Tänkte SJ skaffa totalt elva Xoa5?

I statens järnvägars anslagsframställning för budgetåret 1950-1951 kan man på sidan 32 läsa att Xoa5, "de s k expresstågen" som beställdes 1945 slutlevererades under 1948. Detta gällde sex tågsätt.

Två år tidigare, i anslagsframställningen för 1948/1949 kunde man på sidan 33 läsa att "6 dylika vagnar" beställts och beräknades levereras 1948. Den kostnad som uppges tyder på att det nog inte handlade om sex vagnar, utan snarare just de sex trevagnståg som faktiskt byggdes. Men SJ har också - om jag tolkar texten rätt - fått förskottslikvid "för ytterligare trenne dylika snabbmotortåg". Men nu ville man ha medel för "ytterligare tvenne dylika tåg". Detta i syfte att rationalisera och modernisera järnvägsdriften.

Detta borde väl innebära att det kunde blivit totalt elva stycken Xoa5-tågsätt? Att det stannade vid sex Xoa5, och inte ens de ytterligare tre för vilka man fått anslag, berodde kanske på att dåliga gångegenskaper visade sig när de sex först beställda tågsätten satts i trafik? Eller insåg SJ redan omkring 1950 att trevagnssätt blev för små för de mest belastade expresstågen, och att inriktningen istället borde vara att anskaffa rapidlok och rapidvagnar, som det talades mycket om några år senare? Xoa5 kunde ju i och för sig användas för mindre belastade snabbtåg, men sannolikt prioriterades de mest trafikstarka och lönsamma relationerna.

Eller insåg SJ redan omkring 1950 att trevagnssätt blev för små för de mest belastade expresstågen, ....

Det gick väl i och för sig att multipelköra två sätt? (eller minns jag fel?)

Gick de någonsin i planenlig multipel?

Hade Xoa5 dåliga gångegenskaper? Jag har aldrig åkt med den fordonstypen.

Ja. Jag har åkt med både Xoa5 och Xoa8 i tågen "Västerhavet" och "Bråviken" på den tiden det begav sig och vill minnas att Xoa8:an gick betydligt lugnare i spåret.

Min far jobbade i sin ungdom som plåtslagare i hemstaden Linköping. Anställningarna varierade mellan SAAB och ASJ. När det var dags för provtur med Xoa5 var det bussverkstaden på ASJ hans arbetsplats. Han berättade om återkomsten efter provkörningen. Med på den var diverse högre tjänstemän från såväl ASJ som SJ. Alla var enligt hans berättelse likbleka efter en skakande upplevelse.

Ja. Jag har åkt med både Xoa5 och Xoa8 i tågen "Västerhavet" och "Bråviken" på den tiden det begav sig och vill minnas att Xoa8:an gick betydligt lugnare i spåret.

I boken om elektriska motorvagnar redogörs kort om gångegenskaperna. Det var inte boggierna, det var korgarna som var något för veka!
Kaffet skvalpade ur kopparna. TR, AB Trafikrestauranger, fick lov att designa särskilda kaffekoppar med vågformade sidor! Jag har någonstans sett foto av en sådan kopp, men var?
Berra

Ja. Jag har åkt med både Xoa5 och Xoa8 i tågen "Västerhavet" och "Bråviken" på den tiden det begav sig och vill minnas att Xoa8:an gick betydligt lugnare i spåret.

I boken om elektriska motorvagnar redogörs kort om gångegenskaperna. Det var inte boggierna, det var korgarna som var något för veka!
Kaffet skvalpade ur kopparna. TR, AB Trafikrestauranger, fick lov att designa särskilda kaffekoppar med vågformade sidor! Jag har någonstans sett foto av en sådan kopp, men var?
Berra

Här finns några. Texterna är lite röriga...

/Ola

Eller insåg SJ redan omkring 1950 att trevagnssätt blev för små för de mest belastade expresstågen, ....

Det gick väl i och för sig att multipelköra två sätt? (eller minns jag fel?)

Gick de någonsin i planenlig multipel?

Ja,på Ostkustbanan.
Åkte själv med Xoa5 i multipel till Sundsvall på 60-talet. Passade då på att se hu de var kopplade, enär jag redan 1947/48 noterat att de endast var utrustade med koppelkrok, och konstaterade att de var kopplade medelst ett löskoppel med koppelbyglar i var ände.

Vad blev den slutliga kostnaden ?
Vilket är axeltrycket för en Xoa5 ?

Axellasten var maximalt 13,5 ton.
Det har diskuterats en del om gångegenskaperna. Jag tror mig minnas att de ansågs ganska dåliga i sidled, åtminstone i ändvagnarna. Jag har åkt med dem många gånger, då de gick något slängigt, åtminstone i 130 km/h. Jag har för mig att man justerade löpverket något.
I tidigare inlägg har sagt något om multipelkoppling. Jag vet att man körde 2 X0a5 eller X0a5+X0a8 multipelkopplade vissa dagar i snälltågen Norrköping - Nässjö - Göteborg.
Sven B

Jag tittade lite i Maskintekniska byråns diarieregister. Provombyggnader av Xoa5-boggier är återkommande under första hälften av 1950-talet. Bland annat så skall "Hedin-fjädrar" ha provats. Det skall även ha gjorts prov med annan boggityp. År 1956 gavs order om ombyggnad av samtliga motor- och löpboggier och i början av 1957 genomfördes provkörningar.

Även i Gd Upmarks diarieregister figurerar prov med "nya motorboggier" några år in på 1950-talet.

I september 1953 övervägde SJ att anskaffa en fjärde vagn till Xoa5-tågen, eventuellt innehållande en köksavdelning (enligt en SJ maskinbyråskrivelse 530904 inför kommande anslagsframställning).

Det begärda anslaget till förskottslikvid för ytterligare två Xoa5 ser ut att ha prutats bort i budgetprocessen 1948/1949. Sak samma beträffande de åtta motortågsätten för förortstrafiken i Stockholm och Göteborg.

I manus till anslagsframställan 1949/1950 finns begäran om medel till sex stycken "fyravagnars Xoa5" där det tidigare erhållna anslaget till förskott avseende tre tågsätt skulle avräknas. Tanken var att de sex nya tågsätten skulle användas på längre linjer och då bland annat till/från Norrland. Sammansättningen skulle vara två 3-klassvagnar, en 2-klassvagn samt en kombinerad restaurang- och bagagevagn. Denna begäran ströks dock på initiativ av Persontrafikbyrån i augusti 1948 och återkom inte året därpå.

I anslagsbegäran för 1949/1950 dyker det upp önskemål om medel till tre stycken "modifierade Xoa7" från Hägglunds. Motiveringen torde minst sagt ha rört upp känslorna på ASEA i Västerås. Syftet var att prova nya lösningar som varit framgångsrika utomlands samt en rationaliserad tillverkning.