Handsignallyktor (paltar) och dess färger. (Signaler/säkerhet)

av Urban Åkesson @, Ännaryd (XHpl Tjunnaryd), torsdag, mars 17, 2022, 20:33 (152 dagar sedan)

När man kollar på bilder av handsignallyktor så passerar de i olika former och färger. Vanligast är lyktan märkt Nife som ofta förekommer i färgen svart men även rött och blått. Dessa färger förekommer även på den äldre rovoljelyktan.

Nu till mina frågor:
När infördes färgmärkningen av lyktorna?
Vilka färger användes och vad hade de för berydelse?
När upphörde nyttan med färgmärkta lyktor?

Bonusfråga: På tradera ligger det ute en rovoljelykta med dubbla ljusöppningar, vilken nytta hade man av en sådan?

--
Man behöver inte vara tokig för att hålla på med det här, men visst underlättar det en hel del.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Per Ljungberg @, fredag, mars 18, 2022, 10:55 (152 dagar sedan) @ Urban Åkesson

Jag har för mig att jag sett röda lyktor på tkl-expeditionen. Växlare och lok svarta. Kan tbfh haft blå lyktor? Jämför med tkl:s röda band och tbfh:s blå band. Kan också nämna att jag har en grå handlykta som jag fick tag i i samband med att dessa lyktor slopades och ersattes med de mindre och lättare orangea.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Stefan Isaksson @, Uppsala, fredag, mars 18, 2022, 11:20 (152 dagar sedan) @ Per Ljungberg

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.

Blå handsignallyktor har jag aldrig stött på.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Överkörmästaren @, fredag, mars 18, 2022, 11:28 (152 dagar sedan) @ Stefan Isaksson

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.

Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Göran Kannerby @, fredag, mars 18, 2022, 19:32 (152 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.


Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?

Ja? Idén är att man kan göra ett moment felaktigt, men försöker man med två ska man komma underfund med vad man håller på med.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Anders Ljung @, Uppsala, fredag, mars 18, 2022, 19:39 (152 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.


Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?

Givetvis kan tkl plocka av skärmen från sin lykta. Tkl skall inte låna växlarens lykta som inte har någon påminnelseskärm, då faller vitsen med att placera skärmen. Annars skulle man behöva sätta påminnelseskärm på samtliga lyktor på stationen.

--
Anders Ljung: Dilettant på flere områden, numera även dilettantisk ångloksförare och stentorisk stins.
En väldig, enväldig och enfaldig tidtabellsläggare.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Överkörmästaren @, fredag, mars 18, 2022, 20:35 (151 dagar sedan) @ Anders Ljung

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.


Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?


Givetvis kan tkl plocka av skärmen från sin lykta. Tkl skall inte låna växlarens lykta som inte har någon påminnelseskärm, då faller vitsen med att placera skärmen. Annars skulle man behöva sätta påminnelseskärm på samtliga lyktor på stationen.

Aha, nu förstår jag! Det är plåthöljet som har olika färger! Tar på mig dumstruten och fortsätter babbla från skamvrån.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Stefan Skoglund @, Stenstorp, lördag, mars 19, 2022, 00:17 (151 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Tänk för en station : en tågklarerarestav - en lykta för tkl, och bara en !

Så man får chansen att se att man kan ställa en elak fråga till tkl:

antingen har du gjort fel så därför talar ni i nattmössan eller så har du inte tagit bort påminnelseskärmen efter att hindret var borta. Vilket är det ?

--
Student i järnvägsdrift, datorvetenskap, signaltekniker, och ambulerande ånglokseldare om man inte hittar mig ombord på en viss ångbåt under sommartid eller i en danslokal.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Ulf Pålsson @, Stockholm, fredag, mars 18, 2022, 16:51 (152 dagar sedan) @ Urban Åkesson

Nu till mina frågor:
När infördes färgmärkningen av lyktorna?

Senast på 1950-talet, kanske tidigare.

Vilka färger användes och vad hade de för betydelse?

Så här stod det i 1959 års trafikregler (säok, säo-kommentarer), till § 9:2:
"Den handsignallykta, som är avsedd för tkl, skall vara rödmålad och den, som ingår i tågattiraljen, blåmålad."

Andra handsignallyktor var svartmålade.

När upphörde nyttan med färgmärkta lyktor?

Nyttan upphörde nog inte, men färgmärkningen upphörde när man på 1980-talet (eller var det redan på 1970-talet?) övergick till modernare handsignallyktor, som förvarades i speciella laddningsstationer när de inte användes. De var alla målade orange, oavsett vem som använde dem.

