born-engelsforsbanan

Idag har jag varit uppe längs en sektion på den gamla banvallen vid det delvis bevarade bromuren.
jag tyckte att det var märkligt att det fortfarande var spår kvar efter syllarna mer än hundra år efter rivningen, så vi körde geofysisk radarmätning på vallen för att utröna om det fanns kvar mer i marken.
resultaten var oväntade men entydiga; det finns en massiv trästomme bevarad [i]inuti[/i] grusfyllningen!
de översta stockarna har tydligen ruttnat och försvunnit vilket givit ett mönster som jag misstolkade som syllspår
jag har inte vågat gräva på platsen utan lov men det verkar som om man först rest en träkonstruktion upp till banans tänkta höjd och sedan fyllt på från stockbanan eller vad det skall kallas.
[color=#f00]min undran är om det finns någon litteratur bevarad hur man byggde banvallar eller liknande från tiden kring 1870?[/color]
det skulle vara intressant om det fanns beskrivet detta byggsätt eller om det bara är en spontan sak.
det är ingen fara med trästockar, de kan ligga i århundranden utan att ruttna i mark, men ingen av kollegorna har stött på metoden.
hoppas att någon på forumet kan tipsa eller har litteratur.
(är beteckningen syllar accepterad eller skall ordet slipers användas)

Jag skulle själv använda uttrycket slipers, men syllar måste anses helt korrekt.

Metoden att bygga bank genom att från en hög spång tippa fyllnadsmassor kan ses i bild i snart nog varje bok som avhandlar en viss järnvägssträcka. Även gamla rustbäddar förekommer ännu rikligt törs jag påstå utan att vara expert på ämnet banbyggnad.

T ex boken om Borås-Ulricehamn-Jönköping innehåller mycket banbyggnadsbilder. Visserligen byggdes delar av banan sent men eftersom det gjordes som AK-arbete så användes ofta ålderdomliga metoder, vilket illustreras frikostigt i boken.

Filmen "Kronans Rallare" kanske kan vara något?

[link]http://www.stenvalls.com/shop/?artnr=RGM+001[/link]

Jag tittade på kartan (flyg dito) på Eniro, när jag sänt häftessidorna till Dig, och undrarde just om det inte är gamla sträckningen man kan se gå i långa svepande kurvor uppifrån Born och ned till sjön. vad det nu var den hette?
:-) Sune

alldeles riktigt, man kan se den som en mörkare kontur i stort intakt förutom där riksvägen går fram.
sjön heter edsken, tack än en gäng för matrialet, det har förklarat mycket och varit till stor hjälp.

vad som är intressant med banan är systemet med att vagnarna kunde föras på färjor utan omlastning, ett "roll-om-roll-of" system för 140 år sedan

Hej igen. Jo jag har ett starkt minne av att för många!!! år sedan var det en artikel i Tåg, det var nog på den tiden den trycktes i svart/vitt,som handlade om vagntransport på någon insjö.Artikelförfattaren hade funnit någon sjunken pråm ,som använts för detta ändamål.Kommer inte ihåg var detta var någonstans,men vill minnas att det varit i bergslagen.Vem minns mer än jag?
:-) Sune

Nytt boktips:

[link=http://www.stenvalls.com/shop/?artnr=RGM+001]Smalspår och sjöfart i Bergslagen [/link]

Den länken blev inte bra men boktiteln rekommenderas.

[link]http://www.stenvalls.com/shop/?artnr=9172661607[/link]

Nu då?

Kan det ha varit denna artikel?

HIST : SENSATIONELLT FYND EN AV HFJ:s TÅGFÄRJOR ÅTERFUNNEN E. Sundström T3/74

Å andra sidan finns det säkert mer information i den betydligt senare utkomna boken som tipsas om i ett annat inlägg.

På land i Stjärnsund ligger en pråm som lär ha använts på den beskrivna leden. Tyvärr hittade jag ingen information på nätet om denna. Jag vet att det finns en hel del hembygdsintresserade längs BLJ som har en hel del uppgifter. Har tyvärr inga namn, men Sjärnsund har en hemsida:

[link=http://www.stjarnsund.com/]Stjärnsund[/link]

M.v.h.
Ola

Hej Ola! 1974 kan nog stämma bra.Ju mer tiden går ,desto mer tappas begrepp om tid och rum.Jag funderar bara på om du kan tala om vilken sjö det gällde?Kanske annars vår 802 mm expert vet besked? Någonstans i ett utrymme ligger också hos mig 1974 års tåg förvarade. Nåja det var inte Borns banan då , som det gällde:-) soligaste hälsningar och tack Sune

Jag tror att det var vid Älvsjöhyttan. Skall kolla, just detta nummer av TÅG kan jag få fram utan större ansträngning. Tror att det står att man hittade en gammal 802-vagn vid ett sågverk i samma artikel.

M.v.h.
Ola

Tågfärjevraket hittades i Svartälven mellan Älvsjöhyttans och Risforsens kraftstationer på sommaren 1973 då den sistnämnda kraftstationen raserats efter häftiga regn och vattenståndet därmed sänkts. Närmare bestämt var det strax intill Älvsjöhyttans kraftstation där det en gång fanns en hamn för nämnda hytta.

