I november 1957 togs dessa bilder, och antagligen var svängbomsanläggningen helt nyuppsatt. Kryssmärkensstolpen, kryssmärkeslyktan och V-signalen ger ett modernt intryck. I tidtabellsböcker del A från 1950, 1955 och 1957 finns vägövergången inte omnämnd, så antagligen är det en ny väg eller en tidigare oskyddad korsning som fått förstärkt skydd.

Här syns vad som verkar vara kontakter för att indikera svängbommens stängda resp öppna läge. Kontakterna var väl kopplade till V-signalen

I en sammanställning från tredje signalsektionen över läget den 1 janauri 1958 [dnr 166/57] anges att korsningen bevakas av vägvakt, och att indragning av den manuella bevakningen skulle ge en årlig besparing på 16 tkr. Vid de flesta andra vägvaktsbevakade övergångar på banan skulle en indragning ge en årsbesparing på endast 7 - 10 tusen kronor. Detta indikerar kanske att vägvakten vid Lokstallsvägen inte var anställd som vägvakt utan som t ex banarbetare. I många fall måste SJ sätta in banarbetare för vägbevakning eftersom det inte gick att rekrytera vägvakter (som ju hade oförmånliga löne- och arbetstidsvillkor). I möjligaste mån användes partiellt arbetsföra banarbetare (på den tiden benämnda "invalider" ) för vägbevakning, och då innebar en automatisering eller övergång till på avstånd manövrerade fällbommar en besparing endast om invaliden gick i pension eller kunde ta över annan lämplig arbetsuppgift.

Tidtabellsboken del A 1959 anger att övergången har fällbommar och att infartssignalen är beroende av bommarna. Jämfört med 1957 har den ändringen skett att infartssignalen endast kan visa två sken eller vingar (tidigare en eller två), men att infarten å andra sidan är förreglad. Antagligen har väl stationen fått en ny signalsäkerhetsanläggning, troligen med centrallås och ljussignaler, och samtidigt har man passat på att ersätta svängbommarna med fällbommar och dra in vägvakten

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum