Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19 (Bana)

av Peter Bolin, torsdag, januari 13, 2022, 23:23 (215 dagar sedan)
Redigerad av Peter Bolin, fredag, januari 14, 2022, 00:12

God fortsättning på det nya året. Här kommer årets första omgång av bilder från Björn Alnebos arkiv. Vi börjar vid Stockholm Ö, och sedan ska vi göra ett nytt besök i Rimbo. Som vanligt är alla kompletteringar och rättelser välkomna.

Länkar till mina tidigare bildvisningar från Roslagsbanan.

[image]
Stockholm Ö ca 1970.

[image]
Stockholm Ö ca 1970.

[image]
Bp 910 vid Stockholm Ö ca 1970. Vagnen byggdes 1939 men hade ändå öppna plattformar. Vad jag förstår var Bp 909 och 910 de sist levererade passvagnarna med öppna plattformar.

[image]
Okänd passvagn vid Stockholm Ö ca 1970. Kan forumexpertisen reda ut vilken vagn det är?

[image]
Uppställt tåg på spår 5 vid Stockholm Ö ca 1970.

[image]
UBFYp 1804 vid Rimbo, september 1969. Härligt tidsdokument med såväl resande som personal. Vad hade plattformskiosken för funktion?

[image]
Okänd YP vid Rimbo, september 1969.

[image]
Okänd YP + okänd UBFYp vid Rimbo, september 1969.

[image]
Rimbo stn, september 1969.

[image]
Rimbo stn, september 1969.

I februari kommer nästa omgång. Björns bilder från Roslagsbanan kommer att räcka en bit in på 2024 om jag visar tio bilder i månaden. :-)

Hälsningar
Peter Bolin

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19

av Thomas Tell @, Vallentuna, fredag, januari 14, 2022, 00:01 (215 dagar sedan) @ Peter Bolin

[image]> Okänd passvagn vid Stockholm Ö ca 1970. Kan forumexpertisen reda ut vilken vagn det är?

Det är 886, 887, 888, 889, 890 eller 894 vilka alla såg ut så här. Är det inte en 6:a sist i numret?

[image]
UBFYp 1804 vid Rimbo, september 1969. Härligt tidsdokument med såväl resande som personal. Vad hade plattformskiosken för funktion?

Längst till höger står Stig-Artur Jansson som jag hade äran att jobba tillsammans med fyra år senare. Plattformskiosken var tkls lilla kur.
Han med väskan i handen skulle kunna vara "Jibben".
/tell

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19

av A.Svenson @, fredag, januari 14, 2022, 00:37 (214 dagar sedan) @ Peter Bolin

På de två sista bilderna syns storbehållare litt L direkt på smalspårsvagn (lastad Oubhl på Q37p kanske hade överskridit lastprofilen?) Ingick dessa i något stående transportupplägg eller är det enstaka vagnslast?

Hlsn.
Anders S (Dörr till dörr-afficionado)

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19

av Peter A, fredag, januari 14, 2022, 06:08 (214 dagar sedan) @ A.Svenson
Redigerad av Peter A, fredag, januari 14, 2022, 06:14

På de två sista bilderna syns storbehållare litt L direkt på smalspårsvagn (lastad Oubhl på Q37p kanske hade överskridit lastprofilen?) Ingick dessa i något stående transportupplägg eller är det enstaka vagnslast?

På sid 8 och framåt i detta Sidospår finns Anders Janssons fantastiska berättelse om smalspåriga storbehållarvagnar, bl.a. på Roslagsbanan.

/Peter

Tele?

av Olle E, fredag, januari 14, 2022, 07:59 (214 dagar sedan) @ Peter Bolin

Varför sitter det en skylt "Tele" på stationshuset? Fanns där en telefonkiosk inrymd i stationshuset?

Tele?

av Sune Nylén @, fredag, januari 14, 2022, 08:14 (214 dagar sedan) @ Olle E

Utan att ha sett bilden var det nog så. Samt förmodligen även telegraminlämning där man skickade lyxtelegram med Gratulationer. Detta upphörde 1 maj 1977./ Sune

Tele?

av IH @, fredag, januari 14, 2022, 09:36 (214 dagar sedan) @ Olle E

Det var nog en telefonstation.
En telefonstation var bemannad och det fanns flera telefonautomater. Den fanns också telefonkataloger där för hela landet. I gränstrakter fanns det även telefonkataloger för grannländer.

