Särtryck 420 (Järnväg allmänt)

av Anders.k., Monday, October 18, 2021, 12:15 (920 dagar sedan)

Hallo, två frågor om Särtryck 420 som jag aldrig kommit mej för att fråga tidigare.

Är 1967 sista utgivningsåret ?
Varför är det det i så fall ?

M.V.H Anders.k.

Särtryck 420

av Wk, Monday, October 18, 2021, 18:07 (920 dagar sedan) @ Anders.k.

I inledningen till SLM/2019 skriver författarna, att SJ under 1967 fattade beslut att datorisera informationen i str420.

Särtryck 420

av BJ, Monday, October 18, 2021, 18:59 (920 dagar sedan) @ Wk

I inledningen till SLM/2019 skriver författarna, att SJ under 1967 fattade beslut att datorisera informationen i str420.

OK. Var det så!. Då är väll informationen kring fordonen borta för all framtid. 1967 så var väll detta i ett format som få idag kan ta del av.

Dock så kommer åtminstone vagnsnummer och serier i Särtryck 637 1971.
http://www.mrw1.se/pdf_filer/637_71.pdf
BJ

Särtryck 420

av Wk, Monday, October 18, 2021, 21:04 (920 dagar sedan) @ BJ

Om informationen är borta kommer nog an på om man regelbundet extraktat information till externt media.
Var det inte IBM system SJ skaffade initialt? De goda gamla stordatorsystemen är som oftast hyfsat bakåtkompatibla - i 'min' stordator-miljö fungerar de flesta 'exe' filer från 60- och 70-talen ännu. Svårigheten ligger närmast i om det sparats på magnetband eller hålkort... Det finns begränsat med hårdvara som idag supportar hålkort och de traditionella magnetbanden av typ 'rullband'.

Särtryck 420

av Jan-Anders Wihrén, Monday, October 18, 2021, 22:54 (920 dagar sedan) @ Wk

Om informationen är borta kommer nog an på om man regelbundet extraktat information till externt media.
Var det inte IBM system SJ skaffade initialt? De goda gamla stordatorsystemen är som oftast hyfsat bakåtkompatibla - i 'min' stordator-miljö fungerar de flesta 'exe' filer från 60- och 70-talen ännu. Svårigheten ligger närmast i om det sparats på magnetband eller hålkort... Det finns begränsat med hårdvara som idag supportar hålkort och de traditionella magnetbanden av typ 'rullband'.

Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.

Särtryck 420

av Mattias Jansson, Tuesday, October 19, 2021, 00:01 (920 dagar sedan) @ Jan-Anders Wihrén

Om informationen är borta kommer nog an på om man regelbundet extraktat information till externt media.
Var det inte IBM system SJ skaffade initialt? De goda gamla stordatorsystemen är som oftast hyfsat bakåtkompatibla - i 'min' stordator-miljö fungerar de flesta 'exe' filer från 60- och 70-talen ännu. Svårigheten ligger närmast i om det sparats på magnetband eller hålkort... Det finns begränsat med hårdvara som idag supportar hålkort och de traditionella magnetbanden av typ 'rullband'.


Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.

Fast ändå inte, den mängd information som produceras numera är så gigantisk att den utskriven på papper skulle förbruka dels groteska mängder skog, dels fylla ett utrymme som riksarkivets samtliga lokaler på ganska kort tid, sannolikt bara några få år.

Jag hörde det här exemplet för flera år sedan, och minns inte helt exakt siffrorna, men det är en fingervisning: USAs tredje president, Thomas Jefferson har i Library of Congress lämnat efter sig en dokumentmassa från de åtta år han var president som motsvarar sisådär två till tre månader av det som producerades under Ronald Reagans tid på samma post, vilket i sin tur idag (eller rättare sagt under Barack Obama) skulle klaras av på max ett par veckor.

Dessutom skulle inte ens det mest sofistikerade söksystem - om datoriserat eller ett kartotek - vara till någon större nytta, för den massan skulle vara så gigantisk att den möjligen skulle finnas kvar, men vara nästintill helt oåtkomlig för historiker och andra.

Hur forskar man i framtiden?

av Thomas Tell, Tuesday, October 19, 2021, 10:21 (919 dagar sedan) @ Mattias Jansson

Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.


Fast ändå inte, den mängd information som produceras numera är så gigantisk att den utskriven på papper skulle förbruka dels groteska mängder skog, dels fylla ett utrymme som riksarkivets samtliga lokaler på ganska kort tid, sannolikt bara några få år.

