Den tyska loktyp som närmast brukar nämnas som förebild när man konstruerade det svenska F-loket är det tyska litt E 18, som kom 1935. Det var litet tyngre, starkare och snabbare än vårt F-lok. Timeffekt 3040 kW och sth 150 km/t. (F-loket 2580 kW och 135 km/t)

Litt E 19, som bara byggdes i fyra exemplar 1939-40 (i två elektriskt något olika varianter, E 19 och E 19.1) var en höghastighetsversion av E 18 med högre effekt (4000 / 4080 kW) och sth 180 km/t.

Här ett par bilder som jag tagit på E 18 lok:

118 051 i Koblenz 1982

118 064 i Nürnberg 1973

Men E 18 var en utveckling som i sin tur byggde på två tidigare tyska loktyper, E 17 och E 04.
E 17, som introducerades redan 1928, hade samma axelföljd som E 18. Timeffekt 2800 kW och sth 120. E 04, som kom 1933, hade axelföljd 1´Co 1´, timeffekt 2190 kW och sth 110 / 130 km/t. Alla dessa loktyper hade samma typ av kraftöverföring med hålaxlar och fjädrande koppling ("Federtopsantrieb") till motorerna. En liknande men inte helt identisk lösning valdes för F-loket.

117 105 i Stuttgart 1972

104 020 i Rheine 1976

Alla dessa ellokstyper är välkända från modelljärnvägskatalogerna. Jag gläder mig åt att jag fick tillfälle att åka efter såväl E 18 som E 17 och E 04 i reguljär trafik då det begav sig.