Inte obekväm utan en mycket bra fråga. Autenticitet är inte svart eller vitt.
1. Hur definierar du själv "autenticitet" och vad har du "lovat din publik"?
Ett museum kan vara av typen "levande museum", ett ord som dök upp i samband med den svenska utvecklingen av arbetslivsmuseum från slutet av 80-talet när traditionella hembygdsgårdar och den typen av verksamheter lyfte blicken från lantbrukstraditionen som försvann under industrialiseringen och nu såg att det var industrialiseringens tur att bevaras.
Ett levande järnvägsmuseum bevarar autentiska föremål (som fordon) på ett sätt där de också kan brukas på det autentiska vis de en gång gjordes för. Det tillför en "rörlig" eller "levande" dimension i muséets visning för allmänheten, en förhöjd autenticitet i visningen för allmänheten.
Konsekvensen av det är slitage på föremålen. Att bevara ett fordon som används på ett sådant sätt (det handlar inte om pyramiderna eller om Babylons hängande trädgårdar utan om 100-150 år gammalt järnskrot som några halvtokiga kufar tycker är spännande) kan underhållas på ett lika autentiskt sätt så att föremålets autenticitet blir opåverkad.
Det är inte svart eller vitt. Autenticitet är "på en skala" eftersom underhåll är oundvikligt. Johan V tyckte ovan att renoveringen av MÅJ-motorvagnen på Gotland hade brister i musealiteten/autenticiteten sett utifrån hur orden används i "vanliga järnvägssammanhang".
Jag håller inte med. Om vagnen revideras med autentiska metoder till ett autentiskt utförande så är resultatet ett autentiskt föremål, dock med vetskap om att en stor del är återskapat.
Vi måste göra en värdering. Är MÅJ-vagnen 88% autentisk eller kanske 33%? Ska vi basera det på vikten av det utbytta materialet? Ska vi poängsätta utförandet? Vi har inte tillgång till en sådan skala och därför finns ingen enighet om hur pass autentiskt ett sådant återskapat fordon är eller kan bli. Det blir bara "tyckande" av det.
Jag resonerar så här, med utgångspunkt från ditt exempel med ett fyrboxbyte: Är den nya fyrboxen tillverkad med samma tekniska utförande som den ersatta? Då är det en väldigt autentisk fyrbox. Om "vem som helst" kan titta på loket och få se 1873 års tekniska utförande trots att den fyrbox man ser är gjord 2023 så är autenticiteten skyhög. Kanske 99% (OBS subjektivt tyckande) där 100% vore att den inte bytts ut alls. Autenticiteten är något men inte mycket påverkad. Förlusten av att kunna visa fordonet i drift därför att man undviker underhåll hade påverkat muséets autenticitet även om föremålets hade skyddats.
Om man då svetsar istället för nitar fyrboxen? Ja, vi får inte samma autenticitet, säg att den nu är 98% istället för 99%. Det kanske det var värt, annars hade fyrboxen aldrig kunnat bytas ut. Svåra beslut men sådana man måste ta. Det hjälper då att ha en klar åsikt om vad autenticitet är och vilka sådana mål man har ställt upp i sin organisation.
Metoden för underhållet är därför viktig för föremålets autenticitet. Här finns mycket att göra samtidigt som det finns incitament att använda moderna metoder av andra skäl än autenticitet och där finns en konflikt. Den konflikten är en samvetsfråga för den som driver ett museum av detta slag.
En replika är ett nybygge från grunden, något som inte har 1% av autentiska vitala komponenter. Var finns identiteten i ett föremål? Hos fartyget kanske i skrovet, i landfordonet kanske i ramverket. Det som under föremålets kommersiella livstid var bärande för föremålets identitet. Resten är återställande av det autentiska utförandet, om det sker med hänsyn till detta, och ökar autenticiteten hos föremålet. Eller om man gör avvikelser från ett autentiskt utförande, så har man bara "förstört allting".
Det slår mig plötsligt att man kan använda EU-förordningen 402/2013 om riskbedömningsmetod (CSM-RA) för att göra en väsentlighetsbedömning av hur autenticiteten påverkas i en förändring av utförandet av ett föremål.
1. Vilka konsekvenser för autenticiteten har förändringen? (bättre, sämre, oförändrat)
2. Vilka brister i autenticitet kan uppstå genom förändringen? (worst case samt innovationshöjd, oprövad eller icke autentisk metod)
3. Vilka konsekvenser för autenticiteten blir följden av komplexiteten i åtgärden?
4. Kan autenticiteten övervakas genom bevarandeåtgärder framåt i tiden?
5. Är åtgärden reverserbar ifall autenticiteten drabbas "alltför hårt", eller genom att autenticitetskraven ökar i framtiden?
6. Åtgärdens betydelse för autenticiteten sammantaget med all annan tidigare påverkan på autenticitet.
Om vi i kombination med riktlinjer för vad "autentisk" är för något tillämpar en sådan bedömning, så skulle vi kunna svara på hur stor skillnad ett materialval, en avvikande metod eller en annan förändring skulle innebära för autenticiteten hos ett föremål/fordon.
Frågan är, vem orkar?