Ett gammalt minne

Någon gång på 1980-talet skulle jag leda en skrivarkurs i Kramfors. I den lilla staden var det något slags evenemang som gjorde att alla hotellplatser var upptagna. Jag fick därför ett logi i Frånö någon halvmil söder om Kramfors. Det tåg jag reste med skulle dock inte göra uppehåll i Frånö, så jag skulle därför tvingas ta taxi tillbaka dit från Kramfors.
Passagerarna blev allt färre ju längre norrut vi kom. Höstkvällen mörknade utanför fönstren. Jag kom att tala med konduktören, en mycket trevlig man som var nöjd med sin tjänstgöring efter en del stressiga år i pendeltrafiken runt Stockholm. När han fick höra att jag skulle till Frånö, där mitt logi inte ens låg i närheten av stationen, ringde han upp lokföraren och hörde efter vad man kunde göra.
Föraren ringde tillbaka efter en stund och meddelade att han skulle stanna i Frånö och att det då också skulle stå en taxi och vänta på mig. Allt löste sig på bästa sätt: tåget stannade och släppte av mig, taxin var på plats och jag befann mig snart på mitt logi. Så kunde det gå till i en sedan länge försvunnen tid.
Tom Hedlund

Jo, Tom. På Ådalsbanan så var det ofta legio att man kunde om möjligt stanna till på stationer som inte hade uppehåll normalt. Tbfh o förare hade radiokontakt mellan varandra och eftersom jag åkte en del på just denna bana Suc - Lsl under 1980-talets mitt o senare hälft så brukade vi innan avgång från Suc eller Lsl komma överens om att meddela varandra ifall det var några av resp. påstigande utöver det normala vilket fungerade utmärkt. Så många gånger gick det ganska smidigt hela resan och de som händelsevis ville kliva av/på utöver det visade oftast stor tacksamhet.
Men idag så förmodar jag att det inte är lika lätt att tämja på rutinen;-) ;-) ;-) .
tobbe

Likaså Västerdalsbanan där både oplanerade stopp för avstigning, likväl rökpauser mitt ute på linjen har företagets under förarens överseende:-D

En gång under 1993 som tågets enda passagerare med sista kvällståget (Y2) från Malmö mot Karlskrona, gavs löfte från föraren, då undertecknad åkte i hytten och fick till ett oplanerat stopp precis utanför det gamla stationshuset Elisberg i Hällaryd. Mäkta förvånade minns jag att de boende i det gamla stationshuset var när jag klev av:)

Det skulle vara intressant om någon kan berätta om detta är ett ännu pågående fenomen av medmänsklighet eller om tiderna har hårdnat?

Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.
Jag minns från Malmbanan norr om Kiruna på 60-talet tåg 752 strax före avgången från Kiruna C på fredags- eller lördagskvällarna, då alla fiskare skulle ut till sina favoritbäckar under helgen. Det stod kanske ett tjugotal personer framme vid loket och föraren stod i fönstret med anteckningsblock. Resandena sa exempelvis att "jag vill hoppa av vid tian, eller tjugosexan" eller något liknande. Man menade då bäcken vid km 10 eller km 26 från från Kiruna C. Och självklart stannade tåget för avstigning vid bäcken.
Sven B

Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.
Jag minns från Malmbanan norr om Kiruna på 60-talet tåg 752 strax före avgången från Kiruna C på fredags- eller lördagskvällarna, då alla fiskare skulle ut till sina favoritbäckar under helgen. Det stod kanske ett tjugotal personer framme vid loket och föraren stod i fönstret med anteckningsblock. Resandena sa exempelvis att "jag vill hoppa av vid tian, eller tjugosexan" eller något liknande. Man menade då bäcken vid km 10 eller km 26 från från Kiruna C. Och självklart stannade tåget för avstigning vid bäcken.
Sven B

Jag arbetade på SJs trafikkontor 2005-2011 och sedan om trafikplanerare för SJs Norrlandståg 2011-2017 och på båda platserna förekom kreativa lösnignar... :-)

Sena X2:or från Malmö med anslutande resenärer till UVEN i Norrköping. Kör iväg UVEN i rätt tid, så den hinner till sin anslutning i Katrineholm och stanna 5xx-tåget extra i Katrineholm.

