Eftersom jag själv var projektledare för bl.a. uppförandet och flytten av Björsareds stationshus och även banchef i samband med byggnadet av stationsområdet så har jag en hel del att tillföra kring historien rörande Gräfsnäs.

Som en bisak och kommentar till PÅLs påstående om utvecklingsplanerna för AGJ genom åren så kanske jag kan nämna att det är jag som har skrivit och nedtecknat dessa och även fått marknadsföra dessa gentemot politikerna på en mängd med mötet. Det första gjordes 1984 och kallades "AGJ har att satsa eller försvinna". Genom åren har det sedan blivit ett antal sådana dokument. Stig Lundin var en ovärderlig idespruta och drivande i frågan tillsammans med Bengt Nordh. Stig Lundin gillade dock inte att gå på möten och tala för varan och det överlät han med varm hand till Bengt eller mej.Det var då vi gemensamt lade grunden till ideerna kring det som AGJ är idag. Att vi senare har olika uppfattning om hur AGJ skall drivas och omfattningen av vår verksamhet är en helt annan sak.

Tillbaka till Gräfsnäs. Vi hade många problem innan vi kunde genomföra projektet och det är många minnen som flyger genom huvudet då man ser bilden.

Bekymren när det gäller etableringen i Gräfsnäs började redan i samband med att vi började att diskutera att vi ville flytta stationen från dess tidigare läge vid Missionskyrkan. Det skrevs protestlistor och det var åtskilliga möten som man fick genomlida innan vi kunde påbörja vår stationsflytt. Då det ligger ett vårdhem i närheten så ville motståndare till projektet få det till att det skulle ske en masslakt av patienter om man byggde en station där. För att inte tala om vilket bomelände det skulle bli då vägen ned till Gräfsnäs Slottspark tangerade stationsområdet. Lyckligtvis blev det inte så utan tack vare ett massivt stöd från Alingsås Kommun så kunde vi få våra tillstånd. En annan lycklig omständighet var att vi kunde samordna schaktningen och utfyllnaden av stationsområdet med de ledningsdragningar som kommunen gjorde i området och vi kunde då bli vid en hel del fyllnadsmassor. Entrepenören ville även nyttja banvallen som transportväg vilket vi gick med på, dock förutsatt att denne tog bort spåret och återuppbyggde det efter avslutat arbete. Nu höll sig inte entrepenören till det som avtalades utan denne lade rören i banvallen istället gör som ritningarna föreskrev brevid. Detta kom dock senare att bli till en fördel för föreningen då vi 2008 förvärvade det markområde där stationshuset är byggt på av kommunen. Vi kunde då utnyttja nämnda faktum till vår fördel och pressa markpriset en aning. Det var lite om stationanläggningen. Jag kanske får möjlighet att återkomma med flytten av "Björsared" vid ett annat tillfälle och arbetet som projektledare vid iordningsställandet av stationshuset på plats i Gräfsnäs.

Det finns mycket att berätta rörande Gräfsnäs men man skall komma ihåg att tillkomsten av AGJ och Gräfsnäs station inte är en persons verk utan många medlemmars gemensamma verk. Ett verk som sedan axlats av många medlemmar genom årens lopp och som fortsätter än idag med de som har orken att lägga sin fritid till gagn för föreningen.

ROJ 3:an i tjänst denna soliga julidag. Som jag förstått avställdes sedan loket september 2002 och har sedan dess inte varit i trafik. En slitvarg som driftsattes av föreningen redan 1969. Torde ha gått åtskilliga km sedan dess.
Enligt mina anteckningar flyttades loket från Växjö till Eksjö ca 1947 (kan det stämma Krister P?) Men hur länge användes loket i tjänst på f.d EÖJ? Sent femtiotal? Eller enare? Enligt tidigare inlägg av i forumet av Bengt nordh var man en expedition och tittade på loket 1967-68. Det var då blankslitet och sågs ut att ha varit i tjänst för inte så länge sedan.....

Trevliga nostalgiska bilder. Den första bilden från 1971 visar det lilla stickspår som anlades för att klara växlingen i Gräfsnäs. Växlingen gick till så att ångloket gick fram till stickspåret och stannade där. Kopplades loss och gick in på sticken. Rälsbussen eller ibland ett lite industrimotorlok benämnt Hålltorp kopplades till och drog tåget förbi växeln. Det gällde sedan att få stopp innan spårslutet längre ned i backen där stationen ligger idag. Loket kopplades därefter till tågsetet. Då det inte fanns något växellok användes ibland repväxling, men det var en speciell metod som vi kanske inte skallorda så mycket om.

Arrangemanget i Gräfsnäs påminner en hel del om det som GHJ genomför idag. Mannen som står vid tåget och kopplar är den i höstas avlidne medlemen Clas Postgård som var mycket aktiv vid AGJ under byggnadet av de första spåren på Ödegärdet.