En historia om gratisåkning på MHJ 1918 - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Följande sällsamma historia rullades upp år 1918 – 1919, efter att ha tilldragit sig juni månad:

[b]En historia om gratisåkning på Mjölby-Hästholmens Järnväg[/b]

En söndag i början av juni 1918 företog tre personer från trakten kring Heda en gratisresa Hedaslätt – Mjölby t.o.r. genom försorg av packmästare [i]Clas Gunnar Kullander[/i].

Clas Gunnar var född 1883 i Värmland. Han och hans fru Maria var bosatta i Hästholmen med en son och en nyfödd dotter, och han var packmästare på stationen där, men tjänstgjorde tydligtvis som extra konduktör jämsides med ordinarie konduktör Axel Vennberg.

De tre personer som skulle ha åkt gratis med Kullanders goda minne var två av sönerna till traktens ”starke man”, Oskar Fredriksson på Jättingstads gård söder om Heda. Han hade tydligtvis drivit egen import av dagligvaror från Hästholmens hamn med häst och vagn till sin gård, för bygdens räkning, före MHJ:s tillkomst. När projektet med en ”bredspårsbana” mellan Mjölby och Hästholmen stöttes och blöttes var han en av motståndarna till detta, och föredrog uppenbarligen en smalspårsbana från Skänninge via Väderstad till Hästholmen, och en vidare utbyggnad till Gränna och Jönköping. Trafiken söderut ombesörjdes vid denna tid dels av ångaren MOTALA EXPRESS på sina turer fyra gånger i veckan mellan Motala och Jönköping, dels av ångbåtsaktiebolaget Jönköping – Stockholms passagerarångare (som varierade beroende på år) en gång i veckan, och lastångare TYRA var tionde dag.
[i]Sönerna Birger, född 1886, och Eskil, född 1888[/i], bodde vid tidpunkten för resan fortfarande på Jättingstad Skattegård. Båda var ännu ogifta. Birger är omnämnd som ”vicekorpral”.
Den tredje gratisåkaren var [i]Bernhard Jonsson[/i], född 1880, sannolikt handelsman i Heda. Han var också ännu ogift.

Alltnog, tillförordnade stationsförmannen i Hedaslätt [i]Karl Rickard Jansson[/i] skickade en anmälan till trafikchefen Adolf Norrby att Kullander under tjänstgöring som konduktör underlåtit att avfordra de resande biljett. Då biljettjournalen i Mjölby inte uppvisade några försålda biljetter kring de dagar när överträdelsen skulle ha ägt rum, föreslog styrelsen att Kullander självmant skulle lämna in sin avskedsansökan.
I ett första förhör, hållet med stationsföreståndare Jansson och Kullander framhöll stationsföreståndaren att det hela inträffat flera gånger, och alltid när Kullander tjänstgjort som konduktör. Det tedde sig också osannolikt att det varje gång skulle ha berott på att de tre tillsammans skulle ha kommit försent till stationen för att ha hunnit lösa biljett.
Kullander hävdade att enligt vad han kom ihåg det endast inträffat en söndag i juni, och att de tre då lovat att köpa biljetter i Mjölby inför återresan. Kullander förvissade sig inte om att de gjorde det, men påstod att han märkte biljetterna under återresan.

[b]Nytt förhör med konduktör Vennberg närvarande.[/b]
Eftersom tåg nr 3, där förseelsen ägde rum, återinsattes i trafik först den 1 juni under året, var de enda tidpunkterna där detta kan ha inträffat söndagarna den 2 eller 16 juni, dåKullander tjänstgjorde.
Kullander framhärdade i att det var ett enda tillfälle där de tre gratisåkarna hade följt med tåget pga tidsbrist att köpa biljetter. Vennberg å sin sida berättade, att den vagn de tre unga herrarna använde för återresan var samma vagn som Kullander var ansvarig för biljettvisering.

[b]Kontroll av försålda biljetter till och från Hedaslätt,enligt Statens biljettexpedition i Mjölby:[/b]
Försålda söndagsbiljetter till Hedaslätt vid Mjölby station
under juni och julin månader 1918:
Juni: d.2 1st. d.23.10st. d.24. 2 st. Juli: d.21. 2st.
Samtliga 3:dje klass.

[b]Styrelsemöte den 29 oktober 1918[/b]
M h t att Kullander tydligtvis felaktigt uppgivit att de resande hade viserats på biljetter vid återfärden från Mjölby, och att några sådana biljetter inte var sålda de dagar Kullander tjänstgjorde ansåg styrelsen att man inte längre kunde behålla Kullander i tjänst. Man uppmanade dock honom att själv lämna in sin avskedsansökan heller än att avskeda honom.

[b]En av resenärerna; Bernhard Jonsson blandar sig i[/b]
Fyra dagar senare inkommer en av resenärerna, Bernhard Jonsson, i diskussionen med en skrivelse, där han hävdar att han och bröderna Fredriksson den 16 juni hade anlänt försent för att hinna köpa biljetter i Hedaslätt. Därför hade man istället använt sig av en honom själv tillhörig partibiljett, som han vid behov kan uppvisa för styrelsen.

