I oktober 1957 togs dessa bilder vid Tomegatan i södra änden av Tomelillas bangård. Denna plankorsning finns väl fortfarande kvar. Däremot lär gångtunneln ha fallit ur bruk, den behövs väl knappast med nuvarande nivå på järnvägstrafiken. Finns de två tegelhusen för tunnelnedgångarna kvar?

Mot vägen fanns både kryssmärkeslyktor och röda lyktor på bomrören. Signaleringen mot banan skedde fortfarande med en vridlykta och bomsignalskärm. Gatutrafiken var antagligen så omfattande att ordentliga säkerhetsanordningar krävdes, något som bestyrks av att ett övergångsställe inrättats. "Herr Gårman"-skylten är av den lilla blågula typen. Några gula streck tycks inte ha målats för att markera övergångsstället på körbanan, ej heller har man använt den alternativa metoden att låta övergångsstället avgränsas av gatstenar i avvikande färg.

Vet någon vad det är för högt placerade rörledningar som löper längs spåret fram till bangården?

På bilden ovan går vänstra spåret i förgrunden mot Ystad och högra spåret mot Simrishamn. Den tvåvingade utfartssignalen i bildens mitt talar om vart tågvägen är lagd. På en ritning från 1924 fanns endast (envingad) utfartssignal i riktning mot Ystad. Utfartssignalen var då placerad tillsammans med infartssignalen, och hade antagligen till uppgift att förregla den lastplatsväxel som fanns utanför infartssignalen. 1924 var även infartssignalerna envingade, men senast vid bangårdsombyggnaden 1949 blev de tvåvingade. Stationen hade två mekaniska ställverk med vevapparater som användes för signalmanövrering samt att låsa vissa växlar. 1949 anges båda vevapparaterna vara "fristående", och apparaten för ställverk I skulle finnas nordväst om korsningen med Tomegatan. På bilderna syns ingen fristående ställverksapparat, däremot tycker jag man i ena tunnelhuset skymtar något som kan vara en vevapparat, se nedan.

Enligt en instruktion för växel- och signalsäkerhetsanläggningen skulle det vid ställverk I finnas fällbomsvindspel för fyra vägövergångar. Jag tycker man kan skymta något som liknar fällbomsspel utanför tunnelhuset som jag misstänker även var ställverkshus

Redan på 1940-talet klagade man på brister i signalsäkerhetsanläggningen, bland annat förekom det att trådledningar frös fast vid vattenhästen. 1954 började man diskutera ett centralställverk för hela bangården. Enligt Per Forsströms ställverksregister togs ett sådant ställverk (reläställverk) i bruk 1966. 1982 blev ställverket kompletterat för att medge obevakad körning, och lokförarna måste då själva begära utfartstågväg mot Ystad resp Simrishamn. Infartstågvägen kunde läggas automatiskt genom påverkan på spårledningarna. Möjligen hade semaforerna ersatts av ljussignaler redan innan reläställverket kom; i Lavesson et al: "Simrisbanan på senare år", finns på sidan 55 en bild som jag misstänker är från korsningen med Tomegatan, tagen ut mot utfarterna. Växlarna är fortfarande klotväxlar och fällbomsstativen mekaniska, men en treskens huvudljussignal reglerar utfarterna.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, uppgifter från tredje signalsektionens arkivhandlingar och bangårdsritning i SJK arkiv