Slipers från Banverket - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Läste i en annan tråd att WFJ fått ner sina kostnader för slipers till noll.
Vilka föreningar har tecknat avtal med Banverket?
Vilka förutsättningar gäller?
Är det Sveriges Järnvägsmuseum som ligger bakom?
Varför fortsätter en del föreningar att skaffa slipers från annat håll?
Kan någon berätta lite mer om denna intressanta fråga.

Frågan berördes lite på förra MRO-mötet i gävle där undertecknad var närvarande.
Det finns sedan ett antal år ett generaldirektörsbeslut på att museiföreningar fritt får begagnade slipers från banverket och att lämna in uttjänta dito. Säkert kan någon annan, mer initierad här, ge mer detaljer.

nicke

Var det verkligen på MRO-möte i Gävle? Kan inte finna något sådant möte bland MRO-protokollen som finns utlagda på nätet. Var det möjligen på Järnvägsmuseums årliga möte med representanter från museijärnvägarna?

Korrekt, fel av mig. ;-)

Det är ett intressant och kanske lite känsligt ämne som Stig Lundin tar upp.

Det som Stig Lundin far efter är det policydokument som skrevs för några år sedan av Banverkets chef om att hjälpa museiföreningar med att få ta över begagnade slipers i samband med att Banverket byter sliprar i sina banor. Där finns även ett uttalande om att man utan kostnad får lämna tillbaka samma antal slipers som man får till Banverket för destruktion. Banverket står då för destruktionskostnaden.

Om man dock tittar i ett vidare perspektiv så är en slipers en slipers så länge den ligger i banvallen. Tas den ut så är det ’miljöfarligt avfall’ och skall hanteras enligt särskilda bestämmelser när det gäller såväl upplag som hantering och destruktion.

Allt är väl kanske gott och väl när det gäller Banverkets överlåtelse av sliprar så länge du inte hanterar dem på annat sätt än att transportera dem och därefter utan åtgärd lägger in dom i spår igen. Det finns dock regler för hur dessa skall lagras, täckas etc. Observera att transport av ’avfallssliprar’ räknas som ’transport av farligt avfall’ vilken kräver att transportören är godkänd av Länsstyrelsen. Hur kommunen bedömer upplagen varierar, men ett tips är att arbeta förebyggande och att hitta bra och genomtänkta upplagsplatser. Undvik att sortera sliprar och att hantera dem onödigtvis mycket. Då har du nämligen skapat dig en ’avfallssorteringsanläggning’ vilket inte är kul att hantera tillståndsmässigt.

David Niklasson har tidigare skrivit i detta forum: att driva järnväg är det lilla i sammanhanget. Det är det som är runtomkring som är arbetsamt.

Meddelandet eller PM:et som Banverket uttrycker det som heter "Riktlinjer för BAnverkets förhållningssätt till järnvägsmuseiföreningar" och har Banverkets beteckning S05-2108/AL90.Det är ett förslag och jag vet inte i vilken omfattning det har antagits i sin helhet. I denna nämns även banavgifterna.

Dokumentet, Riktlinjer för Banverkets förhållningssätt till järnvägsmuseiföreningar, finns på www.jhrf.se under Diverse.

Om länken inte fungerar måste ni skaffa lösenord och logga in er:

Riktlinjer för Banverkets förhållningssätt till järnvägsmuseiföreningar

Dokumentet, Riktlinjer för Banverkets förhållningssätt till järnvägsmuseiföreningar, finns på www.jhrf.se under Diverse.

Om länken inte fungerar måste ni skaffa lösenord och logga in er:

Riktlinjer för Banverkets förhållningssätt till järnvägsmuseiföreningar

Tack för länken. Intressant.

Efter detta blir jag än mer konfunderad. På AGJ:s hemsida kan man läsa följande:

"De sliper som ligger i banan lades ner i början på 1950-talet. Vi behöver byta cirka 600 slipers varje år och varje slipers kostar cirka 250 kr.

Vill Du stödja föreningen?

I så fall har du chansen att köpa en egen sliper (eller flera)! För 250 kr får du din egen bit av AGJ. En skylt med alla som har stött föreningen genom att att ha köpt slipers kommer att placeras på lämplig plats. Ditt bidrag kommer att finnas i minst 50 år framåt."

