Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden? (Järnvägs- och Museiföreningar)

av HP @, onsdag, april 28, 2021, 16:57 (93 dagar sedan)

Hej alla, och särskilt ni som är lite debattsugna, anar att Ante och Granis hakar på här, men hoppas på fler, särskilt från er som är aktiva och drivande i föreningarna.

Jag har fått för mycket tid hemma pga Covid, och därför finns det tid att tänka och reflektera, och dagens ämne är framtiden för vårt kära museitågssverige. Jag lägger här lite särskilt fokus på den aktive medlemmen. Det kommer nu tre olika inlägg eftersom de är långa och diskussionen kanske ska hållas isär?

Del 1, museibanorna
Vi har ju haft museibanor ända sedan ÖSlJ kom till, många har tillkommit, några har fått backa hem. Vissa föreningar och banor uppfattar jag idag som mycket starka och stabila, medan andra kanske har lite mer utmaningar.
Vad kan då en museibana erbjuda den ideelle medlemmen, som vill bli aktiv? I stora drag en regelbunden trafik, med en bunt fordon, på samma bana, en musealt rätt miljö vad det gäller bana och stationsmiljöer, och i många fall en socialt ordnad samvaro utanför trafiken. Dessutom kan man bli utbildad i TTJ/MRO säo, och få riktiga roller i trafiken, hyfsat snabbt. Man kan alltså ganska snabbt uppfatta sig som en järnvägare som är en viktig bricka i ett spel på järnvägen.

Så till några frågeställningar då

-Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?

-Vad är receptet för en ”lyckad” museibaneverksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?

-Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?

-Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk). Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?

Fortsättning följer i del 2.

Mvh Henrik Reuterdahl, idag som privatperson

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Göran Kannerby @, onsdag, april 28, 2021, 17:38 (93 dagar sedan) @ HP

Den helt avgörande faktorn är att kunna dra till sig människor, både som medlemmar/aktiva och som kunder. Kan man bara attrahera den ena gruppen men inte den andra så är det kört.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Stinsen_Edwin @, Vänersborg, onsdag, april 28, 2021, 18:26 (92 dagar sedan) @ HP

Hej!

Ja vad hänger museibanorna på hm, Jo men skulle tro att så länge de yngre engagerar sig och får hjälpa till och lära sig så kommer det leva vidare men hört om vissa andra yngre som blir bortstötta av äldre! Jag själv däremot har inte råkat ut för detta, då jag nu vid 18års ålder är ansvarig för renoveringen av LSSJ C4 230 på AGJ vilket gläder mig (ska fixa ett inlägg om detta). Vi är många yngre aktiva i AGJ och inom lite olika områden så ånglok, diesellok och vagnssidan har yngre intresserade som är med och lär sig.

Men sen ska orken finnas och resurserna, och jag tror att en balans mellan underhåll och vanlig trafik men även special dagar/event är nyttigt för att vissa udda fordon vilket vissa aktiva gillar skarpt! Men även viktigt att köra tåg och dra in pengar till underhållet mm.

När mycket går på automatik har man lyckats! Folk kommer regelbundet och grejar och gillar de dem gör och man får saker gjorda! Har själv lackat 2 Z4p (405 409) och hjälpt till med slutspurten på SRJ F 237 och nu ännu en vagn samt Böksholm framöver.. Sen lockar intressanta projekt folk men även att man bjuder in några som man kan tänka sig vill hjälpa till!

Hade varit kul med en 1435mm museibana när alla jäkla signalsystem kommer.. men även ett järnvägsmuseum i Göteborg vore kul där man kan vissa historien kring BJ/GDG och dylikt..

Långa svar :)

--
Edwin Bohm,
Restaurangchef, renoverare och forskare på BJs & AGJ

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av HP @, torsdag, april 29, 2021, 06:49 (92 dagar sedan) @ Stinsen_Edwin

Edwin, hur mycket påverkar den sociala delen din vilja att vara AGJ, att ni kan bo, äta om umgås ihop? AGJ och många andra museibanor har ju ofta bra förutsättningar för detta? Var själv på 80- och 90-talet parallellt aktiv både i SSBms/NJ och OBJ, och upplevde att OBJ hade då en fördel att man var en social gemenskap där med ett bra helggäng, när man bodde ihop./HP

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Stinsen_Edwin @, Vänersborg, tisdag, maj 18, 2021, 13:02 (73 dagar sedan) @ HP

Hej! Äntligen tid o svara haha. Jo det är väldigt bra! jag och några till kommer dit på fredag eftermiddag och grejar då i verkstan till sent, sen kvällstjött framför tvn. Frukost ihop ut i verkstan och sedan fixar en lunch, ut o jobba, middag som jag eller vår duktiga Ylva kokar ihop. Ofta blir det en sväng ut igen. På söndag eftermiddag åker vi hem. Så mycker blir gjort om vi får en bra gemenskap. Vissa stör denna men så är det.. Men jag tror att gemensamma måltider och fika raster är viktigt för den sociala biten, vet föreningar där folk får fixa mat själva och tror de har lite sämre samanhållning men kan ha fel

Men jämför jag i mitt fall AGJ med personalhus med BJs så är det ganska likt men i BJs kommer folk under dagen förrutom om vi är några som bor över i sovvagn under hela helgen. Men gemenskaps mässigt så är de lika tycker jag.

--
Edwin Bohm,
Restaurangchef, renoverare och forskare på BJs & AGJ

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?/ Svar I

av Granis @, onsdag, april 28, 2021, 19:18 (92 dagar sedan) @ HP
Redigerad av Granis, onsdag, april 28, 2021, 20:26

Ja, det var inte lite du funderat över där. Typ allt. Och med ”….(om) Ante och Granis hakar på här, men hoppas på fler, särskilt från er som är aktiva och drivande i föreningarna” anar jag ett syftfel (typ) för åtminstone Ante får väl anses vara ”aktiv och drivande”, även om jag själv trappat ner något (?) i förhållande till säkerhetstjänst. Men jag är iallafall nyutnämnd styrelsesuppleant i ArbetSam (efter Åke P från ”gammeltågsbranschen”), så…. :-)

Nåväl. Jag har ju varit inne på detta förut. Och har väl egentligen inte mer att tillägga, men.. (då förstår man att det kommer rejält -även återupprepningar ;-) ).

Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?

Detta är tiotusenkronorsfrågan (typ). Och den är -som jag sagt flera gånger tidigare- otroligt svår att svara på. Och f f a förutsäga kopplat till enskilda banor/ föreningar. Detta tack vare att verksamheterna drivs ideellt med hjärta och inte alltid lika mycket hjärna. D v s inget (typ) som säger ”nej det går inte”. Egentligen. Enskilda engagemang kan då vara direkt avgörande, men å andra sidan också ”åt andra hållet” om de upphör. Med små marginaler alltså.

På kommersiella villkor är det dessa som avgör och de är då lättare att förutsäga kopplade till ”marknaden”. Typ en idé om ett kilometerlång 1067 mm museibana mitt i skogen mellan Vislanda och Bolmen kommer aldrig att funka. Vem kan få fram resurser till fordon (få tag på från andra/ bygga nya) mm för att tillräckligt många vill betala för att åka med just dessa tåg ”för att de är så unika”? Vilket alla faktiskt inte fattar/ skulle fatta. Ideellt kan det teoretiskt bli möjligt, för en kortare tid iallafall. Tills Dom Aktiva skranglar ut. Eller skaffar sig kvinnor eller/ och fritidsbåtar :-P

Vad är receptet för en ”lyckad” museibaneverksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?

En kombination av saker. Som då inte alltid är helt lätta. Det gäller ju att -även om verksamheten inte drivs kommersiellt- tilltala såväl Den Betalande Allmänheten (och inte bara de med MRO-kort) som potentiella ffa aktiva medlemmar. Och omgivningen i övrigt, inklusive berörda kommuner och antikvariska myndigheter (motsv). Och då finns ju alltid risken att ”ska man vara kompis med alla blir man kompis med ingen”.

Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?

Kopplat till föregående. Detta är intressant i förhållande till nyrekryteringen, kanske av både aktiva och resenärer? Banorna/ föreningarna skapades ju en gång i tiden för att bevara minnet av gamla ITJ och smalspårsnätet i Knycklingebygden (typ), så dessa kategorier strömmade då till av dessa nostalgiska skäl, ofta kopplade till egna upplevelser. Såväl som anställd som resenär då. Nu finns (typ) inga kvar med dessa minnen, ”järnvägsintresserade” av idag har väl då ett mer allmänt (i bästa fall) nostalgiskt intresse varför de kan uppskatta det hyfsat driftsklara ångloket SJ E2 1167 mer än renoveringsobjektet ITJ 3.

Och resenärerna? Tja, ”..bara det är svart och ryker”. Dock ska dessa inte underskattas, och ett (levande) museum som en museibana ska vara är ju även en folkbildande institution. Så när resenären får reda på att ångloket kommer från Ingelboda- Töttinge Järnväg kan de reagera med ”..jamen min gammelfarmor bodde i Töttinge, då har hon kanske åkt just bakom detta lok” så blir det extra intressant. Såväl för fortsatt resande som för aktivt medlemsskap i ITJmf kanske? Och så har vi antikvariska myndigheter också. Förvisso är väl deras inflytande och plånböcker ganska begränsade i sammanhanget, men devalverar vi våra museala mål och ambitioner ökar vi inte deras intressen av att stödja verksamheten i varje fall. Ty dom ska inte underskattas. Kulturnämnden i Töttinge och länsmuséet i Knycklinge förstår kanske mer än man tror…


/ L G

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?/ Svar II

av Granis @, onsdag, april 28, 2021, 19:18 (92 dagar sedan) @ HP
Redigerad av Granis, onsdag, april 28, 2021, 20:24

Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk).

