På 70-talet bröts ju systemet med en lång bana inom maskinsidan som lokbiträde, innan man formellt blev förare, och SJ körde väl då en ny typ av förarutbildningar.

Hur skilde sig dessa från utbildningarna innan? Tog man från början in folk utifrån eller skulle man först jobbat inom järnvägen, och när isåfall gav man upp detta och det blev möjligt att söka jobb som förare på "annons"?

Mvh HP

Min barndomskompis farsa blev förare i slutet av 70-talet (skulle gissa utifrån minnet att det var någongång mellan 1977-1979), han hade då varit bussförare på SJ-buss innan. Min kompis och jag fick följa med på loket vid några tillfällen och jag kommer ihåg att min kompis sa till sin farsa att han också ville bli lokförare när han blev stor. Som jag minns det så fick han till svar av sin farsa att han först måste börja på SJ i någon annan anställning innan han efter en tid kan söka lokförarutbildning.

1979 fick jag anställning vid SJ och kom "utifrån". Efter urvalstest och introduktion i Hagalund var vi på SJ-skolan i Mjölby i sex veckor på den teoretiska A-delen. Därefter åkte vi med handledare på respektive hemstation i 44 arbetsdagar. Sen var det dags för Mjölby och sex veckor teori till. Därefter åkning med handledare på hemstation i 98 arbetsdagar. Sedan den avslutande H-delen på 6 veckor i Mjölby som följdes av 30 dagars åkning på hemstation med instruktionsförare. Dessa 30 dagar var även examination varefter man blev godkänd som lokförare. Efter åkning på egen hand blev man kallad till dieselutbildning på fyra veckor på SJ-skolan i Ängelholm och därefter examination med instruktör på hemstation. Efter det tillkom diverse kompletteringsutbildningar på olika loktyper, linjekännedom ATC mm.
Skall tilläggas att den teoretiska utbildningen i Mjölby även innehöll en del praktik i lokstallet och ombord på lok med felsökning mm. Sammanfattningsvis tycker jag att utbildningen var både innehållsrik och omfattande.

På 70-talet bröts ju systemet med en lång bana inom maskinsidan som lokbiträde, innan man formellt blev förare, och SJ körde väl då en ny typ av förarutbildningar.

Hur skilde sig dessa från utbildningarna innan? Tog man från början in folk utifrån eller skulle man först jobbat inom järnvägen, och när isåfall gav man upp detta och det blev möjligt att söka jobb som förare på "annons"?