Ville man ringa utomlands så var det vanligt att man gick till en telefonstation och beställde samtalet. Det gick ju att beställa ett samtal hemifrån, men risken var att man skulle missa samtalet om någon annan ringde upp medans man väntade på telefonisten som kopplade upp samtalet skulle ringa och meddela att linjen var klar. Jag tror dessutom det var lite billigare att ringa utlandssamtal från en telefonstation än hemifrån.

Sedan fanns ju det här med telegramtjänsten. Det gick ju att skicka telegram till personer som man inte fick tag på telefon.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av Anders Järvenpää @, Åbo, fredag, januari 14, 2022, 11:22 (214 dagar sedan) @ IH

Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.

Med samtalsautomat avses i Sverige en telefonapparat med debiteringsfunktion, i vilken avgiften erlades med mynt (senare även allehanda kort). I Finland kallades dessa myntapparater eller kioskapparater i svenskt språkbruk. Eftersom svenska är ett pluricentriskt språk föreligger ofta (nyans)skillnader mellan Finland och Sverige.

Med begreppet telefonstation avses däremot i första hand själva telefoncentralen eller telefonväxeln, således utrustningen som används för att förmedla samtalen. Stundom avses dock huset i vilket utrustningen är belägen.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av IH @, fredag, januari 14, 2022, 14:35 (214 dagar sedan) @ Anders Järvenpää

Nu var det rätt länge sedan den telefonverksamheten försvann. Jag har glömt vad de faktiskt hette. I dagligt tal kallades de för telefonstationen eller som äldre människor sa telegrafen.

Tele? -- i Rimbo

av Hans W @, Tureberg, fredag, januari 14, 2022, 18:31 (214 dagar sedan) @ IH

Telefonstationen var inrymd i mellandelen mellan Pressbyrån och stationens huvuddel. Såvitt jag minns med betjäningslucka mot Pressbyrån.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av Gunnar Ekeving @, fredag, januari 14, 2022, 22:45 (214 dagar sedan) @ Anders Järvenpää
Redigerad av Gunnar Ekeving, fredag, januari 14, 2022, 22:54

Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.

Det var nog en sådan samtalsstation som fanns i Rimbos stationshus; arrangemanget med en telefonhytt med liten lucka mot Pressbyråkiosken för betalning var ganska vanligt, och utmärktes med skyltar med texten "Tele". Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal. Pressbyrådamen kunde antagligen också ta emot och taxera telegram, en sorts primitiv föregångare till Memo och e-post.


Med begreppet telefonstation avses däremot i första hand själva telefoncentralen eller telefonväxeln, således utrustningen som används för att förmedla samtalen. Stundom avses dock huset i vilket utrustningen är belägen.

Det fanns också en sorts "telestationer" som inte var kombinerade med förmedlingsutrustning men som ombesörjde alla typer av telefon- och telegramexpediering samt ordnade med telefonabonnemang, ut- och inlämning av telefonapparater (dessa var ju Televerkets egendom) mm. En del av dessa stationer var ganska stora, med flera expeditionsluckor och talhytter, särskilda anordningar för transport av telegramblanketter till fjärrskriftsoperatörerna, och bänkar där de som beställt samtal kunde vänta tills de via högtalarutrop fick veta att förbindelse var etablerad och samtalet kunde tas i talhytt med visst nummer. Andra stationer var enmansbetjänade; t ex besökte jag för cirka 40 år sedan en sådan station vid Odenplan i Stockholm för att klara ut ett abonnemangsärende. Denna station låg inte i samma byggnad som den tekniska förmedlingsstationen. En lång kö av folk som skulle lämna in och betala för telegram, som den effektive expeditören sedan sände iväg med hjälp av en teletype-maskin. En sådan "telestation" fanns knappast i Rimbo.

Bemannade järnvägsstationer kunde för övrigt genom järnvägens försorg förmedla telegram, en service som i viss utsträckning fanns kvar till mitten av 1970-talet.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av Lennart Fransson @, lördag, januari 15, 2022, 08:10 (213 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.


Det var nog en sådan samtalsstation som fanns i Rimbos stationshus; arrangemanget med en telefonhytt med liten lucka mot Pressbyråkiosken för betalning var ganska vanligt, och utmärktes med skyltar med texten "Tele". Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal. Pressbyrådamen kunde antagligen också ta emot och taxera telegram, en sorts primitiv föregångare till Memo och e-post.