Svaret dröjde inte. Stationsförmästare Jansson meddelade två veckor senare att Bernhard Jonsson inte hade köpt någon partibiljett sedan han började tjänstgöra i Hedaslätt. Dessutom stämde det ju inte med Kullanders berättelse att de tre löst söndagsbiljetter i Mjölby och att dessa viserades vid återresan.

[b]Järnvägsannaförbundet blir felaktigt i frågan[/b]
Nu dröjde det till januari 1919 innan händelseutvecklingen fortsatte. Då tillskrevs trafikchef Norrby av Avdelning 193:s representant [i]Gottfrid Karlsson:[/i]

Till Herr Trafikchefen A. Norrby
Mjölby
Med anledning av att vi av vår medlem packmästare Kullander Hästholmen, blivit anmodade om
bistånd på grund av att han blivit uppsagd från sin befattning som packmästare vid M.H.J. från
den 1 februari detta år, har styrelsen, sedan den tagit del av de anklagelseakter och förhörsprotokoll som blivit os [sic] tillsända och av desamma ej kunnat finna något som helst bevis för att Kullander skulle gjort sig skyldig till den förseelse för vilken han anklagats, funnit sig böra hos Trafikchefen hemställa om att uppsägningen återtages.
Skulle mot förmodan icke tillfredsställande svar erhållas se vi oss nödsakade att hänskuta [sic] saken till vår huvudorganisation för vidare behandling. Och får utbedja mig svar till mig, adress

Riksdagens andra kammare Stockholm.
Med utmärkt högaktning
För Svenska Järnvägsmannaförbundets avd. 193.
Gottfrid Karlsson

Gottfrid Karlsson var född 1882 och bodde i Vadstena. Han hade arbetat som gelbgjutare och metallarbetare innan han blev lokeldare vid FVÖJ år 1900 ochfrån 1918 lokförare. 1906 hade han blivit ordförande Järnvägsmannaförbundets avdelning 193, medlem av Vadstena Arbetarekommuns styrelse 1907 och ledamot i Vadstena stadsfullmäktige 1911. Han kom att bli en av de verkliga pionjärerna i Järnvägsmannaförbundet, så redan vid denna tid var han uppenbarligen en högt respekterad person.

[b]Norrbys svar till Gottfrid Karlsson[/b]
… den 19 januari kan vara värt att återges in toto:
[color=#33f][i]På grund av inkommen skrifvelse öfversänder jag härmed de hand-lingar, som beröra Kullanders uppsägning. Första förhöret med Kullander ägde rum den 31 Juli, därvid
Kullander meddelade, ehuru detta ej tillräckligt tydlig framgår av protokollet, att de resande vid framkomsten till Mjölby löste söndagsbiljetter, som av honom klipptes vid återfärden. Någon ändrad uppfattning härutinnan förelåg ej vid andra förhöret den 19 augusti. Även då förklarade Kullander, att de resande påstigit tåget utan biljetter, men vid framkomsten till Mjölby löst söndagsbiljetter.
Efter förhörets slut den 19 aug, erhöll Kullander del av biljettjournalutdraget från Mjölby station, som tyvärr för Kullander visade, att han farit med osanning. Att Kullanders uppgifter härutinnan skulle kunna kontrolleras, hade han tydligen ej tänkt sig.

Så sent som den 2 nov. inkom Kullander med ett intyg från de i färden deltagande
personerna, som skulle visa, att en av dem, Bernhard Jonson, begagnat en honom tillhörig partibiljett. Alltjämt förföljdes Kullander emellertid av otur, i det att Bernhard Jonson enl. meddelande från Hedaslätt station icke köpt någon partibiljett. Men frånsett detta, hur kan Kullander tro, att, med hänsyn till föregående, något som helst
vitsord kan tillmätas detta intyg från personer, som tydligen förlett honom att svika sin tjänsteplikt. Man förstår såväl Kullanders svårighet att vid första förhöret att över huvud taget minnas någonting alls av det passerade. Endast de påträngande frågorna kunde så småningom bringa minnet i funktion och till sist konstaterades, att ifrågavarande verkligen förekommit, men endast en gång, ehuru Janson kunde taga på sin ed, att personerna ifråga påstigit tåget flera gånger utan atköpa biljett och detta endast, då Kullander tjänstgjorde.
När denna av Kullander erkända gång förekommit, kunde han alltjämt icke erinra sig. Så småningom klarnade även detta, som man kunde fastslå, att den av Janson lämnade uppgiften var riktig, att beträffande en av resorna denna ägt rum någon av de första söndagarna i juni med tågen 2 och 3. Kullander sade sig först ej minnas, när det
var, men före midsommar var det. Endast den omständigheten, att tåg 3,
med vilket återresan skett, insatts först fr.o.m. den 1 juni, kunde
förmå Kullander att erkänna, att den av Janson fastslagna tidpunkten var riktig. Man må väl medgiva, att ett sådant uppträdande icke är ägnat att inge förtroende.
Vid förhören omnämndes inga andra biljetter än söndagsbiljetter och det var först flera månader efter, som det befanns lämpligt göra ett försök med partibiljetter.
Min personliga ståndpunkt till saken är den, att därest Kullander öppet och ärligt erkänt, att han låtit sig förledas av personerna ifråga att svika bolagets förtroende, hade jag sökt ställa saken till rätta. Men detta uppträdande av kränkt oskuld, av lurendrejeri
och krumbukter verkar så ytterst osmakligt och tyder på ett karaktärsfel, som gör honom omöjlig för den förtroendetjänst han innehar.
Skulle mot förmodan, för att begagna förbundets eget uttryck
i sin skrivelse, förbundet hava en annan uppfattning, har jag naturligtvis intet att invända mot att frågan drages inför huvudorganisationerna.[/i][/color]

