Linköpingssamlingarna igen, L19p 3069 till Vislanda. (Järnväg allmänt)

av Per-Olov Brännlund @, söndag, juni 19, 2022, 22:48 (53 dagar sedan)

[image]En sorglig syn, L19p 3069 upplastad på överföringsvagnen, Q37 100041, i Linköping 1968-11-15 inför sin andra resa till Vislanda, denna gång för att för alltid försvinna ur historien. Transporten från smalspårslokstallet till överföringsvagnen gick med en vagnbjörn som fått ett tillfälligt smalspår monterat.

Linköpingssamlingarna igen, L19p 3069, diariekort.

av Per-Olov Brännlund @, måndag, juni 20, 2022, 22:12 (52 dagar sedan) @ Per-Olov Brännlund

[image]Diariekort angående bytet av L15p 3144 mot L19p 3069 år 1963.

Linköpingssamlingarna igen

av Granis @, måndag, juni 20, 2022, 23:24 (52 dagar sedan) @ Per-Olov Brännlund

Intressant att föreningen här skulle hetat ”Museiföreningen för Sveriges smalspåriga järnvägar” t o m maj 1963. Det -och förvisso också det nya/ det definitiva ”Järnvägarnas museiförening”- pekar väl liksom på nationella ambitioner? Vilket i det här fallet då iallafall delvis förklarar varför man ville/ kunde tänka sig byta det östgötska NVHJ-tunntenderloket mot det gotländska GJ-loket. Man kanske dessutom hade ambitioner att köra med loken/ loket, och därför räknade bort NVHJ-loket tack vare sin skadade sotskåpslucka? Sånt var då viktigare än anknytningen.

Likaså önskemålet om att erhålla ”ett ånglok av mindre storlek”. 1963 hade man/ fick man två stora lok; fd NÖJ 18 och NVHJ-loket, som alltså byttes mot Gotlandsloket. Fem år senare ”downsizade” man genom att avstå Gotlandsloket, och året efter S2p 3037. D v s två stora lok. Kvar hade man NÖJ 18 och STORUGNS, som då blivit det ”lilla lok” man sökte, men som man inte fått av SJ väl?


/ L G

Linköpingssamlingarna igen

av Conny Sernfalk @, tisdag, juni 21, 2022, 16:17 (51 dagar sedan) @ Granis

Intressant att föreningen här skulle hetat ”Museiföreningen för Sveriges smalspåriga järnvägar” t o m maj 1963. Det -och förvisso också det nya/ det definitiva ”Järnvägarnas museiförening”- pekar väl liksom på nationella ambitioner? Vilket i det här fallet då iallafall delvis förklarar varför man ville/ kunde tänka sig byta det östgötska NVHJ-tunntenderloket mot det gotländska GJ-loket. Man kanske dessutom hade ambitioner att köra med loken/ loket, och därför räknade bort NVHJ-loket tack vare sin skadade sotskåpslucka? Sånt var då viktigare än anknytningen.

Likaså önskemålet om att erhålla ”ett ånglok av mindre storlek”. 1963 hade man/ fick man två stora lok; fd NÖJ 18 och NVHJ-loket, som alltså byttes mot Gotlandsloket. Fem år senare ”downsizade” man genom att avstå Gotlandsloket, och året efter S2p 3037. D v s två stora lok. Kvar hade man NÖJ 18 och STORUGNS, som då blivit det ”lilla lok” man sökte, men som man inte fått av SJ väl?


/ L G

Tack Per-Olov att du fann kortet som ytterligare styrker utvecklingen
Nu finns det i mitt tycke en bra dokumentation över föreningens utveckling genom Lars Lindes artikel i senaste sidospår. Artikeln är relativt uttömmande även om han t.ex. skriver "Tillkomsten av museet i Ryd hade föregåtts av många turer och olika förslag under hela 1960 talet".

