Att Da utvecklades med koppelstångsdrift har en enkel förklaring. När elektrifiering av Ostkustbanan och delar av Kust-till-Kust projekterades konstaterades att banorna inte tillät mer än 15 tons axellast. Högre axellast skulle medföra krav på rälsbyte och kostnaden för detta skulle göra elektrifiering olönsam. Samtidigt så konstaterades att befintliga ellok med tillåten axellast inte hade tillräcklig dragkraft för den aktuella trafiken.

Att utveckla fyraxliga boggilok med 15 tons axellast och tillräcklig dragkraft bedömdes inte som möjligt inom givna tidsramar. Lösningen blev Da-loken där vikten fördelades på 5 i stället för 4 axlar och där ombalansering gav 15 tons axellast. Som jämförelse kan nämnas att TGOJ Bt hade drygt 18 tons axellast.

Vad gäller Bk-loken så får väl de närmast anses som samtida med Mg även om de första Bk-loken kom några år tidigare.