Lundbergs kompendium om signalteknik nu tillgängligt (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Thursday, March 12, 2009, 21:09 (5517 dagar sedan)

ULJ har haft vänligheten att skanna in och ställa till förfogande Lundbergs mycket innehållsrika "kompendium för signalavdelningens reparatörskurs". Kompendiet sammanställdes omkring 1950, så exempelvis relä-fjb behandlas inte, däremot det gamla CTL-systemet från 1930-talet.

Kompendiet

Bilagor

Lundbergs kompendium om signalteknik nu tillgängligt

av Jakob E, Thursday, March 12, 2009, 22:43 (5517 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Kikade lite och fastnade vid "AGA rälskontakt" vilken uppenbarligen skall fyllas med 3kg kvicksilver.

Först - vad är detta för någon mackapär ?

Och sedan - hur många dylika tingestar har funnits (finns ?) utmed järnvägarna ? Hur mycket kvicksilver har spritts på detta vis ?

Rälskontakter

av Gunnar Ekeving, Thursday, March 12, 2009, 23:44 (5517 dagar sedan) @ Jakob E

Kikade lite och fastnade vid "AGA rälskontakt" vilken uppenbarligen skall fyllas med 3kg kvicksilver.

Används för att indikera att ett järnvägsfordon passerar viss punkt på banan. Installeras ofta tillsammans med en kort arbetsströmspårledning (isolerad räl) för att t ex låsa upp en tågväg när tåget passerat sista växeln eller för att möjliggöra att en manuell linjeblocksträcka friges. Denna typ av anläggningar förekommer numera knappast i Sverige, och de rälskontakter som nyttjas i andra sammanhang fungerar ofta på mekanisk, magnetisk eller pneumatisk väg.

Antagligen spreds en del kvicksilver både från rälskontakter och från viss annan järnvägsteknisk utrustning, men man slängde inte konsekvent bort gammalt kvicksilver, utan skickade in till Signalbolaget för rening. Exempelvis skickade signalingenjören vid SJ första distrikt vid ett tillfälle 1929 in 27 kg för rening [källa: Sib orderjournal]

kvicksilver

av Staffan Granath, Friday, March 13, 2009, 08:29 (5516 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Antagligen spreds en del kvicksilver både från rälskontakter och från viss annan järnvägsteknisk utrustning, men man slängde inte konsekvent bort gammalt kvicksilver, utan skickade in till Signalbolaget för rening. Exempelvis skickade signalingenjören vid SJ första distrikt vid ett tillfälle 1929 in 27 kg för rening [källa: Sib orderjournal]

kvicksilver har ju även i elverkssammanhang varit förekommande i t.ex likriktare och vippkontakter :-P
(vid ombyggnad till växelspänning delades likriktare ut till ett stort antal fastigheter med hiss, idag är det en rejäl kostnad när dessa återlämnas till elverken då de avvecklats)

under driftstiden var det dock inte så stort problem har senare miljöriskutredningar visat:-)

den största fördelen var som oftast ekonomiska, kvicksilver var en dyr produkt och insamlades därför till återvinning för dess höga metallvärde :-)
andra fördelen är dess tyngd, det som läckte ut har idag oftast återfunnits i avlopp och markfickor i det närmaste intakt.
jag har inga konkreta fall tillgängliga här, men det har funnits intsruktioner hur utspilld kvicksilver skulle hanteras och återvinnas åtm. sedan 1910-talet:-

(nej, jag känner inte till något ordspråk "gråt inte över spilld kvicksilver":-D )

däremot minns jag att SEV och SL gemensamt gjorde en ritningsinventering för att utröna var det placerats kvicksilverhaltig utrustning.
utifrån detta skulle områdena mätas och ev. saneras, någon här på med anknytning til SL kanske känner igen det:-|

Jag skulle tro att banverket gjort något liknande eftersom b.la vattenfalls anläggningar anknytande till BV studerats

ja, det var lite om kvicksilver och tyvärr är ju även miljöproblem en historisk aspekt:-P :-(

nu kommer nästa frågande påstående; rent kvicksilver blandar sig inte utan ligger i stor intakt som ren metall, det är kvicksilveroxiden som orsakar största faran.
en skröna som jag absolut avråder ifrån att bekräfta är att man kan dricka kvicksilver utan problem då det bara går rätt igenom :-P :-) men för allt i världen testa det inte:-(

från det kvicka, silvriga horndal :-| :-) :-D

Rälskontakter

av Johan Bengtsson, Friday, March 13, 2009, 12:34 (5516 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Kikade lite och fastnade vid "AGA rälskontakt" vilken uppenbarligen skall fyllas med 3kg kvicksilver.

Används för att indikera att ett järnvägsfordon passerar viss punkt på banan. Installeras ofta tillsammans med en kort arbetsströmspårledning (isolerad räl) för att t ex låsa upp en tågväg när tåget passerat sista växeln eller för att möjliggöra att en manuell linjeblocksträcka friges. Denna typ av anläggningar förekommer numera knappast i Sverige, och de rälskontakter som nyttjas i andra sammanhang fungerar ofta på mekanisk, magnetisk eller pneumatisk väg.