Pressbyrån vid stationen i Växjö hade en likadan anordning med lucka i väggen och manuell betalning, jag har själv utnyttjat den någon gång runt 1980.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av Göran Kannerby @, lördag, januari 15, 2022, 11:25 (213 dagar sedan) @ Lennart Fransson

Kgl. Tele(graf)verket använde begreppet samtalsstation för betjäningsställen med telefonapparater som allmänheten kunde begagna för utväxling av telefonsamtal mot fastställd avgift.


Det var nog en sådan samtalsstation som fanns i Rimbos stationshus; arrangemanget med en telefonhytt med liten lucka mot Pressbyråkiosken för betalning var ganska vanligt, och utmärktes med skyltar med texten "Tele". Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal. Pressbyrådamen kunde antagligen också ta emot och taxera telegram, en sorts primitiv föregångare till Memo och e-post.


Pressbyrån vid stationen i Växjö hade en likadan anordning med lucka i väggen och manuell betalning, jag har själv utnyttjat den någon gång runt 1980.

Fanns även i Värnamo, fast kiosken upphörde tidigt att vara Pressbyrå. Dock har jag inget minne av motsvarande TELE-skylt där, men det kan ju bero på minnet.

Tele? -- Samtalsstation mm.

av Torbjorn_Forsman @, lördag, januari 15, 2022, 18:40 (213 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Anledningen till detta arrangemang var nog att många telefonautomater fram till 1960-talet (?) endast tog emot tioöringar (eller möjligen 25-öringar?), vilket var helt otillräckligt för rikssamtal.

Tioörings-automater fanns kvar - men var sällsynta - in mot slutet av 1970-talet. Bl a fanns en sådan i kapprummet utanför aulan i den skola där jag gick i lågstadiet. De förekom också i en och annan telefonkiosk i "avkrokar", t ex vid sommarstugeområden. Efter 1980 tror jag dock alla dessa var ersatta av den nyare modellen med inkast för 25-öringar, 50-öringar och enkronor. Tydligen var denna typ lite väl enkel att manipulera och fuska med, så de modifierades efter några år och fick ett nytt inkast för enbart enkronor.

Tele? -- Samtalsstation mm. -- Samtalsautomater

av Anders Järvenpää @, Åbo, lördag, januari 15, 2022, 22:11 (213 dagar sedan) @ Torbjorn_Forsman

10-öresapparaterna (CF 596) är en ytterst enkel konstruktion som inkasserar det deponerade myntet vid polvändning av matningsstömmen från telefonstationen vid B-svar och som inte kan genomföra upprepad debitering. Debitering av dyra (fjärr)samtal är således inte möjlig med dessa apparater. Detta gör dem å andra sidan användbara vid IP-telefoni. De kan nämligen utan vidare anslutas till en SIP-ATA med lämplig parametrering och användas som sådana än i dag. De kan således vara ett trevligt inslag vid exempelvis museibanor och andra historiska miljöer såsom järnvägsmuseet.

Samtalsautomaten CF 597 för ursprungligen tre mynt, sedermera förenklad till en krona är däremot en tämligen komplicerad och således kostsam konstruktion med ett invecklat linjesignalschema som kräver en mycket omfångsrik och likaledes dyr reläsats SAR i telefonstationen. Med viss erfarenhet av att underhålla samtalsautomater är jag benägen att tro att apparaterna ingalunda var lätta att lura, snarare arbetskrävande att justera och framförallt hålla driftsäkra. Med tiden blev apparaterna om jag har förstått saken rätt "elektroniserade" med en i apparaten inbyggd logik som arbetade utgående från telefonstationen mottagna debiteringsimpulser (12 kHz i Sverige, annars oftast 16 kHz). [Blocket SEPRM i AXE-systemet för de av oss som har arbetat med systemet i fråga.]

Tele? -- Samtalsstation mm. -- Samtalsautomater

av Lennart Gustafsson @, Kode, söndag, januari 16, 2022, 09:26 (212 dagar sedan) @ Anders Järvenpää

... Med viss erfarenhet av att underhålla samtalsautomater är jag benägen att tro att apparaterna ingalunda var lätta att lura, snarare arbetskrävande att justera och framförallt hålla driftsäkra...