Bonusfråga: På tradera ligger det ute en rovoljelykta med dubbla ljusöppningar, vilken nytta hade man av en sådan?

Knappast någon handsignallykta, kan vara en gammal slutsignallykta, eller en s.k. bansignallykta som kompletterade en bansignaltavla. En bansignallykta visade vitt sken i motsatt riktning mot rött (för "stopp") eller grönt (för "varsamhet").
/up

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Lennart Strömquist @, fredag, mars 18, 2022, 16:56 (152 dagar sedan) @ Urban Åkesson

På mina två uppväxtstationer förekom handsignallyktor i RÖTT (Tågex). De förvarades på en hylla vid utgången från Tågex (i likhet med signalstaven). I SVART var de som användes för tex. växling. BLÅ har jag aldrig sett men tågbefälhavarna hade ficklampor med VITT ljus enbart. Signalbildende skulle visa framgick av hyr lyktan fördes. T.ex. upp-ned-upp-ned : Stopp. Lyktan föres över vänster horisontellt flera gånger: " Klart för avgång" Källa § 9 Säo 1947

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Lennart Strömquist @, fredag, mars 18, 2022, 20:26 (151 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

Ursäkta de små felskrivningarna i mitt tidigare inlägg men hoppas det gick att förstå i alla fall! Jag tror men minns inte att tågpersonalen fick ficklampor redan på 1950 talet. Kanske någon annan vet?

Bild utan ord 1956

av Sune Nylén @, fredag, mars 18, 2022, 23:06 (151 dagar sedan) @ Lennart Strömquist

[image]

Bild utan ord 1956

av Arne, Kungsholmen 王の島, lördag, mars 19, 2022, 01:50 (151 dagar sedan) @ Sune Nylén

Intressant bild av en sådan här ficklampa. Var dessa lampor standard utrustning för en dåtida ombordare på 50-talet? Min pappa som var officer under kriget hade en likartad ficklampa som var försedd med en nedfällbar huv som gjorde att man kunde kolla kartor etc. utan att ljuset skulle vara avslöjande för omgivningen.

Dessutom så fanns det möjlighet att skjuta för olikfärgade filter. Man kunde få rött eller grönt ljussken som gjorde det möjligt att signalera stopp eller klart för att köra. Min pappas ficklampa var liksom den på bilden i föregående inlägg försedd med en läderrem med knapphålsuttag så att lampan kunde hängas upp i lämplig rockknapp.

Var dessa ficklampor för gamla brunstensbatterier (ni minns väl alla dessa platta batterier med en kortare och en längre metallkontaktpol på ena kortänden?) vanliga i alla olika officiella sammanhang? Designen verkar ju vara mer eller mindre standard. Vem tillverkade dessa praktiska ficklampor som jag minns med nostalgi från min barndom?

--
/Arne
en Kungsholmsbos syn på den historiska järnvägen
__________________________
「猿も木から落ちる」
(saru mo ki kara ochiru)
"Even monkeys fall from trees"

Batterier av olika typer

av Sune Nylén @, lördag, mars 19, 2022, 11:38 (151 dagar sedan) @ Arne

kan man se om du söker på Hellesens Enke og V Ludvigsen. En välkänd (fd.)dansk batteritillverkare.

Bild utan ord 1956

av Torbjorn_Forsman @, lördag, mars 19, 2022, 15:15 (151 dagar sedan) @ Arne

En lite moderniserad variant av militärficklamporna (med plasthölje, inte järnplåt som i de äldre) tillverkades på 1980-talet av jönköpingsfirman Internationell Affärsutveckling AB, ofta använde de förkortningen IAAB. De tillverkade även elstängselapparater som dels såldes under deras eget varumärke Toro men även skyltade som bl a Alfa Laval. Firman gick i konkurs någon gång i början av 1990-talet och tycks ha rekonstruerats och kommit igång igen under namnet Agritron. De försökte sig på att lägga ut produktion i låglöneländer (Bangladesh och ev även Singapore) i slutet av 80-talet, och problem i de fabrikerna, bl a lär Bangladeshfabriken ha drabbats av flera översvämningar, var förmodligen en av de saker som ledde fram till konkursen.

De platta 4,5 V-batterierna har beteckningen 3R12 enligt IEC. Det ska tolkas som att batteriet innehåller tre rundceller av storlek 12. Jämför med att enstaka småbatterier kan heta t ex R03, R6 eller R20.