Sen X2:a från Malmö eller Göteborg med anslutning till Norrlandsnattåg på Cst. Skippa uppehållet i Flemingsberg, skicka den enda resenären som skulle av där i taxi hem från Cst och ta in X2:an på samma plattform och vips så hinner alla med.

Riktigt sen (flera timmar) X2:a från Malmö. Nyutrusta tåget Norrköping-Cst med överstående X12:a, tjänstetåg tillbaka. Nytt tågsätt från Hagalund och kör "emot" och byt passagerare på vägen. Det fanns massvis med sådana kreativa lösningar där både Y1, Y2, X11,X12, X14, X31, loktåg och ännu längre tillbaka säkert X20-X23 blivit inblandade. Förartillgång och fordonstillgång satte gränsen. Motsvarande kunde göras norr om Stockholm med Uppsalapendlar eller andra för tillfället lediga fordon.

Fordonsbrist i pendeltrafiken i Östergötland, ut med en Y2:a på två varv Mjölby så att verkstan han med att göra en tillsyn på en X14. Fordonsbyte under uppehåll på Linköping C (2 min).

Det var några exempel, men det förekom massvis med kreativa lösningnar där folk kunde skickas med andra tåg en annan väg eller med någon buss eller taxi nånstans för att få ihop en resa. Det var sällan problem även om det var fler operatörer inblandade. Det hände nästan dagligen att man fick vara lite "kreativ" för att få fram kunderna. Taxibåt, svävare, bandvagn och helikopter har provats!

Ibland kunde det dessutom bli fel! En midsommarafton uppenbarar sig två skolklasser vid 23-tiden på Cst. De hade varit på skolresa till Gotland och hade biljetter till nattåg 76 och slutstation Sundsvall. Problemet var att 76:an inte gick natt mot midsommardagen, men nån hade väl inte spärrat bokningen i tid eller så hade det blivit fel i "Plus och minus" i helgplaneringen. Vad göra, ja, skaka fram nåt nattåg gick inte, men Cst's förarjour fick ta en X40, 76:an återanordnades Cst-Sundsvall och så var den saken löst.

I mitt jobb som trafikplanerare för SJs Norrlandståg hade vi ockå en del udda lösningar genom åren.

Ett exempel var 93:an och 94:an som inte hade fast uppehåll i Nattavaara, men då en familj på orten bedrev nån slags turistverksamhet ville de skicka folk med tåg, så en gång i veckan kom det ett mail från familjen och sedan blev det ordergivning via körordersystemet om extra uppehåll. Det var ju naturligtvis inte optimalt, så 93 och 94 fick sina fasta uppehåll istället näst tågplan. Det kostade ju inte många minuter. En annan grej var att det fanns ett dansställe i Trehörningsjö som tydligen var vida populärt och Banverket hade fixat en liten plattform åt dem, så där kom det också propåer om extra uppehåll. Då kunde det dessutom vara rätt mycket folk som skule dit eller därifrån.

Ett tag byggde man vindkraftverk i Lappberg. Normalt körde man med inhyrd Y1 in till Gällivare men ibland gick de inte och därifrån kunde det på mail komma allehanda förfrågningar om stopp på än det ena och än det andra tåget. Det brukade normalt lösa sig, även om det var tajt många gånger när det ringde i tjänstetelefonen vid 18-tiden på fredagen: "Jo, skulle vi kunna få 93:an å stanna, vi är några som vill hem och vi har köpt biljett från Gällivare nyss". Bara å ringa trafikkontoret som fick ringa fjärren som gav order til föraren. Det var inte ovanligt med olika förfrågningar om stopp längs med olika stugor eller nedlagda hållplatser mellan Kiruna och Narvik, men det glesade ut med åren. Jag anade efter tag att mörkertalet nog var ganska stort, men vad gjorde det...

