satt bakom oss? En ganska kraftigt bygd man med mycket humor!
Jag har för mig att han kom från Roslagsbanan och hade någon koppling till en Banvaktsstuga via fästmö/flickvän, vi stannade och han gick fram till stugan för att fotografera den och blev mycket glad. Den låg på höger sida av banan.

Då denna resa och även en lokförare nämnts så måste jag be att få berätta en historia som jag aldrig sett i skrift nån annanstans, men som jag hört vid några tillfällen från en person som var med på resan och sedan stått bredvid mig många gånger på VGJ 29. Eftersom historien inte är min och jag kan ha missat detaljer nämner jag inga namn. Men enligt min sagesman var det såhär:

Uppresan hade gått bra, den föraren hade fortfarande gått kom ihåg om hur man skulle köra ånglok. På nervägen hanterades loket av en man som hade en lite annan approach. Han hade med sig en pärm i vilket han hade noggranna anteckningar om hur han skulle köra, Vid kilometer x.x så mycket pådrag, kilometer n.n så mycket broms etc.
Gott så, alla har sina sätt.

Det var bara ett aber.

Anteckningarna avsåg tunga godståg. För 29an, som var en pigg maskin, var tre boggiepass och en finka ingenting.

Resultatet?

Helt plötsligt gick det fort. Mycket fort. Mycket fortare än de 45 km/h eller en kilometer på 1 minut och 28 sekunder som den prydliga mässingskylten i hytten upplyste alla intresserade om var lokets sth.

Min sagesman berättade att hytten skakade som i en jordbävning, och tendern (Loket gick backgång från Västervik) svängde fram och tillbaka i spåret som en vindrutetorkare.

Föraren hade varit helt vit i ansiktet och resan hade gått mycket lugnt efter det.

Ja det stämmer i allt du säger, ni gjorde grovjobbet inför resan!
Det skall ni alla som på ett eller annat sätt deltog ha all heder av!

Det var en härlig resa!

Det var en väl organiserad och genomförd resa under ledning av Lars Olov Lind!

Vi var många som var involverade i detta arrangemang men SJK Skåne fick i uppdrag att planera resan och jag var en av flera som deltog i detta. Bland annat genomförde jag och Tom Persson (då klubbmästare i SJK Skåne) en rekognosering av lämpliga fotokörningsplatser i förväg under ganska vintriga förhållanden. Vi hyrde en VW Golf i Växjö och tog oss med den fram till Västervik och åter (med en övernattning). Det var en omfattande planering och stora insatser som behövdes, bland annat transport av lok och vagnar på överföringsvagnar. Vagnarna kördes även i ett Tp-loksdraget tåg på del av sträckan några dagar senare. Tidtabellsupplägget gjordes av mig.

Resan upprepades ju sedan en vecka senare då bl.a Dansk Jernbaneklub hade många platser.
Plus några resor för lokal allmänhet.
Det var en förutsättning för att få ekonomi i arrangemanget, det kostade ju rätt mycket att föra över vagnar från Västergötland.
För min del håller jag nog det här arrangemanget som det finaste genom tiderna bland SJK-resor så all heder åt de många som arbetade med det.
En liten historia: på tredje dagen var det ju en resa med Tp-lok, för många var även det rätt exotiskt och första gången man åkte med Tp.
Så kom vi till Åseda , traktens ungar hade varit nere dagarna innan och skådat ångtåget men nu kom en besviken kommentar från en grabb: ”det är ju det gamla vanliga loket ”