Det där med spårvidden ska väl inte överskattas -ffa inte kopplat till ”vanligt folk”- men det är ju en av förklaringarna till de bristande framgångarna (minst sagt) kring 1067-banorna; ”Det var ju så likt 891-smalspåren”, och sen var det en snabb och lämplig bokstavlig koppling till skrotplatsen i Vislanda. Fast faktiskt, oaktat det, så finns det en poäng i detta sammanhang kopplat till just detta: Geografiskt skulle Halland varit (är?) en lämplig region för dylik verksamhet (också). Turistbygd är det redan, och en koppling till bygden kunde då ha funnits genom HBJ.

Fast på mer kommersiella villkor skulle ju en 891-museibana Falkenberg- Ullared varit nåt. Eller -och!?- en normalspårig sådan Varberg- Ullared. Men nu måste väl ändå alla (?) inse hur orealistikt detta är. Men visst, om Boris & Co i Ullared trots pandemin känner att de har alldeles för tjocka plånböcker kanske i varje fall det sistnämnda skulle kunna bli nåt? Men vete fåglarna hur ”musealt” det i så fall skulle bli. Men visst; det beror väl på vilka som engagerar sig -och hur?

Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?

Närmast till hands här är väl engagemang på och kring befintliga (isch) normalspåriga museibanor? Inte minst de som nu ”försöker kravla sig upp igen”, FVJ och JÅÅJ. Och så Dellenbanan kanske. IBAB kanske ändå skulle kunna tänka sig att ”ta gammeltågsverksamhet” under sina vingar (igen). Ja, i Arvidsjaur har de väl det fortfarande?


/ L G

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden / Svar III

av Granis @, onsdag, april 28, 2021, 19:58 (92 dagar sedan) @ HP

Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk).

Här kanske jag sticker ut hakan, inte minst kopplat till detta med yngres nostalgiska upplevelser, men även "allmänhet" av dessa årgångar tycker nog att ånglok är "gamla ovanliga tåg" som de därmed tycker är extra "intressanta och roliga" (typ).

Så innan vi kan få några större mängder (typ) sådana att betala för och därmed förstå värdet av oranga Rc-lok och X1-pendeltåg med Stora Nummer i Fronten har i varje fall jag (60+) försvunnit i demensens dimmor på nåt boende -eller ner i marken, typ.... Om ens då ;-)


/ L G

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Björn Arvidsson @, onsdag, april 28, 2021, 20:13 (92 dagar sedan) @ HP

Nåt som jag tror på och skulle kunna va en morot för de yngre på våra museibanor av alla de spårvidder är ett ungdomsläger ungefär som Svenska Spårvägssällskapet har varje sommar. Dels så bildas då kontaktnät mellan ungdomarna. å dels kan den bana som är årets värd få visa sin verksamhet och ett litet handtag med div arbeten.

Sedan även olika seminarier om renoveringstekniker både vad det gäller fordon och byggnader. Här skulle ju JVM med deras kunskap inom fordonsrenovering kunna vara behjälpliga. På fastighetssidan finns det säkert byggnadsantikvarier som skulle tycka det skulle vara intressant. men även om kringmiljöerna som är nog så viktiga för att få helheten vad för typ av växter som var vanligast vid stationerna mm.

För att locka flera aktiva är det viktigt att nå ut inom en bredare krets om vad som händer och inte bara i medlemstidningen. Där är en del föreningar bra att göra det på sociala medier, men skulle kunna bli bättre hos en del. För " Syns man inte så finns man inte" var det någon som sa en gång i tiden, och det stämmer verkligen.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Lennart Petersen @, onsdag, april 28, 2021, 20:28 (92 dagar sedan) @ HP

Hej alla, och särskilt ni som är lite debattsugna, anar att Ante och Granis hakar på här, men hoppas på fler, särskilt från er som är aktiva och drivande i föreningarna.

Jag har fått för mycket tid hemma pga Covid, och därför finns det tid att tänka och reflektera, och dagens ämne är framtiden för vårt kära museitågssverige. Jag lägger här lite särskilt fokus på den aktive medlemmen. Det kommer nu tre olika inlägg eftersom de är långa och diskussionen kanske ska hållas isär?

Del 1, museibanorna
Vi har ju haft museibanor ända sedan ÖSlJ kom till, många har tillkommit, några har fått backa hem. Vissa föreningar och banor uppfattar jag idag som mycket starka och stabila, medan andra kanske har lite mer utmaningar.
Vad kan då en museibana erbjuda den ideelle medlemmen, som vill bli aktiv? I stora drag en regelbunden trafik, med en bunt fordon, på samma bana, en musealt rätt miljö vad det gäller bana och stationsmiljöer, och i många fall en socialt ordnad samvaro utanför trafiken. Dessutom kan man bli utbildad i TTJ/MRO säo, och få riktiga roller i trafiken, hyfsat snabbt. Man kan alltså ganska snabbt uppfatta sig som en järnvägare som är en viktig bricka i ett spel på järnvägen.

Så till några frågeställningar då

-Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?

-Vad är receptet för en ”lyckad” museibaneverksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?

-Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?

-Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk). Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?

Fortsättning följer i del 2.

Mvh Henrik Reuterdahl, idag som privatperson

En ordentlig lokal anknytning till kommunen och lokalbefolkningen tror jag är viktig så att man är välkommen och uppskattad.
Då har man också ett visst rekryteringsunderlag lokalt.
Exempel ÖSLJ sågs med viss misstro från början, kommunen Mariefred ville ha stationen som busstation.
Men i dag lär väl Strängnäs kommun se banan som ett omistligt inslag och utöver det har banan fått en ny fadder när man gick över länsgränsen till Taxinge för Nykvarn kommun lär vara mycket stolta över att ha en museibana i sitt revir.
ULJ hade (åtminstone någon tid ) en representant för kommunen i styrelsen och även AGJ lär ha ett gott förhållande till kommunen.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Göran Kannerby @, onsdag, april 28, 2021, 21:00 (92 dagar sedan) @ Lennart Petersen

Hej alla, och särskilt ni som är lite debattsugna, anar att Ante och Granis hakar på här, men hoppas på fler, särskilt från er som är aktiva och drivande i föreningarna.

Jag har fått för mycket tid hemma pga Covid, och därför finns det tid att tänka och reflektera, och dagens ämne är framtiden för vårt kära museitågssverige. Jag lägger här lite särskilt fokus på den aktive medlemmen. Det kommer nu tre olika inlägg eftersom de är långa och diskussionen kanske ska hållas isär?

Del 1, museibanorna
Vi har ju haft museibanor ända sedan ÖSlJ kom till, många har tillkommit, några har fått backa hem. Vissa föreningar och banor uppfattar jag idag som mycket starka och stabila, medan andra kanske har lite mer utmaningar.
Vad kan då en museibana erbjuda den ideelle medlemmen, som vill bli aktiv? I stora drag en regelbunden trafik, med en bunt fordon, på samma bana, en musealt rätt miljö vad det gäller bana och stationsmiljöer, och i många fall en socialt ordnad samvaro utanför trafiken. Dessutom kan man bli utbildad i TTJ/MRO säo, och få riktiga roller i trafiken, hyfsat snabbt. Man kan alltså ganska snabbt uppfatta sig som en järnvägare som är en viktig bricka i ett spel på järnvägen.

Så till några frågeställningar då

-Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?

-Vad är receptet för en ”lyckad” museibaneverksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?

-Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?

-Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk). Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?

Fortsättning följer i del 2.

Mvh Henrik Reuterdahl, idag som privatperson


En ordentlig lokal anknytning till kommunen och lokalbefolkningen tror jag är viktig så att man är välkommen och uppskattad.
Då har man också ett visst rekryteringsunderlag lokalt.
Exempel ÖSLJ sågs med viss misstro från början, kommunen Mariefred ville ha stationen som busstation.
Men i dag lär väl Strängnäs kommun se banan som ett omistligt inslag och utöver det har banan fått en ny fadder när man gick över länsgränsen till Taxinge för Nykvarn kommun lär vara mycket stolta över att ha en museibana i sitt revir.
ULJ hade (åtminstone någon tid ) en representant för kommunen i styrelsen och även AGJ lär ha ett gott förhållande till kommunen.

Min erfarenhet av OBJ är att man redan från början hade ett väldigt bra förhållande i Ohs-änden av banan, men däremot inte lika bra i Bor. Tror dock det har förbättrats med tiden, kommunen har också engagerat sig alltmer.

ULJ har fortfarande representanter.....

av Johan M Vinberg, fredag, april 30, 2021, 20:38 (90 dagar sedan) @ Lennart Petersen

från Uppsala Kommun i sin styrelse.
Och två-tre avstämningsmöten per år med kommunledningskontoret.

Hilsen
Johan

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Christian @, onsdag, april 28, 2021, 22:20 (92 dagar sedan) @ HP

Som svar på om det saknas någon museijärnväg så är ju önskedrömmen att den nystartade vänföreningen till Hagfors järnvägsmuseum på sikt kan leda till att det går att köra NKlJ:s elektriska fordon. Det krävs förstås enormt mycket för att nå dit, men det skulle vara fantastiskt att få uppleva ASJ-lok, AEG-lok och Uddeholmare rulla mellan Hagfors station och Uddeholm.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Lennart Petersen @, onsdag, april 28, 2021, 22:41 (92 dagar sedan) @ Christian

Som svar på om det saknas någon museijärnväg så är ju önskedrömmen att den nystartade vänföreningen till Hagfors järnvägsmuseum på sikt kan leda till att det går att köra NKlJ:s elektriska fordon. Det krävs förstås enormt mycket för att nå dit, men det skulle vara fantastiskt att få uppleva ASJ-lok, AEG-lok och Uddeholmare rulla mellan Hagfors station och Uddeholm.

Det vore ju trevlig i sig men förmodligen är det svårt att komma in till Uddeholm. Banan finns kvar Hagfors-Stjärnfors som ligger utanför Uddeholm men sedan förefaller det bebyggt så att man inte kommer längre. Men Hagfors-Stjärnfors kanske duger.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Ante Svensson II, torsdag, april 29, 2021, 07:10 (92 dagar sedan) @ Lennart Petersen

Som svar på om det saknas någon museijärnväg så är ju önskedrömmen att den nystartade vänföreningen till Hagfors järnvägsmuseum på sikt kan leda till att det går att köra NKlJ:s elektriska fordon. Det krävs förstås enormt mycket för att nå dit, men det skulle vara fantastiskt att få uppleva ASJ-lok, AEG-lok och Uddeholmare rulla mellan Hagfors station och Uddeholm.