Någon nationell ambition har i mitt tycke aldrig framkommit. Även i Tåg och spår har hållit en lokal profil med Östgöta smalspår. Ingen av de gamla etablerade 891 föreningarna kan dock sägas vara 100 % trogna sin lokala profil trots att alla haft / har sådan (Lännakatten - SRJ) AGJ (Västgötabanorna) JTJ (DONJ) o.s.v
När det gäller namnet skriver Lars Linde att föreningen kallade sig för Östgötajärnvägarnas museiklubb fram till 1963 då nuvarande namn Järnvägarnas museiförening Linköping togs.
På den tiden hade inte SJ 100 % koll på exakt rätt namn. Märks bl.a i äldre slopningsskrivelser om lok som sålts till föreningar.
Linde berör ej heller utveckling o turer kring rullande material vilket kan sägas vara sympatiskt då detta avhandlats på längden och tvären inte minst i detta forum.
Man kan iaf säga att det som skrivits här så har det bidragit till en tydlighet kring turerna med de enskilda ångloken och hur man tänkte. Storugns loket har iof inte berörts. Loket tillkom senare (1969) direkt från Gotland där det stått avställt i 12 års tid.

Däremot kvarstår frågan om nedbantningen av både vagnar och ånglok samt upphävande av depositioner andra häften av 60 talet var i fullt samförstånd från föreningen och Bengt Unvér. Eller var det mer krav från utomstående (SJ, Järnvägsmuseet och kanske kommunen).
Föreningen var beroende av SJ / Jvm genom depositionerna och som kanske komplicerades av förslaget att flytta nationella museet från Tomteboda till Linköping.
Även kommunen som Lars Linde berör i sin artikel i Sidospår

Bengt Unvérs hade säkert lärt sig som van förhandlare att inse när något var förlorat men att samtidigt vara diplomat. Med tanke på arvet av rullande materiel (och annat) så lyckades han och föreningen bra.
Vad föreningar / museibanor kan lära sig är att dokumentera och skriva i sådant som kan bevaras i arkiv för framtida järnvägs forskare. Även intervjua personer som varit viktiga och varit banbrytare innan dom nått yttersta växeln.

Bilden visar uppställd materiel i Valla augusti 1971. Museet i Valla öppnade först 1972.
[image]

Linköpingssamlingarna igen

av Ante Svensson II, tisdag, juni 21, 2022, 22:21 (51 dagar sedan) @ Conny Sernfalk

Intressant att föreningen här skulle hetat ”Museiföreningen för Sveriges smalspåriga järnvägar” t o m maj 1963. Det -och förvisso också det nya/ det definitiva ”Järnvägarnas museiförening”- pekar väl liksom på nationella ambitioner? Vilket i det här fallet då iallafall delvis förklarar varför man ville/ kunde tänka sig byta det östgötska NVHJ-tunntenderloket mot det gotländska GJ-loket. Man kanske dessutom hade ambitioner att köra med loken/ loket, och därför räknade bort NVHJ-loket tack vare sin skadade sotskåpslucka? Sånt var då viktigare än anknytningen.

Likaså önskemålet om att erhålla ”ett ånglok av mindre storlek”. 1963 hade man/ fick man två stora lok; fd NÖJ 18 och NVHJ-loket, som alltså byttes mot Gotlandsloket. Fem år senare ”downsizade” man genom att avstå Gotlandsloket, och året efter S2p 3037. D v s två stora lok. Kvar hade man NÖJ 18 och STORUGNS, som då blivit det ”lilla lok” man sökte, men som man inte fått av SJ väl?


/ L G


Tack Per-Olov att du fann kortet som ytterligare styrker utvecklingen
Nu finns det i mitt tycke en bra dokumentation över föreningens utveckling genom Lars Lindes artikel i senaste sidospår. Artikeln är relativt uttömmande även om han t.ex. skriver "Tillkomsten av museet i Ryd hade föregåtts av många turer och olika förslag under hela 1960 talet".

Någon nationell ambition har i mitt tycke aldrig framkommit. Även i Tåg och spår har hållit en lokal profil med Östgöta smalspår. Ingen av de gamla etablerade 891 föreningarna kan dock sägas vara 100 % trogna sin lokala profil trots att alla haft / har sådan (Lännakatten - SRJ) AGJ (Västgötabanorna) JTJ (DONJ) o.s.v
När det gäller namnet skriver Lars Linde att föreningen kallade sig för Östgötajärnvägarnas museiklubb fram till 1963 då nuvarande namn Järnvägarnas museiförening Linköping togs.
På den tiden hade inte SJ 100 % koll på exakt rätt namn. Märks bl.a i äldre slopningsskrivelser om lok som sålts till föreningar.
Linde berör ej heller utveckling o turer kring rullande material vilket kan sägas vara sympatiskt då detta avhandlats på längden och tvären inte minst i detta forum.
Man kan iaf säga att det som skrivits här så har det bidragit till en tydlighet kring turerna med de enskilda ångloken och hur man tänkte. Storugns loket har iof inte berörts. Loket tillkom senare (1969) direkt från Gotland där det stått avställt i 12 års tid.

