En faktor i SJ favör var också länge den relativa anställningstryggheten. Det tog dock normalt 5-6 år att få den, d v s bli ordinarie. Vissa stora SJ-grupper hade heller aldrig denna anställningsform, t ex
verkstads- och banarbetare, bussförare etc. Som ordinarie var man garanterad
arbete, men inom hela SJ. Förflyttningar var också vanliga vid trafikinskränkningar. Men i industrin blev man rätt och slätt friställd. Många
äldre SJ:are hade som unga upplevt 30-talsdepressionen och sökt säkrare arbete.

Då statstjänarna fick full förhandlingsrätt 1965 började "livstidsanställningarna" (konstitutorialen) slopas vid nyanställningar och de sista utfärdades 1971.