Man skriver att det finns över 15.000 slipers i spåret vid AGJ. Om man byter 600 slipers varje år blir medellivslängden lite över 25 år, inte 50 år, vilket f ö låter väldigt högt.

Varför köper AGJ slipers för 150.000 kr varje år? Därtill kommer en inte oväsentlig kostnad för destruktion av gamla slipers.

Siffran 15000 slipers är ju en ungefärlig siffra. (10000 meter och c/c på 70cm)

"Problemet" som är på AGJ är att (som du vet) det stora spårstandardhöjningen på 50-talet med rälsbyte, höglyft och slipersbyte. Detta konfirmeras av de årtalsspik som finns i många av sliprarna. (51:or och 52:or)
Tack vare att man satte igång tidigt (1990-talet) med stort slipersbyte så har man bibehållt en god medelstandard. Men problemet är fortfarande att det finns många 50-talare kvar i banan, plus många gamla begagnande slipers som nu faller igenom.

Så svaret på din fråga varför AGJ köper in 600st slipers för ca 150000 kronor är: För att vi måste.
Om vi ska ha någon banan att köra på.

Till detta kommer annan spårmateriel till exempel till växlar: skruv, underläggsplattor, isolerskarvar, linolja,..... listan är lång.

Vi vet idag att sliprarna från 50-talet har hållt fram tills idag. (eller tills igår egentligen....) Men ingen vet hur länge dagens sliper håller.

Och du har helt rätt med att det är inte en ovesäntlig kostnad att bli av med de gamla sliprarna.

Olof Brandelid

Jag är väl medveten om hur det varit med banunderhållet vid AGJ alltifrån det att vi på 1970-talet började med upprustning av banan. Jag var med när AGJ skaffade begagnade slipers från NKlJ på 1980-talet, när linjen mellan Karlstad Östra och Deje revs. Då var vi f ö tvungna att ta ett banklån för att ha råd att köpa de slipers som behövdes. Merparten av dessa slipers gick sedan åt vid den stora banupprustningen 1993-1994. När AGJ började köpa nya slipers på 1990-talet var det jag och Per-Åke som ansåg att vi behövde köpa minst 600 slipers per år för att ha en bra bana att köra på. Då fanns det även gröna slipers med årtalsspikar 47 och 48 i banan.
Sliperkostnaderna har alltså varit en stor utgiftspost för AGJ under en lång följd av år. Min fråga gäller därför varför AGJ fortsätter att köpa nya slipers istället för att försöka ordna ett bra avtal med Banverket.

Vår bedömning är att livslängden på en okapad slipers är avsevärt längre än på en slipers som man gjort en "skada" i genom att kapa den.

Vi har tagit det beslutet att vi skall fortsätta att använda nya sliprar i huvudspår såväl i spår som växlar

Jag känner inte till förhållandena på AGJ och vet inte vad orsaken är just där.

Generellt kan dock sägas att göra smalspårsslipers av begagnade normalspårsslipers är inte hur enkelt som helst, så det är inte säkert att det alltid är den bästa metoden bara för att sliprarna är "gratis".

Det sitter alltid lite sand och grus i sprickor i träet som sliter hårt på klingan eller kedjan när man sågar av dom för att få lagom längd för spårvidden, och man blottlägger ändträ som behöver inpregneras på något sätt. Och de gamla spik- eller skruvhålen behöver givetvis också dymlas! Desutom kan transporten bli dyr då det inte är säkert att man får tag på slipers på nära håll, villet kan bli en påtaglig kostnad per sliper om man hämtar små kvantiteter! Allt detta inenbär givetvis också merarbete.

Skall man ha dom till normalspår så slipper man givetvis kapningsproblemet, och kan kanske även återanvända rälsbefästningen och till 600mm spårvidd så kan det ändå vara en mycket bra affär då man får två sliprar av varje normalspårssliper, men kapar för 891 så får man av varje normalspårssliper dels en 891-sliper och dels en överbliven stump som behöver destrueras. Detta så vida man inte lägger in dom som dom är och står ut med att dom sticker ut 25 cm för mycket på var sida om spåret!