Däremot kvarstår frågan om nedbantningen av både vagnar och ånglok samt upphävande av depositioner andra häften av 60 talet var i fullt samförstånd från föreningen och Bengt Unvér. Eller var det mer krav från utomstående (SJ, Järnvägsmuseet och kanske kommunen).
Föreningen var beroende av SJ / Jvm genom depositionerna och som kanske komplicerades av förslaget att flytta nationella museet från Tomteboda till Linköping.
Även kommunen som Lars Linde berör i sin artikel i Sidospår

Bengt Unvérs hade säkert lärt sig som van förhandlare att inse när något var förlorat men att samtidigt vara diplomat. Med tanke på arvet av rullande materiel (och annat) så lyckades han och föreningen bra.
Vad föreningar / museibanor kan lära sig är att dokumentera och skriva i sådant som kan bevaras i arkiv för framtida järnvägs forskare. Även intervjua personer som varit viktiga och varit banbrytare innan dom nått yttersta växeln.

Bilden visar uppställd materiel i Valla augusti 1971. Museet i Valla öppnade först 1972.
[image]

Rättelse: Bilden är väl från Ryd och hangaren där?

Ante

Tack för rättelse

av Conny Sernfalk @, tisdag, juni 21, 2022, 22:37 (51 dagar sedan) @ Ante Svensson II

Rättelse: Bilden är väl från Ryd och hangaren där?

Ante

Självklart har du rätt. Tyvärr försent att rätta mitt eget inlägg

Linköpingssamlingarna igen

av ATC, onsdag, juni 22, 2022, 08:41 (50 dagar sedan) @ Ante Svensson II

Som väl var det dåvarande Flygmuséet i staden numera flyttat till Malmen och blivit Flygvapenmuseum. Idag omgjort till indrottsanläggning.

AndersC

Linköpingssamlingarna igen

av K Lemming @, onsdag, juni 22, 2022, 00:21 (51 dagar sedan) @ Conny Sernfalk

Intressant att föreningen här skulle hetat ”Museiföreningen för Sveriges smalspåriga järnvägar” t o m maj 1963. Det -och förvisso också det nya/ det definitiva ”Järnvägarnas museiförening”- pekar väl liksom på nationella ambitioner? Vilket i det här fallet då iallafall delvis förklarar varför man ville/ kunde tänka sig byta det östgötska NVHJ-tunntenderloket mot det gotländska GJ-loket. Man kanske dessutom hade ambitioner att köra med loken/ loket, och därför räknade bort NVHJ-loket tack vare sin skadade sotskåpslucka? Sånt var då viktigare än anknytningen.

Likaså önskemålet om att erhålla ”ett ånglok av mindre storlek”. 1963 hade man/ fick man två stora lok; fd NÖJ 18 och NVHJ-loket, som alltså byttes mot Gotlandsloket. Fem år senare ”downsizade” man genom att avstå Gotlandsloket, och året efter S2p 3037. D v s två stora lok. Kvar hade man NÖJ 18 och STORUGNS, som då blivit det ”lilla lok” man sökte, men som man inte fått av SJ väl?


/ L G


Tack Per-Olov att du fann kortet som ytterligare styrker utvecklingen
Nu finns det i mitt tycke en bra dokumentation över föreningens utveckling genom Lars Lindes artikel i senaste sidospår. Artikeln är relativt uttömmande även om han t.ex. skriver "Tillkomsten av museet i Ryd hade föregåtts av många turer och olika förslag under hela 1960 talet".