Det vore ju trevlig i sig men förmodligen är det svårt att komma in till Uddeholm. Banan finns kvar Hagfors-Stjärnfors som ligger utanför Uddeholm men sedan förefaller det bebyggt så att man inte kommer längre. Men Hagfors-Stjärnfors kanske duger.

Såvitt jag vet är det idag inget som hindrar att man återuppbygger spåret till Uddeholm. Jag tycker att initiativet i Hagfors är bland det roligaste på länge.

Ante

Spåkulan del 1 - museibana NkLJ

av Granis @, torsdag, april 29, 2021, 08:27 (92 dagar sedan) @ Ante Svensson II

Det känns som att verksamheten i Hagfors kan vara ett bra exempel på ”nytändning”, nåt som jag varit inne på med fler exempel i mina inlägg. Vad gäller banan till Stjärnsfors så har jag i o f s inte besökt den (heller) på nio år, men jag vill minnas att det fanns några rostiga (typ) signaler och och nån ”halvnerplockad” vägskyddsanläggning på sträckan Stjärnsfors- Uddeholm kvar. Och kanske nån bit spår nånstans?

Men ska det köras tåg måste i princip hela sträckan från Hagfors byggas om. Ska man dessutom köra med eltåg igen måste kontaktledning inkl stolpar återuppbyggas. Inga små jobb nåt av det…. Och då har jag ”bara” berört fasta anläggningar.

Som jag varit inne på förut: Det fanns ju ”elmuseiplaner” på NkLJ inför nedläggningen (och innan dess för ”utfärdsverksamhet” med dieselfordon) genom idéer om museibana Hagfors- Uddeholm- Råda, som ska vara en fin badplats. Och då hade man haft ett resmål också. Frågan är hur många som vill betala (och inte åka med MRO-kort och på sidan om för att fotografera) för att åka tåg från Hagfors till… ingenstans? Här handlar det då om att göra ännu mer med Stjärnsfors, om man säger så. Kanske redan i dagsläget, men ffa efter en dyr renovering av fordon och bana för tågtrafik.


/ L G

Spåkulan del 1 - museibana NkLJ

av HP @, torsdag, april 29, 2021, 09:27 (92 dagar sedan) @ Granis

Det känns som att verksamheten i Hagfors kan vara ett bra exempel på ”nytändning”, nåt som jag varit inne på med fler exempel i mina inlägg. Vad gäller banan till Stjärnsfors så har jag i o f s inte besökt den (heller) på nio år, men jag vill minnas att det fanns några rostiga (typ) signaler och och nån ”halvnerplockad” vägskyddsanläggning på sträckan Stjärnsfors- Uddeholm kvar. Och kanske nån bit spår nånstans?

Men ska det köras tåg måste i princip hela sträckan från Hagfors byggas om. Ska man dessutom köra med eltåg igen måste kontaktledning inkl stolpar återuppbyggas. Inga små jobb nåt av det…. Och då har jag ”bara” berört fasta anläggningar.

Som jag varit inne på förut: Det fanns ju ”elmuseiplaner” på NkLJ inför nedläggningen (och innan dess för ”utfärdsverksamhet” med dieselfordon) genom idéer om museibana Hagfors- Uddeholm- Råda, som ska vara en fin badplats. Och då hade man haft ett resmål också. Frågan är hur många som vill betala (och inte åka med MRO-kort och på sidan om för att fotografera) för att åka tåg från Hagfors till… ingenstans? Här handlar det då om att göra ännu mer med Stjärnsfors, om man säger så. Kanske redan i dagsläget, men ffa efter en dyr renovering av fordon och bana för tågtrafik.


/ L G

En återuppbyggd del av NKlJ med kontaktledningsdrift vore fantastiskt trevligt, särskilt då om man kan bygga ända från Hagfors station.

Hur var det med den avsomnade idén att ha en elektrifierad Roslagsbana till Fjällnora? Något för framtiden igen?

/HP

Spåkulan del 1 - museibana/ ULJ/ Fjällnora

av Granis @, torsdag, april 29, 2021, 10:17 (92 dagar sedan) @ HP

Hur var det med den avsomnade idén att ha en elektrifierad Roslagsbana till Fjällnora? Något för framtiden igen?

I gårdagens UNT framförde "föreningen Marielunds vänner" den idén (igen) när de uttalade sig med farhågor kring utbyggnadsplaner av bostäder i och kring Marielund varvid de framförde ULJ´s kulturella värden (typ) och betydelse för bygden. Kopplat till dagens rekreations- och "mysfaktor" för området.


/ L G

Spåkulan del 1 - museibana/ ULJ/ Fjällnora

av Lennart Petersen @, torsdag, april 29, 2021, 18:05 (92 dagar sedan) @ Granis

Hur var det med den avsomnade idén att ha en elektrifierad Roslagsbana till Fjällnora? Något för framtiden igen?


I gårdagens UNT framförde "föreningen Marielunds vänner" den idén (igen) när de uttalade sig med farhågor kring utbyggnadsplaner av bostäder i och kring Marielund varvid de framförde ULJ´s kulturella värden (typ) och betydelse för bygden. Kopplat till dagens rekreations- och "mysfaktor" för området.


/ L G

Då kan vi ju jämföra med ÖSLJ Marielund som ju onekligen tappade en del charm när det byggdes intill.
Tidigare var det en känsla av att man såg åkrar och natur som kunde vara i vilken obestämd tidsålder som helst.
Och mörkerkörning med fotogenlampor och tågmöte i Marielund med en känsla av att man är 100år tillbaks blir inte riktogt detsamma med ljuset från de moderna husen intill. Men man har ju Läggesta-Taxinge.
Man har ju dock inte så mycket att sätta emot om det nu ska exploateras och byggas.
En möjlighet är ju dock att man kan få ett lokalt trafikunderlag.
Det lär också ha funnits ett intresse från kommunen att ta över en inre del av ULJ för helt vanlig reguljär trafik , parallellt med museitrafiken ,kanske mest då om man bygger längs banan.

Fjällnorabanan och kollektivtrafikt på ULJ

av Johan M Vinberg, lördag, maj 01, 2021, 00:18 (90 dagar sedan) @ Lennart Petersen

Hur var det med den avsomnade idén att ha en elektrifierad Roslagsbana till Fjällnora? Något för framtiden igen?


I gårdagens UNT framförde "föreningen Marielunds vänner" den idén (igen) när de uttalade sig med farhågor kring utbyggnadsplaner av bostäder i och kring Marielund varvid de framförde ULJ´s kulturella värden (typ) och betydelse för bygden. Kopplat till dagens rekreations- och "mysfaktor" för området.

/ L G

Tröskel 1; EN Fjällnorabanan måste finansieras med offentliga medel.
Tröskel 2: Den sträckning som Uppsala kommun planerade för en Fjällnorabana har idag enfamiljshuse på några ställen där banvallen skulle ha byggts. En nydragen sträckning genom istidsstenblockterräng fördyrar.
Tröskel 3_ En elektrisk Fjällnorabana kräver elkraftsmatning och anslutning är inte gratis.
Tröskel 4; En elektriskt FJällnorabana kräver inte bara spår, kontaktledning och banvall utan också vagnhallar för de historiska motorvagnarna, liksom verkstadsdepå med toalett och överliggning, etc.

Kravivån för att starta upp ett nytt eller kompletterande museibanerojekt är betydligt högre idag än på 70-talet. Varför sova i tält i Fjällnora i väntan på pengar till ett personalhus ocg med primitiva verkstadsresuser när man kan sova hemma i Stockholm och jobba med hyffsade verkstadsresurser i Neglinge eller STockholm Östra?

Det lär också ha funnits ett intresse från kommunen att ta över en inre del av ULJ för helt vanlig reguljär trafik , parallellt med museitrafiken ,kanske mest då om man bygger längs banan.

Nja....Uppsala Kommun tittade i sin kristallkula 1993 men 50-60 år framåt, Vad man såg var en okad indlyttning öster om Uppsala då man räknade med fortsatt expansion av Arlanda flygplats som arbetsplats. År 2040 skulle busstrafik i detta område bli en belasting på länsvägen, utan någonform av spårburen kollektivtrafik vore i så fall en bra lösning.

Så när Uppsala resecenrum började planeras skulle det finnas ett reservat för spårburek kollektivtrafik österut. ( Misstaget från Enköpingsbanans nedläggning 1978 då järnvägsreservatet byggdes igen fick inte upprepas), Det sammanföll med Lennabanans läge ca 10 km från Uppsala C ut till Locksta (därefter i helt annat läge). På så sätt motiverades även idén att låta museijärnvägen få en plats i det nya resecentrumet. Därmet inte sagt att museijärnvägen och en kollektivtrafikbana ska gå på samma banvall utom möjligen inne i stadskärnan. Utanför stadskärnan finns det tillräckligt med utrymme för parallella spår.

Hilsen
Johan

Fjällnorabanan och kollektivtrafikt på ULJ (RBv)

av Granis @, lördag, maj 01, 2021, 09:29 (90 dagar sedan) @ Johan M Vinberg

Exakt. Och så lite…..

En elektriskt FJällnorabana kräver inte bara spår, kontaktledning och banvall utan också vagnhallar för de historiska motorvagnarna..

Javisst. Och var skulle dessa komma från då i så fall? Genom uppmaning till eller (och?) övertagande av RBv ”… nu ska ni flytta till oss” (typ)? :-|

Varför sova i tält i Fjällnora i väntan på pengar till ett personalhus ocg med primitiva verkstadsresuser när man kan sova hemma i Stockholm och jobba med hyffsade verkstadsresurser i Neglinge eller STockholm Östra?