Sen hade vi postväskan till Sjisjka som på nåt mysko vis överlevt alla operatörsbyten och tidens tand. En gång i veckan skickas en postväska med regionaltåg till Sjisjka och sedan går den i retur dagen efter. På min tid gick den i 96 och 95, men jag vet inte hur det är nu. Sjisjka hade då en bofast...

//Fredrik

Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.
Jag minns från Malmbanan norr om Kiruna på 60-talet tåg 752 strax före avgången från Kiruna C på fredags- eller lördagskvällarna, då alla fiskare skulle ut till sina favoritbäckar under helgen. Det stod kanske ett tjugotal personer framme vid loket och föraren stod i fönstret med anteckningsblock. Resandena sa exempelvis att "jag vill hoppa av vid tian, eller tjugosexan" eller något liknande. Man menade då bäcken vid km 10 eller km 26 från från Kiruna C. Och självklart stannade tåget för avstigning vid bäcken.
Sven B

8<...

I mitt jobb som trafikplanerare för SJs Norrlandståg hade vi ockå en del udda lösningar genom åren.

Ett exempel var 93:an och 94:an som inte hade fast uppehåll i Nattavaara, men då en familj på orten bedrev nån slags turistverksamhet ville de skicka folk med tåg, så en gång i veckan kom det ett mail från familjen och sedan blev det ordergivning via körordersystemet om extra uppehåll. Det var ju naturligtvis inte optimalt, så 93 och 94 fick sina fasta uppehåll istället näst tågplan. Det kostade ju inte många minuter. En annan grej var att det fanns ett dansställe i Trehörningsjö som tydligen var vida populärt och Banverket hade fixat en liten plattform åt dem, så där kom det också propåer om extra uppehåll. Då kunde det dessutom vara rätt mycket folk som skule dit eller därifrån.

Ett tag byggde man vindkraftverk i Lappberg. Normalt körde man med inhyrd Y1 in till Gällivare men ibland gick de inte och därifrån kunde det på mail komma allehanda förfrågningar om stopp på än det ena och än det andra tåget. Det brukade normalt lösa sig, även om det var tajt många gånger när det ringde i tjänstetelefonen vid 18-tiden på fredagen: "Jo, skulle vi kunna få 93:an å stanna, vi är några som vill hem och vi har köpt biljett från Gällivare nyss". Bara å ringa trafikkontoret som fick ringa fjärren som gav order til föraren. Det var inte ovanligt med olika förfrågningar om stopp längs med olika stugor eller nedlagda hållplatser mellan Kiruna och Narvik, men det glesade ut med åren. Jag anade efter tag att mörkertalet nog var ganska stort, men vad gjorde det...

Sen hade vi postväskan till Sjisjka som på nåt mysko vis överlevt alla operatörsbyten och tidens tand. En gång i veckan skickas en postväska med regionaltåg till Sjisjka och sedan går den i retur dagen efter. På min tid gick den i 96 och 95, men jag vet inte hur det är nu. Sjisjka hade då en bofast...

//Fredrik

Den här tråden väcker gamla minnen från Malmbanan på mitten av 80-talet. Exakt årtal är något dunkelt men jag och ett antal naturfotografer var på fotosafari i Abisko nationalpark. Vi gjorde också dagsturer till bl a Tornehamns kyrkogård, vanligen kallad Rallarkyrkogården, där många rallare som dött under bygget av Malmbanan ligger begravda.

För att ta sig dit kunde vi hoppa på Narvikståget på Abisko Turist men istället för att bara åka den korta sträcken till Björkliden och gå därifrån så hade vi ordnat med SJ i Luleå (tror jag det var) om att få ett extra stopp vid den gamla hållplatsen Tornehamns kyrkogård.

