S1 1929 Varför finns inte detta lok kvar

Hej,
En sak som jag länge funderat på är S1 1929. Inte att det finns för få S1 lok kvar på något sätt. Men vi har 23 105 i Tyskland bevarat , Evening Star i England valdes ut som museilok redan vid tillverkningen.

Med tanke på att bevarandet av ånglok minst sagt var moget vid tiden för skrotningen av S1 loken, funderade man aldrig i Sverige för att bevara just det sist byggda loket?
Jag har läst igenom gamla tåg och diverse artiklar men har aldrig sett några kommentarer kring detta.

Kan tycka det är märkligt. Är det någon som gärna var lite insatt i Jvm eller i andra föreningar som vet vad som gjorde att man inte tog just det sist byggda loket när man gjorde det i andra länder.

Hej,
En sak som jag länge funderat på är S1 1929. Inte att det finns för få S1 lok kvar på något sätt. Men vi har 23 105 i Tyskland bevarat , Evening Star i England valdes ut som museilok redan vid tillverkningen.

Med tanke på att bevarandet av ånglok minst sagt var moget vid tiden för skrotningen av S1 loken, funderade man aldrig i Sverige för att bevara just det sist byggda loket?
Jag har läst igenom gamla tåg och diverse artiklar men har aldrig sett några kommentarer kring detta.

Kan tycka det är märkligt. Är det någon som gärna var lite insatt i Jvm eller i andra föreningar som vet vad som gjorde att man inte tog just det sist byggda loket när man gjorde det i andra länder.

När S1 loken slopades 1973 var det många loktyper som var slopade och väntade på skrotning. Men samtidigt var de ekonomiska och resurs möjligheterna begränsade för de flesta föreningar. Detsamma gällde Sveriges Järnvägsmuseum som endast avsåg att bevara ett lok av litt A6, R, E, B och N. S1 var inte aktuellt att bevara.
Långt senare när Järnvägsmuseet även fått utökade resurser kunde ett deponerat s.k parklok litt S1 i Sveg tas tillbaka och driftsättas.

Trots detta bevarades S1 lok av SÅS, KJmf och SKJ som valde lokindivider mer utifrån skick och praktiska förutsättningar.
Även England köpte ett S1 lok (oljeeldat) för trafik på museibana.
SkJ t.ex var väl insatta i lokets skick då det var driftlok i Malmö fram tills försäljningen. SÅS köpte S1 1921 som just erhållit revision och var nytubad. E.t.c.
Det var nog klokt att inte låsa sig vid ett specifikt nummer för att just det loket hade en historia. Alla köpte lok för att få ett lok att kunna köra med så länge som möjligt innan kostsam och resurskrävande ny revision. Inte ett statiskt museilok att visa upp som det sista tillverkade.
Därmed inte sagt att just 1929 var i dåligt skick. det var i trafik fram till 1963 och verkar ha återtagits i trafik tillfälligt under 1966 i Norrköping. Därefter beredskaps revision / reparation.

Inom kort kanske det blir möjligt att se 3 olika S1 lok i tjänst i Sverige, då SKJ är i slutskedet på en omfattande revision av sitt S 1914.

Det finns iaf lite bevarat av just 1929 i Mariefred. Topplyktan kommer från 1929. Se nedan [image]

[image]

Ovant att se en svart buffertbalk.

S1 1916 fick för några år sedan rundpannans undre del förnyad. Ett rätt stort arbete för ett museilok.

Länk

Revisionen utfördes väl i AW Meiningen förmodar jag?
tobbe

Revisionen utfördes väl i AW Meiningen förmodar jag?
tobbe

YouTube

Antagligen skedde arbetet i den egna verkstaden av en kompetent firma i förening med der Angelner Dampfeisenbahn personal.

Tack för svar, jo en del av det kände jag till. Min förhoppning var att någon som var med då hade möjligen kunskap om att man hade haft 1929 på tapeten och kanske undersökt loket men funnit att detta var sämre än det man valde istället. Dvs ett medvetet val snarare än slumpen/andra skäl som för Skåneloket då man kan tycka att det sista loket givet allt annat lika borde vara intressantast. Synd att Jvm inte hade resurserna - idag hade det varit annorlunda.

