Stenkolets egenskaper kontra gnistspridning (Järnväg allmänt)
Är det någon här som är insatt i vilka egenskaper man ska eftersträva inför stenkolsinköp för ånglokstrafik (SkJ)
Under de senaste två åren har SkJ handlat kol från en firma i Polen (samma som bl.a. ULJ har handlat av). Vi upplever att det kolet har en stor benägenhet att sprida gnistor och har haft brandtillbud vid flera tillfällen. Detta trots att loket haft såväl hatt på skorstenen som gnistbur i bra skick och brandrisken inte varit speciellt hög.
Vi upplever det som att gnistorna är långlivade.
Kolet har ett värmevärde på 25945 resp 28323 KJ/kg där det första värdet är vid arbete och det andra vid laboratorieanalys. Kolets askvärde är 4,96 resp 5,37%
Vilken parameter borde man försöka ändra på för att minska gnistbildningen.
Tidigare har vi under flera år kört på det här kolet:Lokomotivkol som visserligen inte spred några gnistor, men i gengäld brann lika bra i asklådan som uppe på rosten vilket gjorde att såväl roster, fallrost och asklåda förbrukades i extremt tempo (fallrostbyte två gånger per säsong...)
Vad har andra föreningar för erfarenheter? Vilka åtgärder kan vara rimliga att vidta? Vad ska man efterfråga för kol?
Förutom att titta på möjligheterna att byta till ett bättre kol kommer vi att komplettera lokets gnistbur med ett extra lager perforerad plåt på sidan mot tuberna för att förhoppningsvis kunna slå sönder gnistorna lite effektivare.