Synd Palle att du är så ointresserad av rälsbussarna. Utan dem hade persontrafiken på fd NVHJ lagts ner senast i samband med förstatligandet 1949.

Jag fick nog av dem under min tjänstgöring med sin urusla arbetsmiljö och eftersom jag verkade som skyddsombud försökte jag att förbättra denna miljö vilket resulterade i tunga isolerade motorhuvar för att dämpa ljudet från vrålande Scania 812:or i knähöjd samt bättre strålkastare från usla glödlampor som lyste som gamla cigarettfimpar, det blev omsider utbytta till modernare lampor i slutet av sin tjänstgöring men det var tungt att genomdriva det. Värmen vintertid i B-änden var totalt urusel med det lilla krökta elementet bakom 3-sittssoffan med massor av luft i elementet eftersom Yp saknade expansionskärl och kylarvattennivån i kylaren ofta sjönk under elementhöjd så blev det en aning kyligt under den kalla årstiden och defrostern i B-änden ska vi inte tala om det gällde då att medföra en trasa att torka undan kondensen på fönstret. Har du glömt detta P-O men jag skäms inte att gilla vattenkokare då jag är en aning äldre än du och fick uppleva ångloken in live, de sista godstågen på str. Vk-Hf drogs med Gp fram till 1956 då Tp tog över men det är en annan historia. Palle i Vika.;-)

Var arbetsmiljön bättre på ångloken?
På grund av min ringa ålder - född 55 - så har jag ingen egen erfarenhet att falla tillbaka på.

undrar
Thomas K Ohlsson

Värmen vintertid i B-änden var totalt urusel med det lilla krökta elementet bakom 3-sittssoffan med massor av luft i elementet eftersom Yp saknade expansionskärl och kylarvattennivån i kylaren ofta sjönk under elementhöjd så blev det en aning kyligt under den kalla årstiden och defrostern i B-änden ska vi inte tala om det gällde då att medföra en trasa att torka undan kondensen på fönstret.

Nu blev jag nyfiken: inga av de YP som vi kör med idag har några soffor i B-änden. När försvann de?

Daniel

Det skall finnas en bild på Bertil Axelsson i uniform när han tittar ut från X1p i Spä, kanske finns det i Smalspårsarkivet, jag får fråga Karin om detta stämmer och detta skulle ha hänt i slutet av 1940-talet då X1p tydligen gick i trafik fram till c:a 1951 som reservfordon, jag har själv åkt i detta ekipage mellan Spä-Hällerum då vi ofta tillbringade jularna därstädes när jag var en liten tågintresserad pojke. Bertil lär få ha hoppat in som reservförare enligt vad jag har hört mig berättas. Att det gick både "Märsta" och "Umeå" rälsbussar där in till slutet av banans existens är jag väl medveten om så det kan vi lämna därhän. Palle i Vika ;-)

Inte framförde han någon X1p det gjorde förarna från Västervik vad jag vet och sista åren med trafik Spångenäs-Vimmerby gick det YBo4p och YBo5p.

Littera X1p förekom väl inte på banan? Det var väl NVHJ X 1, senare SJ XF1p 715 som användes? Senare ersatt av Yp 727 innan stålrälsbussarna tog över de sista åren.

Edit: Ola hade visst svaret redan.

Föraren som var stationerad i Spångenäs hette Friberg. Han förflyttades till Västervik när all förartjänst på fd NVHJ koncentrerades dit.
Axelsson i Spä körde aldrig några tåg, han var istället tågklarerare.

Det här blev en förvirrad tråd med många uppgifter tagna ur minnet och många känslor. Vi ska kanske ta lite fakta.

Bertil Axelsson, född 1917 och för övrigt min mormors bror, anställdes på NVHJ-tiden och var vid förstatligandet stationskarl i Spångenäs. Han hade framfört motorvagnen NVHJ X 1 och vissa tyckte att han borde överföras till maskinavdelningen. Nu blev det inte så utan han blev kvar som stationskarl och fick tågklarerarutbildning. Så småningom blev han trafikbiträde och förste trafikbiträde. När banan till Vimmerby lagts ned 1958 förlorade Spångenäs sin betydelse och trafikplatsföreståndaren ftb Franke Anderberg förflyttades till Verveln. Bertil blev kvar men blev vikarie för de närmaste linjestationerna: Totebo, Tuna och Vena. Han och familjen fick bo kvar på stationen i Spångenäs om hustrun Karin (född 1922 och fyllde alltså 99 år förra året) gick in som platsvakt. Bertil fick alltså lära upp henne i järnvägs- och postgöromålen. Karin hade dock en mängd järnvägare i släkten så det var knappast nytt för henne. Den 1 januari 1965 indrogs hennes tjänst liksom poststationen och handlaren Harald Nilsson blev godsombud. Bertil förflyttades till Jenny 1968.

Motorvagnen NVHJ X 1 blev vid förstatligandet SJ XF1p 715 och var inte överdrivet älskad av personal (arbetsmiljö var det ja...) och resenärer. Personvagnen C 47 (SJ Cp 406) som användes som släpvagn var ännu värre. I september 1950 gjorde motorvagnen sin sista tur. Efterträdare blev X1p 433 som lånats in från 27 maskinsektionen. Den blev kvar till omkring 1953. När motorvagnen var på verkstad tvingades man sätta in ånglok. Sedan kom Yp 727 (till 1956) och därefter YCo4p (och YCo5p). I vissa lägen fanns det dock genomgående rälsbuss från Västervik och det gjorde det redan på NVHJ-tiden.

Motorföraren Thure Friberg och stationskarlen Tage Sjöman blev rälsbussförare vid förstatligandet. Båda förflyttades till Västervik 1950. I åtminstone Fribergs fall var det frivilligt då det passade med att dottern skulle börja skolan.

NVHJ X 1 i Spångenäs

Bertil Axelsson m.fl. i Spångenäs

Sista turen med "Prärieryttaren"

För övrigt rekommenderar jag skriften Spångenäs nästa! som kan köpas på Västerviks Museum eller hellre sommartid på stationen i Verkebäck alternativt på rälsbussen mellan Västervik och Hultsfred.

M.v.h.
Ola