Ånglok utan skorsten

Med tanke på att det finns en tråd nu om Farlielok och dess motsatser så kom jag på en annan typ av udda ånglok.

I Italien finns det ånglok utan skorsten. Istället för skorsten så leder de ut röken i ett par rör på sidorna. Se länk:

http://www.steamlocomotive.info/640/italy242.jpg

Det är speciell sorts pannor som kallas för Franco Crosti som finns i Italien. Tanken med denna princip är att återvinna ytterligare energi som annars bara går upp i rök i skorstenen. Jag tror att Italien i princip har varit ensamma om dessa ånglok med Franco Crostipannor. Men visst ser de här loken roliga ut :-)

Det fanns några Class 9F i England också.

Det fanns några Class 9F i England också.

Som inte var särskilt lyckade.

Tanken med Franco-Crosti konstruktionen var att använda värmen i avgaserna från pannan och cylindrarna för att förvärma vattnet som skulle matas in till pannan. I Storbritannien så visade det sig att besparingarna i kolkonsumtionen överstegs av ökade underhållskostnader, detta då förvärmaren visade sig vara mycket sårbar för korrosionsangrepp orsakade av avgasröken.

Med dåtidens materialteknik fanns dessvärre korrosionsproblemet.

Med modernare duplex eller rostfria material hade det kunna fungera.

Finns det något museilok med den här panntypen bevarat?
Vill minnas att jag såg delar till en sån panna i Cuneo (Italien) för en massa år sedan, men det fanns inget lok med utrustningen.

/Håkan

Med dåtidens materialteknik fanns dessvärre korrosionsproblemet.

Med modernare duplex eller rostfria material hade det kunna fungera.

Finns det något museilok med den här panntypen bevarat?
Vill minnas att jag såg delar till en sån panna i Cuneo (Italien) för en massa år sedan, men det fanns inget lok med utrustningen.

/Håkan

Enligt Wikipedia verkar åtminstone ett vara bevarat i Italien som historiskt lok och tillhörigt Trenitalia
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Franco-Crosti_boiler

Problemet är att svavelröken vid stenkolseldning kondenserar till svavelsyra någonstans vid ungefär 185*C och i ett sotskåp på ett konventionellt ånglok ligger inte tempen särskilt mycket högre, tänk på att utloppsångan från blästern kyler rökgaserna och att 12 atö = 187*C, överhettning oräknad men gasernas temp i ett vanligt sotskåp är inte särskilt hög efter kylningen från passagen av maskineriet. Om nu rökgaserna tas in i en Franco-Crostiförvärmare och kyls mot inkommande kallt matarvatten så får man helt enkelt väldigt mycket kondenserad svavelsyra på rökgas-sidan.

Förvärmaren behöver byggas i koppar eller annan ädelmetall för att ha en chans, och då blir det ganska dyrt.

Idén var inte ny. Redan 1855 byggdes lok med Joseph Beatties matarvattenförvärmare där avloppsångan blandades med matarvattnet. Även vissa lok till Sverige fick denna anordning, bl.a B-koken från 1858 och några GDJ-lok från samma tid. Denna variant av matarvattenförvärmare var i form av en blandningslåda under förarhytten. Den visade sig inte vara så bra då smörjmedel (talg) mm från avloppsångan blandades med matarvattnet vilket ledde till pannskador. Dessutom hanterade de injektorer som kom strax senare inte detta vatten särskilt bra. På Beatties bana, LSWR, kom anordningen i olika reviderade former (bl.a med värmeväxlare i stf blandingslåda) att finnas med till 1870-talet, dessa lok hade inte heller injektorer utan mekaniska matarvattenpumpar.
Hur länge anordningarna överlevde i Sverige är oklart men redan 1859 års B-lok synes saknat dem vid leverans.
Franco-Crosti-varianten kan på det sättet ses som en vidareutveckling av Beatties ursprungliga idéer. Beatties lok utnyttjade dock bara avloppsångan. Att blanda vattnet med sotet från eldstaden hade inte varit någon fördel.
London underground hade på ånglokstiden B&P-konstruerade lok där avloppsångan kondenserade i vattentankarna och i princip enbart röken gick ut i skorstenen (tillsammans med litet ånga för dragets skull).

London underground hade på ånglokstiden B&P-konstruerade lok där avloppsångan kondenserade i vattentankarna och i princip enbart röken gick ut i skorstenen (tillsammans med litet ånga för dragets skull).

Inte bara i London. Sådana lok användes i Glasgow, Liverpool och London och byggdes av flera bolag. Jag känner bara till fyra bevarade lok med kondensorutrustning: ett Mersey Railway lok, en LNER litt N2, en LNER litt N7 och en Metroplitan Railway litt A.

Det var också ett juridiskt krav att ånglok som användes på brittiska spårvägar skulle ha kondensorutrustning, och det finns tre sådana lok bevarade.

Med tanke på att det finns en tråd nu om Farlielok och dess motsatser så kom jag på en annan typ av udda ånglok.

I Italien finns det ånglok utan skorsten. Istället för skorsten så leder de ut röken i ett par rör på sidorna. Se länk:

http://www.steamlocomotive.info/640/italy242.jpg

Det är speciell sorts pannor som kallas för Franco Crosti som finns i Italien. Tanken med denna princip är att återvinna ytterligare energi som annars bara går upp i rök i skorstenen. Jag tror att Italien i princip har varit ensamma om dessa ånglok med Franco Crostipannor. Men visst ser de här loken roliga ut :-)

I och för sig var det ju fortfarande en skorsten .
Förmodligen var det för komplicerat och nyttan övervägde inte kostnaden, vi har många exempel på hur man försökte få ånglok med högre verkningsgrad men för det mesta blev det inga framgångar.

Västtyska DB har också byggt (ombyggt) lok med Franco Crosti-pannor, först typ 42.90 och sedan 50.40. Det senare i 30 exemplar.

/Gunnar

Lite tysk WIKI

https://de.wikipedia.org/wiki/DB-Baureihe_42.90

https://de.wikipedia.org/wiki/DB-Baureihe_50.40

DB 50.40 hade bara en sidoskorsten . Den "vanliga" skorstenen framtill var för uppställning under "rökutsläppen" i lokstallen .

OT DR byggde också en "konventionell" typ 50:40 i 88 ex . 50 4088 levererades 1960 och var DR sista nybyggda ånglok .

Dvs det fanns lok med samma nummer i både i Väst (BRD Bundesrepublik Deutschland) och i Öst (DDR Deutsche Demokratische Republik) och det var inte bara 50.40 loken .

mvh Rolf Berg

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Ånglok utan skorsten (Järnväg allmänt)