När jag gjorde lumpen S2 i Karlsborg 1969-70 fanns det i alla fall någon som kunde lura automaterna så att när tonen kom att du skulle lägga på en ny krona räckte det att "trycka" till luckan för returmynt för att telefonstationen reagerade som att man hade lagt in en ny krona! Vad han kopplade in på linjen mellan automaten och stationen vet jag inte. ;-)
/Lennart

Tele? -- Samtalsstation mm. -- Samtalsautomater

av Gunnar Lilienberg ⌂ @, Kristianstad, söndag, januari 16, 2022, 20:55 (212 dagar sedan) @ Lennart Gustafsson

... Med viss erfarenhet av att underhålla samtalsautomater är jag benägen att tro att apparaterna ingalunda var lätta att lura, snarare arbetskrävande att justera och framförallt hålla driftsäkra...

När jag gjorde lumpen S2 i Karlsborg 1969-70 fanns det i alla fall någon som kunde lura automaterna så att när tonen kom att du skulle lägga på en ny krona räckte det att "trycka" till luckan för returmynt för att telefonstationen reagerade som att man hade lagt in en ny krona! Vad han kopplade in på linjen mellan automaten och stationen vet jag inte. ;-)
/Lennart

Det var mycket matnyttigt man fick lära sig i lumpen! :-D Samma knep förekom på F13. Det var en diod som skulle kopplas in på en av ledarna till telefonen. Problemet var bara att de som inte visste att telefonen var manipulerad och försökte stoppa i mynt kunde få problem. Mynten ville gärna fastna i apparaten. För att manipulationen inte skulle avslöjas på grund av en felanmälan av en oinvigd, förekom det även att dioden kunde kopplas in och ur med en omkopplare som låg dold. De som inte kände till detta betalade snällt och de andra slog om knappen och körde fingret i myntreturfacket.

Jag beklagar urspårningen av detta föga järnvägsanknutna inlägg.

Tele?

av Olle E, fredag, januari 14, 2022, 21:32 (214 dagar sedan) @ IH

Där ser man. Tack för svar.
Jag är gammal nog att ha åkt tåg till Rimbo på egen hand, men inte gammal nog att minnas telefonstationer...

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19 – plattformskuren

av Ulf Pålsson @, Stockholm, fredag, januari 14, 2022, 13:18 (214 dagar sedan) @ Peter Bolin

[image]
UBFYp 1804 vid Rimbo, september 1969. Härligt tidsdokument med såväl resande som personal. Vad hade plattformskiosken för funktion?

I plattformskuren fanns manöverapparaten för signalställverket för den östra bangårdsänden. Manöverapparaten innehöll ställare för frigivning och låsning av klotväxlarna och för manövrering av infartssignalerna från Kårsta och från Norrtälje. På Gunnar Ekevings webbplats finns en förreglingstabell som ger en god uppfattning om funktionen, liksom en tillhörande planritning .

Sedan Rimbo under 1974 hade blivit uppdelad i en "RB-del" i en "SJ-del" och tågklarerarbemanningen i Rimbo hade upphört, innehöll kuren dels ett litet centrallås med inlåst K-nyckel för en växel i tågvägen på RB-delen och dels en telefon avsedd att användas av RB-personalen för kontakt med yttervärlden, och då särskilt fjärrtågklareraren i Roslags Näsby som var tågklarerare för Lindholmen och svarade för trafikledningen på sträckan till och inklusive Rimbos RB-del.
/up

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19 – plattformskuren

av Vinberg, lördag, januari 15, 2022, 17:44 (213 dagar sedan) @ Ulf Pålsson

[image]
Bild på den norra manöverapparaten i Rimbo sista kvällen med persontrafik på Hallstavik.
Foto: Lennart Ekman

Björn Alnebos Roslagsbanebilder – del 19

av Peter Bolin, söndag, januari 16, 2022, 00:09 (213 dagar sedan) @ Peter Bolin

Tack till alla för era bidrag. Särskilt tack till Thomas T. och Ulf P. för som vanligt insiktsfulla kommentarer.

Den här gången blev det en diskussion om telestationernas och samtalsstationernas historia. Det väckte minnen till liv från när jag var barn och följde med min mamma till telestationen i Solna där hon beställde samtal till mormor i Norge. Särskilt minns jag den långa raden med alla Sveriges telefonkataloger som fanns där.

/Peter Bolin

powered by my little forum