Precis. SRJmf/ ULJ och RBv samverkar dessutom bra och kompletterar varandra.

I nån sorts teoretisk möjlig extrem framtid är väl enda scenariot om nåt sånt här skulle kunna hända att RBv skulle ”komma på kollisionskurs” med SL och aktuell entreprenör och helt enkelt inte få nånstans att vara. Och då inte kunna köra. Men då är det ändå långt kvar till att en ny/ nygammal passande elektrisk järnväg skulle kunna byggas nån annanstans, runt Uppsala eller inte. Men jag tror och hoppas att ingen av oss behöver fundera kring detta.


/ L G

Spåkulan del 1 - museibana NkLJ

av Niklas B @, torsdag, april 29, 2021, 17:59 (92 dagar sedan) @ HP

Det känns som att verksamheten i Hagfors kan vara ett bra exempel på ”nytändning”, nåt som jag varit inne på med fler exempel i mina inlägg. Vad gäller banan till Stjärnsfors så har jag i o f s inte besökt den (heller) på nio år, men jag vill minnas att det fanns några rostiga (typ) signaler och och nån ”halvnerplockad” vägskyddsanläggning på sträckan Stjärnsfors- Uddeholm kvar. Och kanske nån bit spår nånstans?

Men ska det köras tåg måste i princip hela sträckan från Hagfors byggas om. Ska man dessutom köra med eltåg igen måste kontaktledning inkl stolpar återuppbyggas. Inga små jobb nåt av det…. Och då har jag ”bara” berört fasta anläggningar.

Som jag varit inne på förut: Det fanns ju ”elmuseiplaner” på NkLJ inför nedläggningen (och innan dess för ”utfärdsverksamhet” med dieselfordon) genom idéer om museibana Hagfors- Uddeholm- Råda, som ska vara en fin badplats. Och då hade man haft ett resmål också. Frågan är hur många som vill betala (och inte åka med MRO-kort och på sidan om för att fotografera) för att åka tåg från Hagfors till… ingenstans? Här handlar det då om att göra ännu mer med Stjärnsfors, om man säger så. Kanske redan i dagsläget, men ffa efter en dyr renovering av fordon och bana för tågtrafik.


/ L G


En återuppbyggd del av NKlJ med kontaktledningsdrift vore fantastiskt trevligt, särskilt då om man kan bygga ända från Hagfors station.

Hur var det med den avsomnade idén att ha en elektrifierad Roslagsbana till Fjällnora? Något för framtiden igen?

/HP

Var kom / kommer elen ifrån? Visst var det sammatning med SJ/BJ samt eget kraftverk? Jag har dålig koll kring det, finns det något i Hagfors som kan göra 16,7 Hz?
Annars är det tid till ungefär juni om man vill ha en omformare i fräscht skick, sedan är det nog typ slut med Q24 och det kommer nog att ta lång tid tills omformare blir över.
Vilka finns kvar efter det? En hos MBV och Q24 nr 1 hos TRV?

Spåkulan del 1 - museibana NkLJ

av Torbjorn_Forsman @, torsdag, april 29, 2021, 18:23 (92 dagar sedan) @ Niklas B

Beträffande hur matningen till NKlJ gick till så finns några gamla trådar om den saken.
T ex
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=185910
https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=137132#p137297

Spåkulan del 1 - museibana NkLJ

av Peter B, Karlstad, lördag, maj 01, 2021, 13:05 (90 dagar sedan) @ Niklas B

Det finns två roterande omformare i Hagfors kraftstation som teoretiskt kan göra 16 2/3 Hz. Det är Asea-byggen från 1947, ungefär halva Q24/Q25. De behöver nog ett verkstadsbesök samt uppdaterat kontrollutrustning samt ställverk för in- och utgående ström.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Urban Åkesson @, Ännaryd (XHpl Tjunnaryd), torsdag, april 29, 2021, 08:26 (92 dagar sedan) @ HP

Jag tror att det största hotet mot att köra tåg på frivillig basis i framtiden är den ökande byråkratin. När man började en gång i tiden var det inte mycket pappersarbete och tillsyner, med åren har det kommit mer och mer pappersarbete, nu senast var det arbetsmiljöverket som kom med regler om ångpanneskötsel som inte hade ett uns av möjlighet att tillämpas på ångfordon.
Visst ska även gammeltågsbranchen kontrolleras för att vara säkert för våra besökare men det ska inte gå i absurdum.
Jag tycker att MRO gör ett utmärkt arbete med att se till så att regelverken hålls på en dräglig nivå. Men jag ser också att de senaste 25 åren har det adminstrativa arbetet ökat lavinartat.
Vi måste göra regering och myndigheter uppmärksamma på att så fort dom är i regelverken och petar så ökar också belastningen på vårt rullande kulturarv.
Ett annat hot som vi står inför är visionen om att vara fosilfria 2030, ångloken går ju visserligen att bygga om och köra på vegetabiliska oljor men hur är det med alla våra diesel och bensinfordon?
Vet att smalspåret kör på någon miljöklassad diesel men är den helt fosilfri?

--
Man behöver inte vara tokig för att hålla på med det här, men visst underlättar det en hel del.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av HP @, torsdag, april 29, 2021, 09:24 (92 dagar sedan) @ Urban Åkesson

Vi måste göra regering och myndigheter uppmärksamma på att så fort dom är i regelverken och petar så ökar också belastningen på vårt rullande kulturarv.

Det har du en mycket bra poäng i!

Ett annat hot som vi står inför är visionen om att vara fosilfria 2030, ångloken går ju visserligen att bygga om och köra på vegetabiliska oljor men hur är det med alla våra diesel och bensinfordon?
Vet att smalspåret kör på någon miljöklassad diesel men är den helt fosilfri?

Ecopar bio 100 är helt fossilfri liksom övriga HVO-bränslen, så det finns, men den kostar ca 60% mer än järnvägsdiesel./HP

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Göran Kannerby @, torsdag, april 29, 2021, 10:54 (92 dagar sedan) @ HP

Ett annat hot som vi står inför är visionen om att vara fosilfria 2030, ångloken går ju visserligen att bygga om och köra på vegetabiliska oljor men hur är det med alla våra diesel och bensinfordon?
Vet att smalspåret kör på någon miljöklassad diesel men är den helt fosilfri?


Ecopar bio 100 är helt fossilfri liksom övriga HVO-bränslen, så det finns, men den kostar ca 60% mer än järnvägsdiesel./HP

Det brukar dessutom finnas viss förståelse för att nyare bränslen inte duger till riktigt alla gamla fordon. Det finns väl exempelvis gamla bensinbilar i drift vilka kräver blyinblandad bensin?

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Torbjorn_Forsman @, torsdag, april 29, 2021, 12:42 (92 dagar sedan) @ Göran Kannerby

Ett annat hot som vi står inför är visionen om att vara fosilfria 2030, ångloken går ju visserligen att bygga om och köra på vegetabiliska oljor men hur är det med alla våra diesel och bensinfordon?
Vet att smalspåret kör på någon miljöklassad diesel men är den helt fosilfri?


Ecopar bio 100 är helt fossilfri liksom övriga HVO-bränslen, så det finns, men den kostar ca 60% mer än järnvägsdiesel./HP


Det brukar dessutom finnas viss förståelse för att nyare bränslen inte duger till riktigt alla gamla fordon. Det finns väl exempelvis gamla bensinbilar i drift vilka kräver blyinblandad bensin?

Ja, men de får inte köras på blybensin idag, istället tankar man blyfri bensin och häller i en liten skvätt s k blyersättning vid varje tankning. Eller, vilket är ännu skonsammare för de ventilsäten av undermåligt material mm som inte tål blyfri bensin, går man över till att köra på E85 (även om det oftast kräver en del ändringar på förgasare mm). Nu när man börjar ha lite historiskt perspektiv på sakerna, så var det egentligen bara under ungefär 30 års tid (ungefär 1956 till 1986) som all motorbensin i Sverige var blyad, och bil- och motortillverkarna kunde ta chansen att använda billigare material som man inte vågade ta till innan mitten av 1950-talet. Efter 1980 års modeller var det mycket få bilar på den svenska marknaden som krävde blyad bensin, och de sista av dem såldes omkring 1985. De sista jag känner till var Skoda 105/120/130, Citroën GSA och ett visst motorutförande i Ford Scorpio.

Det är bara i flygsammanhang som det fortfarande är tillåtet att använda blyad bensin.

Ser vi sedan på HVO i gamla dieselmotorer, så har praktisk erfarenhet visat att det bränslet på alla punkter är överlägset "fossil" diesel, även i äldre motorer. Framför allt sotar det mindre och är helt fritt från svavel, det gör att man slipper traditionella dieselproblem med att svavelsyra fräter på cylindrar, kolvringar mm vid varje kallstart och att oljan förstörs kemiskt av svavelföreningar.
En positiv sak för musei- och entusiastfordon med långa stilleståndstider mellan körningarna är att HVO inte har den fossila dieselns tendens att oxidera eller polymerisera om den får stå länge i ett bränslesystem, risken för tillväxt av alger och bakterier är också mycket mindre.

Anledningen till att många biltillverkare inte tillåter HVO i en del av sina "halvgamla" dieselmodeller är rent formell - de bilar det rör sig om har inte avgastypprovats med HVO, och tillverkarna vill inte ta på sig något avgasreningsansvar om bilarna körs på annat bränsle än den fossila diesel de typgodkändes med en gång i tiden. Efter dieselgateskandalen måste man dock säga att den avrådan mot HVO klingar ganska tomt.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Anders Svensson @, torsdag, april 29, 2021, 22:30 (91 dagar sedan) @ Torbjorn_Forsman

Angående moderna bränslen i historiska fordon så lämnade för inte så länge sedan Transporthistoriskt Nätverk (ThN), samarbetet mellan 11 riksorganisationer inom det rörliga kulturarvet, in ett remissvar på promemorian Reduktionsplikt för bensin och diesel - kontrollstation där nätverket just framförde farhågor för tillgång till bränslen som passar för historiska fordon. //Anders, JHRF

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Conny Sernfalk @, torsdag, april 29, 2021, 14:33 (92 dagar sedan) @ HP

Jag har inte varit aktiv i någon förening eller museibana på väldigt många år så jag svarar som kund och är inte så uppdaterad av allt som händer inom museibane fronten. Men jag har stor respekt för den professionalitet som framförallt finns inom de etablerade museibanorna (t.ex SRJmf, AGJ, GHJ, OBJ, ÖSlJ, JTJ, NBVJ och SkJ m.fl).

