Inte av trä, men en äldre isolerskarv som är kvar ute och ganska väderbiten. Svetssträngen på rälhuvudet tyder på tunnelbanan eller kanske någon annan SL-bana, eller förekommer det även på Stora Järnvägen att man lägger en svetssträng på rälhuvudet på sällan använda spår för att inte rost ska förhindra säker indikering av fordon?

Ja, det förekommer, men är inte speciellt vanligt. Man lägger på en sträng rostfritt stål.

Som jag förstått saken av dem som begrip´ bätter så är det mycket svårt att få en pålagd sträng av rostfritt att få vidhäftning till stål av normal rälskvalisort. Resultatet blir (ofta?) många släpp, dvs den pålagda strängen ramlar bort i bitar om sisådär en halv eller decimeter i taget. resultatet blir sedan ett helvetiskt skramlande när stålhjul rullar över den pålagda sträckan, och man kan möjligen även tänka sig att hjulet ifråga inte heller mår bra av färden.

Metoden kan ju förvisso ha utvecklats något de senaste hundra åren sedan jag mera aktivt umgicks med spårsvetsare, tågrälsmetallurger, signalingschenjörer och annat löst folk?

Visst kan det bli lite släpp, men de enda ställen där jag sett detta användes är på lågtrafikerade uppställningsspår. Belastningen blir därför minimal liksom bullret vid passager. Däremot är det naturligtvis en risk att det rostfria inte längre gör någon nytta när tillräckligt mycket trillat bort, spårledningen blir inte belagd av fordonen.