Jag minns ett tillfälle i Borås 1955, då loket gick några turer i tågen 504 - 503. Ljudet från huvudmotorn var bedövande högt. Motorn hade såvitt jag minns fem cylindrar med dubbla kolvar i varje. Vi start och i låga varv, blev ljudet mycket stötigt.
Året efter kom ju T4 till Borås. Med tiden kördes dessa med den korta huven främst för att ge bättre sikt från förarhytten. Kanske hade man från början samma tanke om T1-loket.
Jag har någon gång under 50-talet åkt i persontåg efter T1 mellan Landeryd och Halmstad. Jag vill minnas att loket startade tåget mycket mjukt och försiktigt.
Sven

Jag har för mig att det var ett växellådshaveri som avslutade driften av T11:an. Vidare har jag för mig att det endast var två förare som var utbildade på loket. När sedan en av dem omkom i en olycka var det endast en kvar. Loket stod sedan kvar i Halmstad en tid medan man funderade på om loket skulle sparas som museiföremål. Så blev inte fallet utan det skrotades i april 1975 i Vislanda .

Minns när T1 kom till Halmstad, Halmstad fick ju med tiden nästan alla diesellokstyper och barn på gården nära järnvägen kutade iväg för att se vad det var som kom när vi hörde ljuden och loken fick olika namn av oss. T4 (T41) fick heta Bambina vad jag minns. Men T1 var det som hördes mest med sitt intensiva visslande ljud. Det var en märklig komstruktion där drivningen inte gick via drivaxlarna utan avgaserna med högt tryck drev en turbin som sedan drev via växellåda. Det lär i princip ha varit mycket bränsleffektivt men baksidan lär ha varit att tekniken var känslig med drygt underhåll och det stod ofta stilla . Och svårt att hantera för förare, det behövdes god erfarenhet för att köra det.
Det blev ju bara ett men hade man kommit mer tillrätta med konstruktionen så kunde det väl blivit en framgång som loktyp .