-Vad tror ni om museibanornas framtid, och vad hänger den på?

Dom som är mest etablerade, professionella och har lång historia av omfattande trafik har naturligtvis störst förutsättningar. Men samtidigt kan det vara en akilleshäl om man sitter på attraktiv mark som kan exploateras (helt eller delvis) för ”viktigare” ändamål eller nya byggnadsplaner m.m som direkt påverkar museibanan OBJ och JTJ har stora fördelar här.
En del banor har ”egna muskler” och har genom samråd oftast nått hyggliga överenskommelser med kommunen / markägare.
Men mindre museibanor har även fördelar / förutsättningar om man t.ex har mindre underhåll av bana / fastigheter och rullande materiel.
Här finns också banor som ligger i gränslandet mellan museibana / hobbybana. En hobby bana står och faller ofta med ägaren. T.ex Ryttaren / Landa banan.
Kort sagt varje museibana har sina egna individuella förutsättningar och behöver utveckla det utifrån sina förutsättningar.
Viktigt att se förutsättningarna. Vem trodde på att GHJ skulle få sådan fantastisk utveckling så sent som på 1980 talet.

-Vad är receptet för en ”lyckad” museibane verksamhet? Jag har naturligtvis tankar om detta, men vill gärna höra vad ni andra tycker?

1 Balans mellan funktionalitet och musealitet.
2 Ha goda förutsättningar lokalmässigt både för rullande material och personal och som skapar en trivsam och miljö för både resenärer och aktiva. Ha så mycket som möjligt av rullande material under tak är fortfarande viktigt om det ska bli ett hyggligt bevarande av t.ex godsvagnar eller material som inte passar in i trafiken men har ett historiskt värde.
3 Attraktionskraft för att behålla redan aktiva och samtidigt få nya och hitta just den aktiviteten till någon som har special kunskap eller tycker det är kul att t.ex se till att det finns kaffe. Alla är betydelsefulla oavsett järnvägs och teknik kunskaper.
Samtidigt behövs en positiv styrning. Det är inte positivt om varje individ har sitt eget revisionsprojekt som aldrig blir klart eller som lämnas i nedplockat skick.
4 Att inse att omvärlden är en förutsättning för överlevnad (kan vara kommun, myndigheter, företag m.fl. Vara uppdaterad i regelverk och hantera dessa på ett professionellt sätt samt möjliga bidrags ansökningar m.m. Skapa och vidmakthålla viktiga kontaktytor och ha respekt för mot partern även om det finns en annan åsikt.
5 Att återhämta sig efter Covid 19 och få igång trafik och aktiviteter så normalt och snabbt som möjligt.
6 Utveckla / vidmakthålla den professionalitet / organisation / struktur som redan finns i verksamheten. Ha realistiska och positiva mål på både kort och lång sikt.
7 Finna nya / vidmakthålla samverkans former både inom och utanför branschen.

-Hur mycket påverkar en verksamhets ”musealt korrekta profil” viljan att vara aktiv där?

Nja. Vad är musealt korrekt? En strikt definition hos museibanan eller en viljeinriktning med balans kring funktionalitet och musealitet? Jag tror det inte är avgörande för viljan att bli aktiv men det är bra om varje förening ändå har en uttalad tanke och balans. En museibana kan sägas tillhöra underhållnings branschen (att ge resenärer en god underhållning) . Men det behövs även balans med musealitet. En fråga som är den enskilda museibanans egen angelägenhet. Museala projekt kan även möjliggöra yttre finansiering genom t.ex Riksantikvarieämbetet m.fl vägar.

-Saknas det någon museijärnväg, och var skulle den kunna uppstå för att fylla ett behov för oss intresserade? (1067 mm, elektrisk, geografisk). Om vi kommer till ett läge där 1435-föreningarna går ikull (gud förbjude), var kan de ideella då ta vägen och lägga all kraft och energi istället?

Nej det behövs inte flera traditionella museibanor (förutom drömmar i tankevärlden). Det som behövs är att existerande museibanor med främst har egen muskelkraft kan överleva i många generationer till. Jag tycker att prio är att SkJ och NBVJ kan överleva långsiktigt med tanke på all normalspårig materiel som finns bevarat inte bara hos dessa föreningar.
Visst skulle det vara fantastiskt om t.ex JÅÅJ på lång sikt fick muskler att trafikera Åmål - Svanskog och visst vore det fantastiskt om GDJmf kunde etablera permanent trafik på Falun-Grycksbo. Men det är lång väg dit.....
Kortare sträckningar i anslutning till fast museum är något annat än regelrätt traditionell museibana. Finns redan i t.ex Karlsvikshyttan , Industrispåret i Klippan, Ängelholm m.fl platser. Kanske det kan bli på sikt i Hagfors, Krylbo m.fl ställen?

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Granis @, torsdag, april 29, 2021, 16:20 (92 dagar sedan) @ Conny Sernfalk

Mycket vettigt skrivet här (också)

Nej det behövs inte flera traditionella museibanor (förutom drömmar i tankevärlden)

Nog är det så, såväl aktiva som resenärer =kunder är väl dessutom "mer rörliga" idag än vad de var för fyrtio+ år sedan, eller nåt liknande.

Men om man ändå skulle titta på geografi, liksom, så vill jag återigen framhäva Halland. "Turistisk bygd" som saknar dylik verksamhet. Ja, inget ont om LJM i Landeryd, och dom har liksom ett litet guldläge här. Just för att de kör på normalspår dessutom.

När dom får ordning på all sin verksamhet, alla fordon och alla tillstånd, så skulle de ju kunna köra regelbundna "gammeltåg" på olika ställen i denna region.

Men det var just det med "alla". Och inte bara för dom...


/ L G

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Micke Carlsson @, torsdag, april 29, 2021, 15:34 (92 dagar sedan) @ HP

Framtiden hänger på det organisatoriska, inte det operativa. Att personalen har rätt utbildning och att fordonen och banan har rätt underhåll är väl bra, men är inte framtidens fokusområden.

Det blir allt viktigare att ledningen har kontroll över den organisation den leder. Sådan kontroll innebär styrning över människor som ägnar sin fritid åt sin hobby och vill tillfredsställa sitt dopamintillskott genom att göra det som är "roligt". Att vara styrd av en organisationsledning innebär sällan ett dopamintillskott.

Det är betydligt enklare att som ledning ställa krav på att folk gör på ett visst sätt, arbetar en viss tid med vissa saker som måste göras, när pengar utgår som ersättning istället för oberäknelig "lycka".

Inte ens den i ledande ställning får alltid sina kickar tillfredsställda av att vara i ledning, och har samma behov av en meningsfull, lycklig fritidssysselsättning.

För att klara att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet, måste dock ledningsfunktionen kunna ställa krav på verksamheten inklusive sig själva, och ägna sig åt att mäta och utvärdera den verksamheten.

Balansen mellan att kunna "tvinga" folk göra på ett visst sätt medan de är engagerade i sin luststyrda fritidsaktivitet, är vad som alltid har varit vinna eller försvinna-frågan. De föreningar som drabbats av nedgångar men finns kvar i någon form kan man säga har fallit till den nivå där de organisatoriska kraven är så låga på den verksamhet som finns kvar, att "tvånget" inte längre besvärar medlemmarna.

Till vilken nivå man kan upprätthålla styrningen utan att det förstör det roliga i att delta, är helt och hållet en ledningsfråga. Hur man organiserar verksamheten.

Det berör i högsta grad det som kallas OSA, organisatorisk och social arbetsmiljö, och SAM, systematiskt arbetsmiljöarbete. I näringslivet är detta tvingande föreskrifter, eftersom det blir pannkaka om man inte kan hantera denna typ av frågor. I föreningslivet vill man inte gärna acceptera att arbetsmiljöverkets föreskrifter har giltighet, så man låtsas som att de inte har det. Om vi bortser från kravfrågan, så är det i alla fall så att där finns svaren på problemen, eller rättare sagt metoderna som kan lösa problemen.

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Överkörmästaren @, torsdag, april 29, 2021, 17:47 (92 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Framtiden hänger på det organisatoriska, inte det operativa. Att personalen har rätt utbildning och att fordonen och banan har rätt underhåll är väl bra, men är inte framtidens fokusområden.

Det blir allt viktigare att ledningen har kontroll över den organisation den leder. Sådan kontroll innebär styrning över människor som ägnar sin fritid åt sin hobby och vill tillfredsställa sitt dopamintillskott genom att göra det som är "roligt". Att vara styrd av en organisationsledning innebär sällan ett dopamintillskott.

Det är betydligt enklare att som ledning ställa krav på att folk gör på ett visst sätt, arbetar en viss tid med vissa saker som måste göras, när pengar utgår som ersättning istället för oberäknelig "lycka".

Inte ens den i ledande ställning får alltid sina kickar tillfredsställda av att vara i ledning, och har samma behov av en meningsfull, lycklig fritidssysselsättning.

För att klara att bedriva en långsiktigt hållbar verksamhet, måste dock ledningsfunktionen kunna ställa krav på verksamheten inklusive sig själva, och ägna sig åt att mäta och utvärdera den verksamheten.

Balansen mellan att kunna "tvinga" folk göra på ett visst sätt medan de är engagerade i sin luststyrda fritidsaktivitet, är vad som alltid har varit vinna eller försvinna-frågan. De föreningar som drabbats av nedgångar men finns kvar i någon form kan man säga har fallit till den nivå där de organisatoriska kraven är så låga på den verksamhet som finns kvar, att "tvånget" inte längre besvärar medlemmarna.

