Goss var verksam vid Purdue University och var vid tiden för sekelskiftet den främste ångloksexperten i USA.

Var det inte så att amerikanska järnvägsbolag satsade rätt mycket på compoundlok kring sekelskiftet 1900? (Kanske i högre grad än på många håll i Europa?) Redan dessa var mer ekonomiska ifråga om kol- och vattenförbrukning än dåtida enkelexpansionslok (med våtånga).
Frågan inställde sig om man skulle se överhettning som ett alternativ till compoundsystemet eller om det var lönsamt att kombinera båda sakerna på ett lok. Denna diskussion fördes även i Europa och osäkerheten dämpade inledningsvis införandet av överhettning.
Men sedan blev det snart standard med överhettning och enkla tvåcylindermaskinerier i USA, utom på de allra största ledade loken. Där behölls compoundsystemet på Malletloken, men man byggde också "falska Malletlok" som bara hade högtryckscylindrar och enkel expansion (t ex Big Boy).

Enbart högtryckscylindrar kräver välfungerande grova flexibla anslutningar så det var först med dessa som Big Boy:typen var möjlig i större skala (annat än som prototyper.)

Compoundsystemet har fördelen att lågtrycksmaskineriet kan göras ledat mot pannan.