Något om Riksantikvarieämbetets stöd till arbetslivsmuseerna (Järnvägs- och Museiföreningar)
När stödet till arbetslivsmuseerna kom till satt jag med i Arbetsams styrelse som suppleant. Jag kunde därför följa rätt väl turerna kring stödets tillkomst. Fyra miljoner är mycket pengar och samtidigt lite pengar i förhållande till behovet. En förhoppning är att stödet kan ökas till exempel genom att lotteripengar kopplas på såsom sker i England. I jämförelse med dans- och teatergrupperna ligger arbetslivsmuseerna i lä vad gäller anslag. Är det kanske dags för självrannsakan i våra led? Hur effektiva är vi i lobbysammanhang? Eller ska vi vara marknadsliberaler och klara oss själva med minimalt stöd? En hörnsten i effektivt lobbyarbete är en korrekt redovisning av projekten i varje enskild förening. RAÄ begär efter viss tid in redovisning som blir offentlig handling. Jag har tagit del av AGJ:s redovisning av tunnelarbetet. Man har redovisat utgifter på cirka 131 000 kr varav rälsinköp är 25 000 kr, övrigt spårmaterial 4 200 kr, slipers 72 000 kr, hyra av maskiner 3 700 kr, övrigt 26 500 kr. Jag citerar ur AGJ:s redovisning:
’Projektet kom ganska omedelbart att påbörjas genom att begagnad 27 kg räls inköptes tillsammans med ny spik m.m. för att användas i tunneln. Även slipers kom att inköpas för ändamålet. Under sensommaren 2004 revs den gamla rälsen ut från större delen av tunneln varefter ett slipersbyte genomfördes. Efter detta så lades den nyinköpta rälsen på plats, skarvades ihop och spikades fast. En stor del av detta arbete fick genomföras i lampors sken då tunneln är så lång att ljuset inte räcker in i hela dess längd. Efter någon vecka var detta arbete avslutat och tunneln kunde åter trafikeras med tåg. Första lok igenom tunneln var vårt stora Tp-lok som åter fick agera ’testfordon’ genom tunneln. I och med detta hade vi slutfört det projekt som det anslogs pengar till och historien om tunneln kunde därmed varit slut, men vi vill gärna informera om vad som hände sen. Historien kunde emellertid vara slut i och med detta, men ett företag som heter Telia-Sonera ville annat.’
Sammanfattningsvis fortsätter redovisningen med en beskrivning av Telia-Sonera bredbandsdragning mellan Alingsås - Sollebrunn. I samarbete med AGJ beslöts att dra en optokabel genom Brobackatunneln och längs med AGJ. Tp-lok med specialplog användes. I samband med slutbesiktning anmärkte Telia-Sonera på att kabeln i tunneln lagts för grunt.
’Det svåra beslutet togs då att vi måste plocka ut det relativt nylagda spåret i tunneln för att möjliggöra arbetet med att få ned kabeln på plats. Räls m.m. plockades bort och lades på järnvägsvagnar och när detta arbete var avslutat så kunde maskinen utföra sitt arbete i tunneln. När grävarbetet var klart så togs slangarna ned från tunnelväggarna och lades på plats i det nygrävda schaktet som därefter fylldes igen. Efter detta planades hela bankroppen inne i tunneln ut för att anpassas för återutläggandet av spåret igen. Där står vi idag och det är därför som slutredovisningen av projektet dröjt eftersom vi känner att vi har lite dåligt samvete för att spåret i dagsläget ej är trafikerbart. Orsaken har redovisats här tidigare och projektet som vi fick medel för har genomförts, men det har inte känts bra att inte i dagsläget kunna visa upp ett trafikabelt tunnelspår. I dagsläget håller vi på att samla kraft för att lägga ut spår i tunneln ytterligare en gång, men under den senaste tiden har slipersbyte och spårunderhåll av vår huvudsträcka Anten - Gräfsnäs tagit all vår kraft. Jag hoppas på att Ni genom denna lilla utläggning har förståelse för att vi i nuläget har lite dåligt samvete för att spåret i dagsläget inte är trafikabelt på grund av Telia-Soneras arbeten, men så fort som vi samlat kraft avser vi att åter spårlägga tunneln. Material m.m. finns och inköpen verifieras av bifogade kvittokopior.’
När jag läste igenom AGJ:s slutredovisning kan jag inte få denna beskrivning att stämma med den som finns på AGJ:s officiella hemsida, inte heller med egna iakttagelser eller berättelser från några aktiva som var med i arbetet. Jag anser att det behövs ett klargörande från AGJ:s sida eller om AGJ står fast vid hur arbetet gick till.
Bengt Nordh, medlem i AGJ sedan 1966.
