Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.

Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?

Ja? Idén är att man kan göra ett moment felaktigt, men försöker man med två ska man komma underfund med vad man håller på med.

Röda lyktor användes av tågklarerare för avgångssignalering om jag förstått saken rätt.
Anledningen var att tågklareraren skulle sätta på en så kallad påminnelseskärm när avgång inte fick ges (typiskt i samband med mötesändring), och då följde att avgång inte fick ges med någon annan handsignallykta.

Det låter ganska knasigt. Var det inte som idag, att påminnelseskärmen tillfälligt får tas bort för att ge signal till tåg i andra riktningar än den i vilken avgång (körtillstånd) inte får ges?

Givetvis kan tkl plocka av skärmen från sin lykta. Tkl skall inte låna växlarens lykta som inte har någon påminnelseskärm, då faller vitsen med att placera skärmen. Annars skulle man behöva sätta påminnelseskärm på samtliga lyktor på stationen.

Tänk för en station : en tågklarerarestav - en lykta för tkl, och bara en !

Så man får chansen att se att man kan ställa en elak fråga till tkl:

antingen har du gjort fel så därför talar ni i nattmössan eller så har du inte tagit bort påminnelseskärmen efter att hindret var borta. Vilket är det ?

Intressant bild av en sådan här ficklampa. Var dessa lampor standard utrustning för en dåtida ombordare på 50-talet? Min pappa som var officer under kriget hade en likartad ficklampa som var försedd med en nedfällbar huv som gjorde att man kunde kolla kartor etc. utan att ljuset skulle vara avslöjande för omgivningen.

Dessutom så fanns det möjlighet att skjuta för olikfärgade filter. Man kunde få rött eller grönt ljussken som gjorde det möjligt att signalera stopp eller klart för att köra. Min pappas ficklampa var liksom den på bilden i föregående inlägg försedd med en läderrem med knapphålsuttag så att lampan kunde hängas upp i lämplig rockknapp.

Var dessa ficklampor för gamla brunstensbatterier (ni minns väl alla dessa platta batterier med en kortare och en längre metallkontaktpol på ena kortänden?) vanliga i alla olika officiella sammanhang? Designen verkar ju vara mer eller mindre standard. Vem tillverkade dessa praktiska ficklampor som jag minns med nostalgi från min barndom?

Ett motiv för att använda gult eller orange glas skulle kunna vara att man på så sätt får samma färg på ljuset oavsett om lampan har bra eller dåligt batteri.
Grönt glas är inte så lyckat framför en glödlampa som börjar lysa med låg färgtemperatur, det finns knappt några kortvågiga strålar som tar sig genom det gröna glaset.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Om vi återgår ett ögonblick till järnvägen så var ju signalerna i äldre säkerhetsordningar:
vitt sken i cirkel = framåt, grönt sken i cirkel = avgång
och utan att gå in på detaljer så kan signalerna med få undantag klassas som
vitt sken = växlingssignaler och grönt sken = signaler gällande tåg.

Dessutom fanns ett förbud mot att visa färgat sken i lyktan om man inte avsåg att visa en signal.

Före 1906 var det tvärtom dock tror jag att det var tillåtet att visa vitt sken i lyktan utan att avse att visa en signal.

Jag har alltid uppfattat ändringen som ett försök att minska risken för oavsiktlig signalering: de signaler vars konsekvenser kunde bli allvarligast i händelse av missförstånd fick färgad signal.

En liknande tanke kan ha föranstaltat de som skrev tunnelbanans bestämmelser. Särskilt i en tunnel kan man ju vänta sig att personalen använder lyktan för att lysa sig med medföljande ökad risk för oavsiktlig signalering.

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.

Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.)

Jag tror inte riktigt på att det var pga färgblindhet som man behövde byta färg i handsignalen ”framåt” till ett annat färgat sken. På den tiden fanns det inte någon annan cirkelformad signal med lykta, så man hade kunnat ha godtycklig färg på just den signalen utan risk för förväxling. Det Harald skriver tyder nog snarare på att förarna annars tenderade att köra mot rött när de fick ”framåt” från banpersonal som inte förstod att det var pga en huvudsignal i stopp som tåget hade stannat i deras närhet.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Däremot bytte man inte ut grönt till orange i ljussignaler, istället satte man en plåt med en slits framför linsen på de ljussignaler som fanns inom depåområdena: grönt sken hade lodrätt slits, gult slits i 45 grader och rött en vågrätt slits.

I början på 80-talet var set så, men nu tror jag att slitsarna är borta igen sedan länge. Överkörmästaren kan säkert ge datum för både när de infördes och när de avskaffades.

Vet inte när det infördes men det måste ha varit senare än 1970 som det här med färgblindhet kom in i bilden. Det sägs för övrigt att företagshälsovården under en period tillämpat ett bristfälligt kontrollförfarande varvid man av misstag förarutbildat en del personal som senare visade sig ha defekt färgseende. Om det inverkat på signalbilderna ska jag dock låta vara osagt.

Avskaffandet bör ha varit 1993 i samband med att Tri Tub utgåva 3 ersatte Säo Tub från 1976 (senast ändrad 1987 om jag minns rätt), får återkomma efter närmare kontroll. För övrigt satt maskerna kvar i flera år efter det.

Tillägg: 1993-07-01 ikraftträdde nya Tri Tub där "slitsarna" avskaffades. När de infördes kan jag däremot inte hitta, det är sannolikt så att de först infördes genom ett SL-meddelande och efter en tid infördes i Säo Tub.

Vi kan väl göra en utvikning till olika färger på skenen. Vid SL byttes 1970 den gröna linsen mot en orange. Tidigare hade man som signalvakt haft en röd och en grön flagga som dagsignaler och handsignallykta med en röd och en grön lins som nattsignal. Instruktionen sade "Stoppsignal ges med röd flagga" resp. "Stoppsignal ges med signallykta med rött sken". Signalen som gavs med grön flagga/grönt sken kallades "körsignal". När Säo tub införde 1970 hade man bestämt sig för att det inte fick heta "körsignal" och att grön flagga/grönt sken inte skulle användas. Nu skulle signalvakten i stället ge "Framåt" när det inte var något hinder och det gavs med handen förd i cirkel som dagsignal och orange sken fört i cirkel som nattsignal.

Grönt byttes till orange för att man skulle kunna använda även färgblind personal som depåförare. (Röd/grön färgblindhet är som bekant den vanligaste formen.)

Jag tror inte riktigt på att det var pga färgblindhet som man behövde byta färg i handsignalen ”framåt” till ett annat färgat sken. På den tiden fanns det inte någon annan cirkelformad signal med lykta, så man hade kunnat ha godtycklig färg på just den signalen utan risk för förväxling. Det Harald skriver tyder nog snarare på att förarna annars tenderade att köra mot rött när de fick ”framåt” från banpersonal som inte förstod att det var pga en huvudsignal i stopp som tåget hade stannat i deras närhet.

Jag förstår egentligen inte varför man envisades med färgat sken i signalen ”framåt”. Den hade lika gärna kunnat ges med vitt sken, som det är idag.

Ja, skälet var att uttrycket "kör" och den gröna färgen skulle användas enbart för säkrade tågvägar och det skulle vara tydligt att signalvaktens signal inte hade något med detta att göra utan enbart angav om man fick passera arbetsplatsen eller ej.