Antagligen spreds en del kvicksilver både från rälskontakter och från viss annan järnvägsteknisk utrustning, men man slängde inte konsekvent bort gammalt kvicksilver, utan skickade in till Signalbolaget för rening. Exempelvis skickade signalingenjören vid SJ första distrikt vid ett tillfälle 1929 in 27 kg för rening [källa: Sib orderjournal]

Det finns ju mycket gamla historier om kvicksilver och annat som har spridits i naturen. En del är kanske sanna också. Bl.a. berättades det bland äldre spårvägsfolk att man på 40-talet laborerade med ett enkelt ATC-system vid "Vinkelboda", alltså där tolvan och tunnelbanan delar på sig vid Alvik. Systemet fungerade helt enkelt så att det utanpå spårvagnens sida fanns ett stående glasrör fyllt med kvicksilver, och vid signalen fanns en liten arm som fungerade som en semafor. När armen var fälld, så slogs röret av och spårvagnens strömkrets bröts. Man laborerade som sagt, vilket medförde att ansenliga mängder Hg hamnade i banvallen.

Däremot visar många gamla skrivelser att man i allmänhet tog rätt väl vara på skrot och annat. I dagsläget används enorma mängder kadmium i batterier längs järnvägarna och meningen är att risken ska hanteras genom att kasserade batterier tas om hand och lämnas in på föreskrivet sätt.

Som ersättning för rälskontakter använder man idag trådtöjningsgivare. Dessa limmas på givarens gods och vid den processen kokas materialet i trikloretylen för rengöring. Det är inte heller hälsosamt och kräver dispens för att överhuvudtaget få användas.

Rälskontakter

av Överkörmästaren, Friday, March 13, 2009, 16:16 (5516 dagar sedan) @ Johan Bengtsson

Det finns ju mycket gamla historier om kvicksilver och annat som har spridits i naturen. En del är kanske sanna också. Bl.a. berättades det bland äldre spårvägsfolk att man på 40-talet laborerade med ett enkelt ATC-system vid "Vinkelboda", alltså där tolvan och tunnelbanan delar på sig vid Alvik. Systemet fungerade helt enkelt så att det utanpå spårvagnens sida fanns ett stående glasrör fyllt med kvicksilver, och vid signalen fanns en liten arm som fungerade som en semafor. När armen var fälld, så slogs röret av och spårvagnens strömkrets bröts. Man laborerade som sagt, vilket medförde att ansenliga mängder Hg hamnade i banvallen.

Finns det någon människa i hela världen som kan uppvisa någon dokumentation (ritning, fotografi, order e d) över det där? Jag har inte hittat något och det verkar som ett fruktansvärt krångligt sätt att stoppa en A24 på. Jag är helt övertygad om att någon har hittat på hela grejen!

Automatiskt tågstopp vid "Vinkelboda"?

av Gunnar Ekeving, Friday, March 13, 2009, 20:06 (5516 dagar sedan) @ Överkörmästaren


Finns det någon människa i hela världen som kan uppvisa någon dokumentation (ritning, fotografi, order e d) över det där? Jag har inte hittat något och det verkar som ett fruktansvärt krångligt sätt att stoppa en A24 på. Jag är helt övertygad om att någon har hittat på hela grejen!

SS hade i varje fall planer på att införa en tågstoppsanordning på platsen, och Signalbolaget höll under denna tid (1944- 45) på med diverse försök kring tågstopp. Men jag har inte hittat några belägg för att man verkligen installerat något sådant vid Alvik. Och om man ville ha ett tågstoppssystem var det väl enklast att välja en rent mekanisk lösning, som ju fanns på många lokaltrafiksystem sedan början av 1900-talet. Signalbolaget utvecklade för övrigt just ett sådant mekaniskt tågstopp, och sålde bl a till tunnelbanan i Toronto. Redan på 1930-talet fanns f ö ett mekaniskt tågstopp på några av Roslagsbanans signaler och på några få motorvagnar.

Tågstopp baserade på glasrör på vagnstaket lär ha funnits på någon förortsbana i USA, men enligt uppgift hade man inte Hg i röret utan det var istället anslutet till bromssystemet, så att effekten av avslaget rör blev ungefär samma som om bromsledningen mellan två vagnar slets av.

Automatiskt tågstopp vid "Vinkelboda"?

av Per Olofsson, Friday, March 13, 2009, 21:35 (5516 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Det var faktiskt en uppfinning av Axel Vogt. Han var född i Kristianstad och hade emigrerat till USA. Han var anställd vid Pennsylvania RR:s maskinavdelning och fick där utveckla bl a ett 2-10-0 som byggdes i mer än 500 lok. Har litt. antecknad någonstans.

Tågstoppet installerades 1880 på prov någonstans på PRR:s Middle Division. Glasröret på loktaket och var kopplat till bromssystemet. Semafor(er) utrustades med en "extra arm" som pekade ut över spåret när den stod i stopp.

