En mulen novemberdag 1957 var folk från SJ:s tredje signalsektion aktiva i Knislinge på sträckan Hästveda - Karpalund. Det fanns tre vägövergångar; se tidtabellsboken del A 1959

Strax norr om stationshuset fanns fällbomsanläggningen V1 vid vägkorsningen Knislinge Norra, km 18+562:

Det fanns både V-signal (stolpen till höger med runda bakgrundsskärmen) och bomsignalskärm + vridlykta

Kvinnan som vandrar på spåret kanske är platsvakt? Eller mera troligt en ortsbo som tar en genväg till stationshuset, kanske för att hämta post - med största sannolikhet hade man kombinerad järnvägs- och poststation.

V2, Knislinge Södra, fanns utanför södra infarten, km 19+093:

Även här fanns dubbel uppsättning signaler mot banan. Kanske har V-signalerna just monterats av signalteknikerna, vars bil väl syns på övre bilden. Och liksom vid norra övergången fanns röda lyktor på kryssmärkesstolparna.

Bommarna var elektrifierade; drivanordningen av AVOS typ F5 syns till vänster om telestolpen på nedre bilden. Fram till 1955 manövrerades bommarna med mekanisk ledning från stationen, men tillkomsten av den nya anläggningen V3 (se nedan) ansågs kräva "ökad passning och uppmärksamhet av personalen, vilket verkar hindrande på övriga göromål". För att lätta arbetsbördan elektrifierades V2 [skrivelse från distriktet till K Järnvägsstyrelsen den 19 maj 1950]. Styrelsn godkände investeringarna i en skrivelse till distriktet den 26 juni 1950. Men sedan dröjde det fem år innan arbetet genomfördes.

Slutligen vägövergång V3 vid Vanåsvägen, km 19+264:

Signalanordningarna både mot banan och vägen var som vid de två andra övergångarna, och bommarna var eldrivna.

Denna korsning var fram till 1950 en frisiktskorsning utan säkerhetsanordningar. Fruktträd invid korsningen hade emellertid med tiden vuxit så till den grad att sikten inte längre var fri. Träden syns inte på bilderna, men fanns väl antagligen en bit från spåret. 1950 försågs korsningen med svängbommar (en sorts grindar), detta uppenbarligen som ett provisorium i avvaktan på fällbommar.

Jag vet inte när svängbommarna togs i bruk, inte heller om de bevakades av särskild vägvakt, eller om personal från stationen skötte bevakningen. Den 3 juli 1950 fick ledningsmästaren i Hässelholm i varje fall i uppdrag att dra fram friledning från Knislinge Södra till "de nyuppsatta svängbommarna". Syftet med ledningen var att möjliggöra elektrisk belysning i lyktorna på svängbommarna. Möjligen hade svängbommarna provisoriskt tagits i bruk med fotogenlyktor. Det var ovanligt men inte unikt att nya svängbommar togs i bruk under 1950-talet.

Tidtabellen del A från 1959 anger att infartssignalen var beroende av denna vägskyddsanläggning liksom av bommarna vid km 19+093. Det är väl infartssignalen man ser på nedre bilden. Huvudljussignaler hade ersatt de tidigare semaforerna i samband med de andra signaltekniska arbetena 1955.

I mars 1955 besiktigades följande installationer:

* Elektriska fällbommar vid Vanåsvägen
* Elektrifiering av fällbommar vid Knislinge södra
* Ändrad säkerhetsanläggning med tvåskens ljussignaler (inga försignaler) och centralapparat. Stationen förblev oförreglad.

Antagligen togs de nya anordningarna i bruk i samband med besiktningen.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum
Uppgifter från tredje signalsektionens arkivhandlingar, dnr 123/54