Det var ju så att bolagens ekonomi hade försvagats avsevärt under andra hälvten av 30 talet och stora nyinvesteringar var av nöden. Hälsingborgs stad hade ju aktiemajoriteten i Helsingborgsbolagen och när HHJ den 22 nov 1937 träffade avtal med Järnvägsstyrelsen om att överlåta aktiemajoriteten till denna ,dröjde det bara 14 dagar resp.3 veckor innan L & HJ bolagen skriftligen erbjöd aktiemajoriteten till Järnvägsstyrelsen.Sammalunda var det med KJ ,som inte lämnat utdelning sedan 1929. Också där såg Kalmar stad en möjlighet att låta staten förvärva aktierna och bli av me dproblemen.Statliga bolagen startade den 1 juli 1938 och banorna införlivades med SJ 1 Juli 1940.Genom att köpa aktiemajoriteten i bolagen behövde man heller inte invänta långa beslutprocesser i riksdagen i förstatligande frågan. Mycket mer står att läsa

skall jag drista mig till att fylla på så står det även en hel del i "sj hundra år" avsnittet "järnvägsnätets förstatligande"
många av banorna hade statliga lån eller motsvarande så rätt ofta var det väl att staten tog hand om bolagsresterna för att säkra sina räntefodringar.

en del bolag hade väl även "optimerat" sina utdelningar fast driften knappast gick runt, så för en del i styrelsena kom det nog som en lättnadens suck när aktiebolaget under några år avvecklades av b.la SJ.
SJ höll väl tycker jag att det antydes om i böcker s.å.s bolagen öppna under några år för att reda ut om det var för mycket fiffel etc.
men kan man säga att många förstatliganden egentligen var "nöd och tvungen" och inte bara i linje med principbeslutet om en statsägd järnväg :-|
tyvärr var väl många linjer dödsdömda och avvecklades i stort med det samma de togs över i.a.f vad gäller persontrafiken:-P

boken brukar kunna gå att få tag i även om jag skulle vilja se den på internet då den är våldigt heltäckande på många områden:-)
situationen för bolagen var väl rätt lik dagens åsså
sitter jag och funderar om mitt i natten på mitt ämbete här i den del av sverige som kallas södra dalarna