Dessutom skulle inte ens det mest sofistikerade söksystem - om datoriserat eller ett kartotek - vara till någon större nytta, för den massan skulle vara så gigantisk att den möjligen skulle finnas kvar, men vara nästintill helt oåtkomlig för historiker och andra.

Hur gör då framtida historiker när det inte finns något eller att materialet är för stort att leta i?

Mitt närmsta exempel är att Roslagsbanans föreskrifter och tidtabeller bara finns i elektronisk form. Vem spar dem i alla olika versioner och utgåvor.
Detta är bara ett litet exempel.
/tell

Hur forskar man i framtiden?

av Anders.k., Tuesday, October 19, 2021, 12:30 (919 dagar sedan) @ Thomas Tell

Tackar för svaren i tråden.
Har aldrig tidigare funderat om det var sista året 1967, men nu vet jag.

En modern variant av SJF420 har ju dykt upp hos Transportstyrelsen så möjligheten att dokumentera och följa järnvägsfordon har ju aldrig varit bättre , problemet är bara att man måste göra det i realtid och inte sitta och vänta på en publikation, och ändringarna sparas inte.

Sedan dök det ju upp ett annat problem, den globaliserade världen där landgränser inte betyder något , jag har ju snöat in på godsvagnar och idag är ju tex nästan alla Tankvagnar registrerade i Tyskland, Holland, Österike , Frankrike osv, och den utvecklingen tog ju verkligen fart strax efter att SJF 420 försvann , och dom uppgifterna är verkligen svåra att få tag på, både aktuella och historiska.

Datorer har ju även gett privatpersoner en väldig kapacitet att spara uppgifter på ett helt annat sätt , jag fotar tex säkert över 2000 bilder om året.
Jag jobbar på listor som jag håller uppdaterade vad jag sett , dock så kan det bli svårt i framtiden att dubbelkolla uppgifterna då tidtabeller och annat försvunnit.

Min Grafsamling tog ju slut 2004, och har nu börjat inse att det är ett problem , men jag vet inte riktigt hur jag ska attackera det med en en smidig lösning, återigen är det godståg som är intressant men där är också utvecklingen snabb att printa ut Trafikverkets årsgraf är ju fullkomligt meningslöst då det dels är ett kladdverk utan motstycke och faktiskt en gissning vad man tror ska hända ett år framåt och man gissar fel väldigt mycket, ett exempel (dom sk Volvotågen skulle tas över av Hector Rail ett år och det ritades in i årsgrafen med 5-ställiga tågnummer, och nu blev det inte så utan GC fortsatte) så då stämde ju inte det med verkligheten).

M.V.H Anders.k.

P.S
Fattar fortfarande inte varför man blir utloggad när man skriver långa inlägg, nu hade jag tur och kunde trycka bakåt och få tillbaks min text.

Hur forskar man i framtiden?

av Mattias Jansson, Wednesday, October 20, 2021, 13:30 (918 dagar sedan) @ Thomas Tell

Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.


Fast ändå inte, den mängd information som produceras numera är så gigantisk att den utskriven på papper skulle förbruka dels groteska mängder skog, dels fylla ett utrymme som riksarkivets samtliga lokaler på ganska kort tid, sannolikt bara några få år.

Dessutom skulle inte ens det mest sofistikerade söksystem - om datoriserat eller ett kartotek - vara till någon större nytta, för den massan skulle vara så gigantisk att den möjligen skulle finnas kvar, men vara nästintill helt oåtkomlig för historiker och andra.


Hur gör då framtida historiker när det inte finns något eller att materialet är för stort att leta i?

Mitt närmsta exempel är att Roslagsbanans föreskrifter och tidtabeller bara finns i elektronisk form. Vem spar dem i alla olika versioner och utgåvor.
Detta är bara ett litet exempel.
/tell

Nja, inget av de två sakerna var ju något jag sa, det jag sa var att det skulle vara omöjligt att spara dagens dokumentmängd på papper, och likaledes omöjligt att hantera den mängden också om den fysiskt existerade på papper.

Jag sa dock inte att saker inte sparas, bara det att sparandet är digitalt. Det ger en del andra utmaningar, med kompatibilitet etc, fast samtidigt så har jag en stark känsla av att den farhågan kraftigt överdrivs.