Man kan ju också fundera i detta sammanhang varför S1 loken de nyaste inte behölls i beredskapslokparken de var ju ändå 20 stycken, de nyaste och oberoende av vändskivor. E10 loken behölls ju trots att de var 6 (kvar av 10) så de var ju inte för få. Inte mycket klenare än E/E2 och användbara på de dassiga linjerna i Norrland. Då hade ju fler levt idag. Synd.

Tack för svar, jo en del av det kände jag till. Min förhoppning var att någon som var med då hade möjligen kunskap om att man hade haft 1929 på tapeten och kanske undersökt loket men funnit att detta var sämre än det man valde istället. Dvs ett medvetet val snarare än slumpen/andra skäl som för Skåneloket då man kan tycka att det sista loket givet allt annat lika borde vara intressantast. Synd att Jvm inte hade resurserna - idag hade det varit annorlunda.

Man kan ju också fundera i detta sammanhang varför S1 loken de nyaste inte behölls i beredskapslokparken de var ju ändå 20 stycken, de nyaste och oberoende av vändskivor. E10 loken behölls ju trots att de var 6 (kvar av 10) så de var ju inte för få. Inte mycket klenare än E/E2 och användbara på de dassiga linjerna i Norrland. Då hade ju fler levt idag. Synd.

Dom som var tongivande i de tre föreningarna som köpte S1 lok (KJmf, SÅS och SkJ) lever inte längre och kan inte svara för ev. överväganden av lokindivider.
Att prata om bra eller dåligt skick är alltid vanskligt beroende på vad man värderar.
Initialt ville föreningarna ha ett lok med bra tubsats som kunde användas länge. Idag värderas andra saker av dom föreningar som har hyggliga verkstads resurser och som överväger vilket lok man ska satsa revision / reparation på.
Roligt att SkJ f.n gör ett enastående arbete med S1 1914. SÅS 1921 är även omtubad sedan något år. Jvm S1 likaledes och info i denna tråd att tyskarna utfört stort arbete på sin S1 1916 (f.d KJmf)
Nästa alla S1 lok ställdes av på SJ och blev beredskapslok pga utgången panntid och tubsats som i regel använts i ca 6 års tid.

KJmf valde 1916 som också stod i hygglig närhet (utmed ÖCJ), Att SkJ valde S1 1914 var klokt då loket hade var väl känt (ev. förtjänster och brister) vid Malmö lokstation). Loket blev också kvar i Malmö fram tills slopning och försäljning till SkJ.
Att loket i Sveg (1923) blev kvar som parklok handlade om lokal anknytning.
Att SÅS valde S1 1921 var i mitt tycke mycket klokt. Loket fick så sent som 1969 en revision i Östersund och tubades om. Loket blev därefter torrluftkonserverat.
Att två S1 lok blev torrluftkonserverade tror jag snarare handlade om att fylla ut plats i lokhuset / plastpåsen än ev. överväganden att behålla loken långsiktigt som beredskapslok.
Jag har inte funnit några dokument som tyder på ev. sådana överväganden.
Det fanns i såfall andra loktyper som var mer lämpade att bli kvar och som hade bättre dragkraft än S1. Dessutom var det ett antal lok E, E2 och B som skrotades ut för att hålla taket på antalet beredskapslok.

5 bevarade av 20 tillverkade är iaf inte för få bevarade om man jämför med andra standardtyper där inget blev bevarat.
Jag tycker personligen det inte spelar så stor roll vilka individer som blev bevarade.
Traditionen att bevara det första eller sista loket har inte varit så stark i Sverige jämfört med de stora bevarande länderna Tyskland och England.

[image]
S1 1916 i Vervelns grusgrop 1972-09-10

Inget direkt svar till ovanstående .

Om jag minns rätt så spånade salig Christer Bisting och någon/några till om lite av varje med dåvarande museichefen Alrenius .
Även S1 1929 kom på tal , Bisting föreslog att man kunde spara samma delar som fanns kvar av "Förstlingen" (och därmed få en "Sistling" , min kommentar och jag var inte med på mötet) .
Jag har hört detta i efterhand och möjligen frågat Bisting om saken men minnet är som det är .

mvh Rolf Berg

Man kan ju också fundera i detta sammanhang varför S1 loken de nyaste inte behölls i beredskapslokparken de var ju ändå 20 stycken, de nyaste och oberoende av vändskivor. E10 loken behölls ju trots att de var 6 (kvar av 10) så de var ju inte för få. Inte mycket klenare än E/E2 och användbara på de dassiga linjerna i Norrland. Då hade ju fler levt idag. Synd.

