El 12 har gått kopplade tre och tre. Men till skillnad från de svenska Of3 försågs de ingående delarna med buffertar i båda ändar. På så sätt kunde loken köras på det sätt man önskde sig utan ombyggnad varje gång man ändrade lokuppsättning.

SA

Observera att El12 var kortkopplade likt Dm från början och montering av buffertar och stångkoppel gjordes när dom gjordes om till tredelarslok även kallade "två rum och kök"
El12 fick aldrig 16 poliga traktionsmotorer och förblev svagare än Dm3 ända till slutet.

Varför gjorde man inte som i Sverige med norska El 12? Det borde väl vara en fördel med kortkopplade lokdelar där man har direkt genomgångsmöjlighet i maskinrummen. Istället fick man i Norge tre enhyttslok med buffertar och en mycket märklig elektrisk koppling mellan två av delarna plus ett separat enhyttslok. Det ser lite märkligt ut tycker jag.

Hur ofta körde man i praktiken El 12 i separata enheter? Rimligen borde väl varianten med två lokdelar ha varit den mest använda konfigurationen till att börja med; de är ju faktiskt dessutom rätt fast sammankopplade att döma av bl.a. Peters bilder av mellanrummet mellan loken.

Och hur ofta förekom två- och tredelade lokkombinationer? Det måste väl ha varit samma malmtåg som norska El 12 körde som svenska Dm3 användes till så om man gjort en kortkopplad El 12-3 hade det mer passat malmtågstrafiken på Ofotbanen/Malmbanan. Eller har jag missat något här?! :-)

Man använde dom inte som du tror, man körde två tredelars totalt sex enkeldelar och hade två delar i reserv och istället för att ställa en hel enhet vid tyngre underhåll eller skador så bytte man ut den felande delen. Tänk på att NSB hade få El12 mot SJ,s 19 Dm3. Nu var det inte ATC på alla El12 så i praktiken fanns det begränsningar, El12 utan ATC fick gå i mitten.

Man använde också El12 i växling i Narvik och speciellt mot slutet.
Att dela upp och byta delar var inget större jobb för verkstaden i Narvik, det kunde göras när loken ändå var inne på underhåll.

Tack så mycket för informationen. Betyder det här att man normalt körde malmtågen med två stycken 'två rum och kök'? Dvs. sex hela El 12-lok. I så fall var det väl lite overkill jämfört med ett Dm3 med tre delar? Och släpade man verkligen omkring med två fungerade extra lokdelar utifall att?

Jag är lite undrande över terminologin. När du skriver att NSB hade få El 12 jämfört med SJ:s Dm3 hela 19 stycken så är jag oklar på om du då menar lokdelar eller hela två eller treledade enheter? Det är liksom en viss skillnad på 19 stycken separata Dm3-delar eller 19 stycken Dm-Dm3-Dm ellok.

Och hur användes El 12 i växlingen i Narvik, ett enda enhytts El 12 eller två halvfast sammankopplade El 12-delar?

Man körde med tre enkeldelar per tåg.

Man hade 2 kompletta treloksenheter mot SJ,s 19 kompletta Dm3. Om vi pratar om just loktypen, NSB hade ju också 2x3 El15 d.v.s tre enheter och SJ ett antal Rm samt Dm, sistnämda i småtåg och växling. En Dm gick fast på växling i Svappavaara när jag var däruppe.

Varför skulle man släpa med två extra El12 och var påstår jag det?

Tack! Jag misstolkade dig. Det hade varit enklare att förstå hur NSB använde sina få EL 12-lok om du skrivit att norrmännen totalt hade åtta individuella El 12-delar varav man normalt använde två tredelade El 12-enheter hopkopplade i malmtågen. Och så hade man två enkla extra El 12 som man kunde växla i och ur allteftersom man behövde serva individuella El 12. Jag hoppas att jag förstått rätt nu?! :-)