Till vilken nivå man kan upprätthålla styrningen utan att det förstör det roliga i att delta, är helt och hållet en ledningsfråga. Hur man organiserar verksamheten.

Det berör i högsta grad det som kallas OSA, organisatorisk och social arbetsmiljö, och SAM, systematiskt arbetsmiljöarbete. I näringslivet är detta tvingande föreskrifter, eftersom det blir pannkaka om man inte kan hantera denna typ av frågor. I föreningslivet vill man inte gärna acceptera att arbetsmiljöverkets föreskrifter har giltighet, så man låtsas som att de inte har det. Om vi bortser från kravfrågan, så är det i alla fall så att där finns svaren på problemen, eller rättare sagt metoderna som kan lösa problemen.

Du är ju för all del detta forums oöverträffade expert på MFPV-processen, men visst har du några poänger. Organisationsarbetet blir helt klart viktigare. På sätt och vis lite som att återvända till 70-talet, fast det är på riktigt nu. Dock är ju din argumentation fortfarande 70-talsmässig, det är många svåra uttryck och det känns lite som att du försöker krångla till det. Så svårt är det egentligen inte!

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Anders Östlund @, fredag, april 30, 2021, 08:59 (91 dagar sedan) @ HP

Jag har varit en "hangaround" kring mycket inom "tåg" under decennier, jag både förstår och inser problemet att värva aktiva till föreningar. Men jag kan nog genom alla år inte säga att jag någonsin sett någon sorts organiserad aktivetet kring värvning.

Min känsla är att det är lite som att gå med i ett MC-gäng, man får vara "hangaround", sen blir man "Prospect" och sen tas man upp som medlem, om man hänger kvar. Att hemsidor har en uppmaning att "Vill du bli aktiv så hör av dig" tror jag inte räcker.

I dagens "flöden" måste man hålla igång och driva på PR kampanjerna hårdare. Jag tror också att "kontakta oss" inte håller längre utan man bör(?) ha en sida som beskriver "Det här kan du hjälpa till med".

Det finns många arrangemang som handlar om modelltåg runt om i landet, hobbybutiker och annat. Alla kanaler där man kan nå fram till personer som kan vara intresserade av att bli aktiva.


Min egen historia som "aktiv" är en kort session hos OBJ, jag blev brandtågsförare en dag vilket var en toppnivå men det var tillfälligt och sen tog "livet" över ledig tid. Vid det tillfället upplevde jag det lite svårt att "komma in" i gemenskapen, det låg dock troligen minst lika mycket hos mig som hos alla andra... Om inte mer... ;)

Just nu går jag SÄO-utbildning i Vadstena. Och att jag hamnade där var att en MJ_kompis ringde upp och frågade om jag ville hänga på i ett "arbetslag" och jobba med slipersbyte en helg förra året. Direkt "rekrytering" och "Prova-på" verksamhet... Där finns något, funkar åtminstone på mig... Att någon ber mig komma är MYCKET lättare än att jag ska ta beslut om vilken förening och sen försöka nästla mig in. Öppna dörren och bjud in jämfört med att någon ska komma till att gå fram och knacka på en främmande dörr... Stor skillnad...

Så att beskriva vad man menar med "aktiv" är en väg framåt, kanske göra det centralt på en specifik webplats vore kanske något? MRO? "Tågaktiv.nu"? Samarbeten istället för att varje förening ska ha egen rekryteringsverksamhet? Det känns lite som man idag försöker rekrytera bland de redan invigda...

Sen vill jag också ta upp detta med MRO-SÄO, att den finns som "lagbok" i botten, det köper jag. Men att använda den som utbildningsmateriel, det suger. Den är kass som utbildningsmateriel och där tror jag på allvar man kan tappa folk, de blir avskräckta. Jag fattar att man som tågintresserad kan sitta och garva åt texten om "tågmöte" men ska man väcka intresse hos andra som inte har det djupa intresset, då får i mina ögon SÄO en motsatt effekt än den tänkta, allt bli mer osäkert och säkerhetsnivån sjunker jämfört med om man hade uppdaterat och arbetat med ett modernare instuderingsmaterial.
Jämför med att ta körkort, det finns ingen körskola som lär ut körkortsteori utifrån lagboken. Uppdatera instuderingsmaterialet för SÄO, gör det modernare och kanske tom att det (som för körkort) finns instuderingssidor på nätet som man kan sitta och träna på hemma.

Jag läser SÄO just nu, ärligt tycker jag det är både tråkigt och näst intill obegripligt. Språket och instuderingen skulle må jättebra av en uppfräschning. SÄO gäller alltid men att man av någon sorts "museala" skäl vill hålla kvar vid det gammalmodiga och byråkratiska språket är kanske kul för någon men jag vidhåller, för det stora flertalet blir det ett hinder och något som minskar intresset att ta utbildningen. Jag ska göra "provet" i slutet av Maj, hoppas jag klarar det för att läsa om teorin en gång till, vet inte om jag tycker det är värt besväret, för att läsa SÄO som en "bok" är värdelöst, och jag vill inte påstå jag är korkad, på "dagjobbet" bygger jag säkerhetskritiska system för flygplan, och även där har man MASSOR med dokumentation som försöker besrkvia och komplettera "lagtexterna", borde gå med SÄO också... ;)


Detta är mina åsikter, gör inga anspråk på att de ska vara "rätt" på något sätt. Men jag har försökt bli aktiv två gånger och för mig är det "Sociala" viktigt, där ligger minst 50% hos mig själv. Men SÄÖ, den var tung att läsa för 30 år sedan och det är samma nu, det borde gå att göra bättre och mer lätt tillgängligt. Och effekten kunde bli bättre säkerhet...

/Anders Ö

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av Micke Carlsson @, fredag, april 30, 2021, 23:21 (90 dagar sedan) @ HP

Jag tycker att det "saknas" museibanor. 1435 är underrepresenterat och vi närmar oss en situation som kommer att leda till ökad utslagning av 1435-verksamhet. Det kommer att finnas överskott på fordon och annan materiel som inte kan användas i ERTMS-land.

En 1435 15kV elmuseibana har en funktion att fylla. Lysekilsbanan skulle kunna bli en fantastisk attraktion av det slaget. Ja, det är jobbigt mycket jobb, men ur ett marknadsperspektiv eller vad man ska säga, den som orkar dra det lasset har en hit isåfall.

Vi har sett en del lokstall bli basen för trafikföreningar, och att det har lett till en utveckling mot muséer som har "egenvärden" förutom som bas för trafikverksamheten.
Landskrona gamla station i hamnen med den spårsnutt som är förbindelse med nya västkustbanan kunde utvecklas på samma sätt, men som station, inte som lokstall. Vilken fantastisk plats det skulle kunna bli som ett museiområde. Och det skulle kunna fungera ihop med den godstrafik som ännu finns.

Trafikföreningar skulle kunna omlokalisera till S-banor på någon plats iallafall, bygga upp en tillflyktsort långt borta från alla tågskyddssystem. Det kan läggas upp som "filial" men det är fullt möjligt att filialen överlever moderskeppet på sikt om man gjorde så. Det händer inte mycket en söndag i Kvillsfors t ex, banan är liksom ledig. Att bygga ett par spår och en plåthall att ha ett lok eller rälsbuss i är en stor kraftsamling, men den kan bli allt som är kvar en dag, och den kan stå på egna ben när den väl finns om det är så.

Stallet i Hultsfred ekar tomt men här finns trafiksvaga banor där man kommer en bra bit ändå, och hur länge kommer alla de banorna verkligen att finnas kvar? Skulle man starta ångloksförening från grunden idag, då kan jag inte tänka mig en bättre plats med bättre förutsättningar om man bara tänker 1435 och järnväg. I alla fall goda utsikter. Vad kommun och andra intressenter skulle tycka är svårt att säga.

Det finns möjligheter om man söker alternativ till att leva med ERTMS. Mycket gott kan komma ur det som är ett problem nu.

I 175-årspresent önskar vi oss att SMTM står upp nu med början tio år i förväg, på EU:s järnvägsår, och säger "Sverige behöver en till normalspårig museibana!" och samlar samhälle och andra krafter kring att hitta en plats och ett gäng som vill ta sig an detta för att om inte annat "rädda vad som räddas kan från en dyster ERTMS-framtid" men förstås också för att driva utvecklingen av Sveriges besöksmål och säkrandet av historiska värden. ;-) Nej men allvarligt. Om tillräckligt många vill, så kan man klara det på tio år. Eksjö-Hultsfred säger vi då?

Spåkulan del 1 - museibanorna i framtiden?

av skogstoken, Vku, fredag, april 30, 2021, 23:50 (90 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Normalspårig museitrafik med Hultsfred som utgångspunkt? Jag säger då inte nej till det. Jag tror att Hultsfred skulle kunna bli en mycket intressant miljö med museiverksamhet på båda spårvidderna, där finns ju en unik möjlighet som man inte har på många (någon?) andra platser.

Beroende på vad som händer med de banorna i framtiden så tror jag att det skulle kunna bli en väldigt god satsning. Även om jag hoppas på att det inte blir en tillflykt undan ERTMS och modern trafik så tror jag att det finns potential där.

Förlåt min obstinata invänding

av Johan M Vinberg, lördag, maj 01, 2021, 00:33 (90 dagar sedan) @ skogstoken

Normalspårig museitrafik med Hultsfred som utgångspunkt? Jag säger då inte nej till det. Jag tror att Hultsfred skulle kunna bli en mycket intressant miljö med museiverksamhet på båda spårvidderna, där finns ju en unik möjlighet som man inte har på många (någon?) andra platser.