Gottfrid Karlsson måste nu ha förstått att Kullanders fall var näst intill hopplöst. Han bad dock att en av förbundets representanter måtte få besöka Norrby för att de om inte saken kunde klaras upp i samförstånd.

[b]Soppan fortsätter[/b]

Nu plötsligt blandar sig förre stationsföreståndaren i Hedaslätt [i]Karl Sjöholm[/i] i. Den 23 marsskickar han ett intyg att han sålt en partibiljett till Bernhard Jonsson.

Konduktör Wennberg å sin sida intygade att Bernhard Jonsson aldrig använt sig av någon partibiljett under sina resor.

Vi har nu kommit till slutet av mars. Järnvägsmannaförbundets representant Eriksson hade besökt Norrby, som rekapitulerade det som redan sagts, samt påpekade att Karl Sjöholm redan tidigare hade blivit avskedad från MHJ pga brist i kassan. Norrby påpekade att Sjöholm, Kullander, bröderna Fredriksson och Jonsson ”i övrigt tillhöra samma intima umgänge [vilket] icke stärker saken.”
Norrby förklarade sig dock villig att återta Kullander i tjänst, om börderna Fredriksson, Bernhard Jonsson och Karl Sjöholm under avläggande av ed inför rätta, att deras berättelse(-r!) var riktig.

[b]Upplösningen[/b]

Järnvägsmannaförbundet hade anlitat landsfiskal Hörberg i Linköping för att stämma bolaget. Denna hade dock vid förhör fått klart för dig av de tre gratisåkarna, att Kullander när historien om söndagsbiljetterna fallit platt, av en resande skaffat en partibiljett som han därefter bett Jonsson intyga var hans, och därefter Sjöholm att intyga att han sålt partibiljetten till Jonsson.
Och därmed, i april 1919, var tydligen frågan avslutad. Kullander kom inte tillbaka i tjänst, men förefaller ha bott kvar i Hästholmen. På 1930-talet anges han vara ”agent”, för vad har jag ingen aning om. Han dog sedermera 1948 på traktens ålderdomshem.

De tre resenärerna från Heda hade tydligtvis farit till Mjölby för att festa på Hotellet, och Kullander hade deltagit i festligheterna. Så simpel var tydligen förklaringen till det inträffade.

Och på den tiden bet det tydligen att avtvinga någon en edsavläggelse!

SLUT

[b]Järnvägsannaförbundet blir felaktigt i frågan[/b]
Nu dröjde det till januari 1919 innan händelseutvecklingen fortsatte. Då tillskrevs trafikchef Norrby av Avdelning 193:s representant [i]Gottfrid Karlsson:[/i]

Till Herr Trafikchefen A. Norrby
Mjölby
Med anledning av att vi av vår medlem packmästare Kullander Hästholmen, blivit anmodade om
bistånd på grund av att han blivit uppsagd från sin befattning som packmästare vid M.H.J. från
den 1 februari detta år, har styrelsen, sedan den tagit del av de anklagelseakter och förhörsprotokoll som blivit os [sic] tillsända och av desamma ej kunnat finna något som helst bevis för att Kullander skulle gjort sig skyldig till den förseelse för vilken han anklagats, funnit sig böra hos Trafikchefen hemställa om att uppsägningen återtages.
Skulle mot förmodan icke tillfredsställande svar erhållas se vi oss nödsakade att hänskuta [sic] saken till vår huvudorganisation för vidare behandling. Och får utbedja mig svar till mig, adress

Riksdagens andra kammare Stockholm.
Med utmärkt högaktning
För Svenska Järnvägsmannaförbundets avd. 193.
Gottfrid Karlsson

Gottfrid Karlsson var född 1882 och bodde i Vadstena. Han hade arbetat som gelbgjutare och metallarbetare innan han blev lokeldare vid FVÖJ år 1900 ochfrån 1918 lokförare. 1906 hade han blivit ordförande Järnvägsmannaförbundets avdelning 193, medlem av Vadstena Arbetarekommuns styrelse 1907 och ledamot i Vadstena stadsfullmäktige 1911. Han kom att bli en av de verkliga pionjärerna i Järnvägsmannaförbundet, så redan vid denna tid var han uppenbarligen en högt respekterad person.

[link=https://sok.riksarkivet.se/sbl/Mobil/Artikel/12384]Lite mer om Gottfrid Karlsson[/link].

Tack för en intressant historia.

/TKO