Skånska vägskydd: Sandersson-signaler vid Klabbarp (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, fredag, juli 24, 2009, 23:06 (4514 dagar sedan)

Vid Klabbarp på sträckan Kristianstad - Eslöv fanns en vägsignalanläggning av Sanderssons fabrikat. Sanderssons industrier byggde vägskydd åt många enskilda banor. En del komponenter köpte Sandersson från Signalbolaget, men det mesta tillverkades troligen i den egna verkstaden i Linköping.

1951 klagade SJ:s tredje distrikt hos elektrotekniska byrån över Sandersson-anläggningarnas brister. Signalerna lyste svagt(8 W lampor) och med liten ljusspridning. Ringklockorna var svaga och av olämplig konstruktion. Anläggningarna krävde mycket underhåll och var svåra att hålla i driftsdugligt skicka. Man ville därför bygga om anläggningarna.

[image]

Jag vet inte när anläggningen vid Klabbarp byggdes om. Bilden ovan, antagligen tagen någon gång under 1950-talet, visar säkerligen en signal av Sanderssons tillverkning. Det är uppenbarligen en färgväxlarsignal, men till skillnad från de vid SJ vanliga Aga-signalerna är den utrustad med elektrisk belysning.

Vid Sveriges Järnvägsmuseum, Ängelholm, finns en mekanism till en Sandersson-signal utställd i fungerande skick. Denna signal har en färgväxlare som inte är särskilt märkvärdig, men mer intressant är att blinkning erhålles genom en roterande plåtcylinder runt lampan. Plåtcylindern har ett hål som släpper fram ljus varje gång hålet kommer mellan lampan och linsen. Jag vet inte om den avbildade signalen var av denna typ, men i samband med Klabbarp-anläggningen nämner tredje signalsektionen en liknande anläggning vid Axeltorp (Everöd - Vittskövle) där det noteras att både röda och vita skenet hade samma blinkfrekvens; 57 - 60 blinkar per minut. Standard är annars 40 vita resp 80 röda blinkar per minut. Man kan därför misstänka att även Axeltorp och Klabbarp hade Sandersson-signaler med roterande cylinder (det finns en bild från Axeltorp, och signalen där är tillsynes identisk med vägsignalen i Klabbarp).

[image]

Vid Klabbarp fanns automatiska kontrollsignallyktor mot banan. Dessa visade blinkande brandgult sken när vägtrafiken var spärrad. Det är väl antagligen dessa lyktor som syns på bilden ovan. Alternativt är det en tidig typ av V-signal, men mest troligt handlar det om kontrollsignallyktor. Signalens egendomliga utseende skulle kunna tyda på att det även här fanns en roterande avskärmningsanordning för att åstadkomma blinkeffekten.

Kontrollsignallyktor sattes upp framför allt på trafiksvaga linjer med rälsbusstrafik, där kombinationen rostiga räler och lätta fordon kunde göra att spårledningarna inte shuntades av rälsbussen. En del EJ-banor i Skåne hade åtskilliga sådana kontrollsignaler, vilket SJ tydligen tyckte var onödigt, och de flesta signalerna togs bort. Undantag var linjer som bara trafikerades av enstaka rälsbussar, där ansågs kontrollsignaler befogade. Det fanns för övrigt en del banor i Skåne som hade kontrollsignaler med rött och vitt sken, ungefär som de senare införda V-signalerna.

Kontrollsignalerna vid Klabbarp skulle enligt skrivelse från signalingenjören tas bort den 5 juni 1952 kl 9.00. Man kan föreställa sig signalreparatören stående med klockan i handen redo att demontera signalen exakt 9.00:-)

V-signaler kom nog upp först senare, men jag har inte hittat någon uppgift om detta. Den 3 februari 1958 anmäldes i varje fall att vägsignalerna i Klabbarp var felaktiga. Två poliser postade vid övergången tills anläggnigen reparerats, vilket var klart senare samma dag. En trafikant påtalade för polismännen att signalerna ofta var felaktiga. Bland annat skulle det ha visats ofärgat sken mot vägen när tåg passerade. En noggrann undersökning gjordes utan att något fel kunde hittas.

[image]
Utsnitt från ritning siiö 1378, uppgjord 1947 och ändrad 1950. Man ser de två långa spårledningarna SI och SII, samt den korta SIII vid själva övergången

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, ritning och uppgifter från SJ tredje signalsektions arkiv, Göteborgs landsarkiv (huvudsakligen dnr 18/52)

Skånska vägskydd: Sandersson-signaler vid Klabbarp

av Björn Rundqvist @, Vallentuna, lördag, juli 25, 2009, 13:37 (4514 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Som vanligt väldigt intressanta bilder med förklarande text. Tack.

