"Endast på vissa personers begäran" ... - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

En gång för många år sedan såg jag en inscannad tjänstetidtabell för MÖJ 1929, och kopierade ner denna. Tyvärr är kvaliteten usel, varför jag tagit på mig det föga njutbara arbetet att försöka skriva av denna i kalkylarksformat, så jag sedan kan printa ut den och ha som referens.

Det är inte helt lätt, ibland blir hänvisningar till fotnoter svårtydda, liksom andra siffror.

När jag nu närmar mig slutet av detta arbete kommer jag till en sida som har följande rubrik:

[img]images/uploaded/20210303120522603f7b8252b46.jpg[/img]

Längst ned på sidan, överraskas jag av ett par fotnotsformuleringar:

[img]images/uploaded/20210303120605603f7bad0f80f.jpg[/img]

Har någon annan sett en motsvarande formulering; "[Gör uppehåll för passagerare] endast på vissa personers begäran..."

T ex vid hållplatsen Hässlekullen mellan Varv och Fornåsa kan godstågen 103 0ch 104 göra sådant uppehåll. Men vilka kan "vissa personer" tänkas ha varit?

Samma sak gäller Sjöstorp mellan Hästholmen och Ödeshög. Här skulle ju kunna tänkas att dåvarande krigsmakten kunde göra anspråk på att tåg stannar för att lossa eller lasta krigsmateriel till flygfältet / övningsskjutfältet vid Stora Lund.

Men var det här en vanlig formulering? Man får ju bilden för sin inre syn av en Tor Modéensk grosshandlare som bor vid en hållplats och skaffat sig vissa rättigheter. Även om det nog var vanligare att v b järnvägsförvaltning öppnade en hållplats för allmänt bruk på begäran av en viktig handlare (Alfred Lorén vid Heda lyckades på det sättet få Kolstad på MHJ öppnad).

Påminner mig om den gamle bondeförbundaren och riksdagsmannen Axel Rubbestad, som lyckades få en särskild hållplats på gamla ULB utanför där han bodde, för att han bekvämt skulle komma till och från riksdagsarbetet i Stockholm. Där stannade man nog också bara på särskild anmodan.

Det finns en gammal skröna om att den notoriske hembrännaren Likkavaara-Frans, boende utanför Gällivare, brukade dra i nödbromsen när tåget kom till hans enkla boning vid malmbanan. När konduktören kom farande tog han fram sin tjocka plånbok och sa: ”Vad gostar?”
Kent

Samma gjorde även Malte Lieven Stierngranat, "Mannen som gjorde vad som föll honom in", tills han fick till sin hållplats/station vid Stjärneborg mellan Frinnaryd-Aneby på Södra/Östra Stambanan där han hade sitt hem i sitt slott.

Många hållplatser eller stationer på EJ tillkom genom att man betalade inte bara för kur och hållplats utan även för ev. personal. Ett sådant ställe på BJ var Jordfallet, sedermera Bohus, där Kungälv mot viss avgift fick vissa tåg att stanna. Tyvärr var man dålig på att hålla koll på inbetalningarna, så BJ ledning fick tillskriva borgmästaren i Kungälv och stöta på om betalning, då den, som man skrev, utgjorde en stor del av banvaktens lön, han förestod stationen, och var, som man skrev, i stort behov av
pengarna. ( Såna tider, som en Karl Gerhardkuplett hadesom refräng) Jag läste häromdagen en skrivelse om detta. Jag har den just nu inte tillgänglig, annars skulle jag gärna återgivet den in extenso (oavkortad).

För ordningens skull en rättelse: Spannmålshandlaren på Kolstads gård hette Alfred Lorin och inget annat. Det var han som lät bygga de två stora spannmålsmagasinen vid Hedaslätts station.

Många hållplatser eller stationer på EJ tillkom genom att man betalade inte bara för kur och hållplats utan även för ev. personal. Ett sådant ställe på BJ var Jordfallet, sedermera Bohus, där Kungälv mot viss avgift fick vissa tåg att stanna. Tyvärr var man dålig på att hålla koll på inbetalningarna, så BJ ledning fick tillskriva borgmästaren i Kungälv och stöta på om betalning, då den, som man skrev, utgjorde en stor del av banvaktens lön, han förestod stationen, och var, som man skrev, i stort behov av
pengarna. ( Såna tider, som en Karl Gerhardkuplett hadesom refräng) Jag läste häromdagen en skrivelse om detta. Jag har den just nu inte tillgänglig, annars skulle jag gärna återgivet den in extenso (oavkortad).

En skröna (?) från min barndom.
När dubbelspåret byggdes längs västra stambanan mellan Göteborg och Alingsås anlades en hållplats som fick heta Bryngenäs. Enligt berättelsen, förmedlad av min mamma, byggdes en hållplatskur på ena sidan. Det blev för mycket för dem på den stora gården på andra sidan, som bekostade bygget av en hållplatskur på "sin sida". Det outtalade var att det skulle funnits en rivalitet mellan de två stora gårdarna, Bryngenäs och Österbodarne, på var sin sida om järnvägen.
På bangårdsritningen från 1918 är det ritat en kur på var sida.
Hur det verkligen förhöll sig må någon som är mer kunnig än jag reda ut.

/Ingvar

Påminner om det som tillämpas sommartid på smalspårsjärnvägen Hultsfred-Västervik.

Där finns ett antal fasta punkter där närboende som bor nära järnvägen men har långt till hållplats efter anmälan till tågklareraren i Verkebäck kan få stiga på varvid berört tåg orderges om detta.

Det är inget som annonseras till allmänheten men berörda sedan många år är väl medvetna om :-)

/ D