Vagnen har nog ingen skandinavisk förebild. Hydro, Dansk Sojakage, alla svenska klorfabrikanter hade cylindriska klorfat på 500 kg, 1 ton, 2 ton och 3 ton med inåtkupade gavlar. Lilipurvagnen har en helt annan typ av container.
Tanken med inåtkupade gavlar var att en stumfylld klorcontainer skulle trycka ut gaveln om kloren värmdes upp tillräckligt. Tanken skulle inte spricka sönder. Detta inträffade i verkligheten ett flertal gånger och klorfat visade sig otroligt sega och hållbara. EKA gjorde prov med att släppa ett fyllt (vatten) fat från 20 m´s höjd och det enda som hände var att faten blev skevt. Vid slutet av 1900-talet kom de svenska myndigheterna på att klorfat på 1 ton eller mer skulle konstrueras som tankar med utåtkupade gavlar. En sådan container blir naturligtvis känslig för stumfyllning, något som hittills inte har inträffat.
Klorfaten transporterades på bil, järnväg i stort sett från 1929 till 1999.