Det är olika grundkonstruktioner. Lite förenklat kan man beskriva dom såhär:

Visslan sänder en luftström mot en skarp kant. På ena sidan kanten (innuti "klockan" på en lokvissla) byggs ett mottryck upp som kommer att börja vibrera varvid luft- eller ångstrålen omväxlande stegrar mottrycket och omväxlande tvingas ut på utsidan varvid en ton uppstår. Visslan kan göras flerstämmig genom att klockan delas upp i olika stora rum, vilket dock inte var så vanligt på ångvisslor i Sverige. Användes på alla ång- och tidiga ellok.

Tyfonen har ett membran som sätts i svängning av en luftström som sedan fortsätter ut genom ett horn som förstärker ljudet. Luftsnålare i förhållande till ljudstyrkan än en vissla och ersatte dessa som den vanligaste signalgivningsanordningen på lok.

Sirenen har en roterande tonalstrare som klipper luftströmmen. Frekvensen bestämms därmed av rotationshastigheten och den får därför ett karaktäristiskt ljud där volym och tonhöjd tillsammans ökar när den startar den i takt med att rotationen tilltar och sedan avtar tillsammans när man stänger av den. Den kan drivas med tryckluft och roterar då av lufttrycket eller så kan den själv alstra lufttrycket genom rotationen och är då motordriven eller handvevad. Ser inuti ut som en liten turbin, skulle man kunna säga för att väldigt enkelt beskriva konstruktionen. Även sirenen är oftast försedd med horn.

Sedan har det förekommit gott om olika varianter på elektriska tutor av bilmodell på mindre lok och på småfordon också.