M.v.h.
Ola

Hej igen! Jag tittade på kartan från Eniro,och hittade mycket riktigt Älvsjöhyttan och Svartälven.Jag funderade på om det var så att vagnar på pråmar drogs från Hällefors upp eller? Dit kom ju HFJ först 1930 eller något ditåt.Tidigare var det ju den gamla Sikforsbanan som gick dit.Men jag kanske misstar mig.Nåväl, jag får väl avvakta och plocka fram TÅG, som det gäller, och inte ligga Dig till last i sommarvärmen. Ha de !!! :-) Sune

Jag är tydligen färj-blind, färjan ligger ju nästgårds från horndal i stjärnsund.
den är välbevarad men inga spår av skensystemet.
[img]http://i330.photobucket.com/albums/l425/shrapnel59/20080722.jpg[/img]
vandringen till pråmen sker på egen risk genom en fårhage (ofarligt men kladdigt och gott om broms:-( )

naturligtvis är öglorna påsvetsade långt senare men det finns ingen informationsskylt på platsen

i långshyttan finns det gamla götvagnar från 1920-talet. men enligt uppgift skall hjul m. boxar vara från gamla pråmledens dagar.

[img]http://i330.photobucket.com/albums/l425/shrapnel59/20080722001.jpg[/img]
nu har jag fått se fallbromsar antar jag!?:-)

Upplysningsvis kan jag då meddela att pråmen är rödmålad:-) Det finns/fanns en firma,Dansk tror jag ,som tillverkade elskåp målade i en grön kulör.Det berättas att man tillverkade ett skåp på prov, men när man skulle måla det så hade man bara denna gröna färgnyans till hands,men tänkte att den kan väl duga.Det var ju bara ett prov. När chefen såg det lär han ha sagt;" Det var en fin grå nyans,den använder vi i fortsättningen". Så deras produkter blev i fortsättningen gröna, och det är väl inget fel i det i och för sig.:-D Sune

Sedan är ju Edskens hytta intressant i sig, där skedde den första lyckade bessemerblåsningen en gång (1858). Div ruiner finns där samt en modell av den bessemer-konverter som användes.

jag var där på besök och håller med om att det är en intressant plats, framförallt att den är så orörd.
en kollega som var med kände sig dock lite sorgsen då det ju var på denna plats svensk stålindustri föddes med många anställda, och idag är platsen övergiven och öde,
men historien lever!

Hyttan lades ner för rätt länge sedan. Tyvärr ganska bortglömd.
Jag tittade i engelska Wiki där den inte alls finns omnämnd, trots väldigt mycket text om historien kring bessemermetoden. Men Edsken ligger ju inte i England (ej heller i USA). Man det är väl bara att lägga till i Wiki, det är ju så det funkar.

intressant artikel om bessemermetoden!
http://arbetarbladet.se/nyheter/sandviken/1.66052

Skulle det betyda att Göransson inte var uppfinnarn???

Han köpte in sig i Henry Bessemers patent med 20%. Bessemer lyckades aldrig göra någon egen lyckad blåsning, men hade patenterat principen 1855.
Principen hade även patenterats i USA av amerikanen William Kelly 1857, han kom dock på obestånd och tvingades sälja sitt patent till Bessemer.
Även engelsmannen Robert Forrester Mushet bidrog till den industriella stålutvecklingen. Han skall f.ö vara det förste att producera järnvägsräls i stål (1857).
Det var trots allt i Edsken som den första Bessemer-blåsningen som resulterade i användbart stål skedde.
Principen att oxidera kolet med luft var dock känd av kineserna redan på 1000-talet.

under industrialismen frodaes en kultur av "spekulationspatent" där olika metoder för märkliga funktioner beskrevs för att i en framtid kunna hävda sin rätt om det skulle visa sig vara användbart.
bessener torde ha varit av den naturen då han patenterade mängder av funktioner
men även kända metoder som dock ej hade patenterats, skrivkunnigheten var inte stor i england då.
ett patent var att sända upp en kopparlina i rymden fäst i jorden och sedan leda ner solvågor att utnyttja som energi.hur det skulle fungera beskrevs dock ej.
metoden med stål kan ha varit en lyckträff då man först långt senare forskade fram mekanismerna i vad som hände under processen.
att det ledde till sveriges ledning inom ståltillverkning och en del av vårt välstånd är dock otvistligt.
allt på en idag öde strand vid sjön edsken

under industrialismen frodaes en kultur av "spekulationspatent" där olika metoder för märkliga funktioner beskrevs för att i en framtid kunna hävda sin rätt om det skulle visa sig vara användbart.

Ungefär som idag då!

Det var nog det indiska reptricket man hade i tankarna:-D:-D :-D Sune

vilken jätteflöjt i så fall!;-)

Jo Du Det skulle allt vara annat än semaforen för blixten de.Undrar just om det inte var därifrån man hade fått idéen att ta ner kraft från himlen.Man visste ju inte så mycket om naturlagarna ,och försöka duger ,som det heter.:-) Sune

Enda skriften, mej veterligt, om Engelsforsbanan är det särtryck ur ngn lokal tidning som kom ut nån gång omkr. 1945-48 (?), skrivet av Sven Gerndt. Är dock innehållsmässigt magert - kort intervju m sista E-baneförarn ( Fengnell el Fengelin eller liknande efternamn, då pensionerad fr BLJ) och ett halvdåligt foto av KLOSTER.

Står också en smula om saken i BLJ-boken [i]När ångloken rullade och skenorna sjöng[/i] av Nalle Elfqvist.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

born-engelsforsbanan (Bana)