Men drar det turister och besökare - allvarligt talat?
Just sådana här i och för sig välvilliga idéer kräver någon form av analys redan på idéstadiet.
VArifrån ska besöksströmmarna (upptagningsområde) komma i första hand? Växjö, Linköping Jönköping? Var i ligger själva attraktionen med två museibanor på samma plats för de icke tågnördiga kärnbesökarna hos dagens museibanor men som söker upplevelseturism inom vårt land?
(Hej barn - i helgen har mamma och pappa bokat hotell i Hultsfred. Vi ska åka museitåg både på normalspår och smalspår - visst ska det bli kul! Men lägg ifrån er era Iphones och lyssna på oss en stund nu....men lyssna på oss).

Beroende på vad som händer med de banorna i framtiden så tror jag att det skulle kunna bli en väldigt god satsning. Även om jag hoppas på att det inte blir en tillflykt undan ERTMS och modern trafik så tror jag att det finns potential där.

Urskta Skogstoken men vad menar du med potenial? Enbart järnvägsinfrastrukturen eller också hotell, restauranger, familjehem??

Förlåt min obstinata invänding

av Micke Carlsson @, lördag, maj 01, 2021, 01:05 (90 dagar sedan) @ Johan M Vinberg

Drar Hultsfred turister? Frågan är motiverad, men ja, området gör det. Nu får vi se vad pandemin orsakar, men bara Astrid Lindgrens värld drog 2019 så mycket som 8000 besökare om dagen. Hotell, stugor och utedass på 10 mils, kanske 15 mils radie är fullbokade hela säsongen. Du kan köpa "Emil-paket" med boende i Nässjö av alla ställen. Det finns ett behov av sidoattraktioner för besökarna som kommer från Köpenhamnsområdet, Oslo och svenska tätorter brukar få en dag före och/eller en dag efter huvudattraktionen, besöket på AL-världen. Vill man exploatera detta, så skär ju faktiskt Bockabanan igenom just de trakter som de välkända historierna till stor del handlar om. Det är ingalunda drivet in i kaklet. Bara att döpa loket till Emil skulle få tyska ambassaden att abonnera tåget tre månader i sträck varje år. Om du förstår min överdrift. Men förstå vad det kan ge att kunna ta tåget från Lönneberga till Mariannelund, om man kan exploatera det på ett "snyggt" sätt i kombination med en museijärnväg.

Vad gäller det faktum att det redan finns två museijärnvägar i området så finns det möjlighet till samverkansfördelar att vinna, man kan sälja olika upplevelser, och upplevelser som kompletterar varandra. Man kan inte leva på att tåget är ett tåg, särskilt inte i platskonkurrens. Men alla kan få ut något av att sälja upplevelser som hakar i varandra. Det behövs ett nytt sätt att bedriva museitågstrafik som vi inte sett ännu. Ett som inte nödvändigtvis utgår ifrån vad järnvägsentusiaster anser att en järnväg är, men som för all del är kapabelt att ta tillvara även det. Jag tror att man kan dra besökare till varandra, om man söker vägar till det.

Sett till sina tillgångar och den efterfrågan som finns på "svensk natur" och "Emil" så är trakten extremt underexploaterad. Att folk kan jobba hemifrån lär inte upphöra i och med att pandemin tar slut. Folk vill och kommer att lämna städerna, inte så att städerna märker det men landsbygden kommer definitivt att påverkas av det. Det kanske borde vara en länsjärnväg med turistprofil, driven av lokala intressenter och med möjlighet till ideellt deltagande i projektet. Jag vet inte, jag kommer bara med idéer. Någon av dem kanske blir bra av rent misstag.


Ställ dina frågor med siktet inställt på något redan välbekant. Drar Faringe turister? Allvarligt? Hur många passagerare från Uppsala kan man få med sig på en kopp kaffe i Marielund eller ett besök på Thuns? Nog för en järnväg? Jag tycker det låter helt hopplöst i mina öron. Om man tänker så.

Förlåt min obstinata invänding (Smålandsplaner)

av Granis @, lördag, maj 01, 2021, 09:52 (90 dagar sedan) @ Micke Carlsson

Drar Hultsfred turister? Frågan är motiverad, men ja, området gör det. Nu får vi se vad pandemin orsakar, men bara Astrid Lindgrens värld drog 2019 så mycket som 8000 besökare om dagen. Hotell, stugor och utedass på 10 mils, kanske 15 mils radie är fullbokade hela säsongen

På temat "(åter)uppbyggda museibanor med kommersiell potential" så skulle nog Spångenäs- Vimmerby ligga bra till av de skäl du är inne på. Har t o m hört folk inom TJF som sagt att det nog skulle löna sig bättre än att köra fram till Hultsfred (från Spångenäs). Hemska tanke... ;-)


/ L G

... som inte röjer sina källor :-P

Förlåt min obstinata invänding (Smålandsplaner)

av Micke Carlsson @, lördag, maj 01, 2021, 12:17 (90 dagar sedan) @ Granis

Drar Hultsfred turister? Frågan är motiverad, men ja, området gör det. Nu får vi se vad pandemin orsakar, men bara Astrid Lindgrens värld drog 2019 så mycket som 8000 besökare om dagen. Hotell, stugor och utedass på 10 mils, kanske 15 mils radie är fullbokade hela säsongen


På temat "(åter)uppbyggda museibanor med kommersiell potential" så skulle nog Spångenäs- Vimmerby ligga bra till av de skäl du är inne på. Har t o m hört folk inom TJF som sagt att det nog skulle löna sig bättre än att köra fram till Hultsfred (från Spångenäs). Hemska tanke... ;-)


/ L G

... som inte röjer sina källor :-P

Det är klart att det hade varit en hit att åka till Vimmerby istället för Hultsfred från Västervik. Om man tänker efter och inte funderar så mycket över vem eller vad, är det inte så att det redan finns järnväg till Vimmerby? Javisstja, det gör det ju! ;-) Först till kvarn... Och om någon annan kommer före till kvarn, har ju faktiskt banor med Hultsfredsanslutning en möjlighet till anslutningstrafik som kan öka deras flöden och göra Hultsfred till något mer av ett mål, om inte annat för att byta tåg.

Förlåt min obstinata invänding (Smålandsplaner)

av Heller @, Verkebäck, lördag, maj 01, 2021, 22:01 (89 dagar sedan) @ Granis

Drar Hultsfred turister? Frågan är motiverad, men ja, området gör det. Nu får vi se vad pandemin orsakar, men bara Astrid Lindgrens värld drog 2019 så mycket som 8000 besökare om dagen. Hotell, stugor och utedass på 10 mils, kanske 15 mils radie är fullbokade hela säsongen


På temat "(åter)uppbyggda museibanor med kommersiell potential" så skulle nog Spångenäs- Vimmerby ligga bra till av de skäl du är inne på. Har t o m hört folk inom TJF som sagt att det nog skulle löna sig bättre än att köra fram till Hultsfred (från Spångenäs). Hemska tanke... ;-)


/ L G

... som inte röjer sina källor :-P

TJF beställde nya rullar till rälsbussarnas destinationsskyltar för ett par år sedan. När vi var överens med leverantören om utformningen och vad som skulle stå på rullarna visade det sig att det fanns plats för ytterligare en destination till samma kostnad. Då tog vi med Vimmerby, så fordonen är redan förberedda. ;-)

Förlåt min obstinata invänding (Smålandsplaner)

av skogstoken, Vku, lördag, maj 01, 2021, 22:36 (89 dagar sedan) @ Heller

TJF har väl snart tagit igen det eftersatta underhållet, så snart är det väl bara till att börja bygga!;-)

Förlåt min obstinata invänding

av PeO @, lördag, maj 01, 2021, 16:03 (90 dagar sedan) @ Micke Carlsson

....... Bara att döpa loket till Emil skulle få tyska ambassaden att abonnera tåget tre månader i sträck varje år. Om du förstår min överdrift.

En liten komplikation, i Tyskland är Emil en detektiv i en helt annan tid och värld. "Vår" Emil heter Michel i Tyskland, kan bli jobbigt att förklara det för tyska allmänheten, men visst Astrid, Pippi och Michel är välkända i Tyskland.

Förlåt min obstinata invänding

av Micke Carlsson @, lördag, maj 01, 2021, 16:26 (90 dagar sedan) @ PeO

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?

Förlåt min obstinata invänding

av PeO @, lördag, maj 01, 2021, 17:17 (90 dagar sedan) @ Micke Carlsson

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?

Det tror jag, Lönneberga måste också gå fint.

Förlåt min obstinata invänding

av Göran Kannerby @, lördag, maj 01, 2021, 18:20 (90 dagar sedan) @ PeO

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?


Det tror jag, Lönneberga måste också gå fint.

En möjlig nackdel med Lönneberga och Mariannelund är att platserna redan finns, dessutom t o m som trafikplatser längs järnvägen. Är således olämpliga att använda på annat sätt.

Förlåt min obstinata invänding

av Lennart Petersen @, lördag, maj 01, 2021, 19:02 (89 dagar sedan) @ Göran Kannerby

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?


Det tror jag, Lönneberga måste också gå fint.


En möjlig nackdel med Lönneberga och Mariannelund är att platserna redan finns, dessutom t o m som trafikplatser längs järnvägen. Är således olämpliga att använda på annat sätt.

Men som namngivning på tåg, lok eller motorvagnar, kan det väl omöjligt bli fel.
Att ha ortsnamn som namn på tåg har ju förekommit.

Förlåt min obstinata invänding

av Göran Kannerby @, lördag, maj 01, 2021, 20:05 (89 dagar sedan) @ Lennart Petersen

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?


Det tror jag, Lönneberga måste också gå fint.


En möjlig nackdel med Lönneberga och Mariannelund är att platserna redan finns, dessutom t o m som trafikplatser längs järnvägen. Är således olämpliga att använda på annat sätt.


Men som namngivning på tåg, lok eller motorvagnar, kan det väl omöjligt bli fel.
Att ha ortsnamn som namn på tåg har ju förekommit.

Det är i vart fall inte unikt eller första gången, men det blir lite märkligt att säga att Lönneberga är i Hultsfred, eller kanske ännu konstigare att Mariannelund är i Mariannelund. :-)

Förlåt min obstinata invändning. OT: loknamn

av Leif B @, söndag, maj 02, 2021, 11:57 (89 dagar sedan) @ Göran Kannerby

OK, en komplikation. Men Knecht Alfred kan ju funka?


