Klorvagnar - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

I ett inlägg nedan skrevs en del om klorvagnar. I min samling av modelljärnvägsvagnar finns en Liliput klorvagn i skala HO. Inköpt 1976. Det är en 2-axlig flakvagn med 4 st grå tankar märkta på gavlarna med en vit dekal med KLOR i grön text. Har vagnen någon verklig förebild? Själva vagnen saknar märkning så förmodligen är det en "egen" konstruktion. Hur såg vagnarna ut i verkligheten?
PLj

Vagnen har nog ingen skandinavisk förebild. Hydro, Dansk Sojakage, alla svenska klorfabrikanter hade cylindriska klorfat på 500 kg, 1 ton, 2 ton och 3 ton med inåtkupade gavlar. Lilipurvagnen har en helt annan typ av container.
Tanken med inåtkupade gavlar var att en stumfylld klorcontainer skulle trycka ut gaveln om kloren värmdes upp tillräckligt. Tanken skulle inte spricka sönder. Detta inträffade i verkligheten ett flertal gånger och klorfat visade sig otroligt sega och hållbara. EKA gjorde prov med att släppa ett fyllt (vatten) fat från 20 mÂ´s höjd och det enda som hände var att faten blev skevt. Vid slutet av 1900-talet kom de svenska myndigheterna på att klorfat på 1 ton eller mer skulle konstrueras som tankar med utåtkupade gavlar. En sådan container blir naturligtvis känslig för stumfyllning, något som hittills inte har inträffat.
Klorfaten transporterades på bil, järnväg i stort sett från 1929 till 1999.

[img][/img]http://gi154.photobucket.com/groups/s263/MVH9JW6YCT/Klortappningen1954.jpg

Här syns klorfat som rullas på kajen vid klortappningen. Det är 1 tons klorfat. På spåret står en klorvagn. Bilden är från 1954

Även om behållarna ser olika ut så anar jag att förebilden är 4 vagnar ägda av Aspa Bruk (Munksjö) tillverkade 1957-62. Varje vagn hade fem behållare för totalt 12 kbm klor, enkla att lasta om i Karlsborg.
Liliput har ju tummat rätt rejält på övriga "svenska" vagnar så denna är väl inte så mycket värre än de andra.
/Jesper

Aspa bruk var klorkund hos Skoghall i alla fall på 1980-talet och jag tror längre tillbaka också. Vi har inte haft annat än runda klorfat och de sista faten med klor till Aspa gick med lastbil. Eka i Bohus kan ha varit leverantör tidigare någongång men jag tror att Klorbolaget dirigerade all klor till Aspa från Skoghall. Eka har haft en klorcontainer, som står på Skoghall just nu, men annars hade man bara runda klorfat. Hörnefors hade egna runda klorfat, syns vid olyckan utanför Ragunda 1951. Ströms bruk använde runda klorfat.
Jag tvivlar alltså starkt på att annat än runda klorfat användes i Sverige då det begav sig. Idag såg jag en bild med en smalspårsvagn lastad med runda klorfat på Skoghall (på bild alltså). Jag får göra en kopia vid tillfälle av bilden.
Som ett kuriosum kan jag berätta att klor till Bengtsfors sulfit kördes med lastbil under 1950-talet, från Skoghall. Det gick alltså inte med järnväg. Vägarna genom Dal var urusla under våren och i närheten av Mellerud stod en vägskrapa beredd att bogsera lastbilarna från Skoghall med klor bla. a., genom den värsta leran. Det skulle vara häftigt om det fanns bilder på detta!
Skoghall var den stora leverantören av blekklor i mellansverige. Eka gjorde mycket saltsyra och olika salter av sin klor och skickade inte så mycket flytande klor till olika kunder.

Aspa bruk var klorkund hos Skoghall i alla fall på 1980-talet och jag tror längre tillbaka också. Vi har inte haft annat än runda klorfat och de sista faten med klor till Aspa gick med lastbil. Eka i Bohus kan ha varit leverantör tidigare någongång men jag tror att Klorbolaget dirigerade all klor till Aspa från Skoghall. Eka har haft en klorcontainer, som står på Skoghall just nu, men annars hade man bara runda klorfat. Hörnefors hade egna runda klorfat, syns vid olyckan utanför Ragunda 1951. Ströms bruk använde runda klorfat.
Jag tvivlar alltså starkt på att annat än runda klorfat användes i Sverige då det begav sig. Idag såg jag en bild med en smalspårsvagn lastad med runda klorfat på Skoghall (på bild alltså). Jag får göra en kopia vid tillfälle av bilden.
Som ett kuriosum kan jag berätta att klor till Bengtsfors sulfit kördes med lastbil under 1950-talet, från Skoghall. Det gick alltså inte med järnväg. Vägarna genom Dal var urusla under våren och i närheten av Mellerud stod en vägskrapa beredd att bogsera lastbilarna från Skoghall med klor bla. a., genom den värsta leran. Det skulle vara häftigt om det fanns bilder på detta!
Skoghall var den stora leverantören av blekklor i mellansverige. Eka gjorde mycket saltsyra och olika salter av sin klor och skickade inte så mycket flytande klor till olika kunder.

Nog var det runda fat alltid med volymen 2,4 kbm (som nämnts 12 kbm fördelat på 5 fat). Dessa fat verkar ha varit Munksjö Aspa Bruks egna såsom du beskriver de andra brukens. SJK-fotot på Q12 506244 visar fat numrerade 1, 6, 8 o 9 + ett oläsligt nr. Det låter annars mycket med fyra vagnar för Aspa Bruk, vagnarna hade för övrigt Karlsborg som hemstation. På fotot står vagnen tillsammans med EKAs Q12 503713 för kolsvavla så det är möjligt att Aspa köpte kloret från EKA på den tiden (slutet av 50-talet).
/Jesper

OK, då var det 3 tonsfat som gick till Aspa. Sålde Eka kolsvavla till Aspa ligger det nära till hands att också klorlevererades, speciellt om det gick med järnväg till Karlsborg och sedan bil eller kanske till och med pråm till Aspa.
Frågan är var man hittar fördelningen mellan kloranvändarna. Det bör ligga hos Klorbolaget. Jag har en kontakt jag ska kolla med.

Jag har försökt kolla upp Aspa idag. Aspa ägde egna klorfat, märkta med A och ett nummer. Uddeholm i Skoghall var leverantör från 1950-talet och till att det sista fatet gick omkring 1988/89. Det var 3-tons fat. Det vanliga var annars 1 tons eller 500 kgÂ´s fat. 2 tonsfat kom först till Sverige med köpet av Dansk Soyakage. Eka Nobel köpte in Dansk Soyakages kunder och fick 350 st 2 tons klorfat på köpet. Detta skedde 1991.