Därifrån var det sedan bara en kort bit genom björkskogen ned till kyrkogården med alla sin vita träkors. Förutom alla gamla rallare så ligger bl a SJ:s tidigare GD Axel Granholm med fru och den legendariska kockan vid Malmbanebygget Svarta Björn begravda här. Efter dagens fotograferande gick via sedan den gamla rallarvägen dryga 3 km tillbaka till Björkliden där vi tog ordinarie tåg hem till Abisko turist.

Min undran nu är om man kan göra sådana här ad hoc-turer med benägen hjälp av järnvägen och stiga av vid Tornhamns kyrkogård? Eller är det inte längre möjligt? Bilder på den gamla hållplatsen från 2021 tyder på att byggnaden verkar vara i hyggligt gott skick.

Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.

Min undran nu är om man kan göra sådana här ad hoc-turer med benägen hjälp av järnvägen och stiga av vid Tornhamns kyrkogård? Eller är det inte längre möjligt? Bilder på den gamla hållplatsen från 2021 tyder på att byggnaden verkar vara i hyggligt gott skick.

Kanske inte officiellt, frånsett om det är en grupp.
Men man ska aldrig säga aldrig för däruppe i övre Norrland brukar man fixa sånt som är omöjligt söderöver.
Snacka med ombordare och förare så ja kanske.
Och jag minns med välbehag mina besök däruppe , särskilt när jag var husvill i Kiruna, hotellen var fulla , och stod där något brydd.
En järnvägare läste av mig och undrade om jag var utan härbärge. Ett ja och han låste upp en B8 vagn på bangården och där sov jag över.
En kvinna, gift med en kusin till mamma , berättade om sin uppväxt i Rensjön och hur hon och hennes syster åkte på malmtågsloken in till skolan i Kiruna. En gång sa en förare nej men fick en sådan utskällning av pappa banvakten så han aldrig vågade neka systrarna

PS. Apropå den gamla hållplatsen 'Tornehamns kyrkogård' så hittade jag den här bilden från 2021 av den gamla hållplatsen på Malmbanan på sajten https://husbilslivet.se/rallarkyrkogarden-tornehamn/6821/;

Som syns är det tillbommat och den faluröda färgen på huset är i behov av lite påbättring. Namnskylten är rostig och har sett bättre dagar. Men jag tycker nog ändå att intrycket av hållplatsen är hyfsat god. Det skulle säkert gå bra att med små medel rusta upp hållplatsskylten om man vill ordna med reguljär turisttrafik under säsongen för besök på Rallarkyrkogården.

Vem ansvarar därför för denna hållplats på Malmbanan? Finns det några konkreta planer på en renässans för denna historiska plats?

PS. Apropå den gamla hållplatsen 'Tornehamns kyrkogård' så hittade jag den här bilden från 2021 av den gamla hållplatsen på Malmbanan på sajten https://husbilslivet.se/rallarkyrkogarden-tornehamn/6821/;

Som syns är det tillbommat och den faluröda färgen på huset är i behov av lite påbättring. Namnskylten är rostig och har sett bättre dagar. Men jag tycker nog ändå att intrycket av hållplatsen är hyfsat god. Det skulle säkert gå bra att med små medel rusta upp hållplatsskylten om man vill ordna med reguljär turisttrafik under säsongen för besök på Rallarkyrkogården.

Vem ansvarar därför för denna hållplats på Malmbanan? Finns det några konkreta planer på en renässans för denna historiska plats?

Jag hade för mig att Tornehamn var station (med mötesspår) in i modern tid, men inte ens 1982 var det så. Däremot fanns det då hela tre trafikplatser med namnet Tornehamn:
Tornehamnsväxeln 1520,6
Tornehamn 1519,6
Tornehamns kyrkogård 1518,2

Jag utgår från att den förstnämnda var en lastplats, de båda andra hållplatser.