Alltså är det inte alls säkert att banverksslipers under alla förhållanden blir en bra affär för en 891-förening.

Om man dock tittar i ett vidare perspektiv så är en slipers en slipers så länge den ligger i banvallen. Tas den ut så är det ’miljöfarligt avfall’ och skall hanteras enligt särskilda bestämmelser när det gäller såväl upplag som hantering och destruktion.

Men är slipersen fortfarande användbar så är det ju knappast avfall? Jfr i extremfallet där AGJ tvingades plocka upp slipers i tunneln kort efter att de lagts in.

Krävs tillstånd för transport av nyimpregnerade slipers eller är det just avfallet?

Min uppfattnng är att en urtagen slipers ur spår är att klassa som "miljöfarligt avfall" även om den är ganska ny. Min bedömningen är att den skall hanteras därefter och lagras därefter. Kanske därför man vill ha in den i spår snarast möjligt.

Jag tror att även nytillverkade slipers kräver att man använder en åkare som har tillstånd för transport av miljöklassat gods. Tillstånd söks hos Länsstyrelsen. Detta vet och löses oftast av leverantören då man oftast köper sliprarna fritt nyttjandeplatsen.

Jag tror att även nytillverkade slipers kräver att man använder en åkare som har tillstånd för transport av miljöklassat gods. Tillstånd söks hos Länsstyrelsen. Detta vet och löses oftast av leverantören då man oftast köper sliprarna fritt nyttjandeplatsen.

Vad gäller då när nya slipers kommit till museijärnvägen? Krävs det även där tillstånd från Länsstyrelsen för hanteringen av sådana slipers?

De nya slipers som AGJ köpt in under senare år har i allmänhet varit betydligt ljusare än vad de var förr. Dessutom rinner det mer från dessa ljusa slipers. Det verkar som om kreosoten inte trängt in ordentligt utan rinner ur slipersen. Kan det vara virket i slipersen som är annorlunda, så att kreosoten imte stannar kvar? Eller är det impregneringen som är annorlunda? Man kan även se att sådana nyinlagda slipers i vissa fall läcker ut mer kreosot i banvallen än vad som var fallet längre tillbaka i tiden. Har man gjort liknande iakttagelser vid andra museibanor, eller gäller detta bara AGJ?

Vid några tillfällen har AGJ ställt upp vagnar lastade med nya slipers på stickspåret utanför museihallen i Anten. Det har luktat illa och det har runnit kreosot och vatten från vagnarna. Vid sådana tillfällen torde det vara stor risk att kreosotblandat vatten söker sig ner i de lägre liggande villaträdgårdarna. Hur nära villaträdgårdar får man ställa upp sliperslastade vagnar och kräver sådan förvaring tillstånd från Länsstyrelsem?

Någon som vet mer?

Om man dock tittar i ett vidare perspektiv så är en slipers en slipers så länge den ligger i banvallen. Tas den ut så är det ’miljöfarligt avfall’ och skall hanteras enligt särskilda bestämmelser när det gäller såväl upplag som hantering och destruktion.

Men är slipersen fortfarande användbar så är det ju knappast avfall? Jfr i extremfallet där AGJ tvingades plocka upp slipers i tunneln kort efter att de lagts in.

Krävs tillstånd för transport av nyimpregnerade slipers eller är det just avfallet?

Det är tydligen till stor del hur man själv klassar materialet som avgör om det är avfall eller inte.

Exempel. En NiFe-ackumulator tas in för provning. Den är då inte farligt avfall. Vid provningen konstateras att kapaciteten är dålig. Den är fortfarande inte farligt avfall. Sedan fattas beslut att kassera ackumulatorn pga dålig kapacitet. Då plötsligt förvandlas den till farligt avfall.

Miljölagstiftningen är i vissa delar helt vrickad. Om en målare åker till ett jobb med bilen full med färg så är färgburkarna inte farligt avfall. När han åker hem med burkar som har slattar av färg kvar så är dessa farligt avfall och egentligen får han inte köra dem själv. (Detta exempel fick jag av en miljöinspektör på Uppsala kommun.)