Inför upphandlingen av ATC1 i slutet av 70-talet ställde SJ upp ett antal krav.

Bland dessa fanns att systemet vid full utbyggnad inte fick generera säkerhetsfarliga fel alltför ofta. Minns någon om det var max ett fel per tusen år eller per tiotusen år?
Det kanske rentav finns någon som har tillgång till specifikationen?

Ett fel per 1000 år. Men det avsåg hela signalsystemet; ställverk, linjeblock, vägskydd och ATC. Har för mig att ATC "fick" en tredjedel av den accepterade risken och därmed ett säkerhetsfarligt fel per 3000 år.

Följdfråga:

- Hur verifierade SJ vid anbudsutvärderingen att detta krav uppfylldes?

/TKO

Följdfråga 2:
Upphandlade SJ i slutet av 1970-talet på anbud? En annan teknikgren då var ju egentligen inga anbud, utan snarare enkla offerter från Asea som SJ kunde lägga in i kommande budgetar och sen beställa när man fått anslag tilldelade.

Den tanken föresvävade även mej. Men även i det fallet borde kravverifiering ha skett... eller?

/TKO

Första generationens ATC köptes i en öppen upphandling med flera inbjudna leverantörer och baserat på en specifikation som upprättades på Centralförvaltningens signalavdelning. Efter viss möda kom man där fram till att dela beställningen mellan Standard Radio och LM Ericsson. Båda tillverkarna ville leverera ett komplett system med fordons- och spårutrustning, men jag vill minnas att det blev så att LM Ericsson fick leverera första omgången fordonsutrustning och Standard radio spårutrustningen.

Inför upphandlingen av ATC1 i slutet av 70-talet ställde SJ upp ett antal krav.

Bland dessa fanns att systemet vid full utbyggnad inte fick generera säkerhetsfarliga fel alltför ofta. Minns någon om det var max ett fel per tusen år eller per tiotusen år?
Det kanske rentav finns någon som har tillgång till specifikationen?

Ett fel per 1000 år. Men det avsåg hela signalsystemet; ställverk, linjeblock, vägskydd och ATC. Har för mig att ATC "fick" en tredjedel av den accepterade risken och därmed ett säkerhetsfarligt fel per 3000 år.

Följdfråga:

- Hur verifierade SJ vid anbudsutvärderingen att detta krav uppfylldes?

/TKO

När man pratade om felsannolikhet på den tiden så avsåg man som regel ett rent teoretiskt värde beräknat utifrån tillförlitlighetssiffror för ingående komponenter, ofta följde man någon amerikansk militärstandard, t ex MIL-HDBK-217. Men det fanns också andra beräkningsmetoder som härstammade från bl a storföretag och teleoperatörer.
Efter hand har det visat sig att de där beräkningsmetoderna och siffrorna på felsannolikhet mest bara var ett spel för galleriet. T ex tog de inte hänsyn till under vilka förhållanden en viss komponent användes och om det kunde påverka komponentens felsannolikhet utan man satte bara in antingen ett generiskt värde för aktuell komponenttyp eller ett som komponenttillverkaren hade angett i sina kataloger. De tog inte heller hänsyn till att en komponent kan gå sönder på flera olika sätt, med kanske allt från ingen inverkan alls på hela systemet till ett katastrofalt fel (tänk t ex ett motstånd i en elektronisk krets, det anses lika trasigt om det avviker 1% från angiven tolerans som om det skulle vara totalt avbrott eller total kortslutning i det).

Jag tar mig friheten att säga emot dig lite. MIL-HDBK-271F används ibland fortfarande, det finns inte så väldigt många andra bra sätt att räkna på. Och visst tar den hänsyn till driftmiljön, t.ex:
GB = Ground benign
GM = Ground mobile
NS = Naval, sheltered

osv. Mina favoriter är:

ML = Missile launch (alltså en missil under avskjutning)
CL = Cannon launch (i en kanon under avskjutning)
SF = Space flight (på färd ute i jymden)

Den som är intresserad och inte har något bättre för sig kan läsa den här.