För att fullständigt spåra ur, kan vi väl tillägna dem epitetet från Blekinge tycker jag, "Ökenråttor"

Anders

Haha, jaaaa! :-D

Fast möjligen är det en alltför snäv geografisk referens? Namnet torde i alla fall ha uppkommit när de körde på de torra grusbanorna (fd BKB) och drog upp obegripliga mängder damm ur gruset så det, likt namnförslagets förebilder, såg ut som gråa rökmoln bakom dem.

Likadana damm-moln lär ju rälsbussarna ha skapat på alla grusbanor i landet, men kanske syntes det mer i det öppnare blekingska landskapet? Eller så har bara blekingefolket mera humor än vi andra torrbollar uppöver? :-P

Många grusbanor hade väl rätt låg sth och dessutom ofta tätt mellan uppehållen. På f.d. BKB gick de ju i praktiken som snälltåg om än inte formellt. Under min tid i Pinan åkte jag en gång till Malmö. Som jag minns så var det full sula, 110-115 km/h. Det var en bokstavligen omskakande upplevelse :-)

Så var det även på HNJ, bäst gick de i kurvorna, Hok-Nässjö var en fröjd att åka.

Däremot har jag inget minne av småländska sandmoln, trots flitigt åkande där, kan det bero på att det var något grövre sand?

Från Haparanda-banan minns jag däremot dessa sandmoln.

För att fullständigt spåra ur, kan vi väl tillägna dem epitetet från Blekinge tycker jag, "Ökenråttor"

Anders

Haha, jaaaa! :-D

Fast möjligen är det en alltför snäv geografisk referens? Namnet torde i alla fall ha uppkommit när de körde på de torra grusbanorna (fd BKB) och drog upp obegripliga mängder damm ur gruset så det, likt namnförslagets förebilder, såg ut som gråa rökmoln bakom dem.

Likadana damm-moln lär ju rälsbussarna ha skapat på alla grusbanor i landet, men kanske syntes det mer i det öppnare blekingska landskapet? Eller så har bara blekingefolket mera humor än vi andra torrbollar uppöver? :-P

Många grusbanor hade väl rätt låg sth och dessutom ofta tätt mellan uppehållen. På f.d. BKB gick de ju i praktiken som snälltåg om än inte formellt. Under min tid i Pinan åkte jag en gång till Malmö. Som jag minns så var det full sula, 110-115 km/h. Det var en bokstavligen omskakande upplevelse :-)

Nog gick de som snälltåg, S298/S299 var tågnumret när de fick smeknamnet ”Ökenråttor”! Även tidigare fick dom ”kliva in” i snälltågstjänst, när dom ersatte Y3:orna.

Under min tid i Pinan åkte jag en gång till Malmö. Som jag minns så var det full sula, 110-115 km/h. Det var en bokstavligen omskakande upplevelse :-)

Som påpekats kunde man ju få fartupplevelsen på även andra banor, vare sig det var skyltat så eller inte. Dessutom gick ju breda Y-benollor på mera stambaneliknade sträckor också, tex

1)
Karlsborgsbussen som ju emellanåt gick annonserat ner till Falköping.

2)
Kinnekullebussen som ju understundom gick upp till Hallsberg.

3)
Nämnda fd BKB-bussar utgick ju från Malmö oå, och från Malmö upp till i vart fall Hässleholm var det ju full körledning som gällde, dessutom inte sällan med 4,6 eller till och med 8 vagnar i tåget.

4)
Räsbussarna på Uppsala-Enköping utgick ju från Västerås de sista ca 50 åren, hade man tur kunde man alltså åka även sträckan Enköping-Västerås med rälsbussen.

Någon tur, någon dag i veckan, gick dessouom av för mig outgrundlig anledning Uppsala-Sala-Västerås istället. Då blev det också åka av.

5)
Jag har någon gång åkt rälsbuss från Hallsberg till Skövde. Om det var normalt med Y6/7 i det tåget, eller om det gick som ersättning för nått annat vet jag inte, men undan gick det.

Annars är det bara två gånger jag varit riktigt bekymrad för om åkdonet skulle hålla sig kvar på rälsarna. Den ena gången var en resa från Övertorneå till Karungi med ensam Y7/8. Där satt vi verkligen och höll oss krampaktigt i vad som helst som var tillräckligt stabilt alltmedan allting som inte var sjöstuvat studsade omkring i vagnen. Rodeo!

Den andra gången var samma upplevelse på Central line i London, den yttre delen av sträckan ut till Heathrow-flygplatsen. Yiiihaa!