I denna förenings årsbok fanns för ett antal år sedan en artikel om inlandsbanan där det stod att det redan från början fanns en baktanke om att E10 skulle användas på inlandsbanan under krig/kris för inlandsbanans funktion som kriskomplement till norra stambanan. Det skulle kunna förklara varför E10 hölls i beredskap fastän de var så få.

När det gäller val av vilka fordon som ingick i beredskapsreserven skall man tänka på att de skulle ersätta ellok. Jag tror att S1 var lite för liten för att platsa i reserven även om de var nya. Sedan fanns det väll också ett visst missnöje med loktypen inom Sj.

Spekulerar
Olof

Man kan ju också fundera i detta sammanhang varför S1 loken de nyaste inte behölls i beredskapslokparken de var ju ändå 20 stycken, de nyaste och oberoende av vändskivor. E10 loken behölls ju trots att de var 6 (kvar av 10) så de var ju inte för få. Inte mycket klenare än E/E2 och användbara på de dassiga linjerna i Norrland. Då hade ju fler levt idag. Synd.

I denna förenings årsbok fanns för ett antal år sedan en artikel om inlandsbanan där det stod att det redan från början fanns en baktanke om att E10 skulle användas på inlandsbanan under krig/kris för inlandsbanans funktion som kriskomplement till norra stambanan. Det skulle kunna förklara varför E10 hölls i beredskap fastän de var så få.

När det gäller val av vilka fordon som ingick i beredskapsreserven skall man tänka på att de skulle ersätta ellok. Jag tror att S1 var lite för liten för att platsa i reserven även om de var nya. Sedan fanns det väll också ett visst missnöje med loktypen inom Sj.

Spekulerar
Olof

Hade man till E10 lagt E9'orna hade man haft fler till stor del lika lok. Det mesta inkl pannorna var i princip lika (en E10 hade ett tag en E9-panna) och sen största skillnaden var väl tendrarna samt rullager.
Valet vad som skulle sparas och inte verkar baserats på administrativa saker mer än tekniska varför E5'orna som egentligen var lika SJ E ändå offrades.
S1 var nog ointressanta i sammanhanget, inga tanklok sparades ju som beredskapslok.
Även G-loken slopades trots att ett av de fått pannbyte strax innan.

Man kan naturligtvis spekulera vilka loktyper som var intressanta att långsiktigt spara som beredskapslok under 1970 talet.
Jag har hittat förvånansvärt lite i arkiven. Men några faktorer bör ha varit

1973 genomfördes omfattande slopningar av flera olika loktyper vilket radikalt minskade antalet beredskapslok. Här fanns t.ex. samtliga lok litt S1 men även lok med god dragkraft som t.ex. G2 /G¤ / G6.
Vi kan nog slå fast att S1 loken var långt ifrån påtänkta att ingå i en långsiktig beredskapsreserv. Klokt med tanke på utbudet av andra loktyper (B, E, E2, E9, E9, E10 och E11) med bättre förråd och dragkraft.
1976 kom nästa och sista större slopnings beslut. Då mönstrades följande ut E9, E11 och ett antal lok litt E,E2 och B. Kvarvarande lok E10 var inte med på slopnings listan.
Ungefär samtidigt kom omorganiseringen där i princip alla beredskapsånglok koncentrerades norröver och Inlandsbanan var en viktig del i detta.
Detta innebar att antalet lok begränsades till ca 150. Omfattningen behölls i princip fram till avvecklingen 1990. Endast tre lok avfördes senare, två lok som eldhärjades samt tvättloket B4 1513.
Det är kanske mer intressant hur man kom fram till taket på antalet lok. Sannolikt var beslutet inte bara en SJ angelägenhet. Det var detta som styrde vilka loktyper och lokindivider som inte mönstrades ut. Inte tvärtom.
Om taket hade varit högre hade vi sannolikt fått se fler E, E2 och B som nu slopades / skrotades eller såldes till museiföreningar/kommuner. Vi hade kanske även fått sett E9 och E11 som istället skrotades utan att någon lokindivid bevarades.