Tornehamnsväxeln är anslutningspunkten till den på 50-talet (?) nybyggda omformarstationen Tornehamn. Vid den tiden ersatte man de gamla 16 kV 15 Hz transformatorstationerna med det nya omformarsystemet.
Sven B

Omformarstationen togs i drift september 1961. Men det var en del problem under den månaden, bl a explosionen i någon högspänningsdetalj med efterföljande brand.

Varken Tornehamn (Tornehamnsstugan) eller Tornehamn kyrkogård visar spår av att ha varit annat än hållplatser. I det senare fallet talar topografin definitivt emot att där kan ha funnits mer än ett spår:

[image]

Inte heller vid Tornehamn tycks förutsättningarna ha varit särskilt goda:

[image]

Banvaktsstugan vid Tornehamns kyrkogård ägs av Trafikverket och är statligt byggnadsminne. Om det och mycket annat intressant längs linjen kan läsas här:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1608187/FULLTEXT01.pdf

Varken Tornehamn (Tornehamnsstugan) eller Tornehamn kyrkogård visar spår av att ha varit annat än hållplatser. I det senare fallet talar topografin definitivt emot att där kan ha funnits mer än ett spår:

Inte heller vid Tornehamn tycks förutsättningarna ha varit särskilt goda:

Banvaktsstugan vid Tornehamns kyrkogård ägs av Trafikverket och är statligt byggnadsminne. Om det och mycket annat intressant längs linjen kan läsas här:

http://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:1608187/FULLTEXT01.pdf

Tack så mycket Anders för intressanta Tornehamnsbilder och länken till pdf-texten från diva-portal.org som gav mig svar på mina frågor om den här historiska hållplatsen på Malmbanan.

Och även om banvaktsstugan är ett statligt byggnadsminne kanske man - efter upprustning med målning av stugan och skylten - kan ordna med behovsuppehåll för tågresande fjällturister till/från Rallarkyrkogården?! I varje fall under semestersäsongen sommar och höst.

Dessa berättelser är nog bara några exempel på att man förr mer eller mindre undantagsvis gjorde uppehåll (där det inte var planerat) med persontåg på ställen för att låta personer stiga av eller på.

Sen hade vi postväskan till Sjisjka som på nåt mysko vis överlevt alla operatörsbyten och tidens tand. En gång i veckan skickas en postväska med regionaltåg till Sjisjka och sedan går den i retur dagen efter. På min tid gick den i 96 och 95, men jag vet inte hur det är nu. Sjisjka hade då en bofast...

//Fredrik

Sjisjka och för den delen även Kaitum har idag daglig förbindelse , rätt hyggligt i förhållande till invånarantalet.
Och de har också små men rara väntsalar för hågade resenärer, och överträffar många stationer söderöver i komfort !
https://tagtidtabeller.resrobot.se/tidtabell/tag30_34195.pdf
För ett antal år sedan hade de bara uppehåll på några veckodagar och bara om de inföll på vardag och dessutom på olika dagar för hållplatserna . Inföll jul och nyår mitt i så kunde det ta ett par veckor att åka tåg fram och tillbaks mellan Sjijska och Kaitum, eller så åkte man skidor...

Fråga till Sven: Var det detta tåg som i folkmun o jvg-anställda kallades för "Karven"? Minns vid ett av mina besök i Kiruna en "lappgubbe" ute i vildmarken som brukade åka in med Karven till "Järnis"(dåvarande järnvägsrestauranten) för att ta sig en ordentlig "blecka" och när han var riktigt laddad så vinglade han ut på plattformen för att ta tåget tillbaka. Han var också välkänd i stan och blev ofta väldigt högljudd kan tilläggas vid sina besök. Tågpersonalen hjälpte sedan han ombord och när tåget kom till den plats ute i ödemarken där han skulle kliva av stod hans fru med pulka eller dito intill banan och väntade som sedan tog hand om gubben. Han lär enligt den TR-personal som jobbade där (som jag lärde känna) ha varit rätt välbeställd. Jag åkte själv med detta tåg ett par gånger under 1970-talet.
tobbe

