I annotationsböckerna från två lokförare i Vännäs från åren 1944-1980 hittade jag ibland F-lok på Stambanan genom övre Norrland. De båda förarna körde F-lok följande gånger:
1952-06-13: F nr 625 i tåg 6054 (koppling).
1964-06-27: F nr 629 i tåg 6068.
1964-12-02: F nr 626 i tåg 4393 (Blandat tåg).
1966-02-22: F nr 625 i tåg 7752.
1966-02-27: F nr 622 i tåg 6053.
1968-08-20: F nr 631 i tåg 5311 (Persontåg).
1968-09-26: F nr 625 i tåg 6192.
Och detta var bara två av de 150 lokförarna som år 1950 var placerade i Ånge, Långsele, Mellansel, Vännäs, Jörn och Boden. Det gick förmodligen F-lok där betydligt oftare än denna lilla tabell.
Det var inget lämpligt lok på den kuperade och kurviga biten Långsele-Vännäs, så det var säkert någon annan anledning till F-lokens besök i norr. Det var både på sommar- och vintertid, så det gällde inte enbart vintertester. Körmässigt är det ingen skillnad på F- och Ma/Mg-lok, så alla kunde köra loken.

Antagligen hade man ett annat synsätt på utbildning och resonerade att hade man utbildning på Mg och sedan Ma så så fick den duga eftersom principen var densamma. Med eventuell inläsning på de olikheter som fanns.
Kan notera att i mina papper från lokförarutbildningen 1977 så har jag efter 170 timmars praktikutbildning i Hagalund blivit godkänd att köra loken D, Da, F, Hg, Ubd och Rc1/2/3/4 dessutom kompletteringsutbildning på Ma och Ra. De senare komer jag inte ihåg om de var med i det stora paketet eller om det var 2-3 dagar extra. Sedan dröjde det länge innan repetitionsutbildning kom igång.
Dessutom verkade en utbildning gälla karriären ut. Kommer ihåg en förare i Hagalund som protesterade mot att han skulle köra en Mg norrut, som förvirrat sig till Stockholm, i något tåg. Lokledningen frågade om han hade utbildning på loket och när svaret blev jakande så blev det bara att sätta sig och köra.

Det finns kanske någon i forumet som känner till anledningen till körningarna norr om Långsele?