Noterar att "Varning.."-skylten fått nedre högra delen avkörd. Och det syns att skylten inte är av plåt utan gjuten, med upphöjda bokstäver! Den kunde inte tåla så mycket innan den gick av, en plåtskylt böjs ju lättare. Har aldrig observerat gjutna skyltar i denna användning. Men man lär sig tack vare duktiga entusiaster.

rnd

Skånska vägskydd: Sandersson-signaler - gammalt...

av Kurt G. Möller @, Sthlm, lördag, juli 25, 2009, 20:21 (4514 dagar sedan) @ Björn Rundqvist

...Och det syns att skylten inte är av plåt utan gjuten, med upphöjda bokstäver! Den kunde inte tåla så mycket innan den gick av, en plåtskylt böjs ju lättare. Har aldrig observerat gjutna skyltar i denna användning.

Tänkte just kommentera detta, ja - tror bara jag sett en handfull av dessa gamla gjutna kryssmärken nånsin... Kanske längs Höganäsbanan...?? Fel??

Riktigt gamla vägskyddstillbehör är intressanta - t ex dom gamla trekanterna av plåt m lokomotiv I RELIEF, alltså genombrutna! Hur gamla kan dessa vara? Vi har ett sådant märke uppsatt vid en gångväg på ÖSLJ (dom får inte brukas på allmän körväg).

Gjutna kryssmärken och tidiga triangelmärken

av Gunnar Ekeving, söndag, juli 26, 2009, 00:47 (4513 dagar sedan) @ Kurt G. Möller

Tänkte just kommentera detta, ja - tror bara jag sett en handfull av dessa gamla gjutna kryssmärken nånsin... Kanske längs Höganäsbanan...?? Fel??

De gjutna kryssmärkena var nog inte vanliga. Plåtutförande var troligen standard sedan 1920-talet. Tidigare förekom en del icke standardiserade kryssmärken av trä, men vanligast var rektangulära skyltar med texten VARNING FÖR TÅG.

Det förekom en hel del utvecklingsarbete för att få kryssmärken av plåt att synas väl, framför allt i mörker. 1934 kom exempelvis ett meddelande från SJ bantekniska byrå till distrikten, angående utbyte av målade kryssmärken mot sådana med reflexemaljerad yta. Målade kryssmärken som var i gott skick skulle dock inte kasseras, utan sändas in till huvudförrådet i Örebro. Kanske kunde de återanvändas vid någon mindre trafikerad korsning.

Vid denna tid hade man börjat måla kryssmärkena gula, men ursprungligen skulle de vara brandgula.

Det fanns även förvarningsvinklar med texten JÄRN VÄG. 1931 hade SJ skaffat 500 sådana vinklar med reflektorglas. Tydligen var texten på något sätt applicerad på glasskivorna. Antagligen ett alternativ till reflexemaljering. 1934 hade SJ noterat att glasen med texten VÄG väldigt ofta gick sönder. Distrikten beställde ständigt nya sådana glas. Varje glas kostade 7.80 Bantekniska byrån ville nu veta varför glasen så ofta behövde bytas. Att det berodde på påkörning var väl underförstått, samma fenomen drabbade ju ofta nedre högre delen av kryssmärkena, något vi sett på bilder bl a från Klabbarp. [Bbr dnr 963/33 och 563/34]

Riktigt gamla vägskyddstillbehör är intressanta - t ex dom gamla trekanterna av plåt m lokomotiv I RELIEF, alltså genombrutna! Hur gamla kan dessa vara? Vi har ett sådant märke uppsatt vid en gångväg på ÖSLJ (dom får inte brukas på allmän körväg).

Dessa skyltar är nog från slutet av 1920- eller början av 1930-talet. Då infördes varningsmärken med lok resp grind. Tidigare förekom ett generellt varningsmärke i form av en genombruten triangel. Såg alltså ut ungefär som järnvägens orienteringsmärken, men rödmålat. Triangelmärket varnade för allehanda trafikfaror. I SJ:s broschyr om vägsignaler, utgiven 1930, finns på sidan 4 skisser över tidiga lok- och grindmärken. Dessa ser ut att precis som triangelmärkena vara genombrutna. Detta var väl ett sätt att försöka göra märkena mer synliga innan reflexmålning utvecklats. Det nämns i broschyren att grind- och lokmärken ännu inte var allmänt uppsatta.

Gjutna kryssmärken och tidiga triangelmärken

av Björn Rundqvist @, Vallentuna, söndag, juli 26, 2009, 08:01 (4513 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Tack för intressanta kommentarer. Jag minns den gamla förvarningsvinkeln från barndomen, bör ha varit endera vid SRJ eller Spånga-Lövsta då det torde vara de enda banor som jag kan ha minnen av från 40-talet. Den skannade broschyren är ju en höjdare!
rnd

powered by my little forum