Det tror jag, Lönneberga måste också gå fint.


En möjlig nackdel med Lönneberga och Mariannelund är att platserna redan finns, dessutom t o m som trafikplatser längs järnvägen. Är således olämpliga att använda på annat sätt.


Men som namngivning på tåg, lok eller motorvagnar, kan det väl omöjligt bli fel.
Att ha ortsnamn som namn på tåg har ju förekommit.


Det är i vart fall inte unikt eller första gången, men det blir lite märkligt att säga att Lönneberga är i Hultsfred, eller kanske ännu konstigare att Mariannelund är i Mariannelund. :-)

Men om man sa att Marielund var i grusgropen, hur gick det då?

Eller Hultsfred i Södra Vi?

Förlåt min obstinata invänding

av Lennart Petersen @, lördag, maj 01, 2021, 18:11 (90 dagar sedan) @ PeO

....... Bara att döpa loket till Emil skulle få tyska ambassaden att abonnera tåget tre månader i sträck varje år. Om du förstår min överdrift.

En liten komplikation, i Tyskland är Emil en detektiv i en helt annan tid och värld. "Vår" Emil heter Michel i Tyskland, kan bli jobbigt att förklara det för tyska allmänheten, men visst Astrid, Pippi och Michel är välkända i Tyskland.

Ja ”Emil und die Detektive” hade vi som en av skolböckerna i tyska språket.
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Emil_och_detektiverna_(bok)
Men Pippi verkar väldigt populär hos tyskar. Ett lite vågat vykort som många tyskar skickar hem föreställer någon som visar upp en gigantisk kondom och texten ”Pippi langstrumpf”. Jag har svårt se det roliga men kortet är populärt.

Förlåt min obstinata... ("Ullaredsvisionen"/ exemplet)

av Granis @, lördag, maj 01, 2021, 09:42 (90 dagar sedan) @ Johan M Vinberg
Redigerad av Granis, lördag, maj 01, 2021, 10:12

Var i ligger själva attraktionen med två museibanor på samma plats för de icke tågnördiga kärnbesökarna hos dagens museibanor men som söker upplevelseturism inom vårt land?

Precis! Vi n*rdar med MRO-kort och som gillar åka åka bredvid och fota skulle tycka det vore jättehäftigt med ett "totalt järnvägsmusealt Hultsfred". Men Den Betalande Allmänheten då? Möjligen om man genom kostsamma och stora beslut kunde "placera ut" attraktioner längs alla bansträckor, typ köpcentrum i ena ändan, nöjespark i den andra o s v. Och här pratar vi fler än en sträcka i så fall...

Med obegränsade resurser har jag ju varit inne på "drömmen" Ullared, kanske med normalspår till Varberg och smalspår till Falkenberg, där då badplatser, mysiga restauranger, slott och sånt redan skulle finnas.

Men detta är inget annat än en dröm (typ), och då inte bara för att vi skulle prata rena nybyggnationer. Och att delar av varuhuset i Ullared skulle behöva rivas/ flyttas för att bereda plats för Järnvägsstationen då den givetvis skulle byggas upp efter historisk förebild på historisk plats -just det skulle ju dra massor av resenärer just dit! :-P


/ L G

Förlåt min obstinata... ("Ullaredsvisionen"/ exemplet)

av Granis @, lördag, maj 01, 2021, 10:17 (90 dagar sedan) @ Granis

Och att delar av varuhuset i Ullared skulle behöva rivas/ flyttas för att bereda plats för Järnvägsstationen då den givetvis skulle byggas upp efter historisk förebild på historisk plats -just det skulle ju dra massor av resenärer just dit! :-P

De Rättrogna Idealisterna inom FJmf skulle då marknadsföra sin tågtrafik genom att framhärda "... åk med vårt fina museitåg till Ullared där ni får se en fint återuppbyggd station där vi tillsammans med våra vänner* från VbÄJmf visar hur omlastning mellan normal- och smalspår gick till. När den förevisningen är över har ni hela tjugo minuter på er att handla i det varuhus som också ligger där innan tåget går tillbaka".


/ L G :-P

*= skulle det i alla lägen alltid vara så? ;-)

Förlåt min obstinata... ("Ullaredsvisionen"/ exemplet) edit

av Micke Carlsson @, lördag, maj 01, 2021, 12:21 (90 dagar sedan) @ Granis
Redigerad av Micke Carlsson, lördag, maj 01, 2021, 12:49

Varför ska man bygga nytt när infra redan finns? Ställ inte en ny bana emot en nyuppbyggd bana. Ingen museiman byggde Uppsala-Faringe, den var redan där när ni kom.

Eller förlåt, nu fattar jag (kanske)

Ja, en ny attraktion är med fördel flera attraktioner ihopbundna på en linje. Ja, drömmen är ett konstant flöde av resenärer så att kontinuerlig trafik kan upprätthållas.

Men, har vi ännu sett en museibana som bedriver trafik enligt trafikföreningsnormen? Det vill säga att varje trafiktillfälle är ett evenemang, en happening?

Den banan skulle behöva starka återkommande attraktioner för att kunna ha ett lagom antal evenemang. Lagom = intäkter nog.

Den banan kanske skulle kunna ha delvis charterliknande trafik, en del i en guidad tur till diverse attraktioner.

Jag vet en bana (gissa vilken) som har ett antal attraktioner på sin väg, som skulle kunna möjliggöra en sådan annorlunda uppbyggd trafik.


Det finns en, nej två, redan etablerade banor som absolut skulle kunna utveckla liknande trafikkoncept av evenemangstyp tillsammans. Folk gillar mat, inte bara köttbullar och brunsås. Det skulle vara möjligt med en matkulturresa Åseda-Västervik som tar en dag och som skickar hem folk med varsin korg gräddost, lingonsylt, ostkaka, ett besök på guldtuppen, rökt fisk och en Pippiperuk. Sådant går att ta betalt för, utöver en futtig tågbiljett. Det är inte jag som låter sådana möjligheter gå till spillo säger jag, så slipper jag kommentera de hinder som finns.

Förlåt min obstinata... ("Ullaredsvisionen"/ exemplet)

av Gunnar Lilienberg ⌂ @, Kristianstad, söndag, maj 02, 2021, 12:43 (89 dagar sedan) @ Granis

Var i ligger själva attraktionen med två museibanor på samma plats för de icke tågnördiga kärnbesökarna hos dagens museibanor men som söker upplevelseturism inom vårt land?


Precis! Vi n*rdar med MRO-kort och som gillar åka åka bredvid och fota skulle tycka det vore jättehäftigt med ett "totalt järnvägsmusealt Hultsfred". Men Den Betalande Allmänheten då? Möjligen om man genom kostsamma och stora beslut kunde "placera ut" attraktioner längs alla bansträckor, typ köpcentrum i ena ändan, nöjespark i den andra o s v. Och här pratar vi fler än en sträcka i så fall...

Med obegränsade resurser har jag ju varit inne på "drömmen" Ullared, kanske med normalspår till Varberg och smalspår till Falkenberg, där då badplatser, mysiga restauranger, slott och sånt redan skulle finnas.

Men detta är inget annat än en dröm (typ), och då inte bara för att vi skulle prata rena nybyggnationer. Och att delar av varuhuset i Ullared skulle behöva rivas/ flyttas för att bereda plats för Järnvägsstationen då den givetvis skulle byggas upp efter historisk förebild på historisk plats -just det skulle ju dra massor av resenärer just dit! :-P


/ L G

Sedan så är shoppingturister och upplevelseturister två helt olika målgrupper. De som reser till Ullared idag är bara intresserade av tre saker: KÖPA, KÖPA och KÖPA. Och då är det inte frågan om att köpa en liten souvenir, utan att köpa så att bilen blir överfull, och helst ännu mer än så. Denna kategori människor åker inte tåg.

Förlåt min obstinata... ("Ullaredsvisionen"/ exemplet)

av Kanal C @, måndag, maj 03, 2021, 17:00 (88 dagar sedan) @ Gunnar Lilienberg
Redigerad av Kanal C, måndag, maj 03, 2021, 17:12

Var i ligger själva attraktionen med två museibanor på samma plats för de icke tågnördiga kärnbesökarna hos dagens museibanor men som söker upplevelseturism inom vårt land?


Precis! Vi n*rdar med MRO-kort och som gillar åka åka bredvid och fota skulle tycka det vore jättehäftigt med ett "totalt järnvägsmusealt Hultsfred". Men Den Betalande Allmänheten då? Möjligen om man genom kostsamma och stora beslut kunde "placera ut" attraktioner längs alla bansträckor, typ köpcentrum i ena ändan, nöjespark i den andra o s v. Och här pratar vi fler än en sträcka i så fall...

Med obegränsade resurser har jag ju varit inne på "drömmen" Ullared, kanske med normalspår till Varberg och smalspår till Falkenberg, där då badplatser, mysiga restauranger, slott och sånt redan skulle finnas.

Men detta är inget annat än en dröm (typ), och då inte bara för att vi skulle prata rena nybyggnationer. Och att delar av varuhuset i Ullared skulle behöva rivas/ flyttas för att bereda plats för Järnvägsstationen då den givetvis skulle byggas upp efter historisk förebild på historisk plats -just det skulle ju dra massor av resenärer just dit! :-P


/ L G


Sedan så är shoppingturister och upplevelseturister två helt olika målgrupper. De som reser till Ullared idag är bara intresserade av tre saker: KÖPA, KÖPA och KÖPA.

Din fördom stämmer inte.

Och då är det inte frågan om att köpa en liten souvenir, utan att köpa så att bilen blir överfull, och helst ännu mer än så. Denna kategori människor åker inte tåg.

Och inte den heller.

Nu har jag visserligen bara varit i U 9-10 gånger, men det du beskriver känns inte igen.

Men de kanske åkt tåg om den möjligheten fanns.

powered by my little forum