Bild utan ord 1956 – hönan eller ägget?

av Arne, Kungsholmen 王の島, söndag, mars 20, 2022, 01:11 (150 dagar sedan) @ Torbjorn_Forsman

En lite moderniserad variant av militärficklamporna (med plasthölje, inte järnplåt som i de äldre) tillverkades på 1980-talet av jönköpingsfirman Internationell Affärsutveckling AB, ofta använde de förkortningen IAAB. De tillverkade även elstängselapparater som dels såldes under deras eget varumärke Toro men även skyltade som bl a Alfa Laval. Firman gick i konkurs någon gång i början av 1990-talet och tycks ha rekonstruerats och kommit igång igen under namnet Agritron. De försökte sig på att lägga ut produktion i låglöneländer (Bangladesh och ev även Singapore) i slutet av 80-talet, och problem i de fabrikerna, bl a lär Bangladeshfabriken ha drabbats av flera översvämningar, var förmodligen en av de saker som ledde fram till konkursen.

De platta 4,5 V-batterierna har beteckningen 3R12 enligt IEC. Det ska tolkas som att batteriet innehåller tre rundceller av storlek 12. Jämför med att enstaka småbatterier kan heta t ex R03, R6 eller R20.

Tack för intressanta basfakta om de här 'gamla' ficklamporna. Men hur kom dessa ficklampor till egentligen? Hade militären alternativt järnvägen ställt samman en kravspec på en sådan här ficklampa att användas i tjänsten? Hade man alltså ett teoretiskt behov av en sådan här typ av torrbatteriförsedd ficklampa?

Och som Hellesens Änka kunde fylla genom att man redan hade ett lämpligt batteri (Tudor?) som man kunde bygga ficklampan runt? Är det här alltså ett exempel på en teknisk hönan- eller äggetsituation? Vad kom först alltså? Jag kommer inte ihåg om det fanns andra varianter på sådana här ficklampor för 4,5 V flata torrbatterier. Mitt starkaste minne är min pappas militärlampa med sin skyddshuv för att kunna begränsa ljuskäglan.

Men nog användes väl de här 4,5 V batterierna i andra lampor etc. också? Å andra sidan så hade jag själv en mer traditionell ficklampa med runda stavbatterier på 1,5 V styck som jag använde à la de ficklampor som poliser och detektiver använde i dåtidens filmer från Hollywood..

--
/Arne
en Kungsholmsbos syn på den historiska järnvägen
__________________________
「猿も木から落ちる」
(saru mo ki kara ochiru)
"Even monkeys fall from trees"

Bild utan ord 1956 – hönan eller ägget?

av Torbjorn_Forsman @, söndag, mars 20, 2022, 20:32 (149 dagar sedan) @ Arne

En lite moderniserad variant av militärficklamporna (med plasthölje, inte järnplåt som i de äldre) tillverkades på 1980-talet av jönköpingsfirman Internationell Affärsutveckling AB, ofta använde de förkortningen IAAB. De tillverkade även elstängselapparater som dels såldes under deras eget varumärke Toro men även skyltade som bl a Alfa Laval. Firman gick i konkurs någon gång i början av 1990-talet och tycks ha rekonstruerats och kommit igång igen under namnet Agritron. De försökte sig på att lägga ut produktion i låglöneländer (Bangladesh och ev även Singapore) i slutet av 80-talet, och problem i de fabrikerna, bl a lär Bangladeshfabriken ha drabbats av flera översvämningar, var förmodligen en av de saker som ledde fram till konkursen.

De platta 4,5 V-batterierna har beteckningen 3R12 enligt IEC. Det ska tolkas som att batteriet innehåller tre rundceller av storlek 12. Jämför med att enstaka småbatterier kan heta t ex R03, R6 eller R20.


Tack för intressanta basfakta om de här 'gamla' ficklamporna. Men hur kom dessa ficklampor till egentligen? Hade militären alternativt järnvägen ställt samman en kravspec på en sådan här ficklampa att användas i tjänsten? Hade man alltså ett teoretiskt behov av en sådan här typ av torrbatteriförsedd ficklampa?

Och som Hellesens Änka kunde fylla genom att man redan hade ett lämpligt batteri (Tudor?) som man kunde bygga ficklampan runt? Är det här alltså ett exempel på en teknisk hönan- eller äggetsituation? Vad kom först alltså? Jag kommer inte ihåg om det fanns andra varianter på sådana här ficklampor för 4,5 V flata torrbatterier. Mitt starkaste minne är min pappas militärlampa med sin skyddshuv för att kunna begränsa ljuskäglan.