Mvh HP

Fram till 1975 var nog SJ:s tanke att man skulle fortsätta med det äldre utbildningssystemet, att börja som lokbiträde och få praktik genom den tjänsten och sedan få utbildning till lokförare och köra själv. 1975-76 kom man fram till att en sådan utbildningstakt inte skulle klara av det kommande generationsskiftet som redan hade påbörjats.
Sista utbildningarna till lokbiträde hölls under 1975 och nästan alla i de kurserna, varav jag var en, kom ”från gatan” som man sade. Lokbiträdeskursen innan i Hagalund, som minna minnen kommer ifrån, hölls 1971 och till den kommer jag ihåg att man annonserade om i tidningar bl.a Aftonbladet. Var något år för ung för att söka. När jag sökte så gick jag genom personalkontoret på SJ dåvarande trafikdistrikt i Norrköping. Kontakt eftersom min far arbetade vid järnvägen. Där hade man inte då, 1974, något rekryteringsbehov men visste att det fanns i Stockholm och hjälpte mig söka. Efter avklarade intervjuer, urvalstest och läkarundersökning blev jag antagen så att jag kunde börja precis efter värnplikten.
I Hagalund var vi tre lokbiträdeskullar som utbildades under 1975 och det var c:a 20-24 i varje grupp. Några avhopp var det men de flesta avslutade utbildningen.
De som hade gått lokbiträdesutbildningen 1971 fick genomföra lokförarutbildningen enligt den gamla utbildningplanen medan vi som hade börjat 1975 fick göra lokförarutbildningen enligt den nya utbildningsplanen som antogs under 1976. Skillnaden för oss mot de som som kom att gå den nya utbildningen var att vi gick direkt till teori-och prakktikdel 2 av de 3 som ingick. Första teori- och praktikdelen av utbildningen menade man att vi redan hade fått med lokbiträdesutbildningen. Vår förarutbildning tog c:a 10 månader mot de 14, tror jag, som de som direktanställdes fick. Då var det enbart elloksutbildning som gällde. Diesellok och eventuella lokala fordon låg i senare paket. Det i jämnförelse med tidigare lokförarutbildning som enligt Tommy Bäckström, Trafiknostalgiska förlagets ägare, bestod av en teoridel på SJ-skolan i Ängelholm, praktik, åkning, på hemstationen med avslutande teori och examinering på hemstation. Då ingick även dieselfordon. Hur lång tid den utbildningen tog framgår inte men även här räknades lokbiträdesutbildningen in som en del.
Det har nog aldrig varit något direkt krav att man varit tvungen att arbeta inom något annat på SJ innan man började på loksidan. Varken då efter 1976 eller tidigare. Däremot var det en fördel att ha någon teknisk utbildning och/eller verkstadsarbete i Cv:t. Det var dock många som började efter 1976 på någon annan avdelning inom SJ som tog chansen att söka över eftersom information om kommande lokförarkurser kom ut under ”lediga tjänster”. Uttagningsprocessen tog ju en tid. Kan tänka mig att det var 40/60 i förhållande mellan att ha arbetat med annat inom SJ och de som kom via annons och arbetsförmedlingen. Bussförare, reparatör och arbete inom banavdelningen har jag haft kollegor som arbetat som innan lokförarjobbet. Hände även att någon blivit hänvisad jobb som lokförare efter ha blivit övertalig vid någon annan statlig verksamhet.
Men som svar på frågan i rubriken så påbörjades de under 1976 och den första bör ha kört själv under 1977.

Jag började ”vid Järnvägen” 1961 som Kontorsvakt, endast 14år 7mån gammal.
Vid 17 års ålder (1963) blev jag Trafikbiträdesaspirant, Extra Trafikbiträde (1965) från 1967 Maskinbiträde (hade då bytt avdelning från Trafik till Maskin. Första januari 1969 ordinarie Maskinbiträde.
Som maskinbiträde tjänstgjorde jag i vagnsyning/bromsprovning.
Jag gick en förberedande vagnreparatörskurs i Ängelholm 1969.08.12—09.11, toretisk del som skulle följas av en praktisk del på fyra månader, i början av 1970.
Efter kursen i Ängelholm kom det emellertid ut ett cirkulär ang ”Intern rekrytering av personal till loktjänsten” för att tillgodose det aktuella behovet av lokpersonal, genom utbildning av redan anställda tjänstehavare, varvid utbildningen skulle var öppen för sökande från samtliga avdelningar oberoende av anställningsform och karriärtillhörighet.
Jag sökte och fick åka på urvalsprov till Tomteboda 13-14 Nov 1969.
Vid urvalsproven blev 126 man uttagna, 96 fr Driftavdelningen, 19 fr Banavdelningen, 10 fr Maskinavdelningen, 1 fr Ekonomiavdelningen.
Jag gjorde min lokbiträdeskurs Fackdel A i Ängelholm 1.12.1969—19.12.1969, kurslängden kunde variera beroende på våra tidigare kunskaper, jag själv behövde inte göra ”Teknisk Vagntjänst-utb”.
Lokbiträdesutb Fackdel B gjorde jag på min hemstation 1970.01.19—70.02.03 med elevåkning och examinering.
Gjorde min första lokbiträdestur 1970.02.04.
Förprövning till Lokförarutbildning 1971.10.06 (en kvarleva från den gamla utbildningen) 300 åkdagar var ett krav för att få göra förprövningen och bl a Yrkesräkning.
Lokförarkurs Fackdel A kurs 3 i Ängelholm 1975.01.14—75.02.21, 75.03.04—04.29
Lokförarkurs Fackdel B på Hemstation 1975.11.18-76.01.16, med typutbildning på olika fordon.
Min första egna Lokf-tur 1976.03.22. (Körde min sista tur 2012.12.30).
Sedan följde några år med växelvis Lokbiträdes/Lokförartjänst beroende på behov.
Min sista lokbiträdestur ägde rum 1979.04.27