[image]
E10 1742 och 1746 på provkörning 1971-10-13 inför torrluftkonservering.

Om man hade ett för stort antal E och E2, så skrotades både E och E2. Varför skrotade man inte enbart E så fler E2 blev kvar. Gjordes det ingen skillnad mellan dessa loktyper? Var inte E2 att föredra? Fanns det t.ex. platser det inte gick att vända en E2 men väl en E?

Egen rättelse till ovan inlägg: Även 1978 och 1982 slopades ett antal ånglok litt E, E2 och B. Därefter blev antalet beredskapslok c:a 150.

Efter ombyggnaden av ett antal lok litt E till E2 verkar iaf SJ inte ha gjort någon skillnad mellan E och E2 i prioritet. Om något distrikt t.ex. hade kortare vändskivor kunde man framställa att erhålla E eller B med tre axlig tender.
När den sista stora satsningen gjordes på E/E2 under senare delen av 1950 talet då ett antal lok litt E och E2 erhöll nytillverkade pannor gjordes uppenbarligen inte någon skillnad. Avgörande var mer att ersätta de äldsta pannorna, Därmed fick dessa lok en längre panntid och ställdes av som beredskapslok med ibland panntid kvar.
Dom sista driftångloken var även blandade litt E och E2.

När torrluftkonserveringen började i stor skala skulle alla beordrade lok provköras eller kall/varm tryckas. Försvarsbyrån rekommenderade distrikten att prioritera dom lok distrikten visste var i gott skick. En viss vägledning var de gamla beredskapskorten där varje lokindivid angavs hur många månader loket fick vara i tjänst innan ny revision. Minimum var 6 månader. Lok som ställdes av med panntid kvar fick betydligt längre tid. Jag har sett kort med upp till 72 månader.
Dom lok litt E, E2 och B som slopades 1976, 1978 och 1982 verkar främst ha varit dom lok som blev över efter dom omfattande provkörningarna och torrluftkonserveringar 1971-1974. I något enstaka fall slopades dock torrluftkonserverade och provkörda lok litt E och E2 av okänd anledning.

Jag tror inte man ska dra för stora växlar på att dom lok som slopades 1976 och 1978 var i sämre skick utan snarare att det var en administrativ anpassning till omfattningen av antalet torrluftkonserverade beredskaps ånglok.
I några fall lyckades även föreningar att köpa loss redan torrluftkonserverade beredskaps ånglok och som administrativt slopades av den anledningen. SJ stoppade en sådan försäljning till museiförening 1977/1978 (lok B 1430), men loket stod redan som slopat med anledning av kommande försäljning. Efter SJ provkörning av loket beslutades att upphäva slopning och återföra loket till beredskapsparken.

[image]
E 1195 Stockholms sista driftånglok som var kvar fram tills att driftångloken avvecklades 1972-04-01. Loket var ett av dom E / E2 lok som fick nytillverkad panna 1955-1960. Blev snabbt överfört som beredskapslok och torrluftkonserverades i Sundbyberg. Skicket var väl känt på Hagalunds lokstation.
Fotot är från 1970-06

Tack Conny! Det lönar sig alltid att fråga den som vet i stället för att gissa själv.

Vad jag kommer ihåg så såg jag och min kompis Weine E 1195 i Nässjö sommaren 1969 i tågdragartjänst på bangårdens norra del mot Tranås då man höll på med målning av ktl-ledningsstolpar på linjespåren. Detta var min första upplevelse av normalspårsånglok i drift.
Kul att se ånglok dra person o godståg över den spänningslösa bangården.
Detta lok såg vi några år senare i lokhuset Nattavaara grusgrop slutligen.
Undrar om detta lok även har gästspelat i lokhuset Österkälen? Har inte mina anteckningar tillgängliga f.n.
tobbe

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

S1 1929 Varför finns inte detta lok kvar (Järnväg allmänt)

S1 1916 i Tyskland

S1 1916 i Tyskland

Antagligen i egen verkstad. S1 1916 i Tyskland