Litet får jag ibland intrycket att det är litet som att den som själv sparat i ett format tror att när det formatet blivit obsolet så kommer ingen någonsin mer att kunna läsa det formatet, men det finns absolut inget som säger att det blir på det viset; flera gånger har teknikutvecklingen överraskat dem som trott att det skulle vara slut med åtkomsten till det gamla. Jag tror att en oerhörd mängd material från vår tid och det som ännu är framtid kommer att bli kvar till "sin" eftervärld även i fortsättningen.

Om materialet är för stort får man begränsa sitt forskningsfält, men den situationen föreligger mycket ofta redan idag och har gjort det under många decennier av pappersbaserad historieforskning också, så det är i sig inget nytt, och dessutom är det på sitt sätt ett ganska behagligt problem.

(En parallell är de ödesmättade och domedagssäkra profetior som ibland hörs här om att det kommer att bli omöjligt att köra veterantåg i framtiden; sedan lyckades Jvm sno ihop ATC på ett ånglok, och det skulle inte förvåna mig ett dugg om någon i något läge lyckas fixa till en prismässigt överkomlig lösning på att ECTS-anpassa äldre fordon också, men den som lever får se.)

Hur forskar man i framtiden?

av Thomas K Ohlsson, Wednesday, October 20, 2021, 14:54 (918 dagar sedan) @ Mattias Jansson

Säkrast är nog om allt sparas tryckt på papper. Då finns det en chans att det kan finnas kvar i århundraden.


Fast ändå inte, den mängd information som produceras numera är så gigantisk att den utskriven på papper skulle förbruka dels groteska mängder skog, dels fylla ett utrymme som riksarkivets samtliga lokaler på ganska kort tid, sannolikt bara några få år.

Dessutom skulle inte ens det mest sofistikerade söksystem - om datoriserat eller ett kartotek - vara till någon större nytta, för den massan skulle vara så gigantisk att den möjligen skulle finnas kvar, men vara nästintill helt oåtkomlig för historiker och andra.


Hur gör då framtida historiker när det inte finns något eller att materialet är för stort att leta i?

Mitt närmsta exempel är att Roslagsbanans föreskrifter och tidtabeller bara finns i elektronisk form. Vem spar dem i alla olika versioner och utgåvor.
Detta är bara ett litet exempel.
/tell


Nja, inget av de två sakerna var ju något jag sa, det jag sa var att det skulle vara omöjligt att spara dagens dokumentmängd på papper, och likaledes omöjligt att hantera den mängden också om den fysiskt existerade på papper.

Jag sa dock inte att saker inte sparas, bara det att sparandet är digitalt. Det ger en del andra utmaningar, med kompatibilitet etc, fast samtidigt så har jag en stark känsla av att den farhågan kraftigt överdrivs.

Litet får jag ibland intrycket att det är litet som att den som själv sparat i ett format tror att när det formatet blivit obsolet så kommer ingen någonsin mer att kunna läsa det formatet, men det finns absolut inget som säger att det blir på det viset; flera gånger har teknikutvecklingen överraskat dem som trott att det skulle vara slut med åtkomsten till det gamla. Jag tror att en oerhörd mängd material från vår tid och det som ännu är framtid kommer att bli kvar till "sin" eftervärld även i fortsättningen.

Om materialet är för stort får man begränsa sitt forskningsfält, men den situationen föreligger mycket ofta redan idag och har gjort det under många decennier av pappersbaserad historieforskning också, så det är i sig inget nytt, och dessutom är det på sitt sätt ett ganska behagligt problem.

(En parallell är de ödesmättade och domedagssäkra profetior som ibland hörs här om att det kommer att bli omöjligt att köra veterantåg i framtiden; sedan lyckades Jvm sno ihop ATC på ett ånglok, och det skulle inte förvåna mig ett dugg om någon i något läge lyckas fixa till en prismässigt överkomlig lösning på att ECTS-anpassa äldre fordon också, men den som lever får se.)

Jag får - för en gångs skull kanske - hålla med Mattias!

Jag vill bara tilllägga att när så mycket material är tillgängligt direkt från min dator är det mycket lättare att skaffa information - jag kan till exempel med "ett knapptryck" hitta såväl busstidtabeller från Länstrafiken i Norrbotten som tidtabeller för Amtraks tåg i Kalifornien. Det var lite svårare för 20-30 år sedan! Och om jag vill spara denna information för framtida forskning så är det lika lätt att göra det.

Sidospår:
- Finns det exempel på att någon objektivt sett viktig information försvunnit genom att det media eller det format den sparats på/i blivit "oläsbart"? Till "objektivt sett viktig" räknar jag till exempel inte en adressbok jag hade på en gammal Nokiatelefon...

funderar
Thomas K Ohlsson