Men nog användes väl de här 4,5 V batterierna i andra lampor etc. också? Å andra sidan så hade jag själv en mer traditionell ficklampa med runda stavbatterier på 1,5 V styck som jag använde à la de ficklampor som poliser och detektiver använde i dåtidens filmer från Hollywood..

De platta 4,5 V-batterierna fanns redan på 1920-talet, kanske ännu tidigare. Har använts i många olika modeller av ficklampor även civilt, och de har också varit vanliga i andra sammanhang (t ex eldrivna leksaker, radioapparater och annan elektronik mm).
Det är inte helt ovanligt att bärbara transistorradio från 1960-talet strömförsörjs med ett eller två sådana batterier. Ser man på lite äldre radioutrustning så har jag en reseradio som troligen är tillverkad i slutet av 1920-talet, som matas med ungefär 15 (!) stycken sådana batterier. Vill minnas att det är två parallellkopplade för glödströmmen till rören och resten seriekopplade för att ge anodspänning. En Luxor batteriradio från 1943, har specialbatterier för glöd och anodspänning men ett platt 4,5 V-batteri för skallampan. I analoga multimetrar fram till 1980-talet, är det inte helt ovanligt att ett sådant batteri används för att mata kretsen för ohmmätning.

Bild utan ord 1956 – hönan eller ägget?

av Arne, Kungsholmen 王の島, måndag, mars 21, 2022, 12:40 (149 dagar sedan) @ Torbjorn_Forsman

En lite moderniserad variant av militärficklamporna (med plasthölje, inte järnplåt som i de äldre) tillverkades på 1980-talet av jönköpingsfirman Internationell Affärsutveckling AB, ofta använde de förkortningen IAAB. De tillverkade även elstängselapparater som dels såldes under deras eget varumärke Toro men även skyltade som bl a Alfa Laval. Firman gick i konkurs någon gång i början av 1990-talet och tycks ha rekonstruerats och kommit igång igen under namnet Agritron. De försökte sig på att lägga ut produktion i låglöneländer (Bangladesh och ev även Singapore) i slutet av 80-talet, och problem i de fabrikerna, bl a lär Bangladeshfabriken ha drabbats av flera översvämningar, var förmodligen en av de saker som ledde fram till konkursen.

De platta 4,5 V-batterierna har beteckningen 3R12 enligt IEC. Det ska tolkas som att batteriet innehåller tre rundceller av storlek 12. Jämför med att enstaka småbatterier kan heta t ex R03, R6 eller R20.


Tack för intressanta basfakta om de här 'gamla' ficklamporna. Men hur kom dessa ficklampor till egentligen? Hade militären alternativt järnvägen ställt samman en kravspec på en sådan här ficklampa att användas i tjänsten? Hade man alltså ett teoretiskt behov av en sådan här typ av torrbatteriförsedd ficklampa?

Och som Hellesens Änka kunde fylla genom att man redan hade ett lämpligt batteri (Tudor?) som man kunde bygga ficklampan runt? Är det här alltså ett exempel på en teknisk hönan- eller äggetsituation? Vad kom först alltså? Jag kommer inte ihåg om det fanns andra varianter på sådana här ficklampor för 4,5 V flata torrbatterier. Mitt starkaste minne är min pappas militärlampa med sin skyddshuv för att kunna begränsa ljuskäglan.

Men nog användes väl de här 4,5 V batterierna i andra lampor etc. också? Å andra sidan så hade jag själv en mer traditionell ficklampa med runda stavbatterier på 1,5 V styck som jag använde à la de ficklampor som poliser och detektiver använde i dåtidens filmer från Hollywood..


De platta 4,5 V-batterierna fanns redan på 1920-talet, kanske ännu tidigare. Har använts i många olika modeller av ficklampor även civilt, och de har också varit vanliga i andra sammanhang (t ex eldrivna leksaker, radioapparater och annan elektronik mm).
Det är inte helt ovanligt att bärbara transistorradio från 1960-talet strömförsörjs med ett eller två sådana batterier. Ser man på lite äldre radioutrustning så har jag en reseradio som troligen är tillverkad i slutet av 1920-talet, som matas med ungefär 15 (!) stycken sådana batterier. Vill minnas att det är två parallellkopplade för glödströmmen till rören och resten seriekopplade för att ge anodspänning. En Luxor batteriradio från 1943, har specialbatterier för glöd och anodspänning men ett platt 4,5 V-batteri för skallampan. I analoga multimetrar fram till 1980-talet, är det inte helt ovanligt att ett sådant batteri används för att mata kretsen för ohmmätning.

