Nu börjar vi spåra ur väl mycket kanske, men jag vill gärna rätta några missuppfattningar eftersom en felaktighet som skrivs på ett ställe och sedan citeras så småningom blir en sanning. I det här fallet tror jag att Du läst på wikipedia. Den artikelförfattaren blandar ihop Kaldo och Kallings rullugn.
Nej, uppgiften finns på flera ställen.
Kaldo är en avancerad stålprocess framtagen av professor Bo Kalling vid KTH och Domnarvet, därav namnet. Den har bara använts vid Domnarvet och Oxelösund samt några utländska verk(Frankrike). Kallings rullugn är en enkel anordning för att reducera svavelhalten i råjärn. Båda är framtagna av Kalling och roteras men där upphör likheten.
Kaldo-processen kallas på engelska för "Top Blown Rotary Converter", och den har många fler användningar än bara ståltillverkning.
Moderna anläggningar använder en utvecklad termisk lans som blåser in både syre och propan. Processens stora fördel är att du kan styra både ugnens rotation och blandningen av propan och syre som tillsätts i ugnen, vilket gör att ugnen kan användas för att smälta och raffinera järn och andra metaller under mycket kontrollerade former. Man kan exempelvis smälta järn utan att för den skull producera stål (man drar bara ner på syremängden vilket skapar en neutral miljö).
I ståltillverkning förekom sådana anläggningar vid flera stålverk i Frankrike, Japan, Storbritannien och USA. Nackdelen med processen är att den är underhållskrävande, vilket gör den oekonomisk i stålverkning. Däremot så är processen lönsam i framtagning av koppar, bly och nickel.
Men åter till spåret, så att säga. Gruvbrytningen omkring Herräng upphörde väl i början på 1960-talet och efter det så tog man in järnmalm utifrån. Jag antar att denna malm kom med tåg, men finns där några bilder på detta?