Begreppet wannentender fanns ju i Tyskland och Österrike. Och Vanderbilttender i USA .
Inte renodlat för enbart vatten utan även med kolförråd.
Den runda formen lär ha haft fördelen att det var svårt för vatten att frysa till i hörnen på vintern.

I Sverige förekom detta på smalspår hos VÅHJ och NVHJ..

En av de förstnämndas dylika lok köpte dom dessutom från NkLJ; deras lok 14 blev VÅHJ 10 efter NkLJ´s elektrifiering då det liksom blev överflödigt där och såldes till Småland, där systerloken redan fanns.

Således har tre svenska smalspårsbanor haft tunntenderlok: VÅHJ, NVHJ och NkLJ. Och alla är eniga om att de var de enda, d v s inga normalspårsbanor har haft sådana i Sverige?

/ L G

Är begreppet tunntender ett historiskt belagt begrepp eller ett ord uppfunnet av sentida entusiaster? Är inte "tunntender" något som från början kom från en (sentida?) benämning av de vattentendrar med trätunnor som SÖJ hade för att ta sig över Alvaret då det inte gick att sätta upp vattentagningsfaciliteter där?

Syftet med den separata vattentendern på de lok du nämner var ju att sänka lokets axeltryck och vad jag förstår var det en tillfällig lösning i väntan på att kunna sätta upp sidotankar när banan Hultsfred-Västervik tålde mera, men den dagen kom väl aldrig. En tenderversion av NBJ/NVHJ 15 som jämförelse.

HWJ hade ju också andra trix som t ex på lok 22 och något/några till där loket var försett med ett mindre vattenförråd på någon/några hundra liter för att kunna ta loket in och ut ur stall utan tender, detta p g a korta vändskivor. Ett tanklok med tender alltså, om man ska kategorisera hårt.

Den geografiskt närmaste "tunntendern" på normalspår tror jag blir NSBs Dovregubbar (type 49), som hade Vanderbilttender.

Tunntender är ett speciellt begrepp. Det är en tender till ett ånglok som egentligen inte ser ut som en vanlig tender. Istället ser en tunntender ut som en tankvagn. Vanligtvis en svart tankvagn som hör ihop med loket. I princip kan man ju säga att en tunntender egentligen också är byggd som en tankvagn, men byggd så att den ska gå permanent med loket som just en tender och inte som en vagn.

I Sverige förekom detta på smalspår hos VÅHJ och NVHJ. Något normalspårslok har inte funnits med tunntender. Lite synd tycker jag för jag tror att synen hade varit rätt mäktig om det hade funnits.

Men hur är det med tunntender i andra länder, främst i Europa när det gäller tunntender? Det verkar i några andra europeiska länder ha funnits ett och annat normalspårslok med just tunntender.

På brittisk och amerikansk engelska kallas en sådan tender för en Vanderbilt tender. Dom har fördelen att en tender som ska rymma stora volymer vatten väger mycket mindre eftersom en cylindrisk tank är starkare och lättare i sin konstruktion än en fyrkantig tank. Sådana tendrar användes inte i Storbritannien.

Högerklicka etc för större bild

Våtångkoppoundloket MAV typ 203 med 16 ton drivaxellast och 3,9 m2 rostyta var samtida med A-loket men starkare och förmådde att framföra 270 ton i 100 km/h och 315 ton i 90 km/h på slät väg.
Drivhjulsdiametern var 2,1 m. Antagligen den första loktypen i Europa med med vanderbilttender.

En hyfsat känd engelsk tunntender hörde till loket Rocket

rocket

NSB Dovregubben har väl rullat även på vår sida om gränsen. Har för mig att jag sett nått lok i Storlien(På bild)

Oavsett så är det väl det normalspårslok som är närmast till hands, med denna tendertyp.