Stort tack för alla intressanta merfakta. Det vore intressant att få veta om de första platta 4,5 V batterierna togs fram för att passa ett speciellt specat produktprojekt? Dvs att man skräddarsydde batteriet till projektet.

Eller om man tog fram just en ficklampa när man råkade redan ha designat ett nytt slags batteri som man behövde en produkt till? Frågan om hönan eller ägget alltså?!

--
/Arne
en Kungsholmsbos syn på den historiska järnvägen
__________________________
「猿も木から落ちる」
(saru mo ki kara ochiru)
"Even monkeys fall from trees"

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning

av Harald ⌂ @, Göteborg, fredag, mars 18, 2022, 22:07 (151 dagar sedan) @ Urban Åkesson

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning

av Sune Göthe @, lördag, mars 19, 2022, 12:20 (151 dagar sedan) @ Harald

Även vid Göteborgs spårvägar fanns i slutet av 60-talet lyktor av Nifemodell med rött och gult (orange) glas. Senare byttes dessa ut mot plastlyktor med stor reflektor och torrbatterier. Lyktorna användes mest vid till- och frånkoppling av vagnar längs linjen.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Leif B @, lördag, mars 19, 2022, 14:00 (151 dagar sedan) @ Harald

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.

Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.) Däremot bytte man inte ut grönt till orange i ljussignaler, istället satte man en plåt med en slits framför linsen på de ljussignaler som fanns inom depåområdena: grönt sken hade lodrätt slits, gult slits i 45 grader och rött en vågrätt slits.

I början på 80-talet var set så, men nu tror jag att slitsarna är borta igen sedan länge. Överkörmästaren kan säkert ge datum för både när de infördes och när de avskaffades.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Överkörmästaren @, lördag, mars 19, 2022, 14:34 (151 dagar sedan) @ Leif B

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.


Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.)

Jag tror inte riktigt på att det var pga färgblindhet som man behövde byta färg i handsignalen ”framåt” till ett annat färgat sken. På den tiden fanns det inte någon annan cirkelformad signal med lykta, så man hade kunnat ha godtycklig färg på just den signalen utan risk för förväxling. Det Harald skriver tyder nog snarare på att förarna annars tenderade att köra mot rött när de fick ”framåt” från banpersonal som inte förstod att det var pga en huvudsignal i stopp som tåget hade stannat i deras närhet.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Däremot bytte man inte ut grönt till orange i ljussignaler, istället satte man en plåt med en slits framför linsen på de ljussignaler som fanns inom depåområdena: grönt sken hade lodrätt slits, gult slits i 45 grader och rött en vågrätt slits.

I början på 80-talet var set så, men nu tror jag att slitsarna är borta igen sedan länge. Överkörmästaren kan säkert ge datum för både när de infördes och när de avskaffades.

Vet inte när det infördes men det måste ha varit senare än 1970 som det här med färgblindhet kom in i bilden. Det sägs för övrigt att företagshälsovården under en period tillämpat ett bristfälligt kontrollförfarande varvid man av misstag förarutbildat en del personal som senare visade sig ha defekt färgseende. Om det inverkat på signalbilderna ska jag dock låta vara osagt.

Avskaffandet bör ha varit 1993 i samband med att Tri Tub utgåva 3 ersatte Säo Tub från 1976 (senast ändrad 1987 om jag minns rätt), får återkomma efter närmare kontroll. För övrigt satt maskerna kvar i flera år efter det.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Torbjorn_Forsman @, lördag, mars 19, 2022, 15:19 (151 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Ett motiv för att använda gult eller orange glas skulle kunna vara att man på så sätt får samma färg på ljuset oavsett om lampan har bra eller dåligt batteri.
Grönt glas är inte så lyckat framför en glödlampa som börjar lysa med låg färgtemperatur, det finns knappt några kortvågiga strålar som tar sig genom det gröna glaset.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Stefan Isaksson @, Uppsala, lördag, mars 19, 2022, 17:14 (151 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Om vi återgår ett ögonblick till järnvägen så var ju signalerna i äldre säkerhetsordningar:
vitt sken i cirkel = framåt, grönt sken i cirkel = avgång
och utan att gå in på detaljer så kan signalerna med få undantag klassas som
vitt sken = växlingssignaler och grönt sken = signaler gällande tåg.