Någon nationell ambition har i mitt tycke aldrig framkommit. Även i Tåg och spår har hållit en lokal profil med Östgöta smalspår. Ingen av de gamla etablerade 891 föreningarna kan dock sägas vara 100 % trogna sin lokala profil trots att alla haft / har sådan (Lännakatten - SRJ) AGJ (Västgötabanorna) JTJ (DONJ) o.s.v
När det gäller namnet skriver Lars Linde att föreningen kallade sig för Östgötajärnvägarnas museiklubb fram till 1963 då nuvarande namn Järnvägarnas museiförening Linköping togs.
På den tiden hade inte SJ 100 % koll på exakt rätt namn. Märks bl.a i äldre slopningsskrivelser om lok som sålts till föreningar.
Linde berör ej heller utveckling o turer kring rullande material vilket kan sägas vara sympatiskt då detta avhandlats på längden och tvären inte minst i detta forum.
Man kan iaf säga att det som skrivits här så har det bidragit till en tydlighet kring turerna med de enskilda ångloken och hur man tänkte. Storugns loket har iof inte berörts. Loket tillkom senare (1969) direkt från Gotland där det stått avställt i 12 års tid.

Däremot kvarstår frågan om nedbantningen av både vagnar och ånglok samt upphävande av depositioner andra häften av 60 talet var i fullt samförstånd från föreningen och Bengt Unvér. Eller var det mer krav från utomstående (SJ, Järnvägsmuseet och kanske kommunen).
Föreningen var beroende av SJ / Jvm genom depositionerna och som kanske komplicerades av förslaget att flytta nationella museet från Tomteboda till Linköping.
Även kommunen som Lars Linde berör i sin artikel i Sidospår

Bengt Unvérs hade säkert lärt sig som van förhandlare att inse när något var förlorat men att samtidigt vara diplomat. Med tanke på arvet av rullande materiel (och annat) så lyckades han och föreningen bra.
Vad föreningar / museibanor kan lära sig är att dokumentera och skriva i sådant som kan bevaras i arkiv för framtida järnvägs forskare. Även intervjua personer som varit viktiga och varit banbrytare innan dom nått yttersta växeln.

Bilden visar uppställd materiel i Valla augusti 1971. Museet i Valla öppnade först 1972.
[image]

Vilka vagnar är det längst bort under presenningar?

Linköpingssamlingarna igen

av Per-Olov Brännlund @, onsdag, juni 22, 2022, 00:42 (51 dagar sedan) @ K Lemming

Det borde vara BLJ 5 före detta MÖJ 1000.

Linköpingssamlingarna igen

av K Lemming @, onsdag, juni 22, 2022, 14:07 (50 dagar sedan) @ Per-Olov Brännlund

Det borde vara BLJ 5 före detta MÖJ 1000.

Tack

Linköpingssamlingarna- DONJ 13/ ROJ 2

av Stefan Olsson @, onsdag, juni 22, 2022, 12:02 (50 dagar sedan) @ Conny Sernfalk

Tror att detta har avhandlats förut, men lokfrågan tycks inte vara avklarad i och med bytet till GJ-loket.

Den 21 oktober 1964 svarar DONJ vad jag i mina anteckningar kallat "Jvgmusf Lp" att man inte förstår varför föreningen är intresserad av DONJ 13, dvs ROJ 2.
Min nästa anteckning är ett svar 12 april 1965 till "Jvgmf mus Lp" angående lok 13. Där säger man att lokets skrotning redan påbörjad. "Finns inget lämpligare?".

Tror mej ha sett hela korrespondensen någon gång och fick då intrycket att "skrotningen" bestod i att man kapat en del rör, kanske till och med för att slippa vidare diskussioner...

Linköpingssamlingarna igen, L19p 3069 till Vislanda.

av Ante Svensson II, onsdag, juni 22, 2022, 22:05 (50 dagar sedan) @ Per-Olov Brännlund

[image]En sorglig syn, L19p 3069 upplastad på överföringsvagnen, Q37 100041, i Linköping 1968-11-15 inför sin andra resa till Vislanda, denna gång för att för alltid försvinna ur historien. Transporten från smalspårslokstallet till överföringsvagnen gick med en vagnbjörn som fått ett tillfälligt smalspår monterat.

Loket var, till skillnad från systerloket L19p 3070, alltså f d GJ 11, tämligen oförändrat sen GJ-tiden med öppen hytt och allt. 3070 och Bp 3060 fick slutna hytter innan överflyttningen från Gotland år 1952. Förare har också sagt att 3070 var ett bättre lok än 3069, vilket kan ha gjort att det användes mer och var rätt slitet när det gick till skrot 1958, i samband med utrensningen av ånglok i Västergötland.

Ante

powered by my little forum