Nej, Karven var ett blandat tåg (huvudsakligen personvagnar) som gick från Kiruna C vid 7:30-tiden på morgonen till Narvik och åter på eftermiddagen, omkring kl 16:00. Det gjorde uppehåll på alla stationer och hållplatser längs banan. Restiden var ca 3,5 timmar. På den tiden gick det sommartid fyra resandetågpar Kiruna - Narvik, vintertid tre. Ett tågpar (Nordpilen) had bara enstaka uppehåll. Dessutom gick ett lokalgodstågpar (blandat tåg i nordgående riktning), åtminstone på svenska sidan. Men under skoltid gick det också skolrälsbussar morgon och kväll till och från Kiruna och Abisko Ö.
Sven B
PS. Apropå på- och avstigning på linjen bör väl också sägas att banpersonalen ofta åkte med malmtåg mellan Kiruna eller Abisko och ställen på linjen. Då åkte man på loket och hoppade av saktagående malmtåg. Man ville inte stoppa de lastade malmtågen på linjen. Men tomtågen stannade nog, åtminstone nästan...

Jag borde nog också lagt till att tågets smeknamn "Karven" hade sitt ursprung i en norsk brännvinssort med samma namn. Tågets läge gjorde resor Malmbanan - Narvik attraktiva för inköp av detta fludium, liksom för andra inköp i Narvik.
Sven B

"Karve" är kummin på norska, en känd brännvinskrydda

Som järnvägsanställd har man förvisso lite speciella förutsättningar, men i vilket fall klev jag i Alvesta en fredagskväll av tåget norrifrån för att ta buss till Värnamo, övernatta hos mina föräldrar och fortsätta till min syster i Hestra på lördagsmorgonen. I Alvesta upptäcker jag dock ett godståg på spår 1 med loket i söder och anar att det ska fara iväg på Göteborgs-hållet. Rask promenad till loket och får detta bekräftat, tror jag visade mitt loktillstånd och blev vänligt emottagen.

Tanken var först att ända åka till Värnamo, men ganska raskt insåg jag att ännu bättre var att följa med till Hestra, vilket även lokföraren var tacksam för så att han slapp förklara sitt extra stopp i Värnamo, vilket tkl skulle iakttagit.

Väl framme i Hestra var det bara att låsa upp tåg-x, ringa systern och bli hämtad. :-)

Ett udda minne från tiden när jag bodde Tobo. Vi hade börjat med Upptågstrafik på lördagar och söndagar. Givetvis måste jag testa så jag stack in till kontoret på UL första lördagen. Efter ett par timmar skulle jag åka till Tierp för att handla tillsammans med min fru som jobbat natt och tagit bilen dit. Tåget stannar i Tobo men står stilla efter att att passagerarutbytet är klart. Jag börjar nästan reta upp mig, varför kör han inte, vi blir ju sena. Då kommer ett utrop: Tobo, Eje ska av här. Snabb rusning till föraren, nej det ska jag inte, jag ska med till Tierp.

När jag på 80-talet pendlade Linköping - Jönköping var bytena i Nässjö ibland ett vågspel. Skulle jag från Jönköping till stugan i Aneby var det besvärligt om tåget till Nässjö var sent. En gång när jag missade bytet och någon möjlighet att komma dit inte tycktes finnas, blev jag erbjuden att åka med tåg 16. Tåget gick utan uppehåll för trafikutbyte Hässleholm - Linköping, men gjorde ett kort stopp i Nässjö för förarbyte. Så hände sig att detta prioriterade tåg gjorde uppehåll för en ensam avstigande i lilla Aneby. Tågpersonalen och jag var överens om att stoppet inte skulle behöva bli alltför långdraget, så jag hann stiga av och tågmästaren ordna med sin procedur på något av rekordtid. 11 sekunder tog stoppet, sedan var tåget på rull igen.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Ett gammalt minne (Järnväg allmänt)