Dessutom fanns ett förbud mot att visa färgat sken i lyktan om man inte avsåg att visa en signal.

Före 1906 var det tvärtom dock tror jag att det var tillåtet att visa vitt sken i lyktan utan att avse att visa en signal.

Jag har alltid uppfattat ändringen som ett försök att minska risken för oavsiktlig signalering: de signaler vars konsekvenser kunde bli allvarligast i händelse av missförstånd fick färgad signal.

En liknande tanke kan ha föranstaltat de som skrev tunnelbanans bestämmelser. Särskilt i en tunnel kan man ju vänta sig att personalen använder lyktan för att lysa sig med medföljande ökad risk för oavsiktlig signalering.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Överkörmästaren @, lördag, mars 19, 2022, 20:05 (151 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.


Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.)


Jag tror inte riktigt på att det var pga färgblindhet som man behövde byta färg i handsignalen ”framåt” till ett annat färgat sken. På den tiden fanns det inte någon annan cirkelformad signal med lykta, så man hade kunnat ha godtycklig färg på just den signalen utan risk för förväxling. Det Harald skriver tyder nog snarare på att förarna annars tenderade att köra mot rött när de fick ”framåt” från banpersonal som inte förstod att det var pga en huvudsignal i stopp som tåget hade stannat i deras närhet.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Däremot bytte man inte ut grönt till orange i ljussignaler, istället satte man en plåt med en slits framför linsen på de ljussignaler som fanns inom depåområdena: grönt sken hade lodrätt slits, gult slits i 45 grader och rött en vågrätt slits.

I början på 80-talet var set så, men nu tror jag att slitsarna är borta igen sedan länge. Överkörmästaren kan säkert ge datum för både när de infördes och när de avskaffades.


Vet inte när det infördes men det måste ha varit senare än 1970 som det här med färgblindhet kom in i bilden. Det sägs för övrigt att företagshälsovården under en period tillämpat ett bristfälligt kontrollförfarande varvid man av misstag förarutbildat en del personal som senare visade sig ha defekt färgseende. Om det inverkat på signalbilderna ska jag dock låta vara osagt.

Avskaffandet bör ha varit 1993 i samband med att Tri Tub utgåva 3 ersatte Säo Tub från 1976 (senast ändrad 1987 om jag minns rätt), får återkomma efter närmare kontroll. För övrigt satt maskerna kvar i flera år efter det.

Tillägg: 1993-07-01 ikraftträdde nya Tri Tub där "slitsarna" avskaffades. När de infördes kan jag däremot inte hitta, det är sannolikt så att de först infördes genom ett SL-meddelande och efter en tid infördes i Säo Tub.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.-Utvikning. Orange

av Harald ⌂ @, Göteborg, lördag, mars 19, 2022, 21:03 (150 dagar sedan) @ Överkörmästaren

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.


Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.)


Jag tror inte riktigt på att det var pga färgblindhet som man behövde byta färg i handsignalen ”framåt” till ett annat färgat sken. På den tiden fanns det inte någon annan cirkelformad signal med lykta, så man hade kunnat ha godtycklig färg på just den signalen utan risk för förväxling. Det Harald skriver tyder nog snarare på att förarna annars tenderade att köra mot rött när de fick ”framåt” från banpersonal som inte förstod att det var pga en huvudsignal i stopp som tåget hade stannat i deras närhet.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Ja, skälet var att uttrycket "kör" och den gröna färgen skulle användas enbart för säkrade tågvägar och det skulle vara tydligt att signalvaktens signal inte hade något med detta att göra utan enbart angav om man fick passera arbetsplatsen eller ej.

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Ola Almquist @, Göteborg, måndag, mars 21, 2022, 19:08 (149 dagar sedan) @ Urban Åkesson


Bonusfråga: På tradera ligger det ute en rovoljelykta med dubbla ljusöppningar, vilken nytta hade man av en sådan?

Får man fråga vad man ska söka på för att hitta den?

/Ola

Handsignallyktor (paltar) och dess färger.

av Urban Åkesson @, Ännaryd (XHpl Tjunnaryd), måndag, mars 21, 2022, 19:49 (149 dagar sedan) @ Ola Almquist

Antik stinslykta. Den ser lite för avancerad ut för att vara en bansignallykta.

--
Man behöver inte vara tokig för att hålla på med det här, men visst underlättar det en hel del.

powered by my little forum