Efter en malör i en tunnel övergavs iden. En isstapp i en tunnel hade slagit av röret varvid tåget blev stående.

Detta var förmodligen det första amerikanska tågstoppet. Noteras kan att det fanns ett patent i USA redan 1867, förmodligen Westinghouse, som påverkat ånglokets pådrag och vissla.

Det har hänt en del sedan dess fram till dagens ETCS :-)

Automatiskt tågstopp med glasrör även vid Spokane

av Gunnar Ekeving, Friday, March 13, 2009, 23:53 (5515 dagar sedan) @ Per Olofsson


Tågstoppet installerades 1880 på prov någonstans på PRR:s Middle Division. Glasröret på loktaket och var kopplat till bromssystemet. Semafor(er) utrustades med en "extra arm" som pekade ut över spåret när den stod i stopp.

Efter en malör i en tunnel övergavs iden. En isstapp i en tunnel hade slagit av röret varvid tåget blev stående.

... men kanske inte övergavs helt? I Middletons bok "The Interurban Era" (full text) beskrivs på sidan 279 ett automatiskt tågstopp vid Washington Water Power Company's elektriska bana mellan Spokane och Medical Lake: "Mechanically linked to upper quadrant semaphores, an arm extending
from the mast in the stop position would break a glass tube on the car roof, exhausting the brake line and applying the brakes." Om Middleton har rätt tycks Vogts system ha återupptäckts, alternativt har någon annan uppfunnit samma sak igen. Den elektriska linjen öppnades 1905 och lades ner 1921.

Några korta uppgifter om Vogts tågstopp finns på http://mysite.du.edu/~jcalvert/railway/prr/prrsig.htm

Automatiskt tågstopp med glasrör även vid Spokane

av Björn Rundqvist @, Vallentuna, Saturday, March 14, 2009, 00:50 (5515 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Intressant om tågstopp.

Hursomhellst så är gärningen att skanna detta kompendium ett storverk som skall ha stor heder och tacksamhet.

tillfällige nattugglaren
rnd

Automatiskt tågstopp med glasrör även vid Spokane

av Per Olofsson, Saturday, March 14, 2009, 11:59 (5515 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Intresssant hänvisning till Middleton Gunnar

Jsg tror inte att det blev så många fler installationer.

Nästa steg i utvecklingen togs av herrar Boston Revere Beach & Lyan som år 1891 satte det s.k. Rowell-Potter systemet i drift, ett mekaniskt tågstopp som installerades på marken. Inte heller detta fick någon spridning.

Det första riktiga och permanenta installationen i USA av automatiskt tågstopp togs i drift samma år, 1901 som Boston Elevated Railway invigdes. Det styrdes pneumatiskt precis som blocksignalerna och därmed hade man fastlagt principen om ett markbaserat system som påverkade en bromsventil.

Det kan noteras att kring 1900-1920 så provades tågstopp runt om i USA från minst 20-talet leverantörer och uppfinnare. En del hittade också vägen till England och Frankrike t.ex. Reagan. Under de här åren var antal järnvägsolyckor mycket stort och förvaltningarna fattade inga beslut om att börja investera i tågstopp. År 1922 tvingades därför Bureau of saftey att beordra de amerikanska förvaltningarna att införa tågstopp.

Det första intermittent elektriska tågstoppet installerades på prov 1919 av GRS.

Detta här kan man skriva en roman om - om utveckling och hur den ibland förhindrats, motarbetats men också hur visioner realiserats i riktigt bra lösningar som räddat liv. Ovan historiska fragment från den amerikanska utvecklingen är bara några få steg i den långa utvecklingen fram till vårt svenska ATC och ETCS.

Automatiskt tågstopp med glasrör även vid Spokane

av Kurt G. Möller, Sthlm, Saturday, March 14, 2009, 14:55 (5515 dagar sedan) @ Per Olofsson

Nästa steg i utvecklingen togs av herrar Boston Revere Beach & Lyan som år 1891 satte det s.k. Rowell-Potter systemet i drift, ett mekaniskt tågstopp som installerades på marken. Inte heller detta fick någon spridning.

Tack f bidraget, Per. Obs. dock att Boston, Revere Beach & LYNN alltså var ban-namnet - en trefots förorts-ångbana ut från Boston, som delvis påminde om Djursholmsbanan (o senare oxå blev elektrifierad). Nedlagd ca 1942 efter en orkan som sabbade mycket av infrastrukturen för den då utfattiga kust-banan...

Kan du berätta mer om Rowell-Potters system...?? Jag vill gärna inkludera lite sånt här i Am. Ordlistan!!

A T S - forts.

av Kurt G Möller, Sthlm, Sunday, March 15, 2009, 22:57 (5514 dagar sedan) @ Kurt G. Möller

En annan variant av "peta i gång nödbromsen utifrån" provades för längesen på Roslagsbanan, kallad "konstgjorda Svensson" - oxå ngt med en arm som aktiverade tåg som rullade förbi en hsi i stopp. Vidare lär L M Ericsson ha testat ett rent elektriskt system, oxå på RB. Någon som vet mer om dessa??