På tal om gjutna vagnshjul - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

I en tidigare tråd [link=https://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=269266]här[/link] diskuterades bland annat gjutna vagnshjul i gjutjärn.Jag var på besök vid industrimuseet Ebbamåla bruk för en vecka sedan, vilket för övrigt varmt rekommenderas, och fick då se en sak med tydlig järnvägsanknytning som häpnade mig. I snickeriverkstaden, där man tillverkade modeller för gjutning, visade guiden en bevarad modell för ett vagnshjul som göts i ett stycke; stomme, slitbana och fläns. Bilden nedan är av dålig kvalitet eftersom den är ett litet utsnitt av en bild tagen på avstånd. Jag har fifflat med kontrasten för att om möjligt göra hjulet något tydligare att se:

[img]images/uploaded/202209291129196335818f76d31.jpg[/img]

Guiden påstod att modellen bär en bansignatur. Jag hade lite svårt att uppfatta vad han sade, men jag tyckte han sade KWJ, vilket i så fall kan stämma bra eftersom Ebbamåla bruk ligger i närheten av Hovmansbygds station.

Det som slår mig är dels hur klen dimensionen är, dels att allt göts i gjutjärn i ett stycke. Det är svårt att se på bilden, men modellen har en fläns. Axellasterna förr i tiden var ju inte desamma som idag, men man undrar ändå hur ett gjutet hjul i den dimensionen kunde hålla.

Hjulet kanske skulle sitta på en dressin eller annat lättare fordon. Att det skulle vara till en normal järnvägsvagn tror jag inte. Till det ser hjulet för klent ut.

Hjulet kanske skulle sitta på en dressin eller annat lättare fordon. Att det skulle vara till en normal järnvägsvagn tror jag inte. Till det ser hjulet för klent ut.

[link=https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=176596]Här[/link] finns en tråd om ångdressiner.

Hjulet kanske skulle sitta på en dressin eller annat lättare fordon. Att det skulle vara till en normal järnvägsvagn tror jag inte. Till det ser hjulet för klent ut.

[link=https://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=176596]Här[/link] finns en tråd om ångdressiner.

Det var en intressant tråd, men hjulen på denna före detta ångdressin har uppenbarligen hjulringar som är påkrympta på en stomme.

Det troliga är väl att det använts för en plattformstralla. Spårgående, som man hade mellan godsmagasinet och fram till tåget på station eller liknande.

Vi har ett antal sådana här hjulaxlar som ser nästan identiska ut. som användes på plankvagnar vid en vattensåg i Njurunda förr i tiden. De hjulen är gjutna i Galtström.

Kan möjligen sitta på någon spakdressin, men hjulen är rätt tunga, trots att de ser smäckra ut. Det gör att jag är tveksam till att de använts på en dressin.

Snygga är de i vilket fall....

Lite vid sidan fråga;
Varför gjorde man "ekrarna" i böjd form ?
Först tänkte jag på "fjädring" men det är ju det minsta man vill ha när det gäller gjutjärnskonstruktioner...

Gjutjärnshjul, remskivor mm gjordes gammalt tillbaks med böjda ekrar för att minska risken för inneboende spänningar som medförde ekerbrott då gjutgodset kallnade efter gjutningen. Med tiden lärde sig konstruktörer och gjutare att undvika sådana problem (t ex genom att välja lagom godstjocklekar i nav respektive ekrar så godset svalnade jämnt, eller genom att efter gjutningen gräva ur formsand på vissa ställen för att påskynda avkylningen just där).

En annan enklare, men mera tidskrävande process är att helt enkelt låta naturen ta hand om detta genom att man lät dem ligga ute en ”temperaturcykel”

Över vintern och fram till sommaren. (En temperaturcykel)

På verkstadsmaskiner lät man ofta stora gjutna delar ligga och normaliseras på det sättet. Lokcylindrar mm.

I svetsade konstruktioner så avspänningsglödgar man ibland den svetsade konstruktionen för att ta bort spänningar orsakade av själva svetsningen.
Pannan till LOKE är en av de större delar man kört i ugnen på Sunds Defibrator på sin tid.